polio

Vaccinationer har varit väldigt effektiva att reducera sjukdom och död – eller?

5 juli, 2014 By Marina 4 kommentarer

Greg Beattie, författare till ”Vaccination – En förälders dilemma” tittar närmare på begreppet ”Det vittspridda användandet av vaccinationer globalt sett har varit väldigt effektivt i att reducera förekomsten av infektionssjukdomar och komplikationer förenade med dessa, inklusive dödsfall”. Påståendet att vaccinationer reducerar fall av infektionssjukdomar, och därav också ihopkopplade dödsfall och invaliditet låter bra. Det kan vara men behöver inte vara sant, men det låter verkligen bra. Man förväntar sig att det backas upp av solida bevis.

Låt oss ta en titt….

Sammanställning: Jesper Johansson / Bild: Greg Beattie

Dödsfall

Det finns många artiklar i ämnet och här är en länk till fyra inlägg som Greg Beattie har gjort i debatten i Australien – Vaccines save lives? Dödsfallsstatistik över USA och England finns att hitta här och här . Men hur är det då med utvecklingsländerna? Ja, det är lite knepigare. Där Australien, USA, England och Europa metodiskt har dokumenterat alla dödsfall (och dess orsak) sedan mitten på 1800-talet, så skiljer sig detta avsevärt mot utvecklingsländerna. Dödsfall har sällan dokumenterats. Även när de blev dokumenterade så fanns nästan ingen information om vad som orsakade dem. Världsbanken rådde bot på denna saknade information genom att genomföra en ”stickprovsundersökning” över halva det senaste århundradet. Dessa undersökningar estimerar spädbarnsdödligheten och under 5 års-dödlighetsnivån. Här är vad dessa undersökningar visar i Afrika och i Indien:

Som vi kan se, den stora satsningen på vaccinationer från 1980 och framåt (den tunna linjen som skjuter uppåt) upplevs ha liten, om ens någon, effekt på trenden av dödsfall bland barn (de två tjocka linjerna som går från vänster till höger). Efter att ha tittat på grafiken ovan är min gissning att ni kommer att ha liten anledning till att ge vaccinationer äran av att ha räddat liv. Ni är förstås fria till att komma till era egna slutsatser.

Förekomst

Men förekomsten då? Det vill säga, antalet insjuknade, oavsett om den drabbade personen dött eller ej. Reducerade vaccinationer dessa då? Svaret är … vem vet? Det är faktiskt omöjligt att säga, i alla fall statistiskt. För att förklara ska jag ta er tillbaka i tiden, nästan 70 år tillbaka. Till en särskild bok skriven av Darrel Huff vilken är ansedd som en av de mest sålda böcker någonsin om statistik, ”How to Lie with statistics”. Boken har ofta använts som en introduktionslärobok för studenter.

Den täcker de flesta fallgropar vi stöter på när vi konfronteras med påståenden som baseras på ”urvalsstatistik”. Vad är då ”urvalsstatistik”? Jo, det är det vi har att gå på när vi inte har resurser att testa eller mäta hela befolkningen. Vi gör ett urval och drar sedan slutsatser som gäller på den större massan. Men vid dödsfall använder vi oss inte av ”urval” då vi har tillgång till hela ”uppsättningen”. Som tidigare nämnts så dokumenteras alla dödsfall (förutom i utvecklingsländerna). Men vid ”sjukdomsfall” däremot är det omöjligt att jobba med hela ”uppsättningen”. Ingen vet alltså hur många sjukdomsfall som inträffar. Vi får bara ett ”urval”. Och givetvis är det viktigt att vi får ett svar som är representativt för hela befolkningen. Vi ska snart titta mer på detta men låt oss först höra vad Huff hade att säga om ”urvalsstatistik”:

”Befolkningen i ett stort område i Kina uppgick till 28 miljoner. Fem år senare var det 105 miljoner. Väldigt lite av den ökningen var äkta. Den stora skillnaden kan förklaras endast genom att beakta anledningen till de två uppräkningarna och folkets benägenhet att låta sig bli räknad vid de båda tillfällena. Den första folkräkningen gjordes av skattemässiga och militära anledningar, den andra för svält och bistånd.”

Detta var ett av många exempel han använde för att illustrera problem som frekvent lurar bakom stora statistiska påståenden. Huff tar oss igenom saker vi måste vara medvetna om, såsom icke-representativa urval och partiska eller dåligt insamlad data, vilka alla leder till felaktiga slutsatser. Han uppmanar oss till att titta efter noga. Är ”urvalet” en sann representation av befolkningen eller är den snedvriden? Är mätningarna opartiska? Oavsett ”förekomst” berättar han:

”Mycket statistik, inklusive medicinsk som är ganska viktig för alla, är förvrängd via inkonsekvent rapportering vid källan. Där är uppseendeväckande motsägelsefulla siffror gällande sådana känsliga frågor som aborter, utomäktenskapliga födslar och syfilis. Om du skulle leta upp de senaste tillgängliga siffrorna vad gäller influensa och lunginflammation, kan du tänkas komma till den konstiga slutsatsen att dessa krämpor i stort sett är begränsade till tre stater i söder, som står för ca 80 procent av de anmälda fallen. Det som faktiskt förklarar denna procentandel är det faktum att dessa tre stater krävde rapportering av dessa krämpor efter det att andra stater hade upphört med de kraven.

