Varför väljer man att vaccinera sig själv eller sina barn? Jag tror många inte ens tänker på det som ett val, utan som något man bara gör.
Text: Marina Ahlm
För mig var det i alla fall så när jag fick mitt första barn. Att inte vaccinera var en tanke jag inte ens tänkt och fortfarande kanske inte tänkt om det inte varit för en väninna som valde att inte vaccinera sitt jämnåriga barn.
Tankarna snurrade i mitt huvud och det kändes som jag skulle tappa fotfästet totalt. Inte kunde väl ett helt samhälle ha fel och vem ska man kunna lita på?
När jag tog upp mina funderingar med BVC-sköterskan förklarade hon hur farliga alla sjukdomar man vaccinerar emot är. Och detta övertygade mig, för vem vill väl se sitt barn sjukt? Såhär i efterhand kan jag fundera över hur relevant en eventuell sjukdomsbild faktiskt är när man ifrågasätter vaccin som en effektiv och säker förebyggande hälsoåtgärd? Sjukdomsbilden har ju inget att göra med vaccinets effektivitet!
Så det var i alla fall inte förrän mitt andra barn fick en biverkning efter sin första spruta, förvisso inte livshotande men tillräcklig, för att vi ville göra fler efterforskningar. Dessa ledde till att vi i familjen valde att tacka nej till fortsatt vaccinering.
Efter det beslutet har jag träffat människor som repekterat mitt val och de som inte gjort det. En sköterska valde att skuldbelägga mig genom att fråga om jag kunde leva med mig själv om min son blev steril efter en påssjukeinfektion i tonåren? Min tanke blir då hur hon kan leva med sig själv om hon propsar på att vaccinera ett barn och bedyrar hur bra och ofarligt det är. Och så får det barnet allvarliga biverkningar?
Pest eller kolera kan man som förälder tänka. Men oavsett är det var och ens enskilda beslut. Vi lever i ett fritt land, trodde jag i alla fall… Det är min kropp och det är jag som beslutar vad som är bäst för mina barn. Om vi inte kan respektera varandra i detta, hur kommer det då att sluta? Ska människor med självförvållad övervikt och som överför sämre matvanor till sina barn, förvägras sjukvård och riskera omhändertagande av barnen? För det vet ju alla att bra kostvanor är en av de allra bästa förebyggande hälsoåtgärderna som finns. Och rökarna då? Ska de ens få finnas i ett samhälle där solidaritet gentemot andras hälsa ska styra?
Vill vi ha ett samhälle där vi skuldbelägger varandra för de val vi gjort? Ska vi inte ha tilltron till att varje människa gör så gott den kan efter de förutsättningar som finns?
Om nu vacciner är så fantastiska och bra kan man ju undra varför man behöver skuldbelägga och skrämma människor till att ta dem?
Text: Marina Ahlm
Bild: Freedigitalphotos/ Stuart Miles
Lämna ett svar