RÄTTSFALL

Den 24 oktober 2013 förlorade norska staten rättsfallet om meningokockvaccinet i högsta domstolen. I över 20 år har staten fördröjt utredningen och orsakat problem för de som skadades av meningokock B-vaccinet. May Britt Hovland har nu äntligen fått rätt i högsta domstolen efter att staten har överklagat utslagen i de båda norska motsvarigheterna till tingsrätten och hovrätten. En stor principfråga har vunnits.

Publicerat av Fripresse den 25:e oktober 2013 under hälsa, vacciner

Svensk översättningoch sammanfattning: Fred S Jarl    Bild: Faksimil från dokumentärfilmen The Vaccine Experiment

Det tog May Britt Hovland 15 år att få en diagnos efter att hon skadats av meningokock B-vaccinet år 1991. Hon utvecklade snabbt symptom efter att hon fick detta omstridda vaccin. Symptomen var förenliga med me [myalgisk encefalomyelit eller myalgisk encefalopati, övers anm], men det tog många år innan hälsovården insåg och erkände vad hon led av. Detta har varit den allmänna tonen för de flesta som blev sjuka av skandalvaccinet. De har inte fått sina röster hörda och det har tagit så många år från det att de blev sjuka till att de blev trodda, att de juridiska aspekterna har förvrängts. Detta trots att det på ett tidigt stadium riktades misstankar om ett samband mellan vaccinet och sjukdomen me. FHI och staten valde att tysta ned dessa allvarliga misstankar och genomförde först 20 år senare en undersökning baserad på tveksamma forskningspremisser. Den uteslutande svaga studien hade som mål att rentvå FHI som stod för experimentet. Staten har valt att lita på FHIs egen granskning av sig själv, men högsta domstolen har nu ingripit och underkänt statens och FHIs argumentation.

Så här startade ärendet om meningokock B-vaccinet

Det norska Folkhälsoinstitutet [förkortat FHI, övers anm] startade år 1988 ett vaccinexperiment på meningokock B. Experimentgruppen bestod av flera årskullar med norska skolelever och värnpliktiga soldater. Redan på informationsstadiet påvisades allvarliga brister i anpassningen av den information som skulle utgöra ungdomarnas och deras anhörigas grund för att avgöra huruvida de ville göra sin hälsa tillgänglig för experimentell verksamhet. Helsedirektoratets kritik och rekommendationer följdes i liten omfattning av Folkhälsoinstitutet. Det är naturligt att tänka sig att de borde ha ingripit och hindrat FHI från att begå både forskningsetiska och tekniskt allvarliga felgrepp.

Utvärderingen av meningokockvaccinförsöket under 80- och 90-talet kan läsas i sin helhet här. Där riktas kritik mot en lång rad av förhållanden som är otillfredsställande i experimentet. Särskilt fokus ligger på bristfällig information med tanke på riskaspekter och biverkningar samt hantering och möjlighet till ersättning för skadedrabbade. Det rekommenderas att läsa rapporten i sin helhet.

Orealistisk och försenad studie låg till grund för statens och Folkhälsoinstitutets rättsliga argumentation

Folkhälsoinstitutet informerar om att de redan har forskat om samband mellan meningokockvaccinet och me. De sa sig inte finna någon association, berättar statens sakkunniga vittne i Hovland-målet – Per Magnus, divisionschef på FHI:

Vi jämförde ungdomar som hade fått vaccinet med ungdomar som inte hade fått det, och resultatet är att det inte finns något samband mellan vaccinet och me i befolkningsunderlaget. Vi kan ändå inte utesluta orsakssamband hos enskilda personer.

Själva grunden för FHI och statens förmenade ansvarsfrihet i målet om meningokockvaccinet vilar i hög grad på denna fördröjda forskningsrapport, som baserade sig på överföring av data från en design till en annan, vilket i liten utsträckning är förenligt med trovärdiga resultat.

Blandning av forskningsdesign och användning av falskt placebo

Det är komplicerat att överföra data från forskning som designats uteslutande som en effektivitetsstudie, vilket FHIs meningokockvaccinexperiment var. Att de skulle ha använt data för att bedöma biverkningar på realistisk grund är mycket osannolikt, eftersom grupperna kan vara lika varandra i förhållande till biverkningar baserade på andra komponenter än antigenet i vaccinet. Det är ett grundläggande problem att design av effektivitetsstudier förväxlas med säkerhetsstudier där en grupp med äkta placebo i form av saltvatten inkluderats och därav kan användas som kontrollgrupp för andra biverkningsaspekter än antigenet. En effektivitetsstudie syftar endast till att avgöra om ett vaccin ger skydd mot sjukdomen som det var tänkt.

Det är svårt att avgöra vilket ämne eller vilken kombination av ämnen som är utslagsgivande när man tittar på olyckliga biverkningar av ett vaccin. I vissa fall kan det vara själva antigenet (virus, bakterie eller protein). I andra fall tillsatser som adjuvanser (immunstimulerande ämnen) och konserveringsmedel. Man får heller inte glömma oavsiktliga ingredienser i form av föroreningar – vilka också kan förekomma.

De tekniska förhållandena gällande användning av falskt placebo i FHIs studie är bara ett problemområde. I vilken utsträckning de sjuka skulle ha fått en riktig diagnos med tanke på hur okänt me var vid den aktuella tidpunkten är ett annat relevant tema. Att det tog nästan 20 år innan undersökningen genomfördes är ytterligare en svaghet. Ungdomarna som fick placebo fick efteråt erbjudande om äkta vaccin, något som ytterligare förstörde FHIs möjligheter att utvärdera läget. Avslutningsvis kan man undra över Per Magnus opartiskhet som statens sakkunniga vittne – detta med tanke på hans roll som divisionschef hos FHI. Blandning av roller på liknande sätt är ett välkänt fenomen i Norge.

Förlikningspraxis

Det var ursprungligen 180 000 norska ungdomar som deltog i vaccinexperimentet. Av dessa gick 329 samman och drog staten inför rätta, där endast sonen till Ola Didrik Saugestad vann och fick ersättning.

Hovland är inte den första förutom läkarsonen som har blivit tilldelad ersättning. Det har tidigare utgått ersättningar i form av förlikningar. Förlikningsutbetalningarna är ofta låga och kompenserar inte för ett förstört liv. Det är heller inte ett domstolsbeslut som säger något om ifall skadan nödvändigtvis orsakats av vaccinet. Man ingår ett avtal av juridisk karaktär där innehållet i hög grad handlar om huruvida man är överens om att ärendet nu är ur världen.

Anne Lise Johnsen är en av de som gottgjorts med ett så kallat förlikningsavtal. Hon blev sjuk av meningokockvaccinet och förde en 15 år lång kamp mot staten. Hon möttes av hot som skulle hindra henne från att gå till domstol. Staten som ursprungligen hade försäkrat henne om att de skulle kompensera eventuella vaccinskador, mötte henne med en vägg av motstånd trots att tre läkare hade beskrivit hennes sjukdom som en trolig konsekvens av vaccinexperimentet. Hon gick till slut med på en förlikning på 1,1 miljoner för ett förstört liv. Hon berättar om hur staten aktivt gick in för att skada henne under den 15 år långa processen.

Läkarson fick ersättning

Sonen till professor och läkare Ola Didrik Saugestad fick 6,5 miljoner i ersättning efter att han ådragit sig me som följd av meningokock B-vaccinet. Ola Didrik Saugestad har varit engagerad i målet om meningokockvaccinet sedan sonen insjuknat år 1991. Han har också varit sakkunnigt vittne för me-sjuka och anser att många fler borde ha fått rätt i domstol.

FHI sålde meningokockvaccinet till Nya Zeeland

Det är osannolikt att de skadade i Norge skulle ha nått fram om inte Nya Zeeland hade tagit tag i saken efter att FHI sålt skandalvaccinet till Nya Zeeland utan att informera om misstanken knuten till vaccinet. Det fanns redan vetskap om att vaccinet hade en effektivitet på endast 57 procent, vilket är så pass lågt att det inte är rekommenderat att implementera ett sådant vaccin i ett vaccinationsprogram. Detta är orsaken till att vaccinet aldrig implementerades i Norge. Nya Zeeland upplevde hög frekvens av biverkningar och ärendet nådde media, där de också valde att publicera information om situationen i Norge gällande vaccinet i allmänhet. Filmen The Vaccine Experiment – In The Service of Good innehåller uttalanden från flera norska aktörer och det förekommer bland annat intervjuer med skadade norska ungdomar och kritiker som läkaren Ole Didrik Saugestad samt professorn i medicinsk etik Jan Helge Solbakk.

Se del 2

Se del 3

Se del 4

Se del 5

Pilotfall öppnar Pandoras ask

May Britt Hovlands ärende har drivits som ett pilotfall och är av principiell betydelse eftersom det kommer att öppna för andra skadedrabbade. Staten och FHIs kamp har tveklöst präglats av en desperat rädsla för efterkommande rättsfall.

Flera nu cirka 40 år gamla experimentdeltagare har fått diagnosen me och deltar i ett forskningsprojekt vid Haukeland sjukhus i Bergen. Forskningen syftar till att få reda på effekten av en typ av cellgift som kan hämma den autoimmuna processen som antas ligga till grund för me-tillstånden. Det är redan känt att vacciner kan orsaka autoimmuna neurologiska sjukdomar liknande de som sågs i samband med narkolepsi efter vaccineringen med Pandemrix.

Svensk översättningoch sammanfattning: Fred S Jarl