I början av april 2007 skulle vi till Gran Canaria och blev rekommenderade att ta vaccin mot hepatit A. I början på juli månad skulle vi dessutom till Bali. Vi tre i familjen tog vaccinet Havrix från GlaxoSmithKline och allt var frid och fröjd. Resan till Gran Canaria blev bra och vi kom hem.
Några dagar efter ankomsten till Bali började jag få kraftiga smärtor i vänster lår. Jag reagerade kraftigt på kallt vatten, kände en otrolig smärta, men upplevde ingen reaktion alls på varmt eller hett vatten. Samtidigt började min mage strula. Jag kunde inte gå på toaletten, blev för hård i magen. Jag ville inte fördärva semestern för resten av familjen och ett par kompisar som var med, så jag sökte inte hjälp där.
På vägen hem, uppe i luften, från Bangkok till Köpenhamn, domnade hela nedre delen av kroppen; från naveln ut till tåspetsarna. Väl hemma ringde jag genast till min kiropraktor och ville få en tid för behandling. Efter att jag berättat om mina symptom, rådde han mig att omedelbart söka till akuten.
På akuten trodde man först att det hade med diskbråck att göra, och jag blev remitterad till ortoped. Jag hade nu fått nya symptom: kraftig smärta i höger underarm och en otroligt stark kliande känsla i höger armbåge. Jag blev skickad till magnetröntgen, det togs LP (lumbalpunktion) och konstaterades att jag har multipel skleros (ms). Jag hade fem aktiva områden i hjärnan, inga gamla, vilket visade att allt detta hänt nyligen.
Beskedet om ms fick jag via telefon. Hela min värld rasade, jag blev deprimerad och fick ”välja” vilken bromsmedicin jag ska använda. Jag vägrade till en början ta någon eftersom jag läst att man kan få självmordstankar av de flesta bromsmedicinerna. Jag var missnöjd med hur jag blev behandlad på lasarettet och sökte till en privat läkare i Helsingborg. Där fick både jag och min fru stöd och all information vi behövde.
I slutet av året använde jag Rebif i ca 3 månader, med kraftiga självmordstankar som biverkning (förutom förkylningssymptom precis hela tiden). Jag svischade över till Copaxone men tålde det inte. Då var det dags för Avonex, med samma biverkningar som Rebif. Efter många om och men fick jag till slut testa Tysabri, en bromsmedicin man får intravenöst en gång i månaden. Mina symptom blev inte värre men inte bättre heller. Under tiden hade det tillkommit tre nya plack i hjärnan.
År 2009 kom det en nyhet som jag läste om på Internet, något som heter CCSVI. Den nya teorin gick ut på att det är venförträngningar i halsen och ryggen som orsakar ms, eftersom man funnit detta hos många ms-patienter.
Juni 2011 gjorde jag ett CCSVI-ingrepp i Serbien, och efter det har alla mina symtom gått tillbaka och jag anser mig näst intill fri från ms. Någon gång kan den kliande känslan i höger armbåge komma tillbaka, men då väldigt, väldigt kort. Andra problem jag hade, som kronisk trötthet, har försvunnit helt, liksom alla kognitiva problem. Svåra uppgifter som matteräkning i huvudet är inga problem längre. Magen började fungera till 100 procent. Jag använder också något som heter LDN (low dose naltrexone) som jag tror håller min ms i schack.
Min djupa övertygelse är att hepatit A-vaccin har orsakat min ms, eller kanske venförträngningar i halsen (min vänstra halsven var förträngd till 75 procent och jag hade knappt något blodflöde tillbaka till hjärtat).
CCSVI vill inte svenska läkare ens ta i med handskar, då de anser att inte tillräckligt många studier har gjorts, men jag och många andra i Sverige och i övriga världen har blivit hjälpta med CCSVI-ingreppet (angioplastik i hals- och ryggvener). Jag har i två år varit aktiv i (startat och drivit) SMOC (svenska ms/CCSVI föreningen, ccsviforeningen.se) men vi hade nästan ingen framgång alls, då svenska ms-läkarkåren styrs hårt av ms-sällskapet.
Ingen behöver beklaga min ms – jag gör det inte i alla fall. Ms har öppnat mina ögon och jag har börjat leva ett helt annorlunda och bra liv. Varken jag eller någon annan i min familj kommer någonsin mera att ta ett enda vaccin. Eller någon bromsmedicin för min del.
Text: Predrag