I dokumentären ”Efter sprutan” få vi veta hur det är att leva med narkolepsi. 14-åriga Emelie Olsson är ständigt trött men kan ändå inte sova på natten. För tre år sedan följde hon myndigheternas uppmaningar och vaccinerade sig mot svininfluensa. Strax efter drabbades hon och hundratals andra barn och unga av narkolepsi. Hur är det att leva med denna livslånga sjukdom? Och vem ska ta ansvar för att hon blev sjuk?
Även i SVT2 29/11, SVT2 30/11 och SVT2 1/12
Kompensationsbiten är klurig. Den ersättning som erbjöds från läkemedelsförsäkringen kom med ett villkor… att de efter utbetald ersättning inte kan stämma stat eller tillverkare. Det sades vidare att det ”kan komma” en större ersättning då det finns en pott på 150 miljoner ”att dela på”. Så här går det till i USA också men då är det betydligt större belopp i potten.
Den summan som ”finns i potten” brukar delas mellan alla drabbade och eftersom rapporteringarna fortsätter att strömma in, så kan det inte bli så mycket i slutändan för varje enskild drabbad. Man tog bara upp narkolepsin i programmet, huruvida någon drabbats av andra biverkningar nämndes inte.
Tillverkaren borde gå in med ett par hundra miljoner för god viljas skull. Spelar ingen roll om de har friskrivningsklausul eller ej.
Det talades om den stora oviljan inom vårdapparaten att söka kopplingar till vaccinet. Man väljer av prestige att leta efter andra anledningar först. Föräldrarna började själva ana att Pandemrix var orsaken. Det här verkar vara ett generellt problem för alla som drabbas av läkemedelsbiverkningar.
Kan man verkligen kompensera ett livslångt handikapp som detta?
Kan man vara helt säker på att läkarna i framtiden kan och vill hitta samband mellan olika biverkningar och vaccin? Det måste vara otroligt svårt att behöva medge att de kanske inte ens vet vad de skall söka efter, eller var…. kroppen är ju komplex och stor.
Djur-dna, nano-stora partiklar, kemiskt tillverkade virus… här finns många nya komponenter som man inte är van vid.
Skall bli intressant att se vad Tomas Olsson, professor i neurologi, finner för svar på hypotesen, att det kan vara någon komponent i viruset som liknar ett kroppseget äggviteämne i hjärnan ”orexin” – som gett sig på cellerna i hjärnan.
Vi måste börja göra väl underbyggda val och ta ansvar för oss själva.
Experterna baserar sina beslut genom att väga risker med nytta. I detta fall så fick de nog inte alla fakta på bordet och det var skönt att se att det i varje fall fanns någon i expertgruppen som anade oråd. Tråkigt att han inte kunde stå emot grupptrycket.
Göran Hägglund tycker fortfarande att beslutet var rätt
och att beslutet räddat livet på många. Att det är bättre att agera än att inte göra något alls. Ytterligare ord att ta till hjärtat utifall det kommer någon mer pandemi.
”Politiker som tar beslut verkar komma undan även om besluten visar sig vara felaktiga….. det är värre om de inte handlar alls….även här bedöms alltså risker mot nytta…. men här handlar det inte om medborgarna…
Jag tog åt mig av mammans ord i slutet. Hon sa att hon ångrar att hon inte läste på före, om vaccinet för då hade hon förmodligen inte rekommenderat sin dotter att ta det. Jag minns hur diskussionerna gick i vår släkt och jag kände mig som en utböling för att jag inte tänkte vaccinera mig och min son. Skillnaden till våra olika beslut låg just i att jag läste all fakta inte bara den som serverades på silverfat av våra politiker. Kan inte föreställa mig om jag låtit min son ta sprutan och fått en så svår narkolepsi som Emelie. Hoppas staten kompenserar henne mer än den förnedrande ersättningen hon fått, för detta är inte hennes fel, utan samhällets. Då måste samhället också ta sitt ansvar.
Ansvaret bär alla beslutsfattare som är involverade i hela processen.
I programmet sade Johan Giesecke, forskningschef ECDC något som vi alla skall ta till hjärtat.
”Det finns inga ofarliga vaccin”
”Alla medicinska åtgärder har biverkningar”