Visste du att det finns en enkel hjälp att få som kan råda bot på flera av våra vanligaste infektioner? Hjälpen heter kolloidalt silver – en substans som består av destillerat vatten och miljarder små silverpartiklar. Silver har använts som botemedel/läkemedel i över hundra år.
Text: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto
Bakterier, virus och svampar orsakar många av de mindre sjukdomar vi drabbas av idag, allt från snuva och förkylningar till matförgiftning. Vi får många av dessa sjukdomar då vi vistas bland människor som går och sprider dessa mikroorganismer. Genom att spraya kolloidalt silver i näs-, mun- och halsregionen, så kan vi döda många virus och bakterier som annars skulle föröka sig tillräckligt mycket för att kunna göra oss sjuka om mottagligheten för det finns.
Det har sedan urminnes tider varit ett känt faktum att silver är ett av de mest effektiva ämnen som finns för att ta död på bakterier, svampar och virus. I kolloidal form är silver mer effektivt, även i så låga koncentrationer som 10-15 ppm (parts per million = miljondelar), motsvarande 10 milligram per liter. Trots den låga koncentrationen innehåller varje kubikmillimeter ca en miljard silverjoner! Silverjonerna som är många gånger mindre än mikroorganismerna, fäster på mikroorganismen och dödar den genom kemisk oreda. För de mänskliga cellerna är dock silvret ofarligt och en studie har visat att de goda magbakterierna inte behöver påverkas då de ofta har en tjockare cellvägg där silvret inte tränger in, till skillnad från de sjukdomsframkallande bakterierna med tunnare cellvägg. Skulle dock en påverkan på magen ske, åtgärdas detta med hjälp av goda magbakterier.
Världshälsoorganisationen, WHO:s säkerhetsdata för rent silver, visar att man kan konsumera upp till 10 gram rent silver under en livstid om 70 år utan att överskrida myndighetens Nolleffektdos – NOAEL (No Observed Adverse Effect Level). Detta är fullkomligt säkra nivåer som inte ger den minsta oönskade effekt från silverintaget. 10 gram rent silver motsvarar ett tusen liter av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver. Det är också viktigt att förstå att elektriskt genererade silverjoner inte går att jämföras med upplöst silver i salpetersyra, vilket bildar silvernitrat (lapis). Det är detta man refererar till när man säger silver i ”saltform”. Elektriskt genererade silverjoner är till skillnad från saltgenererade – helt ofarliga. Silvernitrat kan vara toxiskt och är därför inte att rekommendera för konsumtion.
Silverjoner är faktiskt extremt säkra sett ur ett mänskligt perspektiv. I sammanhanget kan också nämnas att det mesta kan vara giftigt i fel mängd – till och med vatten. Amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket, EPA, gjorde häromåret en sammanfattning av forskning och erfarenhet av silverjoner i samband med godkännandet av en silverjonbaserad desinfektionsprodukt och kom fram till att LD50 (Lethal Dose 50) ligger kring 2-5 gram silverjoner per kilo kroppsvikt. Översatt till ren svenska betyder detta att en vuxen man på 80 kilo vid ett och samma tillfälle kan sätta i sig minimum 160 gram silverjoner innan det börjar bli farligt. Översatt till ett 10 ppm (10 mg per liter) starkt kolloidalt silver, så innebär det 16.000 liter vid ett och samma tillfälle. Den som vet hur farligt vanligt vatten är, vet att om man dricker 8 liter vatten så dör man av själva vattenintaget . Vanligt vatten är alltså 2000 gånger mer giftigt än silvret i ett vanligt kolloidalt silver.
Man har också sett att silvret inte innebär någon risk för att bidra till problem med resistenta bakterier, då denna egenskap är något bakterien snabbt släpper om den skulle uppstå. Man konstaterar att bakterien släpper denna funktion för att spara energi. Få forskare och experter tror därmed att en brett förekommande silverresistens någonsin kommer utvecklas till att bli ett stort problem. Ej heller innebär användandet av silverjoner någon större påverkan på miljön (men visst man kan fråga sig nyttan med att det ska användas hej vilt i alla möjliga produkter). Silverjoner som finns i silvervatten är inte stabila nog att finnas i naturen under en längre tid då de snabbt binder till sulfidjoner och skapar silversulfid. Dessa sulfider är inte på något sätt farliga för varken växter eller vattenlevande organismer då de är stabila molekyler som inte helt lätt reagerar med andra molekyler.
