”Insikten om vaccinationsbluffen ledde till en livskris – jag fick erfara den övermedicinerade psykvården”

Martina LamperoI mars 2013 föll min världsbild. De första och värsta insikterna gällde vaccin. Det kändes som att tarmen vred sig för varje ny insikt jag fick om vaccin. Jag kände mig totalt grundlurad, samtidigt som jag inte förstod hur mänskan kan vara så grym. Hur kan jag sitta här med den här informationen som är tillgänglig för alla, och ingen förändring har skett? Dödligheten i t.ex. kikhosta, mässling och polio minskade radikalt av sig själv redan innan vaccinet infördes. Högre levnadsstandard och hygien?

Jag fick nys om en vaccinföreläsning med vaccinkritiska Linda Karlström, som jag kände till från debattinläggen i lokala dagstidningen. Jag ville bilda mig en egen uppfattning innan för att undvika att bli anklagad för hjärntvätt, så jag började läsa bipacksedlar och rota på internet. Jag började hata vaccin redan innan föreläsningen, men frågetecknen var många i detta oändliga ämne. Här finns en tidigare föreläsning med Karlström.

Det känns väldigt olustigt att vi har valt att vaccinera barnen på lösa grunder. En liten marknadsförande broschyr från rådgivningen, utan källhänvisning. Följer man vaccinationsprogrammet har en femmånaders baby hunnit få femton vacciner, läkemedel.  Det finns inga bevis för att vacciner är effektiva och säkra. Men det finns nog med bevis på allvarliga biverkningar och skador förorsakade av vaccin. På sajten Vaccin.me finns omfattande material samlat om vaccin. En annan motpol till all propaganda är boken ”Vaccinationer: risker och skador”, skriven av doktor Mayer Eisenstein och Neil Z. Miller. ”Medicinska auktoriteter ljuger … i framtiden kommer vi få veta att vaccinerna är den största kriminella handlingen någonsin mot mänskligheten.”(dr Guylaine Lanctot)

Andra insikter jag fick gällde industrimaten. Är alla produkter märkta med ett hjärta verkligen bra för hälsan? T.ex. margarinet Becel och fettfri mjölk. I boken ”Matrevolutionen – Ät dig frisk med riktig mat!”, skriven av kostdoktorn Andreas Eenfeldt, har jag nu läst om bakgrunden till fettskräcken och kolesterolmyten. Både mättat fett och kolesterol har en rad hälsosamma och gynnsamma effekter på kroppen och psyket. Författaren förespråkar lågkolhydratkost, LCHF.

Via Facebook fick jag mera tvivel. ”Mjölk ger benskörhet” och ”Pastörisering av mjölk ger sjukdomar och förstör viktiga ämnen i mjölken”. Nuförtiden köper jag obehandlad ekomjölk direkt från bondgård. Vidare läste jag påståendet att ”Fluor är giftigt” och rubriken ”Vad din tandläkare inte berättar för dig”. Jag som var bombsäker på att fluor är viktigaste ingrediensen i tandkräm. Andra faror jag blev uppmärksammad på var mobilstrålning och annat trådlöst.

Jag fick fler insikter och tvivel på samma gång än vad jag klarade av att hantera. Det blev för spännande för att kunna somna. Jag började sitta uppe halva nätterna och antecknade mina tankar med penna och papper. Dagtid bombarderade jag min sida på Facebook. Jag blev aldrig färdig. Jag blev manisk och hamnade in i en psykos. Jag hade ingen egen erfarenhet av psykiska sjukdomar, så jag förstod inte genast att jag var sjuk.

Kvällen innan jag hamnade in på mentalsjukhus kände jag mig upprymd och allt kändes så underbart. Jag hade kommit fram till att naturen är äkta och den ska jag ha som utgångspunkt då jag fattar beslut. Men så såg jag en internetsida med rubriken ”Nightly breaking news” och en nedräkningsklocka. En jordglob snurrade där och min hemort och New York var utmärkta med namn. Det stod att det ska bli krig i mellanöstern, att folk ska hamstra mat och att oljepriset kommer att stiga. I mitt virrvarr blandade jag på mellanöstern och mellaneuropa. Det stod också att man skulle skicka in material om man har till exempel Twitter eller Youtube. Jag fick för mig att det gällde vaccin. Men jag började inte skicka in material. Jag tänkte att det finns nog många andra som sköter det. Då nedräkningen skulle vara klar, kl. 02:00 finsk tid, trodde jag att all insamlad information om vaccin skulle visas på tv. Jag började sedan oroa mig för att läkemedelsbolagen kommer att döda mig för att jag spridit obekväm information om vaccin på Facebook och att avslöjandet av vaccinbluffen skulle leda till krig.

