”När min dotter skulle fylla fyra år fick hon sin första vaccination, rent stelkramp. Hon var fullt frisk innan och en månad senare insjuknade hon i en kraftig mag- och tarminfektion. CRP låg på över 200. Ont i magen och hög feber. Vi var inlagda på Astrid Lindgrens barnsjukhus i sju veckor. Läkaren som öppnade henne för att titta på tarmarna, som var röda och inflammerade, hade aldrig sett något liknande. Tarmen stod helt still och var utslagen. Magen var svullen som en ballong. Det mesta av kroppens funktioner slogs ut, hon kunde varken kissa eller äta. Hon kräktes slem otaliga gånger per dygn. Ingen visste om hon skulle klara sig. Och jag vet att jag tänkte att klarar hon detta så klarar hon allt.
Hon var verkligen svårt sjuk. Dessutom glömde de bort katetern i flera veckor (vad visste jag?) så hon fick blodförgiftning och flyttades till intensivvården. Ingen av läkarna visste vad som hände men jag tror det skrevs en anmälan om vaccinationsskada. De sa att det skulle göras i alla fall. Vad läkarna var överens om var att hon blev sjuk på grund av att hon hade fått i sig något. Och vaccinet var det enda! Jag vårdade henne hemma i åtta månader med sondmatning och suprapubiskateter. Väldigt långdraget tillfrisknande. Jag tror att hon hade en infektion i kroppen när hon fick vaccinet. Kanske en obalans i magen (alla har ju sin svaga länk i kroppen) och så blev vaccineringen för mycket. Idag, fem år senare, är hon fortfarande inte helt återställd. Hon har svaga perioder med magont och diverse problem med tarmen. Men starkt immunförsvar tack och lov.”
Text: Sanna Niemi
Bild: Freedigitalphoto.net – Foto: Sura Nualpradid