Bred silverresistens är inget annat än spekulationer som inte ens smittskyddsinstitutet håller med om. Vi har haft silverbaserade produkter ibland oss i tusentals år. Danska forskare synade 2007 sitt lager av antibiotikaresistenta stammar med bakterier och kontrollerade om dessa stammar även var silverresistenta. Av 400 kontrollerade stammar så var inte en enda silverresistent. Om nu kontakt med silver skulle skapa mängder med resistenta bakterier, så borde bärandet av silversmycken skapa resistenta hudbakterier som sprider ut sig i naturen och därmed kunna bidra till att bakterier över lag blir silverresistenta. Trots att mänskligheten under tusentals år använt sig av silversmycken, så finns ingen bred problematik med silverresistenta bakterier. Det saknas idag forskning som skulle visa att det kan utvecklas till att bli ett stort problem.
Hur kan silvervattnet användas:
Sprayning av kolloidalt silver kan vara ett effektivt sätt att behandla hals och näsa. Detta upprepas varje timme vid första symtom. Därefter 2-3 gånger under dagen och några dagar efter att symtomen försvunnit. Kolloidalt silver är mycket svårt att överdosera då det krävs oerhörda mängder under lång tid för att så ska ske. En annan fördel är att silvret kan användas var som helst på kroppen; droppas i ögonen vid ögoninflammation, användas i nässkölj mot besvär i bihålor, baddas på acne som orsakas av bakterier, droppas i öronen vid infektioner, sprayas på sår och andra hudinfektioner, samt kan tas i en lite större mängd, upp till någon dl, vid maginfluensa.
Eftersom bakterier har en väldigt snabb reproduceringstakt, gäller det att upprepa behandlingen ofta. Precis som med antibiotika bör man hålla på även ett tag efter det att man känner sig besvärsfri. Detta för att förhindra att de få överlevande bakterierna förökar sig igen, vilket kan leda till att förkylningen blommar upp på nytt. En antibiotikakur om 10 dagar bygger på samma princip. En avbruten antibiotikakur kan som bekant få som följd att infektionen återkommer.
Nu försöker myndigheterna få till stånd ett förbud mot all form av silveranvändning då det anses vara skadligt för vattenlevande mikroorganismer. Men hur kommer det sig att silver kan vara så skadligt och farligt när just detta är något som används som botemedel för akvariefiskar då de drabbas av svamp eller bakterieangrepp. Då häller man ner Fungistop i vattnet vilket består av en silverkolloid med styrkan 2000 ppm. Detta motsvarar att hälla ned 2 liter rent 10 ppm starkt kolloidalt silver i ett akvarium med storleken 20 liter. Fiskarna dör konstigt nog inte av detta utan får istället hjälp med att läka sår och bli av med bakterie- och svampangrepp, en egenskap vi människor borde ta tillvara på för att undvika onödig läkemedelsbehandling.
Vatten är förutsättningen för allt liv, även för bakterier och parasiter. 80 procent av alla sjukdomar i utvecklingsländerna är vattenburna och orsakar 90 procent av barnadödligheten där. Så utan tvekan är det viktigt att vi är rädda om vårt vatten. Förutom att vattnet kan räknas som otjänligt pga alltför hög halt av bakterier, anses vattnet ha sämre kvalitet om det innehåller för höga halter av järn, klorid, arsenik, bly, fluorid, kadmium, ammonium-kväve, nitrit-kväve, nitrat-kväve, aluminium, sulfat och koppar. Är det verkligen silveranvändning för att hålla borta infektioner som utgör en fara för vårt vatten?
Tvärtom används faktiskt silver i just syftet vattenrening. Silver- och kopparjoner har sedan antiken använts för att rena vatten från bakterie- och algtillväxt. Den som först använde sig av silver i vattenreningssammanhang var den persiske kejsaren Cyrus (Xerxes) som hade som regel att förvara allt vin och vatten i silverklädda kärl. Det var den tidens kylskåp skulle man kunna säga. I vilda västern brukade man lägga en silverdollar i vattenkärlen då man visste att vattnet höll sig bättre då. Ett annat faktum som få känner till är att silverjondesinficerat vatten har använts i över 40 år ombord på fartyg världen över. Dessa system har installerats på tusentals fartyg sedan 1970-talet. Silver i vattendesinfektionssammanhang är konstaterat ofarligt och det finns i modern tid minst 40 års erfarenhet av tekniken utan att man registrerat några biverkningar. Flera miljoner människor i form av sjömän och passagerare får antas ha druckit silverjondesinficerat vatten under denna period.