En släkting reagerade på min höga aktivitet på Facebook och kontaktade min mamma. Min man tyckte också att jag var annorlunda. Jag ville att vi skulle hamstra mat och gardera oss för krig. Tolvtiden på natten kom någon in genom vår dörr. Jag vaknade till och tänkte att nu är läkemedelsbolagen ute efter mig. Men det var min mamma. Hon och min man kom gående mot mig och jag blev livrädd. De fick mig att känna att de tror att jag är sjuk på något vis. Min mamma sov hos oss den natten.

Nästa dag sa min mamma att vi har något vi ska ha gjort idag, vi ska beställa en läkartid. Jag sprang in i badrummet med mobilen i högsta hugg, låste dörren och ringde min ”mentor”. Sedan gömde jag mobilen i badrummet.  Jag började dra paralleller med overkliga filmer om förutseende, sjätte sinne och tecken. Jag gjorde som i filmerna, skrev upp telefonnummer, stängde av mobiltelefonen, rensade mitt ”arbetsbord” och skrivbordet i datorn. Jag la koder till datorn, ändrade mitt namn på Facebook och rensade bort bilder på barnen. Jag kom överens med min man om ett gömställe i en lägenhet vid senare behov. De underbara känslorna jag hade haft kvällen innan hade förändrats till en jättestor börda. Hela min familjs liv stod i mina händer. Det var jag som skulle rädda dem.

Plötsligt slog det mig att jag hade förväxlat verkliga filmer med overkliga. Jag började av mig själv förstå att jag hade spårat ur. Nu mådde jag bra igen. Men till en läkare skulle de ha mig. Hos läkaren pratade jag på i full fart. Jag försökte förklara mina tusen tankar. Jag var otroligt trött och hade bara velat sova. Men det blev ambulans till mentalsjukhus. Det skar mångfalt i hjärtat då jag togs 100 km bort från mina små barn.

Att komma till mentalsjukhus med den nya insikten om vaccin, som jag drog paralleller till medicin med, passade inte ihop. Jag lyckades fuska med medicinerna i början. Men personalen var misstänksam och jag fick höra av en släkting om injektion ifall man vägrar medicin. Första morgonen på mentalsjukhuset fick jag känslan ”Welcome to Zombieland”. Matklockan ringde klockan åtta och ena patientdörren efter den andra öppnades långsamt. Ut ur rummen lunkade övermedicinerade (?) patienter med stirriga och våta ögon.

Från att ha varit aktiv hemma med två småbarn ska man tydligen helst bara sitta och glo. Första veckan fick jag inte delta i aktiviteter och blev tillsagd då jag gympade i korridoren. Andra veckan blev det till och med roligt med gruppromenad, konstterapi, arbetsterapi, vattenjumpa, bastu, simning, gym, avslappning och kafé med internet.

Mitt mående var i stort sett riktigt bra. Jag upplevdes som överaktiv, men det var inget jag mådde dåligt av, tvärtom, jag fick tiden att gå. Jag hade dödsångest två gånger i början av sjukhusvistelsen. En morgon läste jag i dagstidningen om Nordkorea som hotade med kärnvapenkrig. Jag tänkte att det var som jag trodde, ett tredje världskrig är på kommande. Av personalen fick jag ingen hjälp med min oro. Samma dag fick jag mitt första besök. Jag berättade om min oro för krig åt henne. Hon förklarade sakligt att Nordkorea är ett så speciellt land, att det är inget att oroa sig för. Då försvann min dödsångest och jag funderade inte mera på krig.