Vissa malariasiffror betyder lika lite. Där det före 1940 var hundratusentals fall i den amerikanska södern är där nu bara en handfull, en välgörande och till synes viktig förändring som inträffade på bara några år. Men allt som egentligen har hänt är att fall nu bara rapporteras när det bevisats vara malaria, där ordet tidigare använts i stora delar av södern som ett vardagsuttryck för förkylning eller frossa.”

Och sedan är där polio. Det här är vad Huff hade att säga om poliosiffor innan det första poliovaccinet började användas:

”Du har kanske hört de nedslående nyheterna om att 1952 var det värsta året i den medicinska historien vad gäller polio. Denna slutsats baserades på all den bevisning som tycktes behövas: Där var betydligt fler fall rapporterade det året än någonsin tidigare. Men när experter tittade på vad som låg bakom dessa siffror fann man lite mer upplyftande saker. En var att där var så många barn i den mest mottagliga åldern år 1952 att fall var destinerade att vara rekordhöga om nivån höll sig jämn. En annan var att den allmänna medvetenheten om polio ledde till mer frekventa diagnoser och rapporter av milda fall. Och slutligen en ökad finansiell sporre på grund av fler polioförsäkringar och mer bistånd tillgängligt från den Nationella barnförlamningsfonden. Allt detta ledde till en stor tveksamhet till hur poliofallen nått en ny högstanivå och det totala antalet dödsfall bekräftade just detta.”

Givetvis kunde inte Huff veta det öde som väntade polioanmälningar i fortsättningen. Det första poliovaccinet introducerades samma år som boken publicerades och efter ett par år där polio fortsatte att öka (ja, du läste rätt) ändrades falldefinitionen för sjukdomen. Den blev mer restriktiv. Detta var det första av många direktiv som ledde till en minskning av anmälda fall, vilket gjorde att datan insamlad innan förändringen blev oförenlig med den som insamlades efter.

Huffs slutsats blev:

”Det är ett intressant faktum att dödsnivån, eller antalet dödsfall, ofta är ett bättre mått på förekomsten av en sjukdom än den direkta förekomstsiffran – helt enkelt beroende på att kvalitén på rapporterna och dokumentationen är så mycket högre när det kommer till dödsfall.”

Så vad är då ”förekomstsiffror”? Hur samlar vi in dem, och varför finns det så många problem med dem? Bra frågor. Vi har helt enkelt inte faktiskta data för förekomster. Istället använder vi något helt annat, kallat anmälningar. Man ber läkare att anmäla vissa sjukdomar när de ser dem, så att man kan spåra fall. Med andra ord, man ber dem meddela sin lokala hälsomyndighet när någon av deras patienter söker för något som liknar vissa sjukdomar. Till att börja med är ett uppenbart problem att dessa anmälningar bara inkluderar fall som söker läkarhjälp. I USA har det uppskattats att endast 3 procent av vuxenkikhosta har rapporterats. Men något än mer oroande är att läkare inte alltid tyckte det var viktigt att rapportera de fall som de såg. En studie i USA, där rapportering är lagstiftat, visade att nivån varierade 9-99 procent. Sannolikheten att ett fall rapporterades berodde mycket på publicitet.

Anmälningarna hade endast ett syfte: att möjliggöra en snabb insats vid utbrott. De var aldrig tänkta att användas som en utvärdering i efterhand på effekten av vaccinationsprogrammen. Man behöver bara titta på kikhosteanmälningarna historiskt sett i Australien för att bekräfta detta. När massvaccinationen för kikhosta inleddes på 1950-talet slutade alla stater, förutom Södra Australien, att samla in anmälningar. Varför slutade hälsomyndigheten samla siffror som skulle dokumentera den stora förändringen?

Men det finns andra stora problem med datan. Några av dessa gäller även dödsfall, om än i mindre utsträckning. Till att börja med var det problem med diagnosen. Läkarna kunde sällan vara säkra på vilken sjukdom deras patienter hade. Ofta var det ett val mellan kikhosta, bronkit, krupp eller något annat. Eller mellan mässlingen, tredagarsfeber, röda hund, fläckfeber och många andra.

