Mpr-vaccinet kan starta en autoimmun reaktion - Wakefields fynd om sambandet mellan tarmskador och autism bekräftat

År 1998 publicerade dr Andrew Wakefield och hans kollegor en studie som undersökte 12 barn med neurologisk fördröjning. Studien, ofta refererad till som Lancet 12, orsakade stor uppståndelse eftersom föräldrarna till barnen i studien påpekade att barnens problem uppstått i samband med mpr-vaccinationen. Wakefield upptäckte att barnen led av skador i tarmarna, vilket gjorde att proteiner som orsakar hjärnsjukdom kunde komma ut i blodomloppet. Hans fynd har nyligen bekräftats av en mycket stor studie som konstaterade att barn med autism hade förstoppning, diarré och en känslighet för olika livsmedel sex till åtta gånger oftare än barn som utvecklades normalt.

Text: Marina Ahlm Bild: Studie gjord av Thompson och Wakefield år 1995

Wakefield upptäckte i samband med sin studie att mpr-vaccin kunde ha en möjlig koppling till barnens tarminflammation och förlust av tarmens barriärfunktion, vilket gjorde att encefalopatiska (orsakar hjärnsjukdom) proteiner kunde komma ut i blodomloppet. Detta var därmed en faktor i utvecklingen av neuropsykiatriska funktionshinder. Dr Wakefield beskrev 12 barn med neurologisk fördröjning varav 8 hade autism. Alla dessa barn hade magbesvär och hade utvecklat autism i samband med mpr-vaccinet, enligt föräldrarnas utsago.

Dr Wakefield hade redan innan studien varit kritisk mot kombinationsvaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund. Han gjorde därför rekommendationen att återgå till att ge mässlingsvaccinet som singeldos. Anledningen till detta var att efter introduktionen av kombinationsvaccinet drabbades ovanligt många barn av allvarliga biverkningar som encefalit (hjärninflammation) och meningit (hjärnhinneinflammation). Vaccinet slutade användas år 1992 i Japan där man återgick till att använda singeldoser. I Kanada drog man också tillbaka en typ av mpr-vaccin och 1993 bytte man ut det befintliga vaccinet i Storbritannien mot ett annat. Wakefield var dock inte övertygad om att detta vaccin var säkrare än det föregående. Hans oro för detta har bekräftats av andra (1).

År 2002 publicerade Wakefield och hans medarbetare en studie som undersöker förhållandet mellan mässlingsvirus och autism. Författarna testade tarmbiopsiprover för förekomst av mässlingsvirus från barn med och utan autism. 75 av 90 barn med autism befanns ha virusgenom från mässling i tarmvävnad, jämfört med endast 5 av 70 kontrollpatienter.

Kritiken mot detta blev att eftersom mässlingsvaccinets virus är levande och försvagade så innebär det att vaccinviruset replikerar sig 15-20 gånger efter vaccinationen. Om man nu vet att virus muterar, även om de kommer från ett vaccin, hur kan man vara säker på att dessa muterade virus inte utgör någon sjukdomsrisk? Vaccinviruset lär alltså med all sannolikhet komma att tas upp av specifika celler som ansvarar för virusupptag, och färdas vidare i kroppen. Därmed kan de detekteras i intestinala (tarm-) vävnader. Kritikerna tyckte också att eftersom naturliga mässlingsvirus fortfarande cirkulerar i England, hade det varit viktigt att fastställa om mässlingsviruset var naturligt mässlingsvirus eller vaccinvirus (2).

Det är en intressant aspekt med tanke på att det vid olika utbrott av vaccinerbara sjukdomar sällan undersöks huruvida utbrottet härstammar från vaccinvirus eller vilt virus. I länder där det levande poliovaccinet används är det däremot allmänt känt att vaccinet i sig själv leder till att virus muterar och sprids i det vilda (3)(4). Kikhosta drabbar numera ofta välvaccinerade populationer och en studie har visat att bakterien muterat och blivit resistent mot vaccinet (5). Intressant är att en del forskare hävdar att viruset muterat redan för 20 år sedan, vilket skulle innebära att alla som vaccinerats under denna tid varit helt oskyddade mot den vilda formen av kikhostebakterien (6). Mellan 2009 och 2010 hade USA ett utbrott av påssjuka med 3 502 bekräftade fall. Av dessa studerade man 1 648 fall och fann att 89 procent av dessa hade fått två doser av vaccinet. Utbrottet spårades till en 11-årig pojke som dessutom var vaccinerad (7). Att vacciner inte kan kontrollera virus är helt uppenbart.

År 2003 publicerades en studie som visade att virus-inducerad autoimmunitet kan spela en avgörande roll i autism. Forskarna fann antikroppar mot en antigen i mässlingsviruset, något som återfanns i 83 procent av autistiska barn men inte i normala barn eller syskon till autistiska barn. Slutsatsen blev att autistiska barn kan överreagera på mässlingsvirus vilket i avsaknad av en vild typ av mässlingsinfektion kan vara ett tecken på en onormal immunreaktion mot vaccinstammen eller virusreaktivering (8).

MINE – den nya degenerativa sjukdomen i vaccinerade barn

År 2004 publicerades en artikel i Journal of Pediatric Neurology vilken beskriver hur reduceringen av mässling i USA visat sig ha en signifikant konsekvens i form av en ny neurodegenerativ sjukdom, MINE-syndrom (Measles-Induced Neuroautistic Encephalopathy). MINE har samma konstellation av symtom som autism. Det är en variant av SSPE (Subacute Sclerosing Panencephalitis) som är en allvarlig men ytterst sällsynt komplikation efter en mässlingsinfektion (har även uppkommit i vaccinerade). Orsaken till uppkomsten är inte helt klarlagd men av någon anledning klarar inte kroppen av att ta hand om viruset som då ligger kvar i kroppen och senare kan orsaka skada.

Innan införandet av mässlingsvaccinet rapporterades det över 500 000 fall av mässling varje år i USA. Under samma tidpunkt uppkom det årligen 60 fall av SSPE och de senaste åren har det endast rapporterats runt 5 fall per år. I relation till detta har det sedan slutet av 1990-talet varit över 2 000 barn som diagnosticerats med MINE och tusentals fler med autism. Gemensamt för dessa barn är att de alla fått mpr-vaccin. Inget barn uppvisade några symtom innan vaccinering. Vid blodprov uppvisade alla vaccinstammar från mässling. Alla autistiska symtom uppstod flera månader efter vaccinering (vilket är vanligt för ”långsamma virus” som mässlingsviruset) och alla har haft symtom som tytt på immunologiska problem, t ex allergier, eksem och upprepade infektioner (9).

År 2009 skrev Vijendra K. Singh en undersökande artikel där han beskriver autoimmunitet som den största faktorn för utvecklandet av autism. En stor sannolik faktor för utvecklandet av autoimmunitet är mässling, antingen från en latent infektion eller från mpr-vaccinet. På något sätt tar sig viruset förbi blod-hjärnbarriären och skadar hjärnans myelin genom att starta en autoimmun reaktion. Myelinet har en isolerande förmåga på nervcellerna vilket gör att en nervimpuls kan fortplanta sig snabbare. Efter att denna artikel publicerats skrev 152 familjer och berättade om sin upplevelse av autism. Cirka 52 procent menade att de autistiska symtomen började efter mpr-vaccinet, 33 procent efter dtp-vaccinet, 8 procent berättade att det fanns en koppling till vaccinering men de kunde inte säga vilken, och 7 procent sade att de inte märkt något samband med vaccinering.

Men för att återgå till Wakefields fynd så har en nyligen publicerad studie av forskare vid UC Davis MIND Institute, visat att Andrew Wakefield hade rätt vad gäller samband mellan neuropsykiatriska tillstånd, som autism, och gastrointestinala problem (GI). Studien heter ”Gastrointestinala problem hos barn med autism, försenad utveckling eller typisk utveckling” och publicerades i Journal of Autism and Developmental Disorders.

I studien upptäcktes det att barn med autism hade förstoppning, diarré och en känslighet för olika livsmedel sex till åtta gånger oftare än hos barn som utvecklades normalt. Symtomen var relaterade till beteendeproblem, inklusive socialt tillbakadragande, irritabilitet och repetitivt beteende. Undersökningen som jämför GI-problem hos barn med autism, utvecklingsförsening och typisk (normal) utveckling är den hittills största som gjorts, med en stor etnisk spridning.

Föräldrar till barn med autism har länge sagt att deras barn har kraftiga GI-problem men lite anses känt om vad som orsakar vilket. GI-problem kan skapa beteendeproblem och dessa beteendeproblem kan skapa eller förvärra GI-problem. Forskarna tog inte upp varför barnen med autism och utvecklingsförsening upplevt mer GI-problem . De noterade att deras resultat tyder på att ämnet förtjänar ytterligare utredning (11).