Tackade nej till influensavaccin – Förlorade mitt jobb

Att säga nej till vaccinet kostade mig jobbet som sjuksköterska…..

När mediadrevet var som värst när det gällde att alla verkligen  måste vaccinera sig mot svininfluensa var det inte lätt för gemene man att stå emot. Men att samtidigt arbeta som sjuksköterska gjorde det hela ännu värre. Under denna hysteri arbetade jag som sjuksköterska i en kommun i södra Värmland. Detta med ansvar för ca 50 stycken äldre personer  som i ordinärt boende hade behov av kommunal hemsjukvård. På min arbetsplats var vi åtta stycken sjuksköterskor som var tilldelade olika geografiska områden där antalet behövande var ungefär det samma. Som sjuksköterska visade det sig att vi tillhörde en exklusiv och privilegierad grupp som hade rätt att få vaccinet före alla andra. Detta som ur spridningssynpunkt var extra viktigt utifrån det jobb vi hade med äldre ofta multisjuka personer.

Text: Besviken

En speciell mottagning anordnades dit alla sjuksköterskor skulle gå för att få sitt vaccin. Inte bara kunde gå utan meningen var att alla skulle gå. Något ifrågasättande fick inte ske, här gällde det att vara lojal och utnyttja privilegiet att få vaccinet först. Jag tackade nej vilket gjorde att jag fick kollegor på mig som sa att jag var en svikare och en smittspridare som inte alls tänkte på mina medmänniskor.

När det sen var dags för övriga i befolkningen kom chefen en morgon inrusande till vårt morgonmöte, alltid med andan i halsen, vad det nu skulle vara bra för? Hon slängde fram en broschyr om vaccinet och att alla äldre skulle erbjudas vaccinet. Jag ställde ett par frågor om behovet och blev genast påhoppad om att dessa frågor totalt saknade giltighet och att jag som sjuksköterska hade ansvar att se till att följa givna direktiv för befolkningens bästa.

Några dagar senare var det dags för ett MAS-möte. En MAS är en medicinsk ansvarig sjuksköterska som finns i varje kommun. Denna sjuksköterska har det medicinska ansvaret för alla sjuksköterskor i kommunen. På mötet stod denna MAS inför så gott som alla sjuksköterskor, vilket totalt är drygt 50 talet, i kommunen och berättade följande;

”Frågor och oro har ställts angående den mängd kvicksilver som finns i vaccinet. Detta är över huvud taget inget att oro sig för. Den mängden är mindre än vad vi får i oss genom att äta en fisk från Vänern. Så är ni oroliga för kvicksilver så låt bli att äta insjöfisk, vaccinet är ofarligt”

Jag bara tappade hakan. Hur kan en person så välutbildad saga något så felaktigt? Jag hade nu lärt mig att inte höja min röst ytterligare, så jag var tyst. För jag visste nu att det inte var någon idé att ytterligare ifrågasätta. Hjärntvätten var total bland mina kollegor.

Till alla patienter jag besökte fick jag med en lapp som de skulle fylla i om de ville ha eller ej. Men hur skall jag svara om de frågar. Vad tycker du? Av mina kollegor fick jag höra att de på den frågan starkt rekommenderade att patienten skulle tacka ja  eftersom de hade gjort det själva. Jag rekommenderades att ljuga. Vad jag tyckte I sammanhanget var oväsentligt, här gällde det liv och död och enligt vissa kollegor var jag en stor svikare.

När detta hände hade jag ett vikariat i kommunen. En tjänst hade utlysts vilken jag hade sökt. Med 17 år i yrket och en hel del vidarutbildningar låg jag bra till. Trots min kritik av vaccinet mot svininfluensa rekommenderade facket mig till tjänsten och så även mina kollegor. Så jag var rätt säker på att tjänsten var min. Men icke. När beslutet kom visade det sig att en annan sökande fått tjänsten en sjuksköterska helt utan vidarutbilning och som hadejobbat mindre än ett år. Underligt tyckte alla mina kollegor och facket likaså men det fanns inget att göra, arbetsgivaren har sista ordet. När tillfälle så kom frågade jag den tillsättande chefen rakt ut om det hade med mina frågor angående svininfluensan att göra. Då blev chefen först helt tyst sen kom ett kryptiskt svar som
mer visade på riktigheten i min fråga och tanke än något annat. Jag hade pga. kritik mot vaccinet förlorat en tjänst som för mig var gjuten. Men ingen fara tänkte jag arbete finns det alltid, för under de år som jag arbetat i kommunen på vikariat har det nästan alltid saknats folk och så även nu inför att mitt vikariat skulle ta slut. Men jag fick inget förlängt, jag var nu, som det heter övertalig. Hur jag nu kunde vara det när det alltid saknades folk.

Så resultatet blev att jag inte längre var välkommen att arbeta i kommunen och orsaken var helt klart min mycket befogade kritik av vaccinationen mot svininfluensa. Trots denna turbulens ångrar jag ingenting.  Jag tog aldrig något vaccin inte heller någon av mina tre barn. Idag har jag flyttat till en annan kommun i ett annat län och arbetar vidare som sjuksköterska inom kommunal hemsjukvård. Numera dock på ett nattschema.

Jag har inte träffat någon av mina kollegor från det arbete som jag på sätt och vis fick sparken från efter att narkolepsin och andra biverkningar dök upp. Undrar hur de skulle svara idag och hur de skulle förklara sitt handlande?

Som sjuksköterska skall jag arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och arbeta för mina patienters bästa. Allt detta frångicks totalt i hysterin runt den ofarliga sjukdomen svininfluensa.

Text: Besviken