För att försvåra saken fick läkarna instruktioner om att använda sig av patientens vaccinationsstatus som hjälp för att ta beslutet. Läroböckerna uppmuntrade dem att ge andra diagnoser ifall patienten var vaccinerad. Regeringar (genom sina hälsobyråkratier) uppmuntrade också detta, och gör så fortfarande. Ett exempel på detta är att UK National Health Service uppmanar läkare att kolla sina patienters vaccinationsstatus innan de ger diagnos på mässlingen, påssjuka, röda hund och kikhosta.

Detta är ett no-no när det kommer till statistik och ett solklart fall av partiskhet, en uppenbar vinkling av data och stödjande av uppfattningen att vaccin reducerade antalet fall. Hur mycket vinklade det datan? Det kommer vi aldrig att få veta. Allt vi vet är att detta är ett av de stora problem som Huff varnade oss för.

Till sist har vi problemet med den förändrade definitionen utav sjukdom, vilket nämndes ovan med polio. Vi hör ofta om laboratoriska bekräftelser nuförtiden, men så har det inte alltid varit. Till exempel, innan 1990-talet var mässlingen kliniskt diagnostiserad; alltså, det var bestämt först efter en fysisk undersökning av en doktor. Men detta förändrades till att mässlingsfall behövde testas i ett laboratorium för att bevisas vara just mässlingen. Först när billiga tester blev tillgängliga under 90-talet visade det sig att bara ett fåtal procent av fallen som inledningsvis blev diagnostiserade som mässlingen klarade testet (Lies, damned lies and statistics). Återigen ledde detta till intrycket att något hade medfört en verklig nedgång utav mässlingen. Som summering är det kanske omöjligt att veta hur mycket, om ens alls, vaccinering har påverkat nivåerna av smittsamma sjukdomar. Emellertid är det just det påståendet som är en väsentlig grundstomme för skälen till vaccinering. Dödsfallsutvecklingen verkar dock inte stödja det påståendet och vi har ingen ordentligt samlad förekomstdata. I avsaknad av bra belägg har vi få skäl till att vaccinera våra barn eller oss själva.

Sammanställning: Jesper Johansson / Bild: Greg Beattie

Källa:

Reducing the incidence of grand claims

Vaccination orsakar hjärninflammation, artrit och död – ändå är biverkningarna kraftigt underrapporterade

30 mars, 2014 By Marina 7 kommentarer

Biverkningar från vaccin finns och detta är ett känt faktum. Detta avfärdas dock ofta med ”ja, men det är inte så vanligt”. Huruvida biverkningen är vanligt förekommande eller sällsynt är dock totalt irrelevant för den som drabbas. Allvaret av en biverkning beror inte på hur ofta den förekommer, utan vilka konsekvenser den får för den enskilde individen!

Text: Marina Ahlm

Låt oss säga hypotetiskt att ”bara” 1 på 100 drabbas av anafylaktisk chock, 1 på 100 får astma, 1 på 100 får hjärnskada, 1 på 100 får ett NPF (neuropsykiatriskt funktionshinder), 1 på 100 får narkolepsi och så vidare. Vad hjälper det denna person att få höra att ”ja, men det var ju synd men alla läkemedel har biverkningar och 99 klarade sig i alla fall…”?

Dessutom visar rapporter om biverkningar efter vaccinationer att många aldrig rapporteras, vilket gäller både de som förekommer ofta, mer sällan och är sällsynta. Hur stor underrapporteringen eller mörkerantalet är vet ingen säkert men att fenomenet finns är allmänt känt. Inkomna rapporter till läkemedelsverket sjunker efter en tid för varje år efter att ett vaccin har införts, dock utan att biverkningsfrekvensen i praktiken avtagit. Många av biverkningssymtomen blir i stället accepterade som något ”normalt förekommande”.

Biverkningsinformationen för läkemedel i Fass bygger på läkemedelsföretagens produktresuméer (Summary of Product Characteristics, SPC) som godkänts av Läkemedelsverket. Den första texten i Fass angående ett nytt läkemedels biverkningar bygger enbart på data från kliniska studier före registreringen. I dessa studier förväntas det att vanliga biverkningar har uppdagats. För att identifiera mer sällsynta biverkningar krävs det att ett stort antal människor exponeras, och i studier före registrering ingår förhållandevis få personer. Alltså är kunskapen om sällsynta biverkningar begränsad när ett nytt läkemedel eller vaccin kommer ut på marknaden. Långtidsbiverkningar är också relativt okända. Efter att det nya läkemedlet kommit ut på marknaden ska biverkningar spontanrapporteras, vilket betyder att misstänkta biverkningar ska dokumenteras och följas upp. Dock görs ingen aktiv övervakning av patienterna.

