DTP

Vaccination orsakar hjärninflammation, artrit och död – ändå är biverkningarna kraftigt underrapporterade

30 mars, 2014 By Marina 7 kommentarer

Biverkningar från vaccin finns och detta är ett känt faktum. Detta avfärdas dock ofta med ”ja, men det är inte så vanligt”. Huruvida biverkningen är vanligt förekommande eller sällsynt är dock totalt irrelevant för den som drabbas. Allvaret av en biverkning beror inte på hur ofta den förekommer, utan vilka konsekvenser den får för den enskilde individen!

Text: Marina Ahlm

Låt oss säga hypotetiskt att ”bara” 1 på 100 drabbas av anafylaktisk chock, 1 på 100 får astma, 1 på 100 får hjärnskada, 1 på 100 får ett NPF (neuropsykiatriskt funktionshinder), 1 på 100 får narkolepsi och så vidare. Vad hjälper det denna person att få höra att ”ja, men det var ju synd men alla läkemedel har biverkningar och 99 klarade sig i alla fall…”?

Dessutom visar rapporter om biverkningar efter vaccinationer att många aldrig rapporteras, vilket gäller både de som förekommer ofta, mer sällan och är sällsynta. Hur stor underrapporteringen eller mörkerantalet är vet ingen säkert men att fenomenet finns är allmänt känt. Inkomna rapporter till läkemedelsverket sjunker efter en tid för varje år efter att ett vaccin har införts, dock utan att biverkningsfrekvensen i praktiken avtagit. Många av biverkningssymtomen blir i stället accepterade som något ”normalt förekommande”.

Biverkningsinformationen för läkemedel i Fass bygger på läkemedelsföretagens produktresuméer (Summary of Product Characteristics, SPC) som godkänts av Läkemedelsverket. Den första texten i Fass angående ett nytt läkemedels biverkningar bygger enbart på data från kliniska studier före registreringen. I dessa studier förväntas det att vanliga biverkningar har uppdagats. För att identifiera mer sällsynta biverkningar krävs det att ett stort antal människor exponeras, och i studier före registrering ingår förhållandevis få personer. Alltså är kunskapen om sällsynta biverkningar begränsad när ett nytt läkemedel eller vaccin kommer ut på marknaden. Långtidsbiverkningar är också relativt okända. Efter att det nya läkemedlet kommit ut på marknaden ska biverkningar spontanrapporteras, vilket betyder att misstänkta biverkningar ska dokumenteras och följas upp. Dock görs ingen aktiv övervakning av patienterna.

Uppemot 98 procent av biverkningarna missas

Det verkar finnas stora problem med detta system. I en studie från 1991 publicerad i Journal of the Royal Society of Medicine (JRSM) kom man till slutsatsen att rapporteringen enligt det spontana systemet missade uppemot 98 procent av biverkningarna. I en rapport publicerad i JAMA på 90-talet kom man till slutsatsen att endast runt 1 procent av alla biverkningar blir rapporterade till FDA (USA:s motsvarighet till Läkemedelsverket). År 2006 gjordes en sammanställning av 37 studier från 12 länder. Dessa visade att biverkningar var underrapporterade med ett genomsnitt på 94 procent. I Kina kom nyligen en studie som visade att av alla biverkningar som rapporterades i Shanghai 2009, var 42,5 procent vaccinbiverkningar med reaktioner så allvarliga som anafylaxi och död.

Att människor börjat se återkommande öroninflammationer, förkylningar, trötthet, huvudvärk, värk i kroppen och psykiska funktionshinder hos barn som något normalt förekommande försvårar fastställandet av samband mellan yttre faktorer och symtom. Att biverkningar efter vaccinering dessutom avfärdas i läkarutbildningen är ännu mer oroväckande. En läkare tillfrågades efter kursen i vaccin vad de lärt sig om just biverkningar. Innefattade det bara svullnad vid injektionsstället och feber? Men inte ens det hade berörts. De hade inte nämnt biverkningar överhuvudtaget. Vad de fått lära sig var att tbc- och diarrévaccin inte var så effektivt, men att man kunde rekommendera det ändå eftersom där inte fanns några biverkningar.

Faktum är att tron på vaccin sitter så hårt i ryggmärgen så oavsett varningssignalerna fortlöper användandet. År 1989 stoppade man i Kanada användandet av ett kombinationsvaccin mot mässling, påssjuka och röda hund på grund av att barn drabbades av hjärnhinneinflammation på grund av virusstammen Urabe, tänkt att skydda mot påssjuka. Ändå fortsatte man använda vaccinet i Storbritannien och detta trots att påssjuka för de flesta människor inte utgör en hälsofara. Det skulle dröja ända till 1992 innan vaccinet drogs in och detta först efter att man ändrat på sitt sätt att inrapportera och följa upp biverkningar så att dessa synliggjordes bättre.

Hur många barn är det okej att offra?