En kväll kunde jag inte somna på grund av hosta och började fundera på min hälsa. Tänk om jag hade problem med lungorna efter min fyra veckor långa förkylning? Jag kände att blodtrycket var högt. Jag gick till personalrummet, de mätte blodtrycket, 168/100. Aldrig någonsin hade jag sett sådana siffror. Jag som alltid hade haft lågt blodtryck. Förstår de sig inte på blodtryck? De sa bara ”du måste sova”. Jag försökte ligga i sängen och ta det lugnt. Pulsen kändes obehagligt låg. Jag gick till personalrummet igen och sa att jag måste till akuten. Får jag ringa läkare, frågade jag. ”Du måste sova” fick jag höra igen. Jag la mig ner på golvet och ropade 112, ring 112. ”Hon skojar!”, sa en i personalen. De drog upp mig från golvet och ledde mig till mitt rum. Jag trodde jag skulle svimma av det höga blodtrycket. ”Kan ingen komma med in i mitt rum?”, frågade jag. ”Nej, nej!” ”Kan jag åtminstone få ha dörren på vid gavel?”, frågade jag desperat. Det gick de med på. Jag bad dem gå förbi ofta och se att jag lever. Jag andades igenom den natten, värsta natten i hela mitt liv.

Jag tänkte att mitt hopp är personalbytet vid 7-tiden, de förstår nog hur allvarligt det är med mitt höga blodtryck. Morgonpersonalen ignorerade mig också. Nästa hopp var vid 9-slaget, då man fick börja ringa från telefonrummet. Jag ringde en närstående. Hon berättade att precis så där känner hon då hon har ångest. ÅNGEST?! Alla fruktansvärda känslor bara rann från kroppen. Blodtrycket stabiliserades, bröstkorgen vidgades och jag blev riktigt lugn. Jag mådde så otroligt bra igen. Det kändes som att hon hade räddat livet på mig.

Vid två tillfällen sa en läkare åt mig att jag säkert måste äta medicin resten av livet. Överläkaren som skrev ut mig sa att jag ska äta medicin ½-1 år. Efter fem veckor på mentalsjukhus blev jag utskriven och fick medicin med hem för ett dygn. Då jag skulle köpa ut min medicin från apoteket var fulla priset ca 250 euro för 100 tabletter. Enligt ordinerade dosen skulle medicinen räcka 50 dagar. 35 procent rabatt skulle jag få med FPA-kortet, men det var ändå mycket pengar. Jag fick veta att man kan få ett B-intyg som berättigar till 100 procents rabatt. Personalen på apoteket visste inte om man i efterhand kan söka ersättning. Jag gick ut från apoteket, utan medicin, och ringde till mentalsjukhuset. Det var helg, men på måndag skulle de försöka ordna saken. Jag ville ju helst inte äta någon medicin, så jag såg detta som en bra orsak att vara utan.

Första kvällen utan medicin tog det lite längre tid att somna. Jag vaknade redan halv fem på morgonen. Följande kväll utan medicin tog det ännu längre tid att somna, och då jag just hade somnat blev jag väckt av ett hostande barn. Efter det kunde jag inte somna om. Fyratiden på natten blev det värre. La jag fast ögonen blev det ännu värre. Det var tungt att andas och jag var illamående. I bipacksedeln står det att om man plötsligt slutar med medicinen så kan man få sömnbesvär, huvudvärk, illamående och kräkningar. Jag gick runt i lägenheten, flåsade och bannades. Vid ett tillfälle la jag fingrarna i halsen i hopp om att börja må bättre. Men inget kom. Kl. 9 öppnade apoteket, äntligen. Kosta vad de kosta vill, nu var medicinen min enda räddning. Apoteket hade en förpackning med 60 tabletter. Med 35 procents rabatt betalade jag 102 euro. Medicinen fick jag ersatt i efterhand.

Istället för medicin hade jag velat ge mitt psykiska tillstånd sömn och tid. Det är obehagligt att inte veta om medicinen gör någon osynlig skada. Det är frustrerande att inte få bestämma över sin egen kropp och att äta medicin som jag inte ens vet om jag behöver. Jag trodde att jag skulle vara fångad av medicinen tills jag får utskrivet ett recept på lägre dos. Enligt både apotekspersonal och bipacksedeln ska man inte dela pillret. Jag trodde att det då skulle smälta på fel sätt. Men nu vet jag att det fungerar att dela medicinen, tack och lov. Avvänjning tar 1-2 veckor enligt bipacksedeln. Så lätt gick det inte. Jag mådde toppen de cirka fem första dagarna utan medicin. Men sedan hade jag besvärlig ångest i en vecka tills jag började med medicinen igen, halva pillret. Eftersom jag har två små barn att ta hand om ville jag inte må så dåligt. Nu läser jag självhjälpsböcker för att skaffa mig förståelse och verktyg att hantera framtida ångest. Nästa gång jag försöker sluta med medicinen ska jag trappa ner långsammare. Förhoppningsvis blir ångesten lindrigare då. Ångesten kan vara obearbetade negativa känslor som medicinerna satt lock på och/eller avgiftningssymtom från medicinerna. Kanske skulle jag förr eller senare kommit till en punkt i livet med generell ångest oavsett medicinerna. Vem vet.

Visst är det bra med medicin ibland. Men det finns så mycket annat. Kognitiv beteendeterapi, samtalsterapi, mental träning, kost, motion, vitaminer med mera. Varför inte prova naturpreparat och -behandlingar utan biverkningar först? Medicin är nummer ett, eftersom globala läkemedelsindustrin har pengarna och makten. Varför tar man inte tag i orsaken till problemen? Metoder som skulle göra mänskan långsiktigt frisk förbises, eftersom en frisk mänska inte gynnar läkemedelsindustrin. Hur skadas vi av mediciner? ”Ett stort, världsomspännande lurendrejeri pågår mitt framför ögonen på journalister, politiker och åklagare.” Se dokumentärtrilogin Vem bryr sig i Sverige om antidepressiva läkemedel. En annan mycket avslöjande dokumentär, Thrive, visar bland annat hur vi människor styrs till att tänka lika för att gynna systemet. OBS! Svensk text går att välja.

I hopp om mänskligare vårdmetoder i framtiden, som inte styrs av globala jättar som suktar efter pengar och sjuka människor! 

Text och bild: Martina Lampero, 27.8.2013

ANNONS

Hälsofrihet NHFsweden

Comments

  1. Martina Lampero says:

    För er som tar del av min berättelse framöver vill jag berätta att jag nu varit medicinfri i två veckor utan problem, jee 😀 Hos läkaren 11.10 fick jag äntligen utskrivet recept på lägre dos. Jag trappade ner långsamt, samma dos 1-2 veckor. Det känns som att kunskapen jag skaffat mig om ångest ger mig makt över ångesten. Jag kan känna känslor i kroppen som påminner mig om ångest, men jag konstaterar bara att det t.ex. är hunger, frusen, spänd. Nu då jag har lärt mig styra ångesten är jag inte längre rädd för den. Rädsla för ångest leder till ångest. Jag har läst flera självhjälpsböcker men av lathet inte gjort övningarna i böckerna. Jag tänker nästan hela tiden på att andas lugnt och inte stressa. Omedveten stress låg säkert bakom mitt insjuknande. Vid några tillfällen har jag känt mig deppig ett par dagar. Lätt till tårar hade jag och funderade vad det är för vits att leva. Det kändes fruktansvärt att se på mina två små barn med den tanken. Bättre dagar har jag insett hur enormt viktigt det är att upprätthålla intressen för att förebygga svackor.

    Böcker som hjälpt mig på vägen är:
    1. ”Fri från oro, ångest och fobier: råd och tekniker från kognitiv beteendeterapi” av Maria Farm Larsson, Håkan Wisung
    2. ”Lycka nu: en praktisk guide i mindfulness” av Titti Holmer
    3. ”Höj din energi! nyckeln till ett starkt, friskt och lyckligt liv” av Sanna Ehdin
    4. ”Healingkoden: sex minuter för att läka orsaken till dina problem med hälsa” av Alexander Loyd, Ben Johnson.
    5. ”Hel: själslig självläkning för ett liv i balans” av Hans Thörn

    För den som vill bekanta sig med vaccinkritisk litteratur rekommenderar jag först och främst denna snabb- och lättlästa bok på endast 48 sidor, gratis tillgänglig via länken: http://vaccin.me/2011/12/29/vaccination-en-foralders-dilemma/

    TACK för mig!! 🙂

  2. Per Modin says:

    Vill först adressera den drabbade(Antar att det är redaktören själv!?) och andra i liknande situation.
    Då nu livet lett er till kaninhålets öppning och ni börjar utforska det vill jag ge några råd.
    Även om ni inte ser den delen av hur ert liv förändrats så ruva på förändringen.
    Låt kläckningen av den nya du ta den tid det krävs. Det är ingen brådska. Jorden snurrar runt även om tusen år. Visst kanske det är istid då. Men forcerar du för mycket håller du inte ihop för alla intryck som kommer forsande medan skalet kring den du var bit för bit faller bort.
    Du är i en process som ger dig för mycket intryck. Begränsa dem och reflektera.
    Upplever du ljud och ljus som störande är detta extra viktigt.
    Jag hävdar att du borde skriva nedanstående rader på en lapp eller utskrift och ha dem synliga!
    -Av alla intryck du får idag är detta ett som du verkligen behöver förstå, för att lyckas i utforskandet.
    1. Kontroll är en illusion, acceptera och oroa er inte. Det blir som det blir. Njut av färden.
    2. Skriv en enklare dagbok i kalenderform. Det är lätt att tappa fotfästet då allt flyter runt.
    3. Schemalägg utforskandet. Avsätt viss tid. Ta pauser och promenader.
    4. Se till att varva ner en halv minut varje heltimma. Kanske när du ser en klocka.
    5. Det är helt okey med en tupplur. Sov mycket och sov gott minst sex timmar per natt.
    6. Det är många fler än du som kämpar. Vi vill att du trivs med det du gör 🙂

    Kanske kan någon komplettera mitt inlägg med en länk till ett schema?
    Har du word, excel eller liknande, kan du göra ett där.

    Nu till en summering av pudelns kärna!!
    Världen förändras.
    Folk utan 1. 2. 3 .4. 5. 6. stressas sönder.
    Stor kapitalisterna äger nationer och människorna genom kapitalet.
    Nationerna tävlar mot varandra om vem som gör jobbet billigast.
    Jorden är snart överbefolkad.
    Om man kan minska fertiliteten kan man begränsa befolkningsökningen.
    En pandemi kan utrota oss.
    Kanske kan vaccinationer göra oss infertila eller autistiska
    Våra ägare storkapitalisterna vill att vi är produktiva.
    Våra ägare storkapitalisterna vill utforska hur vi kan bli effektivare.
    Det vi gör på datorer och via mobiltelefoner kanske lagras i datahallar.
    Vi vet inte om kameraögat på laptopen spelar in..
    Det kan vara så att de styrande maskerar det vi försöker kommunicera med mängder av likartad desinformation.
    Läkemedelsföretagen är beroende av sin försäljning.
    Forskarna får pengar av läkemedelsföretagen för att forska kring det läkemedelsföretagen bestämmer.
    Temperaturen höjs på jorden.
    Vissa kan bli hypnotiserade till saker utan att veta om det. Tänker främst på Oswald, Chapman, Petterson, Mijailovi´c. Kvoten mellan mördade demokrater och mördade republikaner kommer alltid att vara större än 1. http://youtu.be/oC9J6O6soHA
    Chemtrails kan vara ett försök att minska solinstrålningen genom återreflektion.
    Det kan vara på gång att nord- och syd- pol håller på att byta plats.
    Hur lång tid det tar innan åkermarken i så fall skulle ge skörd igen vet inte jag.
    Nån meteorit kan komma att stöka till det.
    En solstorm kan vara förödande för mänskligheten.
    Folk kan komma att glömma bort att krama dem de tycker om.
    Värre än så lär det inte bli 🙂

    PS
    Makten får den som tar den.
    http://youtu.be/RtvlBS4PMF0
    DS

    • Linda Karlström says:

      Hej Per och tack för ett insiktsfullt inlägg! Jag vill bara tydliggöra att den drabbade i berättelsen ovan inte är redaktör här på sajten, det är jag och Marina Ahlm som driver sajten med teknisk hjälp av Torbjörn Sassersson. Efter att Martina Lampero (den drabbade) varit på min föreläsning och jag såg hur det gick, har jag tänkt på precis det du skriver. Jag måste i mina föreläsningar uppmana människor att utforska den andra världen försiktigt, bit för bit. Det är en skrämmande värld och vi ser i berättelsen ovan hur det kan gå.

    • Martina Lampero says:

      Tack för din kommentar och dina tips Per! 🙂

      Jag har samlat några ”talande” skärmbilder från dokumentären Thrive. Halva filen syns här: http://aijaa.com/yJCBwG

  3. Martina Lampero says:

    ”Man vaccineras aldrig mot en sjukdom. Man injiceras alltid med en sjukdom.” Karlströms intro till föreläsningen jag var på.

    Två suveräna intervjuer med Karlström:

    http://vaccin.me/linda-karlstroms-foredrag-om-vaccin/

    http://vaccin.me/2013/05/26/linda-karlstrom-talar-om-vaccin-och-lakemedelsindustrin-i-ny-intervju/

  4. keyspirit says:

    Det genombrott hon fick in i en annan världbild innebär kollpas av det gamla. Denna friska kollaps kan inte psykiatrin hantera som de inte kan hantera psykisk sjukdom överhuvudtaget. Kärleksfullt och stödjande och läkande med alternativ medicin är enligt mig framtidens sjukvård. OCH att vi människor lär oss att vi har 100% ansvar för vår hälsa – vi behöver bara hjälp ibland som alla behöver.

    Jag håller med Janne.

  5. Jag reagerar på att känslor inte är ok att känna. Jo, förvisso glädje men alla känslor som kan ses ses som ”negativa” ska bort! Det är väl sunt att reflektera över saker och det är klart att det bli omvälvande att upptäcka att världen inte är vad man trott. Detta skulle personalen ha bemött istället för att försöka döva! Sorg är fullt naturligt och kan uppstå i varje situation där saker inte blir/är som man förväntat sig.

    Lycka till Martina och så länge man har självinsikten att man kan tänka galna tankar så bli man inte galen på riktigt!

    • Martina Lampero says:

      Tack Toby!! Jag är en livserfarenhet och flera självinsikter rikare.

      Ca tre första dygnen lyckades jag vara utan medicin. Då jag hade min dödsångest fick jag ju se att personalen var oförmögen att hjälpa en omedicinerad patient. De är främst anställda till att dela ut piller och analysera ens tillstånd, se om man blivit bättre eller sämre. Bästa samtalsterapin hade jag med de andra patienterna, släkt och vänner. Enligt skolsjukvården nöter det på hjärnan att vara psykotisk, därför måste man få medicin så fort som möjligt. Jag kan hålla med om att det nöter, men jag fick ju själv erfara att det var via vettigt SAMTAL min dödsångest gick över. Även om jag var på sjukhuset mot min vilja så sa jag att jag hellre stannar längre där än att tvingas ta medicin. En dag hade de höjt dosen med det dubbla utan förvarning. ”Det är för att du ska bli snabbare frisk”.

      En patient på avdelningen var där pga att hon misskött sin diabetes. Nå, då ställde de diagnosen depression bara för att ha psykpiller att ge henne också. Inte en dag utan psykpiller verkar vara mottot. Då någon mådde dåligt erbjöds främst extra medicin.

  6. Bra skrivet!! Jag har varit skickad mellan vårdcentral o psyk hela livet (mer än 20år) o den enda lösningen jag fått har varit olika antidepressiva, smärtstillande o alla andra piller man måste ta för alla biverkningar. Jag har bara blivit sämre o sämre o sämre…Tills jag blev riktigt riktigt illa! Jag satte då ner foten ordentligt att nåt måste göras o inte ens har sjukvården klarat av o ta reda på vad för fel det är, bara testar mediciner hit o dit. Blandar lite olika mediciner…Det är ju inte så noga, som patient är man bara en siffra i statistiken. När jag blev arg o riktigt sjuk var jag nära att bli tvångsinlagd för ECT, mest bara för att ja va besvärlig. Jag hade inte ens några psykiska problem, bara en jävla massa fysiska symtom. Helt galet! Fick nog. Jag har gjort slut med sjukvården o all medicin o ätit mig friskare än ja nånsin kan minnas att jag varit!! Äntligen nu vid 35års ålder börjar livet. Tänk om jag bara kunnat få den riktiga hjälpen jag alltid sökt o frågat efter.

    • Martina Lampero says:

      Tragisk verklighet!! Läkare leker cocktailparty med sina patienter. Härligt att du äntligen lyckats! Bättre sent än aldrig, trots många år av onödigt lidande.

  7. Mycket intressant och bra verklighetsbeskrivande artikel. Jag ställer mig bara frågande till en enda mening i artikeln ” Visst är det bra med medicin ibland ”. När är medicin bra är min fråga? Jag har en far som bokstavligt talat blev ihjälmedicinerad, har under 18 års tid nästan dagligen träffat människor som medicinerats i olika grad och ingen av dem har blivit frisk eller något bättre (snarare tvärtom…). Så min erfarenhet av mediciner och skolmedicinen är inte direkt de bästa, visst är akutsjukvården många gånger bra men den övriga är tyvärr en enda stor ekonomisk vinstmaskin som enbart är ute efter att hålla människor lagom kroniskt sjuka så de inte kollapsar och dör.

    Läs gärna min senaste artikel som beskriver detta ämne: http://newsvoice.se/2013/07/24/debatt-pillerknapring-for-miljardbelopp-men-varfor-blir-ingen-frisk/

    • Martina Lampero says:

      Tack för din kommentar Janne! Intressant fråga. Jag är varken insatt i medicin eller alternativ. Det är bara ett antagande att medicin är bra ibland. Tänkte främst på akutvård, men också sjukdomar som t.ex. parkinson. Jag vet inte hur mycket alternativa vården har att erbjuda. Om mediciner kan göra ett värdigare liv och alternativa vården inte räcker till så…

      Din artikel är läsvärd!!

      • @ Martina
        Inom akutsjukvården kan ibland vissa läkemedel ha en funktion, det är riktigt, samtidigt borde man då också se efter om det inte finns lika bra alternativa möjligheter att använda sig av istället. Naturliga sätt som inte ger biverkningar och skador. Det finns en lång rad olika naturliga möjligheter och sätt att använda, grejen är bara den att det varken finns kunskap om dessa eller något genuint intresse inom skolmedicinen att vilja ändra på detta. Den stora anledningen till det är som vanligt – det är inte ekonomiskt lönsamt.

        Vad det gäller djupare kroniska sjukdomar som t.ex. Parkinson som du nämnde, har jag aldrig sett någon bli frisk av deras mediciner. Den vanliga inställningen och det som intalas människor är – denna sjukdom får du lära dig leva med, den går inte att bota. Viket långt ifrån alltid är sant. Det finns alltid en lång rad olika möjligheter att använda sig av, inom de alternativa kunskapsskolorna finns det nästan obegränsat med behandlingsmöjligheter att prova och använda vid olika sjukdomstillstånd.

        Jag känner till exempel till en man som var svårt sjuk i Parkinson, som efter att ha praktiserat en speciell Qigong metod i enbart tre veckor, blev avsevärt mycket bättre.
        Jag behandlar själv en man som blev förlamad efter en misslyckad ryggoperation, läkarna sa att det finns ingenting att göra, det är rullstol som gäller resten av livet. Efter 5-6 månader av behandlingar med zonterapi, öronakupunktur och ortobionomi varje vecka kunde han börja ta sina första steg med rullator inomhus.
        Detta är bara två små exempel, finns hur många till som helst.

        Jag har aldrig sett någon medicin som gett någon människa något värdigt liv, att vara kroniskt sjuk som mediciner gör människor, anser jag vara en dålig livskvalité.
        Man bör även då fråga sig, vad är medicin, vad är ett läkemedel? En bra artikel om detta har min lärare Henrik Hellberg skrivit: http://www.teamhellbergzonterapi.com/images/pdf/lakemedel.pdf

        Man ska aldrig ge upp hoppet, fungerar inte det ena så finns det nästan hur många andra sätt som helst att prova med. Vilken inställning man har själv är också mycket viktigt, kanske den allra viktigaste. Den inre övertygelsen man har räknas faktiskt till de allra starkaste krafterna som påverkar läkningen av kropp och själ, kanske är det den allra starkaste!?

        Detta är min personliga syn på saken.

