Vaccin.me har tidigare publicerat en debattartikel om det vaccinkritiska seminariet som stoppades av finska myndigheter. Österbottens Tidning (ÖT) publicerade en motreplik den 26 september 2009, undertecknad med ”Samtliga läkare vid Malmska hälso- och sjukvårdsområdet (MHSO)”.
Text: Linda Karlström
Läkarna påstår bland annat att de välkomnar kritisk debatt om vaccinationer, bara den baserar sig på vetenskap. De hävdar också att vacciner tas i bruk efter långa och grundliga vetenskapliga undersökningar, och att allergiska reaktioner är sällsynta – för att inte tala om allvarligare reaktioner.
De avslutar med att skriva:
”Då tillfället enligt media kommer att ordnas i privat regi, hoppas vi att även det officiella vaccinationsprogrammets stora och framgångsrika betydelse för folkhälsan kunde presenteras där av nationella experter på området.”
Nedan följer Karlströms svar till läkarna, publicerat i ÖT 29 september 2009.
Samtliga läkare vid MHSO har en insändare med rubriken ”Rätt stoppa ensidig information” i ÖT lördagen den 26 september 2009. Om läkarna tycker det är rätt att stoppa ensidig information så antar jag att ni framledes plockar ner all vaccinreklam som finns i mängd och massor vid sjukhusen och rådgivningarna? Alternativt ställer fram mera allsidig information, förslagsvis ”Vaccinationer – fördelar och nackdelar” av den svenske läkaren Jackie Swartz. En sak är vi nämligen rörande eniga om; att ensidig information inte är bra i längden. Jag undrar vidare hur ni kan hävda att Alan Rees’ seminarium ger ensidig information? Har ni deltagit i hans seminarier tidigare? Känner ni till innehållet? För inte är det väl så illa att ni har förutfattade meningar? Det är betryggande att veta att det finns läkare som Leena Furubacka (insändare 26.9.2009) som inser vikten av kritiskt och självständigt tänkande och inte låter sig luras av läkemedelsbolagen.
Läkarna vidhåller krampaktigt argumentet att folket utan vacciner skulle insjukna i livsfarliga sjukdomar. Jag förstår precis vad ni menar, för så trodde jag också först. Sedan skaffade jag kunskap i frågan, och lärde mig snart att de sjukdomar som vi idag vaccinerar barnen mot försvann många år innan vaccinernas intrång på marknaden. Detta påtalade Jakobsson i sin insändare 19.9.2009 men det tål att upprepas; vaccinernas andel i utrotandet av sjukdomar är mycket tveksam. Sjukdomarna har försvunnit i takt med att den hygieniska standarden har stigit. Det mest talande exemplet är mässling, vars dödsfall minskade med hela 98 % innan vaccinet ens fanns tillgängligt.
Jag bestrider inte det faktum att mässlingen skördar många liv i u-länderna, vilket beror på barnens dåliga allmänkondition till följd av näringsbrist och trångboddhet. Att börja vaccinera dem skulle få katastrofala följder, eftersom deras redan svaga immunförsvar mer eller mindre skulle kollapsa av alla gifter. Ett fruktansvärt exempel på detta är vaccinationskampanjen i Australiens nordterritorium, vilken dödade hälften av aboriginernas barn. Man fann att det berodde på C-vitaminbrist. Forskaren och medicine doktor Kalokerinos skrev sedermera en bok om tragedin, ”Every second child” (Vartannat barn).
Vaccinförespråkare lyfter ofta fram poliovaccinationerna som en av de största framgångarna. Sanningen är den, att vaccineringen orsakat betydande ökningar i förekomsten av polio efter åratal av stadiga nedgångar innan vaccinet fanns. I Saudiarabiens grannland Oman utbröt en polioepidemi år 1989, sex månader efter att hela befolkningen vaccinerats. Sex delstater i USA anmälde ökad förekomst av polio ett år efter att vaccinet infördes – i Massachusetts ökade förekomsten med anmärkningsvärda 642 procent. Poliovaccinets upphovsman Jonas Salk har inför amerikanska senaten vittnat om att nästan alla polioepidemier som utbrutit efter 1961 orsakats av vaccin. Så erkände han också själv att ”när man vaccinerat barn med poliovaccin så sover man dåligt i tre-fyra veckor efteråt…”
Intressant är att läkarna åberopar den minskade smittorisken som orsak till att man tagit bort tuberkulosvaccinet ur det nationella programmet. Samtidigt hävdar de att vårt nationella vaccinationsprogram baserar sig på noggrant undersökta vacciner, och att vacciner tas i bruk efter långa och grundliga vetenskapliga undersökningar. Alldeles klart är att så inte var fallet med det vaccin som började importeras från Danmark år 2002, trots att tuberkulosfallen minskat kraftigt i Finland de senaste årtiondena. Rapporterade svåra biverkningar, såsom inflammation i benvävnaden, ledinflammation, BCG-infektion och hudinfektion steg med nästan tusen procent (Finska Läkaresällskapets Handlingar nr 2, 2006)! När dessutom flera spädbarn dog blev situationen ohållbar och år 2006 ansåg experterna att det var bäst att sluta med tuberkulosvaccinering. Ett talande exempel på hur man slätar över misslyckade vaccinationskampanjer.
Om så kallade nationella experter vill presentera det officiella vaccinationsprogrammets stora och framgångsrika betydelse för folkhälsan kan de ju ordna ett eget seminarium på detta tema. Lokaliteter finansierade med våra skattepengar står sannolikt till buds, likaså sponsorpengar från vaccintillverkare.
Text: Linda Karlström
Fotnot: En intressant aspekt så här i sommartider då det så kallade fästingvaccinet diskuteras ofta, är att läkarna skrev följande i sin artikel: ”Utanför det officiella vaccinationsprogrammet finns även vacciner, vars efterfrågan ofta är förvånansvärt stor, men där nyttan för befolkningen i stort kan ifrågasättas. De ger dock en trygghetskänsla för individer under vissa omständigheter. Ett exempel är fästingvaccinet, som en stor del av nejdens befolkning har hunnit skaffa sig trots att risken för fästingenkefalit är relativt liten.”
