Valet att inte låta min dotter vaccineras var inte för min del något svårt beslut att fatta och de flesta är ganska ok med det hela då de vet att det ligger ambitiös efterforskning bakom beslutet. Vad som är uppseendeväckande är vårdens sätt att hantera ärendet. Vad gör man då vårdens praxis inte fungerar trots att man tagit hjälp av inrättningens mest slipade vaccinförespråkare? Jo först drar man nödlögner sedan ger man upp och hänvisar till experter som sitter i sista led.
Det började med att BVC försökte skrämma oss till att ta stelkrampsvaccinet. Övriga vaccin hade de redan gett upp hoppet om men i fallet stelkrampsvaccin hade de hittat en hållhake. Tydligen hade läkaren uppmärksammat att modern har en förkärlek till hästar och därför yttrade man sig tvärsäkert genom att konstatera att man då rakt inte ville ha en ettåring springandes på stallbacken. Tydligen finns det ganska mycket information i journalerna med avsikt att göra praxis inom vården mer följsam.
Jag berättade istället att studier på amerikansk militär från slutet av 1800-talet visade att andelen infekterade sår var 16 fall av 100 000 sår. Denna siffra sänktes dessutom ytterligare efter att Robert Koch fick Nobelpris 1905 då han upptäckte sambandet mellan bakterier och sjukdom. Andelen fall av stelkramp var därefter, under 1900-talets första hälft, 0,44 av 100 000 sår. Jag förklarade att detta dessutom var innan stelkrampsvaccinet togs i bruk och att vi all säkerhet har ännu bättre hygien och bättre sårvård i dagens samhälle.
Överläkaren kontrade med att de studier som finns på amerikansk militär inte är tillförlitliga utan snarast kan ses som myter. Jag förklarade därför att studierna finns publicerade i JAMA (Journal of American Medical Association) samt i Science. Överläkaren tystnade och menade att hon inte kände till detta.
Läs mer:
5 Reasons I Won’t Get a tetanus Shot
[…] Läs mer på Vaccin.me […]