Man kan också fråga sig varför just silvret anses vara ett så stort hot mot miljön att det ska behövas ett förbud? Kolloidalt silver representerar ett ”utsläpp” av ca ett halvt kilo silver (50.000 liter) fint fördelat över hela riket per år. Inte ens när man hade 47 mg silver per kg rötslam 1987 (2011 – 4 mg) så rapporterades det om skador på miljön. ”Utsläppet” har alltså minskat med 90%! Detta kan ställas i relation till en allt större ökning av antibiotika och läkemedelsrester som läcker ut i naturen. Detta i sin tur leder till skador vi fortfarande vet väldigt lite om men att det leder till tvåkönade fiskar och resistenta bakterier vet vi med säkerhet. Klok användning av silver kan i sin tur leda till att vi kan få bukt med resistenta bakterieinfektioner samt en minskad och onödig användning av antibiotika. Det finns en massa fall då elektrokolloidalt silver dödat antibiotikaresistenta bakterier.
Dessutom är det så att det i vissa delar av världen dör fler människor av pesticider än infektionssjukdomar. Var är alla aktioner och informationsspridning kring detta? Redan nu besprutas jorden med miljontals ton giftiga kemikalier varje år. Ogräsmedlen förgiftar vårt grundvatten såväl som våra jordbruks- och skogsmarker. De skadar naturligt växt- och djurliv. Många organismer, som har en naturlig levnadsmiljö bland de växter som bekämpningsmedlen dödar, de försvinner. Användningen av kemiska bekämpningsmedel leder därför till utrotning av en rad växt- och djurarter. Det är enligt de flesta experter stor skillnad på miljöns förmåga att hantera naturliga grundämnen än hantering av människors framställda kemikalier.
Sedan har vi alla miljontals vaccinationsdoser som fortfarande innehåller ett av vår planets allra giftigaste ämne, kvicksilver. Hur kan någon någonsin ge ett enda giltigt skäl för att det överhuvudtaget fått fortgå så här länge? Förutom kvicksilver har vi andra ämnen som t ex aluminium, vilket en av världens främsta aluminiumexperter Professor Chris Exley uttrycker sin oro för. Han säger att metallens utbredning via vatten, livsmedelsförpackningar, vacciner, läkemedel och mat och dryck, blir allt större. Man vet om att det är en neurotoxin och det finns ännu ingen fastställd säkerhetsgräns. Dessutom har en ny kanadensisk studie visat att aluminium som adjuvans kan leda till toxicitet. Studien bekräftar också att aluminium kan leda till vaccin-inducerade permanenta skadliga förändringar i hjärnans och immunsystemets funktioner.
Så varför denna hets mot just silver kan man fråga sig? Ännu mer märkligt kan tyckas är att oavsett giftigheten på de ämnen som injiceras i levande varelser är argumenten som oavbrutet upprepas, att det är så löjligt små mängder, inte tar man skada av det. Men silver ska man kritisera utan att man vet varken form, intagsmängder eller koncentration. Man antar att det är samma sak som silvernitrat med 300.000 ppm styrka… Detta medan silver kan erbjuda människor ett säkert och effektivt medel som kan hjälpa dem att hålla sig friska. Läkemedelsanvändningen minskar och problemet med resistenta bakterier behöver inte växa till ett hot mot folkhälsan. Var är logiken i allt detta?
Efter att ha gått igenom all tillgänglig forskning kring silver så konstaterade Alan Lansdown att “Metallic silver and silver compounds are used widely in medical devices and health care products to provide antibacterial and antifungal action. Experience has shown that they are generally safe in use and effective in controlling pathogenic organisms.”
”Silver has been used for centuries as an antimicrobial agent to reduce bioburden and prevent infection. Its usage diminished when antibiotics were introduced but remained one of the most popular agents for wound infections, especially in burned patients. Incorporation of silver into a range of hygiene and healthcare applications has increased, and this has raised concerns over the development of silver resistance, toxicity, methods of testing products and evidence of efficacy. The published evidence for resistance and toxicity is limited and associated with frequent and high levels of silver used. Increasing evidence of improved antimicrobial activity of nanoparticles of silver and possible dual immunomodulatory effects are exciting. This may lead to further product development as potential alternative preservatives as some currently available preservatives have an increasing incidence of allergic reactions. Acknowledging the role of the carrier is important, and as silver is active when in solution, opens a window of opportunity in personal hygiene area. This is important in an age when multiple antibiotic-resistant bacteria are becoming prevalent.” Microbiol. 2009 Aug;49(2):147-52
Text: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto