fästingvaccin

Under sommarhalvåret propageras det friskt för vaccin mot TBE, i folkmun ”fästingvaccin”. Det senaste decenniet har både fästingbussar och fästingbåtar åkt på vaccinationsturné i de värsta riskområdena – inte bara en, utan minst två gånger per säsong, för att säkerställa att alla får sina två grundvaccinationer mer eller mindre utanför husdörren.

Text: Linda Karlström / Artikeln publicerad i senaste Tf-bladet

Är detta verkligen nödvändigt? Innan vi tar oss en närmare titt på vaccinet och TBE, som står för tick-borne encephalitis (fästingburen hjärninflammation) vill jag klargöra det allra viktigaste.

Fästingvaccinet är ett vaccin som alla andra. Det består av en kemikalie- och viruscocktail som sprutas in direkt i kroppen, förbi alla naturliga skyddsbarriärer. Syftet är att provocera kroppen till att framställa antikroppar, som påstås skydda mot insjuknande i TBE.

Detta resonemang håller inte. Antikropparnas antal är inte avgörande för om vi blir sjuka eller inte. Hela vaccinationsteorin bygger på en tro som aldrig bevisats på ett vetenskapligt sätt. (1–3) Immunförsvaret är oerhört komplext och alla delar samspelar med varandra. Vill man ha en bättre kaka räcker det inte att dubblera mängden mjöl och spetsa härligheten med aluminium och formaldehyd.

Detta faktum torde räcka för att säga nej tack till vaccin, men låt oss ändå för skojs skull anta att vaccinet mot TBE är effektivt, det vill säga ger ett skydd mot fästingburen hjärninflammation. Är det då värt alla biverkningar?

Aluminium kan orsaka Parkinsons och Alzheimers

I Sverige finns två olika TBE-vacciner godkända: Encepur från Novartis och FSME-IMMUN från Baxter. På FASS.se hittar man information om dessa, såsom innehåll och biverkningsprofil. Vi får veta att båda vaccinerna innehåller aluminium för att trigga immunförsvaret.

Aluminium är neurotoxiskt även i små mängder och har en lång historia av väldokumenterade hälsorisker. Forskning har kopplat samman aluminiumhydroxid som används i vacciner med Parkinsons sjukdom, amyotrofisk lateralskleros (als) och Alzheimers sjukdom. Möss som injicerats med denna vanliga vaccinbeståndsdel utvecklade statistiskt signifikanta ökningar av minnesförlust, ångest, allergiska hudreaktioner och skador på nervceller. En epidemiolog på CDC i USA gjorde år 2000 följande uttalande: ”Resultaten för aluminium var nästan identiska med etylkvicksilver eftersom mängden aluminium i vacciner nästan exakt följer kvicksilvrets”. Han syftade på en banbrytande studie som fann ett signifikant samband mellan både aluminium och kvicksilver i vacciner och utvecklingsneurologiska förseningar. (4)

Om Encepur får vi vidare veta att ”spårmängder av formaldehyd, neomycin, klortetracyklin och gentamycin ingår i vaccinet. Försiktighet bör iakttas vid vaccination av individer med överkänslighet mot dessa substanser.” Frågan är då om inte alla individer är överkänsliga mot formaldehyd? Det är nämligen att cancerframkallande gift! Och nog vore det bra spännande att få veta hur man injicerar ett vaccin ”med försiktighet”…

Vill man veta mera om alla de beståndsdelar som ingår i vaccinerna får man leta på nätet. Wikipedia kan exempelvis berätta att kaliumdivätefosfat (som finns i FSME-IMMUN) ”säljs som gödningsmedel under beteckningen MKP och används vanligen i växthus och hydrokultur. Det används också som tillsats i cigaretter och sportdrycker och har E-nummer 340.” Man bör också känna till att alla vaccinbeståndsdelar inte offentliggörs, eftersom de anses vara en affärshemlighet. (5)

Pålitlig biverkningslista?

De kliniska säkerhetsprövningarna för FSME-IMMUN för vuxna har gjorts på cirka 3 500 personer. Hur man då kan ange frekvensen för de biverkningar som klassificeras som sällsynta, det vill säga drabbar cirka 1 på 10 000, är en intressant frågeställning. Samtidigt är detta låga antal försökspersoner tacksamt för tillverkarna, eftersom en rad obehagliga biverkningar då kan klassificeras under frekvensen ”inga kända”.  Det ger intrycket av att dessa biverkningar är så sällsynta att de inte ens är mätbara. Hit hör biverkningar såsom nervinflammationer, synstörningar och hjärninflammation (!). Tillverkarna varnar också för att vaccinet kan förvärra autoimmuna sjukdomar såsom multipel skleros. Risken att drabbas av somnolens, en sjuklig trötthet som beror på en skada i hjärnan, uppskattas till cirka 1 på 10 000. Vi måste komma ihåg att dessa risker mångfaldigas i takt med injektionerna, som är tre till antalet under den så kallade grundimmuniseringen. Därefter följer boosterdoser vart tredje år hela livet ut.