I Indien infördes det i december 2011 ett vaccin tänkt att skydda mot difteri, kikhosta, stelkramp, hepatit B och Hib. Inom ett år dog 19 spädbarn i samband med vaccinering. Trots protester mot vaccinet förnekades orsakssamband och användningen av vaccinet utökades. Detta resulterade i att ytterligare barn miste sina liv. Det skulle dröja två år, 54 dödsfall och 135 sjukhusinläggningar innan myndigheterna till slut erkände sambandet med vaccinet.

Då Sverige skulle införa kikhostevaccin på nytt gjordes en studie där fyra olika typer av vaccin jämfördes. 46 barn dog under studiens gång. Inte ett enda dödsfall ansågs ha något samband med vaccinet. Detta trots att 4 dödsfall inträffade 4-7 dagar efter vaccinering och 30 stycken inom ett halvår efter vaccinering. Av de barn som dog i nära anslutning till vaccinet uppgavs dödsorsakerna vara plötslig spädbarnsdöd samt lunginflammation. Ett barn dog på grund av en olycka så där är det lätt att utesluta samband. Men de andra barnen? I texten uppger man att inget barn dog inom tre dagar så man kan fråga sig om det är vad som krävs för att det ska räknas som ett samband, och om detta är ett vetenskapligt mått på vad som krävs för att det ska vara just ett samband?

I Finland dog en tremånaders baby fyra dygn efter sin vaccination. Orsaken hävdades vara plötslig spädbarnsdöd utan samband med vaccinet. Föräldrarna misstänkte samband och fick efter ett års tid veta genom obduktion att barnet dött av en misstänkt pneumokockinfektion. En infektion vaccinet var tänkt att ge skydd mot.

Ett återkommande mantra när det skrivs om vaccin i allmänna publikationer och media är att vacciner är en av de största framgångarna i människans historia och de har räddat miljontals liv. Kanske behövs dessa ord indoktrineras så pass så att vi ska acceptera alla dessa rapporter om dödsfall och hjärnskadade barn. För hur kan annars en så kallad hälsofrämjande åtgärd med potentiella biverkningar vi inte vet omfattningen på vara så allmänt accepterad? CBS News har rapporterat om att de hittat närmare 1300 fall där familjer vars barn drabbats av vaccinrelaterade hjärnskador vunnit i domstol och blivit tilldelade kompensation.

I USA ökade kostnaden för en enda dtp-injektion från 11 cent 1982 till 11,40 dollar 1987. Vaccintillverkarna lade 8 dollar åt sidan per injektion för att täcka rättsliga kostnader och skadestånd som de betalade ut till föräldrar med hjärnskadade barn och barn som dog till följd av vaccination (The Vine, Issue 7, January 1994, Nambour, Qld). Vaccinindustrins överlevnad var i fara så 1986 bildades Childhood Immunisation Act vilket gjorde att staten blev ansvarig för att betala ut skadestånd till de som drabbats av biverkningar. USA:s regering beordrade sitt medicinska institut (IOM) att sammanställa en grundlig översikt över litteraturen gällande riskerna med vaccination mot kikhosta, difteri, stelkramp, polio, mässling, påssjuka, röda hund, hepatit B och Hib. Regeringen behövde riktlinjer för att bedöma vilka fall som hade rätt till kompensation. Denna översikt visade sig bli den största litterära genomgången någonsin utförd i detta ämne. Trots det kritiserades den för sin brist på djup därför att den bara behandlat sammanfattningar från forskningslitteraturen. De beslutade att på grundval av de tillgängliga bevisen, så orsakar vaccination följande:

Akut hjärninflammation
Kronisk underfunktion av nervsystemet, ibland ledande till döden (inkluderande neurologiska, motoriska, sensoriska, inlärningsmässiga, beteendemässiga och egenvårdsproblem)
Anafylaxi (utbredd allergisk reaktion)
Feberkramper
Ihållande otröstlig gråt
Brachial neurit (inflammation av armnerverna)
Guillian Barrés Syndrom (utbredd nervinflammation resulterande i förlamning)
Akut artrit
Kronisk artrit
Trombocytopeni (brist på blodplättar)
Mässling
Död i mässling
Polioförlamning
Död i polioförlamning

Övriga tillstånd som undersöktes var epilepsi, SSPE (kronisk komplikation till mässling), optisk neurit (inflammation i ögonnerven), diabetes, sterilitet, aseptisk meningit, spädbarnsdöd, dövhet och demyeliniserande sjukdomar som MS. Kommittéerna beslöt, att det inte fanns tillräckligt med forskningsmaterial tillgängligt för att bedöma huruvida vaccinationerna orsakar dessa tillstånd eller ej. År 2011 kom dock IOM ut med en ny översikt och denna gången granskades biverkningarna från mpr, dtap och vaccin mot vattkoppor, hpv, influensa, meningokocker, hepatit B och A.

