Min bror blev som nyfödd vaccinerad med ganska många sprutor i jämförelse med mig som är äldre. År 1985 körde de nämligen speciella test med nya vacciner på sjukhuset där han föddes. Som litet barn hade han diverse hälsoproblem, bland annat astma, eksem och allergier. Vi tänkte inte just då att det kunde vara en effekt av vaccinationerna men jag tror att mamma ändå misstänkte det ganska tidigt. Sen fick han såklart fler sprutor under de tidiga åren.
När han sedan fick MPR-vaccinationen i tonåren blev han totalt förändrad både psykiskt och fysiskt. Eksemen förvärrades och huden rasade nästan av honom. I efterhand fick vi veta att vissa av de sprutor han fått innehöll äggviteämnen. Läkarna hade tydligen missat att han var allergisk mot just ägg. Föräldrarna till vissa av min brors kompisar vägrade att ge sina barn MPR-vaccinet efter att de sett vad som hände med min bror. Han är svårt sjuk idag, ibland med autistiska drag. Även om jag inte tror att allt beror på endast vaccinationerna så har jag sett sjukdomsförloppet. Det är tydligt att vissa förändringar har skett efter vaccinationerna.
Nu är jag själv över 30 år och kommer inte att vaccinera mig igen. Även under mina år som ”backpacker” runt om i världen tog jag endast Hep A-vaccin trots rekommendationerna. Jag har klarat mig väl på det och sett till att hålla mig frisk med att stödja mitt immunsystem under resorna.
Jenny
Det är inte för inte som MPR-sprutan brukar kallas för spiken i kistan… Många har fått för sig att barn inte tar skada av MPR-sprutan bara den skjuts fram något. Således har jag hört många som valt att vänta med MPR tills barnet är två år eller äldre, för att det omogna immunsystemet inte ska påverkas negativt. Här ser vi ett mycket bra exempel på att det inte spelar någon avgörande roll. Även en tonåring kan skadas på det mest fruktansvärda sätt. Som en bekant brukar säga: ”När är det bäst att skjuta sig själv i benet? Tja, så sent som möjligt men helst inte alls”!