Smittskyddet har inte läst sin läxa

Det verkar inte som om Smittskyddsinstitutet (SMI) tagit del av TBE-vaccinernas produktresuméer, eftersom myndigheten på sin hemsida lovar att ”Det finns vaccin mot TBE som har god skyddseffekt och vars biverkningar är milda.” Än mer tragikomiskt blir det när SMI i nästa andetag skriver ”En person som fått en allvarlig (livshotande) reaktion mot en föregående dos ska inte vaccineras.” Hur en livshotande reaktion kan anses vara en mild biverkning är en ekvation som förmodligen bara kan lösas av det medicinska skrået. Att skyddseffekten skulle vara god är också ett påstående med modifikation. År 2008 gick det nämligen inte att mörklägga vaccinets ineffektivitet längre eftersom ett stort antal TBE-vaccinerade människor hade drabbats av TBE. (6) ”Det är ju väldigt tragiskt när det inträffar men inte helt förvånande”, kommenterade den medicinska direktören på Baxter det skedda. (7)

Enligt Smittskyddsinstitutet yttrar sig TBE som en hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk och emellanåt kramper och förlamningar. De flesta blir helt återställda men upp mot 30 procent får långdragna eller till och med bestående besvär i form av uttalad trötthet, minnesstörningar etcetera och, i ovanliga fall, bestående förlamningar. Dödsfall kan förekomma men är mycket sällsynta. Förskolebarn som smittas får i regel lindrigare symtom än vuxna.

Årligen rapporteras 150-200 fall i Sverige. År 2011 var ett rekordår med 284 rapporterade fall. Trots den stigande vaccinationsfrekvensen har en gradvis och relativt kraftig ökning av antalet fall skett under 2000-talet.

Risken att få allvarlig TBE överskattad

Hur vanligt är det då att fästingar bär på TBE? I Sverige påbörjades en stor fästingbiopsistudie år 2006 och år 2009 inkluderades Åland i samma studie. För cirka ett år sedan var de preliminära resultaten klara, och forskarna kunde meddela att fästingbett inte är lika farliga som befarat. Varken sjukdomen borrelia eller TBE är lika vanliga som man tidigare trott. Förr räknade man med att en av hundra fästingbitna fick TBE, men nu räknar man med att smittorisken är en av 600. Av de 2 160 fästingar som analyserats i Sverige och på Åland hittade forskarna fyra fall av TBE. (8)

Och även om man skulle råka bli biten av just den där sexhundrade fästingen som bär på TBE, måste man komma ihåg att över hälften av alla infektioner är symtomfria.(9) Man kan alltså ha TBE utan att veta om det, och ändå utveckla ett livslångt skydd. Enligt THL, Finlands motsvarighet till Socialstyrelsen, leder cirka en tiondel av de infektioner som ger symtom till långvariga komplikationer som uppträder i ett senare skede. Eftersom SMI menar att hela 30 procent får långdragna besvär tycks det råda en viss osäkerhet om hur det förhåller sig.

Om vi fångar 15 000 fästingar borde det alltså statistiskt sett vara 25 av dem som bär på TBE. Av dessa borde cirka 10 ge symtom på TBE. Av dessa 10 är det bara 1-3 stycken som ger långvariga komplikationer. Den verkliga risken att drabbas av komplicerad TBE är alltså 1-3 på 15 000 fästingar.  Detta bör sättas i relation till risken att drabbas av allvarliga vaccinbiverkningar, vilka är minst 1 per 10 000 injektioner enligt bipacksedeln. Och då bör man komma ihåg att man först ska bli biten av en fästing för att riskera att få TBE, medan man via återkommande vaccinationer systematiskt utsätter sig för en allt större risk att drabbas av mer eller mindre allvarliga biverkningar.

Avslutningsvis vill jag citera Ulf Brånell, redaktör på Alternativjournalen: ”Svenskarna behöver inget vaccin mot TBE – de är sjuka nog som de är.” (10)

Text: Linda Karlström

Artikeln ingår i det senaste numret (nr 3 2012) av Tandvårdsskadeförbundets medlemstidning.

---

Källor:

1. Vaccine theory proven wrong
2. Vaccinernas verkliga verkan – många människor insjuknar allvarligt trots gott om antikroppar
3. What are the limits of adjuvanticity?
4. Eisenstein, Mayer och Miller, Neil Z. Vaccinationer: risker och skador. Anarchos, 2012.
5. Affärshemligt innehåll i vaccin redovisas inte
6. Hur ofta förekommer det att man får TBE trots vaccination?
7. Myndigheter utreder TBE-vaccin
8. Nya rön om fästingsmitta
9. Vacciner mot fästingburen encefalit
10. TBE-vaccin åter aktuellt