I rapporten lyser relevanta studier för att avgöra eventuella samband med sin frånvaro. Det har alltså gjorts väldigt få studier för att bevisa eller motbevisa någonting men ändå garanterar det medicinska etablissemanget att vacciner är säkra och ofarliga. I 85 procent av alla kopplingar IOM granskade fanns alltså inte tillräckligt med underlag. Inga långtidsstudier togs med i granskningen, ej heller den multipla effekten av flera vacciner samt att biverkningar från vaccin kan vara desamma som från en naturlig infektion och då är det inte alltid möjligt att särskilja dessa två.

Trots att det förtydligas i rapporten att frånvaro av bevis inte betyder att vaccin är fritt från biverkningar skriver media löpsedlar om att ytterligare rapporter visar det man alltid vetat – vaccinet är säkert och orsakar få biverkningar. I rapporter som nämner att någon dör eller blir allvarligt skadad hävdar man att fördelarna uppväger riskerna. Man går minst sagt ut och sprider ett påstående som inte kan backas upp vetenskapligt.

Undermåliga studier skyddar tillverkare och myndigheter

Kvalitén på en studie som anses bevisa att vaccinet är fritt från biverkningar behöver heller inte vara hög för att budskapet om vaccinets förträfflighet ska basuneras ut i media, medicinska tidskrifter och av vårdpersonal. Den svenskdanska studien om Gardasil och dess biverkningar är ett exempel på det. I media kunde vi läsa ”Inga allvarliga biverkningar av vaccin. Vaccinering mot hpv med Gardasil ökar inte risken för allvarliga biverkningar. Det visar en svenskdansk studie på en miljon flickor.” Det låter bra men tittar man närmare på studien så visar det sig att knappt hälften av alla flickor tagit tre sprutor. Man har tittat på autoimmuna och neurologiska tillstånd som kräver specialistvård och leder till en diagnos. Flickorna har följts upp i 180 dagar. I Sverige är remisstiden 90 dagar och det tar ofta mycket längre tid än så för att diagnosticera allvarliga sjukdomar.

Vad händer då när unga flickor vaccineras och därefter mister sina liv eller drabbas av olika tillstånd som ger handikapp för livet? Jo, då hänvisar man till studier som dessa för att avfärda eventuella samband. En 15-årig flicka i Frankrike drabbades två veckor efter sprutan med Gardasil av domningar och känselbortfall. Ett år senare diagnosticerades hon med MS. Flickan var fullt frisk innan och gick på dansskola. Hösten 2013 stämde hon de europeiska återförsäljarna Sanofi Pasteur MSD samt franska motsvarigheten till Läkemedelsverket. Den medicinska chefen för Sanofi Pasteur MSD i Norden ser dock inga samband och hänvisar till den svenskdanska studien som jämfört antalet autoimmuna sjukdomar hos vaccinerade och ickevaccinerade flickor. En studie som inte alls motbevisar det hon påstår. En studie som endast visar att flickor som inte alltid hunnit få tre sprutor inte har diagnosticerats med autoimmuna sjukdomar inom 180 dagar.

Något annat problematiskt är när information används för egen favör. Ett exempel är Vaccine Adverse Event Reporting System som är ett övervakningssystem för att samla in biverkningar som uppkommer efter vacciner licensierade för användning i USA. Detta system används vid vissa utvalda tillfällen för att lugna allmänheten och bevisa säkerheten hos nya vaccin, vilket var fallet med till exempel vaccin mot vattkoppor och hepatit A. I dessa sammanhang ser man positivt på systemet men när man sedan genomsöker VAERS och finner biverkningar som autism, mental retardation och permanenta hjärnskador till följd av mpr-vaccin, så avfärdas uppgifterna.

En annan paradox är när man från tillverkare och förespråkare av läkemedel hör att ”en statistisk ökning av en biverkning Y i personer som intar läkemedlet X inte kan räknas som ett orsakssamband mellan X och Y”. Ändå så är alla kliniska förbättringar, om så bara marginellt, det som det medicinska etablissemanget bygger sina framgångar på. Detta är några av flera brister, i den så kallade evidensbaserade medicinen, som leder till ignorans av allvarliga biverkningar.

Text: Marina Ahlm / Artikel uppdaterad i mars 2014

Källor:

The under reporting of Vaccine side effects – Vaccine safety

Under-reporting of adverse drug reactions : a systematic review – Drug Saf. 2006;29(5):385-96

Fakta för förskrivare – Läkemedelsbiverkningar FASS

Spontaneous Adverse Drug Reaction Reporting vs Event Monitoring: A Comparison – JRSM

A New Approach to Reporting Medication and Device Adverse Effects and Product Problems – FDA

42% of Drug Reactions Are Vaccine Related, Groundbreaking Chinese Study Finds – GreenMedInfo

After 54 Infant Deaths, Gov’t Finally Admits Pentavalent Involved – OMSJ

Aleksi-vauva kuoli rokotteen jälkeen – iltalehti.fi

Vaccines, Autism and Brain Damage: What’s in a Name? – CBS News

Vaccine Injury Compensation Program (VICP) – NVIC

Vaccination risks are ’too small to count’ – SUSAN KATZ MILLER

Adverse Effects of Vaccines: Evidence and Causality – Institute of Medicine (IOM)

