Jag har tre barn. Det äldsta barnet blev vaccinerat i Sverige, mina två yngre barn vaccinerades i USA. Vad jag märkte hos alla tre var att efter trippelvaccineringen förändrades allt.
Tyvärr tog det alltför lång tid innan jag lade ihop ett och ett; det skedde först när mitt mellanbarn fick diagnosen add samt Asperger. Några år efteråt fick den yngsta diagnosen adhd, ångest samt Asperger. Också den äldsta har sent omsider fått aspergerdiagnos. Och sist men inte minst – jag själv. Vad jag märkte med första barnet var att efter trippelvaccineringen blev han tyst och satt bara och stirrade på leksaker jag gav honom. Han förändrades från den dagen. Han blev socialt handikappad och hade svårt att vara med andra.
Mellanbarnet märkte jag inte så mycket hos förrän han började förskolan, då alla symptomen pekade på Asperger och add. En lång svår resa började för hans del. Yngsta barnet, en dotter, reagerade med salut. Hon vaknade konstant i tre veckors tid med nattskräck som inte gick att väcka henne ur. Hon skrek rakt ut, stod upp i sängen, och även om hon såg mig såg hon något annat och trodde att jag var den onda demonen som väckt och terroriserat henne. Hennes problem visade sig i olika situationer, men inte förrän förskolan blev det väldigt tydligt.
Jag tänker på när pappa sa till mig, att vid tre års ålder förändrades jag plötsligt; tystnade och slutade prata. Jag kunde inte längre gå i trappor utan kröp upp. Jag stängde av omvärlden och satt med händerna runt huvudet och gungade i ett hörn.
Autistiskt så det förslår.
Jag har gjort mycket efterforskningar, och de tyder på att autismspektrumdiagnoser är ärftliga. Vad jag däremot tror är att vi med genen är oerhört känsliga för vacciner och kvicksilver. Frågan är om vi skulle utvecklat våra diagnoser så hastigt och kraftigt om vi inte fått vaccinerna? Jag tror inte det.
Nu kämpar jag med barnens skolgång som inte är anpassad för barn med aspergerdiagnos. Visserligen har barnen assistenter och anpassad skolgång, men kunskapen hos skolans personal är knapp. Barnen har det besvärligt med det sociala och mycket annat som är vanligt för autismspektrumdiagnoser. Den yngsta har störst problematik och jag får ofta hämta henne från skolan på grund av härdsmältor och ångest. Därför har jag inte heller kunnat förvärvsarbeta.
Jag är snart 46 år och Asperger går aldrig bort. När man blir äldre kan man ofta drabbas av permanent utbrändhet. Jag är sjuk och har inte kunnat arbeta alls sedan 2004. Man skyller på ME/CFS (Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome), men jag säger permanent utbrändhet från Asperger. Symptomen är mer eller mindre desamma.
Tack för ni läst!
Lena Svensson