Vaccin.me fortsätter att titta igenom rapporten som avslöjar att den brittiska regeringen i samförstånd med sin rådgivande expertkommitté avsiktligt ljugit om vaccinationers säkerhet och effektivitet.
Text: Linda Karlström
Den första slutsatsen som Tomljenovic drog efter sin djupgående forskning i vaccinationsprogrammet lyder så här:
1. I stället för att reagera korrekt genom att granska existerande vaccinationsrutiner då säkerhetsproblem hos specifika vacciner avslöjats, har JCVI antingen
a) inte gjort något alls
b) selektivt plockat bort ogynnsamma data från offentliga rapporter
c) gjort intensiva ansträngningar för att försäkra både allmänheten och myndigheterna om att vaccinet i fråga är säkert.
JCVI står för Joint Committee on Vaccination and Immunisation och uppges vara en självständig rådgivande expertkommitté som vägleder brittiska regeringen och berörda myndigheter i vaccinationsfrågor. Redan år 1981 hade JCVI fått betydande dokumentation som visade sambandet mellan mässlingsvaccin och allvarliga reaktioner såsom död och långvariga neurologiska skador. Under mötet med regeringen i april samma år konstaterades att:
Alla anmälningar sedan 1970 avseende hjärninflammation, hjärnskador eller plötslig död kort efter vaccination gicks igenom. Sextio (60) patienter var involverade av vilka 8 dog, 36 tillfrisknade och 16 fick permanenta skador. Den höga andelen dödsfall och permanenta skador var överraskande jämfört med resultaten i NCES (National Childhood Encephalopathy Study).
I slutet av 1981 hade ytterligare ett vaccin åstadkommit allvarliga bekymmer vad gäller säkerheten: vaccinet mot kikhosta. Flera studier gjordes och refererades till under möten mellan regeringen och JCVI:
Professor Gilliatt observerade i Meade-studien att en tredjedel av barnen med hjärnskador inte lades in på sjukhus. I både Meade- och Dudgeonstudierna fanns det exempel på barn som fick ett krampanfall strax efter vaccination, vilket sedan följdes av ett krampanfall vid ett senare tillfälle och därefter stagnation i utvecklingen. Det var väldigt svårt att bedöma detta som en slumpmässig händelse.
Man kom därför överens om, på förslag av mötets ordförande, att framledes ta emot biverkningsrapporter endast ”som information”. Någon plan på att se över vaccinationsprogrammets säkerhet fanns inte.
I slutet av 1980-talet hade JCVI blivit mycket bekymrat över associationen mellan orden ”död” och ”hjärnskada” samt ”vaccin”. Det kunde få negativa återverkningar på vaccinationsgraden. Nu hade även bevis framkommit för att DTP-vaccinet kunde orsaka plötslig spädbarnsdöd. I ett möte år 1988 beslöt man därför att frisera statistiken:
… de rekommenderade att uppgifter om risker för neurologiska reaktioner skulle framställas utan att man bedömde den procentuella risken för död eller permanent hjärnskada. … Avsnittet om kikhosta modifierades enligt detta.
På mötet kontaterades vidare att man på detta sätt kunde undvika stora skadestånd, eftersom det blev svårt för de vaccinskadade att vinna rättegångar då risken för neurologiska skador mörklagts. JCVI ville inte äventyra vaccinationstäckningen.
Särskilt oroväckande är det hur JCVI hanterat obekväma data om det kontroversiella MPR-vaccinet. Tio år innan dr Andrew Wakefield publicerade sina forskningsfynd om MPR i The Lancet, var JCVI redan fullt medvetet om att National Institute for Biological Standards and Control hade identifierat ett klart samband mellan MPR-vaccinet och hjärnhinne- samt hjärninflammation. Men i stället för att gå ut med denna information och åberopa flera säkerhetsanalyser, valde JCVI att mörklägga dessa fakta och ljuga för allmänheten om MPR-vaccinets säkerhet. I Japan valde man år 1993 att sluta använda MPR-vaccinet, eftersom det orsakade så många fall av aseptisk meningit (viral hjärnhinneinflammation). Enligt de japanska hälsomyndigheterna hade tillbakadragandet av MPR inte orsakat någon ökning i dödsfall på grund av vilda mässlingsvirus. I stället poängterade ministeriet att:
… fler barn dog av sjukdomen under perioden då MPR-vaccinet användes.
Trots att JCVI fick omedelbar vetskap om detta, fortsatte de att använda MPR-vaccinet och ville i stället att man skulle hindra uppgifterna från Japan att komma ut i media. Japans upptäckter bortförklarades med att de kanske hade ”andra undersökningskriterier”. Om så vore fallet, skulle dock incidensen ha varit en isolerad händelse, men i stället rapporterades samma sak från Kanada. JCVI svarade på detta med att gå ut med en ny försäkran till alla myndigheter att MPR-vaccinet är säkert, samtidigt som det fastslogs att man inte ska ta hänsyn till rapporter från andra länder.
Text: Linda Karlström
Källor:
Secret government documents reveal vaccines to be a total hoax
[…] ”Tio år innan dr Andrew Wakefield publicerade sina forskningsfynd om MPR i The Lancet, var JCVI redan fullt medvetet om att National Institute for Biological Standards and Control hade identifierat ett klart samband mellan MPR-vaccinet och hjärnhinne- samt hjärninflammation. Men i stället för att gå ut med denna information och åberopa flera säkerhetsanalyser, valde JCVI att mörklägga dessa fakta och ljuga för allmänheten om MPR-vaccinets säkerhet. I Japan valde man år 1993 att sluta använda MPR-vaccinet, eftersom det orsakade så många fall av aseptisk meningit (viral hjärnhinneinflammation). Enligt de japanska hälsomyndigheterna hade tillbakadragandet av MPR inte orsakat någon ökning i dödsfall på grund av vilda mässlingsvirus.” Källa: Vaccin orsakar dödsfall och permanenta hjärnskador – myndigheterna friserar statistiken […]