Vaccine Safety: New Report Finds Few Adverse Events Linked to Immunizations – TIME

Autoimmune, neurological, and venous thromboembolic adverse events after immunisation of adolescent girls with quadrivalent human papillomavirus vaccine in Denmark and Sweden: cohort study – BMJ

Tog vaccin mot cancer – fick MS – Aftonbladet

When evidence-based medicine (EBM) fuels confusion: multiple sclerosis after hepatitis B vaccine as a case in point [Läs mer…] om Vaccination orsakar hjärninflammation, artrit och död – ändå är biverkningarna kraftigt underrapporterade

Läkare motsätter sig fem-i-ett-vaccin: ”Priset i form av dödsfall är svårt att motivera”

14 mars, 2014 By Marina Lämna en kommentar

En kraftig ökning av plötslig spädbarnsdöd efter vaccinering i Indien har fått ledande barnläkare att efterfråga mer kraftfulla regelverk för utvärdering av säkerheten och effektiviteten hos nya vacciner innan de accepteras för det nationella vaccinationsprogrammet. Detta enligt en artikel publicerad 8 februari 2014 i IPS News.

Svensk översättning: Fred S Jarl Bild: IPS/Holy Family Hospital

Enligt siffror hämtade från hälso- och välfärdsdepartementet [Union Ministry of Health and Family Welfare, övers. anm.] dog förra året 54 spädbarn kort efter att de fått det nyligen introducerade femvalenta vaccinet, som utvecklades för att förhindra infektion av fem sjukdomsalstrande mikroorganismer.

Det femvalenta vaccinet, som successivt har introducerats i olika indiska delstater sedan december 2012, är ett kombinationsvaccin som är tänkt att ge immunitet mot haemophilus influenzae typ B och hepatit B, utöver skyddet från det traditionella trippelvaccinet mot difteri, kikhosta och stelkramp (dpt).

”Enligt departementets siffror har det i medeltal inträffat ett dödsfall per 4 000 spädbarn som vaccinerats med det femvalenta vaccinet”, berättar doktor Jacob Puliyel, som leder pediatriken vid St Stephens sjukhus. ”Om en årskull i Indien på 25 miljoner födda vaccineras med det femvalenta vaccinet så kommer 6 250 spädbarn att dö årligen på grund av biverkningar. Det oerhörda priset i form av dödsfall i AEFI (adverse effects following immunisation) efter administrering av det femvalenta vaccinet är svårt att motivera”, berättar Puliyel för IPS, och tillägger att det långvarigt accepterade dpt-vaccinet hade en avsevärt bättre säkerhetshistorik.

Med tanke på att rapporterna om AEFI i många indiska delstater är otillförlitliga tror barnläkarna att många fler dödsfall har skett än vad som registrerats, och de rekommenderar ett förbud mot användning av det femvalenta vaccinet tills en noggrann utredning genomförts om ändringarna i regelverket som tillät att det introducerades i Indien.

Doktor Yogesh Jain, tidigare lektor i pediatrik vid All India Institute of Medical Sciences och numera expert vid Indiens planeringskommission för utveckling av universell hälsa, lämnade i september 2013 in en stämningsansökan å allmänhetens vägnar hos högsta domstolen, med målet att förbjuda femvalenta vacciner.

Jains juridiska ombud argumenterade vid de inledande förhandlingarna att ”fem-i-ett”-vaccinet efter fall av spädbarnsdöd har förbjudits i Kanada, USA, Europa, Australien, Storbritannien och Japan och även i utvecklingsländerna Pakistan, Bhutan, Sri Lanka och Vietnam.

Puliyel berättar att femvalenta vacciner bereddes tillträde i Indien då regeringen valde att förbigå den nationella tekniska rådgivningsgruppen om immunisering (NTAGI), vilken startades år 2001 för att ge råd i frågor om introduktion av nya vacciner. ”Utvärderingsinstruktioner från NTAGI gjordes inte efter det första året.”

I de flesta länder introduceras vacciner i det nationella programmet efter att en expertgrupp har studerat sjukdomens allvarlighetsgrad samt vaccinets säkerhet, effektivitet och överkomlighet. Om dessa är nöjaktiga kan vaccinet komma att inkluderas i det rutinmässiga vaccinationsschemat.

”Nyligen har Världshälsoorganisationen rekommenderat vacciner som är accepterade utan hänsyn till den lokala kostnadseffektiviteten” berättar Puliyel. ”Organisationer som the Global Alliance for Vaccines and Immunisation (GAVI) har också tryckt på för nya vacciner till Indien och andra utvecklingsländer genom att ge väl tilltagna subventioner i introduktionsfasen.”

Enligt Puliyel går det vanligen till så, att när ett vaccin beretts tillträde till det allmänna vaccinationsprogrammet (UIP) dras finansieringen in och regeringen finner sig sittande med hela kostnaden för att stödja ett vaccin av tveksamt värde – i vissa fall till och med ett farligt vaccin.

När ett vaccin föreslagits att ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet har tills nyligen en underkommitté hos NTAGI studerat den tillgängliga litteraturen och konsulterat experter för att komma fram till ett väl underbyggt beslut. För att uppfylla krav på transparens har mötesanteckningar och rekommendationer laddats upp till departementets webbplats.

År 2013 tillsattes en teknisk stödgrupp finansierad av Bill & Melinda Gates Foundation för att ”hjälpa” NTAGI i dess arbete, men det tillkom en ny konfidensklausul för att skydda de patenterade intressena hos kommersiella, akademiska och forskande institutioner.

”Faktum är att konfidensklausulen inte är begränsad till patentfrågor, och medlemmar av NTAGI är förhindrade att ta del av diskussioner, åsikter och beslut under tio år efter att de lämnat den kommitté som beslutar om det nya vaccinet”, berättar Puliyel.

”Vacciner som introduceras i det allmänna vaccinationsprogrammet måste vara kostnadseffektiva och baserade på sjukdomsmönstret och -spridningen i landet, snarare än apmodeller från andra länder”, säger Sumbul Warsi, ledande barnläkare och medicinsk chef för det välkända Holy Family Hospital.

”NTAGI måste vara ett fullständigt oberoende och transparent organ kapabelt att motstå påtryckningar från utsidan”, säger hon till IPS.” Det tycks som att det på sistone har varit många störningsmoment i processen som leder fram till introduktion av vacciner.”

Puliyel berättar att regeringen måste publicera information om ett vaccin som är under övervägande att inkluderas i vaccinationsschemat. Intressenter, inklusive patientgrupper, hälsopersonal, akademiska institutioner, vaccinbolag och organisationer som WHO och GAVI kan sedan visa sitt intresse.

”Transparenta processer skulle öka allmänhetens förtroende, vilket är av största vikt i ett massvaccinationsprogram”, säger Puliyel.

Svensk översättning: Fred S Jarl

[Läs mer…] om Läkare motsätter sig fem-i-ett-vaccin: ”Priset i form av dödsfall är svårt att motivera”

Vaccin orsakar dödsfall och permanenta hjärnskador – myndigheterna friserar statistiken

21 januari, 2013 By Linda Karlström 2 kommentarer

Vaccin.me fortsätter att titta igenom rapporten som avslöjar att den brittiska regeringen i samförstånd med sin rådgivande expertkommitté avsiktligt ljugit om vaccinationers säkerhet och effektivitet.

Text: Linda Karlström

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4

Den första slutsatsen som Tomljenovic drog efter sin djupgående forskning i vaccinationsprogrammet lyder så här:

1. I stället för att reagera korrekt genom att granska existerande vaccinationsrutiner då säkerhetsproblem hos specifika vacciner avslöjats, har JCVI antingen

a) inte gjort något alls

b) selektivt plockat bort ogynnsamma data från offentliga rapporter

c) gjort intensiva ansträngningar för att försäkra både allmänheten och myndigheterna om att vaccinet i fråga är säkert.

JCVI står för Joint Committee on Vaccination and Immunisation och uppges vara en självständig rådgivande expertkommitté som vägleder brittiska regeringen och berörda myndigheter i vaccinationsfrågor. Redan år 1981 hade JCVI fått betydande dokumentation som visade sambandet mellan mässlingsvaccin och allvarliga reaktioner såsom död och långvariga neurologiska skador. Under mötet med regeringen i april samma år konstaterades att:

Alla anmälningar sedan 1970 avseende hjärninflammation, hjärnskador eller plötslig död kort efter vaccination gicks igenom. Sextio (60) patienter var involverade av vilka 8 dog, 36 tillfrisknade och 16 fick permanenta skador. Den höga andelen dödsfall och permanenta skador var överraskande jämfört med resultaten i NCES (National Childhood Encephalopathy Study).

I slutet av 1981 hade ytterligare ett vaccin åstadkommit allvarliga bekymmer vad gäller säkerheten: vaccinet mot kikhosta. Flera studier gjordes och refererades till under möten mellan regeringen och JCVI:

Professor Gilliatt observerade i Meade-studien att en tredjedel av barnen med hjärnskador inte lades in på sjukhus. I både Meade- och Dudgeonstudierna fanns det exempel på barn som fick ett krampanfall strax efter vaccination, vilket sedan följdes av ett krampanfall vid ett senare tillfälle och därefter stagnation i utvecklingen. Det var väldigt svårt att bedöma detta som en slumpmässig händelse.

Man kom därför överens om, på förslag av mötets ordförande, att framledes ta emot biverkningsrapporter endast ”som information”. Någon plan på att se över vaccinationsprogrammets säkerhet fanns inte.

