Dr. Tenpenny har samlat ett stort bibliotek med studier om vaccinationsrisker. Efter att ha tittat igenom några hundra av dessa studier kan de som kritiserar riskerna återkomma med sina synpunkter. Vi vet att hygien och livsstilsåtgärder är viktigare än vaccinkampanjer för folkhälsan. Vi vet att det finns billigare och ofarligare sätt att skydda sig från infektionssjukdomar, som tex C vitamin och D vitamin. Vi vet att många stora vaccinkampanjer , inkl den senaste svininfluensa massvaccineringen, har lett till att stora grupper av populationen har fått akuta och/eller långsiktiga negativa reaktioner från vaccineringen.
Vi vet att det finns mycket bristfälliga studier på långtidseffekter av vacciner, då menar jag vad som händer med vaccintillsatserna i kroppen efter 20-40 år. Vi vet att kvicksilver är en av planetens farligaste gifter och det är skandal att de finns i vacciner. Aluminium är också en mycket toxisk metall, men inte lika farligt som kvicksilver för kroppen och miljön. Läs artiklar av Dr. Russel Blaylock angående ackumulativ skada från vacciner och andra tillsatser.
Vi vet att vi vill ha demokrati och att folk ska se flera sidor av en fråga. Vi vet att vi inte vill leva i en medicinsk diktatur där läkemedelsbolagen bestämmer över hur vi tänker och vad vi gör.
Peter Wilhelmsson
Fördjupad läsning:
Vaccine’s Safety: A Crime Against Humanity, Dr Tenpenny
What They Don’t tell You About Vaccination Dangers Can Kill you or Ruin Your Life, Russel Blaylock
More than thousand studies collection on vaccination injuries and failures
Så har det varit i alla tider!
Det vanligaste sättet att bekämpa nya teorier som strider motdogmerna är att ignorera dem. Ett känt exempel är läkaren Ignaz Semmelweis. http://www.scribd.com/doc/79028184/35/Ignorera-nya-ron
I England diskuterades barnsängsfeber som en smittsam sjukdom och läkaren Alexander Gordon argumenterade, bland annat med stöd av statistik och tabeller, att det var de vårdgivande personerna själva som bar med sig smittan mellan de kvinnor de besökte. ”Det är obehagligt för mig att behöva nämna att jag själv var det medel som överförde infektionen till ett stort antal kvinnor” skrev han utlämnande år 1795, väl medveten om sprängkraften i sin analys han valde att kalla ”den ödesdigra hemligheten”. Gordons insikt var möjligen allt för fruktansvärd för den växande läkarkåren att ta till sig. Teorin mötte ett högljutt motstånd, även från barnmorskor och patienter, och glömdes snart bort.
Semmelweis stora bedrift var att han identifierade den mekanism som låg bakom överföring av vad vi i dag skulle kalla ett smittämne. Efter införandet av de ganska enkla rutinerna sjönk dödligheten snabbt ned mot en procent och under vissa goda månader inträffade inte ett enda dödsfall. Semmelweis hade dock svårt att vinna gehör för sin teori och nya metod. Han hade visserligen engagerade anhängare men sjukhuspersonalen motsatte sig ofta åtgärderna och ibland förekom förutom maskningsaktioner rena sabotage. Att Semmelweis uppfattningar direkt skulle framstå som starkare än andra förekommande hypoteser var kort sagt inte alls en självklarhet för samtidens medicinska kollektiv. Frustrationen hos Semmelweis över svårigheterna att få sina tankar accepterade tog över tid allt häftigare mått. ”Inom mig bär jag på vetskapen att tusenden och åter tusenden av kvinnor som dött sedan 1847 inte skulle ha dött om jag inte hållit tyst” skrev han exempelvis i ett ursinnigt brev till obstetriken Josep Späth i Wien. ”Och ni, Herr Professor, har varit deltagare i denna massaker”. För Semmelweis själv återstod till sist ingen annan utväg än att enträget och skoningslöst avslöja sina motståndare, om än att han fick hela världen emot sig.
Tesen om handtvätt som räddade liv http://www.svd.se/kultur/understrecket/tesen-om-handtvatt-som-raddade-liv_431387.svd