Kvällen är sen. Vårt barn, som vid tidpunkten är 9 månader ligger orolig i sin säng och kan ej sova. Jag sticker ner handen och känner hur det skakar. Jag tänder lampan och ser att barnet krampar i halva kroppen. Åker akut med ambulans. Läkarna ger stesolid i stora doser, krampen fortsätter, natten går. Läkarna kommer och går. Krampen försvinner för att komma tillbaka senare. Så fortsätter det i några dagar. Det blir röntgen och kortison. Efter tio dagar åker vi hem med epilepsimedicin, kramperna har upphört. Läkarna sa att det varit en blödning i hjärnan. Varför? Hur? Inga svar, ingen som visste. Det blir fler undersökningar, kontrast röntgen, skiktröntgen. På barnets ettårsdag görs sista undersökningen, läkarna säger; kroppen har läkt själv, nya blodbanor har bildats.
Den pågående kikhostevaccineringen avbryts. Vi ingick i en blindstudie med nya kikhostevaccin. Det här är i dag ett friskt och mycket välmående barn. – En mamma