I slutet av 1980-talet hade JCVI blivit mycket bekymrat över associationen mellan orden ”död” och ”hjärnskada” samt ”vaccin”. Det kunde få negativa återverkningar på vaccinationsgraden. Nu hade även bevis framkommit för att DTP-vaccinet kunde orsaka plötslig spädbarnsdöd. I ett möte år 1988 beslöt man därför att frisera statistiken:

… de rekommenderade att uppgifter om risker för neurologiska reaktioner skulle framställas utan att man bedömde den procentuella risken för död eller permanent hjärnskada. … Avsnittet om kikhosta modifierades enligt detta.

På mötet kontaterades vidare att man på detta sätt kunde undvika stora skadestånd, eftersom det blev svårt för de vaccinskadade att vinna rättegångar då risken för neurologiska skador mörklagts. JCVI ville inte äventyra vaccinationstäckningen.

Särskilt oroväckande är det hur JCVI hanterat obekväma data om det kontroversiella MPR-vaccinet. Tio år innan dr Andrew Wakefield publicerade sina forskningsfynd om MPR i The Lancet, var JCVI redan fullt medvetet om att National Institute for Biological Standards and Control hade identifierat ett klart samband mellan MPR-vaccinet och hjärnhinne- samt hjärninflammation. Men i stället för att gå ut med denna information och åberopa flera säkerhetsanalyser, valde JCVI att mörklägga dessa fakta och ljuga för allmänheten om MPR-vaccinets säkerhet. I Japan valde man år 1993 att sluta använda MPR-vaccinet, eftersom det orsakade så många fall av aseptisk meningit (viral hjärnhinneinflammation). Enligt de japanska hälsomyndigheterna hade tillbakadragandet av MPR inte orsakat någon ökning i dödsfall på grund av vilda mässlingsvirus. I stället poängterade ministeriet att:

… fler barn dog av sjukdomen under perioden då MPR-vaccinet användes.

Trots att JCVI fick omedelbar vetskap om detta, fortsatte de att använda MPR-vaccinet och ville i stället att man skulle hindra uppgifterna från Japan att komma ut i media. Japans upptäckter bortförklarades med att de kanske hade ”andra undersökningskriterier”. Om så vore fallet, skulle dock incidensen ha varit en isolerad händelse, men i stället rapporterades samma sak från Kanada. JCVI svarade på detta med att gå ut med en ny försäkran till alla myndigheter att MPR-vaccinet är säkert, samtidigt som det fastslogs att man inte ska ta hänsyn till rapporter från andra länder.

Text: Linda Karlström

Källor:

Secret government documents reveal vaccines to be a total hoax

The vaccination policy and the Code of Practice of the Joint Committee on Vaccination and Immunisation (JCVI): are they at odds?

Dödlig injektion: ”Min dotter genomled alla helvetets kval medan vaccinet angrep hennes immunsystem”

29 maj, 2012 By Linda Karlström 12 kommentarer

Idag är det min dotters sextonårsdag. Vi kommer inte att fira den. I stället tänder jag ett ljus, och när jag blåser ut det ska jag önska mig en sak till minne av min dotter. Min önskan är att alla mödrar över hela världen förser sig med kunskap tillräcklig för att kunna fatta välinformerade beslut, så att de kan förhindra onödiga tragedier. Och så att de kan besparas min smärta.

Text: Christine Colebeck / Svensk översättning: Anna Wahlgren

Efter 41 veckors graviditet kom Laura Marie till världen den 27 juli 1986. Hon var en helt perfekt, frisk liten baby. Hemma välkomnades vi av släkt och vänner, som ivrigt väntade på att få möta den nya familjemedlemmen. De överöste henne med så många söta, rosa små klänningar, att vi skrattade och sa att hon förmodligen aldrig skulle hinna använda dem alla under en livstid.

Livet förändrades fullständigt. Nu handlade det om vagnpromenader i parken, hälsa på vänner, byta blöjor, nattamma och att shoppa ännu fler rosa klänningar… Vi var föräldrar nu, vi hade en familj, och vårt barn var fullkomligt perfekt.

Jag tog Laura till flera babykontroller hos min barnläkare, en älskvärd, vänlig äldre kvinna. När Laura blivit tre månader var doktorn mycket nöjd med hennes utveckling och viktuppgång. Hon vaccinerade henne med DPT och OPV (difteri, kikhosta, stelkramp samt polio). Jag ställde inte ens några frågor. Alla mina vänners barn hade ju fått samma vaccin, och det var ju självklart att alla ”goda mödrar” skulle vaccinera sina barn för att skydda dem. Jag lämnade barnläkarmottagningen och gick hem.

Laura var orolig och skrek, vilket var ovanligt. Hon grät hela vägen hem i vagnen. När vi kom hem märkte jag att hon hade kissat så mycket att hon vätt ner hela vagnen. Hennes gråtande övergick i höga, ihållande skrik, och hon fick feber. Benet där hon injicerats svullnade upp, blev rött och kändes hett. Jag ringde till barnläkaren, som sa att detta var ’normalt’. Hon tyckte jag skulle ge henne Tempra (liknande Alvedon, övers. anm). Jag gav henne barntempra och kände mig bättre till mods. Barnläkaren hade ju försäkrat mig om att allting var som det skulle.

Men Laura fortsatte skrika, och nu kunde jag inte längre trösta henne. Varenda instinkt i mig sa att detta inte alls var normalt. Men jag var ung, det var mitt första barn och jag litade på doktorn. Jag kunde inte ens ta Laura i famnen – hon skrek som besatt så fort hennes ben berördes, vilket tycktes orsaka henne en förfärlig smärta. Till slut la jag henne i den gungande vaggan, där hon grät sig till sömns. Då blev jag lättad. Tempran verkade, doktorn måste ha haft rätt! Jag började känna mig dum för att jag hade varit så orolig. Men kort därefter vaknade Laura och började skrika igen. Hela eftermiddagen skrek hon och sov, skrek och sov om vartannat.

Hon ville inte äta. Hon hade ingen aptit, och ingenting kunde få henne att sluta skrika. Till slut var det sängdags, och hon grät förtvivlat i sin spjälsäng tills hon somnade. Hon hade aldrig fått skrika sig till sömns förut. Jag kände mig hemsk som lät henne göra det, men tog jag upp henne och försökte hålla henne i famnen skrek hon bara ännu mer.

Min man kom hem från jobbet, och jag berättade för honom om allt som hänt under dagen. Laura sov nu gott i sin spjälsäng. Vi var båda lättade över att hon verkade må bättre och beslöt oss för att inte oroa oss… Jag borde ha oroat mig!

På morgonen vaknade jag och insåg bestört att min man hade försovit sig. Omedelbart visste jag att något var fel, något annat och mer. Jag sprang bort till spjälsängen i en känsla av fasa. Laura såg inte ut som hon skulle. Jag stängde ögonen hårt och öppnade dem igen, i förhoppningen att jag bara hade drömt. När jag såg på henne igen var hon livlös. Hon var död!

Jag kom i chock. Allt som hände sedan är ett virrvarr, en dimma. Jag minns att jag rörde vid henne och hon var varm. Mycket varm. Jag skrek åt min man att ringa 911.

Jag stod och såg på medan han gjorde hjärt- och lungräddning. Min kropp var stel, jag kunde inte röra mig. Förgäves försökte han återuppliva vårt barn. Han ropade till mig att öppna för sjukvårdarna, och jag förpassades tillfälligt tillbaka till verkligheten och gick och öppnade dörren. Jag kunde röra mig men inte tala. Jag bara stod där och skakade stumt på huvudet och kände mig fullständigt hjälplös, medan horder av vårdpersonal, poliser och brandmän rusade förbi mig in i vårt hem. Jag grät inte, jag ville bara skrika åt dem att lämna vårt barn i fred. Hon låg på golvet och de bearbetade häftigt hennes lilla kropp där i den gulmålade barnkammaren med clowner på tapeterna. Jag stod där och bad i mitt tysta huvud att de måtte lämna henne i fred och ge sig av från hennes sovrum, så att jag kunde få vakna upp ur denna mardröm.

Sedan hörde jag någon säga att det fanns en svag puls, och en strimma av hopp genomfor mig. Någon rusade iväg med henne till ambulansen. Det var då brottsundersökarna tog oss avsides och började fråga ut oss. De ansåg att jag och min man skulle förhöras i skilda rum. Jag förstod genast att de misstänkte att det var vi som hade gjort detta mot vårt barn. Alla vet ju att friska barn inte bara dör, helt plötsligt. Inte utan orsak. Jag var tyst. Inom mig hade tanken redan slagit rot att allt säkert var mitt fel, och även om jag inte visste vad det var jag hade gjort som lett till döden för vårt lilla barn var jag övertygad om att jag bar skulden. Kanske bestraffades jag av Gud för synder jag begått. Kanske var det för att jag låtit henne skrika sig till sömns den natten. Faktum förelåg: mitt barn var dött. ’Goda mödrar’ har inte döda barn.

Min man protesterade högt och ljudligt mot utfrågningen och krävde att vi omedelbart skulle få åka till sjukhuset för att vara hos vårt barn. Efter en evighet tog poliserna oss dit och lät oss vänta i ’bad news’-rummet. När läkaren kom, insisterade han på att vi skulle sitta ner innan han sa någonting. Han började med att berätta hur de hade försökt med det och detta, och sedan, till sist, uttalade han de ord som kommer att eka i huvudet resten av mitt liv: ’Hon är död.’

Barnläkaren, som jag respekterade så och höll av, bröt ihop och grät när jag ringde och gav henne beskedet. Hon var utom sig. Ömsom försvarade hon vaccinet – som hade sagts henne var harmlöst – ömsom förbannade hon det och beskyllde det för att ha tagit livet av mitt barn. Hon anklagade bittert dem som intalat henne att vaccinerna var säkra. Och hon berättade för mig om en annan patient hon haft, en liten pojke, som nyligen hade dött efter denna samma vaccination.

Sedan tog poliserna hem oss för att ställa fler frågor, och de ställde dem om och om igen tills de väl tröttnade på att fråga. Förhöret kretsade ständigt kring vår inblandning. Därefter genomsökte de huset på jakt efter något tecken på intrång utifrån. Gång på gång sa min man till dem att det måste vara vaccinationen som dödat vårt barn. Gång på gång beskrev han lilla Lauras fullständigt oigenkännliga beteende, det som hon hade uppvisat efter att ha blivit vaccinerad.

Alla vi kände kom till vårt hus. Jag kokade kaffe och plockade i ordning precis som om det vore vilken dag som helst som vi hade ’gäster’. Chock är ett välsignat förskonande tillstånd. Man vet inte att man befinner sig i det.

Mina föräldrar envisades med att ta hem mig några dagar, medan min man och hans vänner tog på sig den förfärliga uppgiften att packa ihop barnkammaren. Jag förmådde inte längre se den. Rummet jag så kärleksfullt hade gjort i ordning stod nu tomt. En enda stor smärta bodde därinne.

Många dagar senare, efter Lauras begravning i den vita lilla kistan, som var så liten att min man bar den ensam, släppte chocken och jag grät floder. Jag grät för allt jag aldrig skulle få uppleva med min dotter. Alla danslektioner jag aldrig skulle få ta henne till, hennes bröllop som jag aldrig skulle få övervara, de barnbarn jag aldrig skulle få, alla drömmar jag aldrig skulle få dela eller förverkliga med henne… Det var en tomhet inom mig som hotade att sluka mig levande. Jag föll genom avgrunder av sorg under dessa de mörkaste dagarna i mitt liv.

Brottsundersökarna nöjde sig slutligen och avskrev misstanken att vi hade misshandlat vårt barn till döds. Granskningen av hennes död avslutades. Vi lämnades utan svar.

Läkarna ville inte höra talas om att hennes död på något sätt kunde relateras till vaccinet. En efter en vägrade de att svara på våra många frågor. Jag fick hela tiden höra att vaccinerna var för ’the greater good’ – det huvudsakligen bästa. Jag fick till och med höra att förlust av själva livet genom immunisering var ’förväntat’ i kampen mot sjukdomarna, och att dessa dödsfall ansågs ligga på en ’acceptabel’ nivå. Det kändes inte det minsta acceptabelt för mig – jag som var en mor vars famn ekade tom, värkande av längtan efter mitt barn.

Månader senare talade coronern om för oss att dödsorsaken hade fastställts till SIDS (Sudden Infant Death Syndrome), alltså ’okänd dödsorsak’. Vi förvägrades en kopia av obduktionsprotokollet. Det tog oss nästan ett år att få tillgång till rapporten. Till vår förfäran kunde vi då se att obduktionssammanfattningen var en ordagrann beskrivning av vaccinproduktens biverkningar under rubriken kontraindikationer:

’Plötslig spädbarnsdöd har rapporterats som en följd av administrerandet av vacciner innehållande difteri- och stelkrampstoxoider samt kikhostevaccin. Emellertid är inte signifikansen av dessa rapporter helt klar. En vanlig faktor är åldern då den första immuniseringen (vaccinationen) gjordes, mellan 2 och 6 månader, en period då de flesta fall av plötslig spädbarnsdöd befunnits inträffa, med en kulmen vid 2 till 4 månader.’ – – –

Vacciner dödar i mycket större omfattning än vi förleds att tro. Vi får veta att fördelarna överväger riskerna, men många av de sjukdomar vi vaccinerar mot är varken farliga eller livshotande. Det är däremot själva vaccinet med sin potential att döda.

Jag kan försäkra er alla att döden genom vaccination varken är snabb eller smärtfri. Jag kunde bara hjälplöst se på hur min dotter genomled alla helvetets kval under sin utdragna dödskamp. Hon skrek ohyggligt och sprätte ryggen i båge medan vaccinet angrep hennes omogna immunsystem. Gifterna till konserveringsmedel invaderade hennes lilla kropp och attackerade hennes livsviktiga organ tills de kollapsade, ett efter ett. Hennes djävulska plågor var en syn som kommer att hemsöka mig för alltid. Jag hoppas ingen annan förälder någonsin ska behöva bevittna detta.

En dödsdom som anses alltför omänsklig för denna delstats mest våldsamma brottslingar utdelades till min vackra, oskyldiga, späda lilla flicka: döden genom dödlig injektion.

Text: Christine Colebeck / Svensk översättning: Anna Wahlgren

Efter DTP-spruta: ”…samma dag vaknade min fru av att han låg i kramper”

3 januari, 2012 By Linda Karlström 5 kommentarer

”När vårt andra barn skulle få sin första DTP-spruta var vi ganska ovetandes om biverkningar från vaccin. Men på senkvällen samma dag vaknade min fru av att han låg i kramper. Vi blev klart jätterädda! Halvåret som följde bestod av återkommande förkylningar och luftvägsbesvär. Detta gjorde att vi började med egna efterforskningar och därefter valde vi att tacka nej till fortsatt vaccinering.”

Tobias, förälder