Bevis bekräftar och fastslår, att något stämmer eller inte – enkelt och simpelt? Nja, inte riktigt… ordet har har nämligen olika betydelse för olika människor. Det som för en del är bevis nog, räcker inte för andra. Somliga godtar inte de mest glasklara bekräftelser, utan kräver bevisning ”in absurdum” eller helt enkelt förnekar alltsammans, vilka bevis som än presenteras. Detta fenomen beror på olika orsaker. När det gäller bevisen för vaccinernas negativa effekter, så är det vanligtvis graden av rädsla (hos yrkesfolk såväl som hos föräldrar) men även prestige och eget vinstintresse som finns med och förmörkar bilden, samt förstärker oviljan att godkänna bevis.
Text: Gun Östling / Bild: Freedigitalphoto/Stuart Miles
Rädslan som framkallar ”skygglappar” hos föräldrar, beror ofta på att man redan vaccinerat sina barn. Det verkar som att ”loppet redan är kört” och har man medverkat till att äventyra deras hälsa (om än omedvetet), så vill man åtminstone inte veta om det. Ingen vill känna sig som en ”dålig” förälder och skygglapparna är en helt naturlig försvarsmekanism. Rädslan att fatta fel beslut är stor bland föräldrar och hos yrkespersonal finns rädslan att ha medverkat till skador och rädsla för vad som händer om man går mot strömmen. Rädslan är mäktig och den kan få människor att göra de mest märkliga saker.
Prestigen måste räddas genom att förneka till att det man lärt sig inte stämmer. Man bryr sig inte ens om att undersöka saken vidare, antagligen av rädsla för vad man kan hitta. Det egna vinstintresset gör att man konsekvent förkastar all information som inte går den egna favörens vägnar. När barn dör i direkt anslutning till vaccinering – är det bevis nog? Självklart säger nog de flesta objektiva – men icke! ”Samband kan inte styrkas” säger ”auktoriteterna”. Detta kräver ingen ytterligare kommentar. I flera år har vi på informationsforumet SAVE – Svenska Allmänna Vaccinationsmedvetenhets Enheten lyssnat till otaliga föräldraberättelser från Sverige, erfarenheter och iakttagelser från vakna föräldrar, rörande vad som hänt deras barn efter vaccination. Klara tydliga observationer om olika grader av beteendestörningar och hög sjukdomsförekomst. Likaledes får vi också fortlöpande vittnesmål från föräldrar till ovaccinerade barn, där frånvaron av sjukdom och beteendestörningar är utmärkande.
Det man kan se med egna ögon är bevis nog för de allra flesta ”vanliga människor”.
Medvetenheten i Sverige om vad som är ”normal” och onödig ohälsa, har varit på väg utför i rasande takt de senaste decennierna. Nuförtiden anses ständigt eller ofta sjuka barn vara en normal företeelse. VARFÖR? Därför att det är så vanligt? Det är mycket större risk att barn får bestående handikapp av sjukdom än av olycksfall och det vet försäkringsbolagen om. De blir alldeles perplexa när man enbart vill beställa olycksfallsförsäkring till sina barn… Fler och fler föräldrar börjar dock ”vakna” och reagera – det är ett sunt tecken. Många vittnesmål från mödrar och fäder vittnar dessutom om ett skrämmande och oacceptabelt beteende hos flera av våra barnavårdscentraler. När föräldrarna ifrågasätter vaccination kan de utsättas för skuldbeläggning och brist på respekt vilket kan framtvinga beslut föräldrarna senare ångrar.
Negativa reaktioner är definitivt inte en ”överkänslighet mot några i vaccinet ingående ämnen”. Men genom att kalla det ”överkänslighet” köper man sig fri och skjuter därmed över ansvarsbördan på individen. Det är dennes defekta immunförsvar som överreagerar på normala stimuli! Sund bevisning innehåller däremot en stor portion logik. Vacciner är potenta gifter och de ”biverkningar” som uppstår, akuta och kroniska, är kroppens helt normala reaktion på gifter. Varken mer eller mindre. Kanske ansvariga menar att välkända potenta gifter upphör att vara giftiga när de injiceras i ett spädbarn utan utvecklat immunförsvar och nervsystem? Kikhostevaccin används för att framkalla encefalit (hjärnhinneinflammation) hos försöksdjur. Upphör denna förmåga hos vaccinet när det ges till barn? De patetiska argumenten att mängderna är för små för att skada, är fullständigt grundlösa. Det finns ingen säker nivå för gifter som injiceras!
Debatten är i full gång angående alla barn med beteendestörningar. Får föräldrar egentligen höra den främsta orsaken till problemet istället för luddiga och svävande förklaringar som ”skada förvärvad under fosterlivet, vid förlossningen eller under de tidiga barnaåren…”? Är det någon som på grundval av dessa ”förklaringar” anser det vara högst normalt att antalet drabbade barn hela tiden ökar?
Vaccin orsakar beteendestörningar via postvaccinal encefalt och en vaccinskadad tarmslemhinna – detta faktum är varken nytt eller okänt.
Fastställande av orsakssamband mellan vaccinationer och biverkningar som t ex encefalit kräver stora och kostsamma epidemiologiska studier. Därför utgör systemet med spontanrapportering den enda möjligheten till uppföljning och upptäckt av dessa biverkningar. Man vet alltså att biverkningen förekommer men det är aldrig utförts några studier på hur vanligt förekommande det är. Här kommer statistiken in. Det är alltså på dessa lösa grunder som man statistiskt jämför nytta med risker. Ja, för en del kanske det känns ok men det gör det absolut inte för alla.
Oviljan hos den medicinska yrkeskåren att hörsamma vaccinationsskadorna har kallats kriminell ignorans. Vid två tillfällen på 90-talet (-97 och -98) anordnade SAVE en föreläsningsturne i Sverige med Viera Scheibner. Enbart i Stockholms läns landsting skickades det ut ca 600 inbjudningar till BVC-centraler, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, SBL (statens bakteriologiska laboratorium – tillverkare av vaccin), Läkemedelsverket, BUP m fl. Antalet som infann sig var ringa eller intet. Ute i landet konspirerade sjukhusdirektörer med varandra, i ett försök att ”stoppa detta till varje pris”, istället för att ta del av den viktiga informationen. Det mina vänner – får ni själva bedöma om vi ska kalla kriminell ignorans eller ej. men det ger åtminstone en mycket klar bild över hur stort yrkesansvar de människor som är avlönade för att värna om barnens hälsa är utrustade med!
Idealet för familjens hälsa är att inte behöva anlita någon utomstående – en medveten förälder är sina barns viktigaste hälsoresurs!!
Ingen förälder kan skydda sitt barn från allt ont, men alla kan göra sitt allra bästa för att informera sig. Att förebygga sjukdom är antagligen inte möjligt till 100% och knappast meningen i heller, om man betänker att vissa sjukdomar är sunda och ändamålsenliga (som exempelvis barnsjukdomarna). Ett förebyggande av onödig sjukdom däremot, görs bäst genom att hålla en kropp så ren som möjligt från gifter, ge rätt näring, motionera och leva ett liv som ger känslomässig glädje. Det är upp till varje förälder med sunt föräldraansvar att själv utbilda sig angående sina barns hälsa. Det finns fler saker än vacciner man bör sätta sig in i. Det är dessutom varken svårt eller krångligt, utan ger en stor tillfredsställelse och kompetens.
Påvisandet av antikroppar i blodet används ofta som bevis för att vaccin är effektivt. Testet är i många fall värdelöst, eftersom antikroppar i blodet inte nödvändigtvis är ett bevis för att personen ifråga är immun mot sjukdomen – antikroppar visar att organismen varit utsatt för något (ett antigen). En engelsk studie publicerad av the British Medical Council, maj 1950, visade att en person kan vara immun utan att ha några antikroppar alls och tvärtom – man kan ha mängder av cirkulerande antikroppar utan att vara det minsta immun. Antikroppar är nämligen endast en liten del av det totala immunförsvaret.
”Medicinska auktoriteter ljuger… i framtiden kommer vi få veta att vaccinerna är den största kriminella handlingen någonsin mot mänskligheten” Dr. Guylaine Lanctot
Text: Gun Östling / Bild: Freedigitalphoto/Stuart Miles
Efterord till boken ”Vaccination – En förälders dilemma”