        • Martina Lampero says:

          Tack för ditt omfattande svar Janne! Några böcker jag hittills hunnit läsa, har gett mig djupare mänskosyn. Höj din energi av Sanna Ehdin, Healingkoden av Alex Loyd, Hel av Hans Thörn. Stor hjälp får jag från http://halsopraktiknatura.fi/

          Mitt dilemma är att jag är rädd för min medicin och rädd för att sluta, med tanke på ångesten. Men jag kom nyligen på en positiv tanke – bättre att jag äter medicin än att mina barn får vaccin. Ångesten hålls borta med 1/4 av ordinerade dosen. Jag antar att jag förr eller senare måste genomlida ångesten för att bli av med den. Jag vill skaffa mig effektiva verktyg först.

          • Du skriver att du är rädd för att sluta med din medicin Martina, jag skulle vilja vända på den frågan och säga: Vågar jag verkligen ta denna ”medicin” trots att den är väldigt skadlig, beroendeframkallande och inte löser några problem. Nästa fråga du bör ställa dig själv är: Varför ska jag äta ”medicin” som bara gör problemen värre på sikt?

            Det som händer när du äter ”medicin” är att du utarmar din kropp på massor med näring i form av mineraler, vitaminer m.m. Din kropp blir tömd på näring helt enkelt, du blir då energifattig och negativa tankar kan lätt slå rot.
            Pillrena är även medvetet framtagna för att bli beroendeframkallande, ju längre du äter dem desto svårare blir det att vänja dig av med dem.
            Läs mer på följande sida om allt negativt som antidepressiva mediciner för med sig: http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases

            Det du bör göra är att så snart du kan vänja dig av med pillerna (för ditt eget bästa). Det finns många enkla sätt att bota sin ångest, det allra enklaste är att lära sig andas rätt. Många har faktiskt andats bort sin ångest! http://www.medvetenandning.se , du behöver även tillföra din kropp näring, från kosttillskott, rawfood och bra mat.Jobba med att stressa ned, börja meditera, och gå någon kurs i Qigong för att få igång energin i kroppen.
            Du kommer att lyckas, tro på dig själv!

            Blir lite undrande till din tankegång, bättre att jag äter medicin än att mina barn får vaccin. Varför skulle dina barn få vaccin om du slutade äta medicin??

            • Martina Lampero says:

              Tack!! Jag håller med och tror också att ”bedövningen” av känslorna kan förstärka ångesten. Men nu då jag kan bestämma själv är det ju lätt att skjuta fram ångesten med medicinerna jag egentligen inte vill ha… Jag äter vitaminer och mineraler köpta och rekommenderade från hälsobutik. Även en burk Chlorella alg som jag borde köpa mera av. Yoga och Bodybalans har jag testat några gånger och borde/ska börja regelbundet. En en-dags-kurs i rawfood är jag anmäld till 🙂

              Alltså jag tänker som så att skulle jag inte upptäckt vaccinbluffen så skulle jag inte hamnat in på mentalsjukhus och blivit tvångsmedicinerad. Barnen skulle ha fortsatt att få vaccin. Oväsentligt att dela med mig av den tanken men nu har jag gjort det.

              • Toppen att du börjat fylla på din kropp med mineraler och vitaminer, det är en förutsättning för att den ska kunna återhämta sig. Chlorellan är fantastiskt, världens näringsrikaste växt, säger det mesta!
                Mycket bra att du börjat träna Yoga och bodybalans och anmält dit till rawfood kurs 🙂

                Okej då förstår jag hur du tänker, nu har du upplevt den bistra sanna verkligheten om hur den sjuka sjukvården fungerar i Sverige, de gör sjuka människor ännu sjukare genom medicinering (och de som inte är sjuka vaccineras så de lättare ska bli sjuka och även ofta BLIR sjuka!).
                Man måste för att överleva i detta samhälle själv skaffa sig objektiv information, eller så kan man göra som så att man lyssnar noga på myndigheterna vad de säger och gör tvärtom. Då klarar man sig oftast bäst! 😀

                Varmt lycka till med ditt fortsatta hälsosamma liv!

                • Martina Lampero says:

                  Tack för ditt stöd Janne! 🙂 Jo jag har märkt det – tvärtemot myndigheterna och med naturen som utgångspunkt, då kommer man närmast sanningen. Hälsningar från Finland 😉

Kommentera

%d bloggare gillar detta: