tvångsvaccination

Sommaren 2016 har gammelmedia i Finland eldat med ovanlig intensitet vad gäller ämnet vaccination. Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat (HS) hade en stor artikel söndagen den 17 juli, där journalisten Sonja Saarikoski ville fokusera på vaccinmotståndet i Österbotten, och då i synnerhet i Jakobstad. Jag blev själv uppringd av Saarikoski som snällt bad om en intervju med mig eftersom jag är en ”viktig” person. Jag nekade direkt, eftersom jag numera inte förser gammelmedia med mat. De har redan fått alldeles för mycket tid och energi av mig i utbyte mot hån, svartmålning, brutna löften och minst sagt undermåliga artiklar. Nu är det nog.

Text: Linda Karlström         Bild: Faksimil från Helsingin Sanomat/Vesa Ranta

När jag läser rubriken på artikeln i HS kan jag konstatera att de har gjort det igen. Än en gång hänger de ut vaccinkritiker som en fara för samhället och skapar hat mot dessa medvetna människor. Trots journalistens idoga påståenden om att artikeln kommer att vara seriös, rättvis och saklig (undrar hur många gånger jag har hört det?) ståtar hela härligheten under de svarta bokstäverna ”Vaccinkritiker försätter också andras barn i fara – enligt läkare kommer trenden att förändras först när det går riktigt illa för någon”.

En väldigt saklig och seriös rubrik, eller hur? Inte blir det bättre av ingressen som följer: ”I Jakobstad vill många leva enligt sina egna värderingar: barnen vaccineras inte, officiella rekommendationer anses vara propaganda och hälsan sköts med silvervatten. Men vaccinationsvägran är inte en privatsak.”

Sedan följer en oerhört lång artikel som jag inte ville medverka i just på grund av denna förutsägbara förvrängning och detta uppenbara förakt. Detta till trots omnämns jag ett tiotal gånger, jag finns till och med på bild. Och jag kallas för överstepräst. Verkligen seriöst, HS.

Som vanligt radas en mängd felaktiga påståenden upp som allmängiltiga sanningar; det klassiska om hur vaccinerna har utrotat än det ena och än det andra och att vacciner årligen förhindrar 2-3 miljoner dödsfall. Man kan undra hur det går att veta? Och man kan undra varför journalisten inte undrar det samma? Det finns vackra illustrationer över hur många som måste vara vaccinerade för att flockimmunitet ska uppstå. Jakobstad lyser rött på kartan får vi veta, eftersom vaccinationstäckningen där är så låg att läkaren Markus Granholm rekommenderar föräldrar med känsliga barn som inte kan vaccineras att flytta bort.

Varför reagerar ingen på att känsliga barn inte får vaccineras? De borde väl få dubbla doser av detta immunstärkande elixir? Inte är det väl så att vacciner på något sätt belastar små barn så att de känsligaste kan stryka med? Ursäkta min ironi, men jag kan inte låta bli att ställa dessa retoriska frågor. Ingen annan tycks ju göra det.

I artikeln finns ett beklagligt fel som naturligtvis den pensionerade infektionsläkaren Peltola snappade upp och sedan gottade sig i då han några dagar senare fick en mycket nedvärderande debattartikel publicerad i Helsingin Sanomat. I den stora HS-artikeln står att Martina Lampero, som är en välkänd vaccinationskritiker i Jakobstad, inte tror att flockimmunitet existerar. Jag känner Lampero personligen och jag vet att det skulle ha stått att hon inte tror på vaccinförmedlad flockimmunitet. Det är en milsvid skillnad. Nu har Peltola under rubriken ”Föräldrarnas åsikt tar inte bort barnets rätt till vacciner” gjort sig lustig över Lamperos skrattretande okunnighet, och omskriver hennes uttalanden med uttryck som ”O du heliga naivitet”. Sedan konstaterar han auktoritärt att det är få saker i världen som har uppvisat så hållbara resultat som vaccinationer. Efter detta följer den sedvanliga redogörelsen för alla fruktansvärda sjukdomar som härjade innan vaccinerna fanns; 800 poliofall om året, varje timme en finländare som dog i tuberkulos under vinterkriget, 23 000 rapporterade fall av påssjuka per år, kikhoste- och difteripatienterna var tiotusentals och så vidare. Och så slår Peltola fast det självklara: ”Inte en enda av dessa sjukdomar skulle ha försvunnit utan vaccin.”

Experten har talat. Och fårskocken nickar instämmande i kommentarsflödet. Det här med naivitet kan tydligen tolkas på flera olika sätt …

Och dagen efter Peltolas debattartikel följer redan en annan i samma stil, denna gång författad av en Siren vars far drabbades av polio. Siren berättar att han själv inte blev smittad eftersom han hade turen att få vara försöksperson då Salks poliovaccin testades i Finland år 1954. Han konstaterar vidare att det var en lycka att han fick det rätta vaccinet och inte placebovaccinet – annars hade han säkerligen insjuknat i polio. Slutligen slår han fast att dagens vaccinationskritiker inte har sett verkliga epidemier.

Jo då bäste herr dramaturg Eero Siren från Helsingfors, vi vaccinationskritiker har minsann sett epidemier. De går nämligen inte att undvika eftersom de pågår mitt framför ögonen på oss varje dag. Epidemier av autism, narkolepsi, epilepsi, allergier, öroninflammationer, luftvägsinfektioner, adhd och diabetes är några. Varför fanns inte sådana epidemier för 50 år sedan? Varifrån kom de? Finns det några studier som ger svaren?

Ja, det finns många studier. Men dessa studier är inte utförda av läkemedelsindustrin och därför finns det inte pengar att marknadsföra resultaten med. Boken Vaccinationer: risker och skador redogör för ett tusental sådana vetenskapliga studier. Men att själv behöva göra efterforskningar är väldigt jobbigt. Då är det lättare att luta sig tillbaka på auktoriteter som Peltola.

Grattis Helsingin Sanomat, ni lyckades verkligen blåsa liv i en hatkampanj mot oliktänkare! På detta sätt gräver ni er egen grav, för snart finns det ingen som vill ställa upp i era ”sakliga och rättvisa” artiklar.

Som om inte detta vore nog, dyker gubben i lådan upp med sitt finurliga förslag samma vecka. Riksdagsledamoten Mikko Kärnä föreslår att de familjer som inte vaccinerar sina barn och regelbundet besöker rådgivningen, inte heller ska få något barnbidrag. Och medierna hakar genast på! Stora rubriker skriker på förstasidorna och kommentarerna haglar. Haha, nu ska de där foliehattarna, de där oetiska och ansvarslösa föräldrarna svältas ut! Detta trots att Kärnä inte ens lämnat in en motion utan bara funderat högt på facebook.

Man kan i sitt stilla sinne undra över logiken. Om vaccinkritiker inte ska få barnbidrag så måste vi ju i rättvisans namn också neka sjukdagpenning till rökare. För att inte tala om överviktiga! Ska de ens ha rätt till sjukvård? Det är allt bra skrämmande att dylika personer som Kärnä tillåts styra och ställa i vårt land. Finns det inga kvalitetskrav på politiker?

Och så sent som i dag blev jag varse det nya lagförslaget som just nu behandlas av Finlands riksdag. Smittskyddslagen ska revideras, och då passar man lägligt nog på att inskränka medborgarnas rätt att bestämma över sin egen kropp. Finland har sedan tidigare haft en lag som tillåter tvångsvaccination om en farlig epidemi hotar hela landet, men lagen har aldrig tillämpats. Nu luckrar man upp villkoren, så att tvångsvaccination kan genomföras områdesvis på bara utvalda grupper om man anser att de utgör ett hot mot andra. Och jag måste säga att utlåtandet från docent Liisa Nieminen, som har anlitats som expert av riksdagens social- och hälsovårdsutskott, ger mycket i övrigt att önska:

”Fastän man tack vare vacciner har åstadkommit så mycket (globalt ännu mera), finns det också i Finland föräldrar som inte låter vaccinera sin barn. På vissa områden är vaccinationsskyddet anmärkningsvärt dåligt (till exempel vad gäller mässling), så obligatoriska vaccinationer kan behövas. Bra att lagen erbjuder en sådan möjlighet som man vid tillfälle kan tillämpa.”

Detta för tankarna till Jakobstad, som nu bland annat av Helsingin Sanomat har svartmålats som ett hot mot övrig population. Planerar myndigheterna att tvångsvaccinera barnen i Jakobstad? Kan detta verkligen hända år 2016 i Finland, som stoltserar med att vara ett demokratiskt land som värnar om folkets rättigheter och integritet? Kan det rentav vara så att hela detta mediedrev tillsammans med Kärnäs förslag om indragning av barnbidraget och nu denna lag om tvångsvaccinering av en utvald population är beställningsuppdrag? Börjar vaccinkritikernas skara bli alltför stor och därmed hota den mäktiga läkemedelsindustrin? Det handlar inte bara om bortfall av vacciner, det handlar också om livslång medicinering som uteblir då man inte lider av några biverkningar från vacciner.

Varför växer skaran av kritiker? Det är lustigt att de officiella experterna alltid poängterar att det måste ske en stor tragedi för att vaccinkritikerna ska ta sitt förnuft till fånga och börja vaccinera sina barn. Det verkar som om de inte har insett att vi som förhåller oss kritiskt redan har varit med om en stor tragedi, och det är just därför vi väljer att avstå från vacciner. Vi har tvingats se våra egna eller andras barn skadas av vacciner och därmed insett att allt inte står rätt till. Vi har faktiskt en gång tillhört vaccinreligionen, men hoppat av. De vaccintroende är däremot kvar på tåget som vi en gång också åkte med. De försöker med alla tänkbara medel få oss att hoppa på tåget igen, och ändå är det allt fler som hoppar av. Säger inte det en hel del?

En bra produkt säljer sig själv. Man behöver inte tvinga någon att köpa den. Och i detta fall är det ännu värre, eftersom alla medborgare tvingas betala för vaccinerna även om vi inte vill ha dem. Sedan ska vi också via skatten bekosta all den sjukvård som vaccinbiverkningarna förorsakar de vaccinerade. Detta har jag aldrig sett oss vaccinkritiker gnälla över. Men nu ska vi minsann inte få något barnbidrag, vi som bekostar vaccinerna till alla som vill ha dem. Är det ingen som har tänkt lägga fram ett förslag om att de som inte vill ha några vacciner ska förses med skattelättnader?

Nu väntar jag bara på att Jakobstadsnejden ska börja larma om mässlingsutbrott. Det är det enda som behövs för att lagen om tvångsvaccination ska kunna tillämpas. Historien är full av liknande exempel, där man har iscensatt epidemier för att rättfärdiga vaccinationer under tvång. En av de allra första artiklar jag läste då jag i tidernas begynnelse började läsa in mig på området beskrev just en sådan iscensatt mässlingsepidemi i England på 1990-talet. Artikeln, som är skriven av Viera Scheibner, finns översatt till svenska och jag kan varmt rekommendera den till alla som vill förstå hur myndigheter arbetar.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det är verkligt tacksamt att skylla allt elände på de ovaccinerade. Vi får vara samhällets hackkycklingar. Om en ovaccinerad drabbas av en sjukdom är han/hon en fara för samhället. Om en vaccinerad drabbas av en sjukdom är det de ovaccinerade som utgör faran eftersom de kan smittas och på det sättet sprida smittan vidare. Om de ovaccinerade inte alls blir sjuka, är de en fara för samhället eftersom de när som helst kan bli sjuka och sprida smitta.

Och jag tänker samma sak som alltid: Om vi är så där fruktansvärt farliga så är det väl bara för de som är rädda att vaccinera sig. För då är de ju skyddade. Boostade och immuna. Friska och motståndskraftiga. Eller?

Text: Linda Karlström