Uppemot 98 procent av biverkningarna missas

Det verkar finnas stora problem med detta system. I en studie från 1991 publicerad i Journal of the Royal Society of Medicine (JRSM) kom man till slutsatsen att rapporteringen enligt det spontana systemet missade uppemot 98 procent av biverkningarna. I en rapport publicerad i JAMA på 90-talet kom man till slutsatsen att endast runt 1 procent av alla biverkningar blir rapporterade till FDA (USA:s motsvarighet till Läkemedelsverket). År 2006 gjordes en sammanställning av 37 studier från 12 länder. Dessa visade att biverkningar var underrapporterade med ett genomsnitt på 94 procent. I Kina kom nyligen en studie som visade att av alla biverkningar som rapporterades i Shanghai 2009, var 42,5 procent vaccinbiverkningar med reaktioner så allvarliga som anafylaxi och död.

Att människor börjat se återkommande öroninflammationer, förkylningar, trötthet, huvudvärk, värk i kroppen och psykiska funktionshinder hos barn som något normalt förekommande försvårar fastställandet av samband mellan yttre faktorer och symtom. Att biverkningar efter vaccinering dessutom avfärdas i läkarutbildningen är ännu mer oroväckande. En läkare tillfrågades efter kursen i vaccin vad de lärt sig om just biverkningar. Innefattade det bara svullnad vid injektionsstället och feber? Men inte ens det hade berörts. De hade inte nämnt biverkningar överhuvudtaget. Vad de fått lära sig var att tbc- och diarrévaccin inte var så effektivt, men att man kunde rekommendera det ändå eftersom där inte fanns några biverkningar.

Faktum är att tron på vaccin sitter så hårt i ryggmärgen så oavsett varningssignalerna fortlöper användandet. År 1989 stoppade man i Kanada användandet av ett kombinationsvaccin mot mässling, påssjuka och röda hund på grund av att barn drabbades av hjärnhinneinflammation på grund av virusstammen Urabe, tänkt att skydda mot påssjuka. Ändå fortsatte man använda vaccinet i Storbritannien och detta trots att påssjuka för de flesta människor inte utgör en hälsofara. Det skulle dröja ända till 1992 innan vaccinet drogs in och detta först efter att man ändrat på sitt sätt att inrapportera och följa upp biverkningar så att dessa synliggjordes bättre.

Hur många barn är det okej att offra?

I Indien infördes det i december 2011 ett vaccin tänkt att skydda mot difteri, kikhosta, stelkramp, hepatit B och Hib. Inom ett år dog 19 spädbarn i samband med vaccinering. Trots protester mot vaccinet förnekades orsakssamband och användningen av vaccinet utökades. Detta resulterade i att ytterligare barn miste sina liv. Det skulle dröja två år, 54 dödsfall och 135 sjukhusinläggningar innan myndigheterna till slut erkände sambandet med vaccinet.

Då Sverige skulle införa kikhostevaccin på nytt gjordes en studie där fyra olika typer av vaccin jämfördes. 46 barn dog under studiens gång. Inte ett enda dödsfall ansågs ha något samband med vaccinet. Detta trots att 4 dödsfall inträffade 4-7 dagar efter vaccinering och 30 stycken inom ett halvår efter vaccinering. Av de barn som dog i nära anslutning till vaccinet uppgavs dödsorsakerna vara plötslig spädbarnsdöd samt lunginflammation. Ett barn dog på grund av en olycka så där är det lätt att utesluta samband. Men de andra barnen? I texten uppger man att inget barn dog inom tre dagar så man kan fråga sig om det är vad som krävs för att det ska räknas som ett samband, och om detta är ett vetenskapligt mått på vad som krävs för att det ska vara just ett samband?

I Finland dog en tremånaders baby fyra dygn efter sin vaccination. Orsaken hävdades vara plötslig spädbarnsdöd utan samband med vaccinet. Föräldrarna misstänkte samband och fick efter ett års tid veta genom obduktion att barnet dött av en misstänkt pneumokockinfektion. En infektion vaccinet var tänkt att ge skydd mot.

Ett återkommande mantra när det skrivs om vaccin i allmänna publikationer och media är att vacciner är en av de största framgångarna i människans historia och de har räddat miljontals liv. Kanske behövs dessa ord indoktrineras så pass så att vi ska acceptera alla dessa rapporter om dödsfall och hjärnskadade barn. För hur kan annars en så kallad hälsofrämjande åtgärd med potentiella biverkningar vi inte vet omfattningen på vara så allmänt accepterad? CBS News har rapporterat om att de hittat närmare 1300 fall där familjer vars barn drabbats av vaccinrelaterade hjärnskador vunnit i domstol och blivit tilldelade kompensation.

I USA ökade kostnaden för en enda dtp-injektion från 11 cent 1982 till 11,40 dollar 1987. Vaccintillverkarna lade 8 dollar åt sidan per injektion för att täcka rättsliga kostnader och skadestånd som de betalade ut till föräldrar med hjärnskadade barn och barn som dog till följd av vaccination (The Vine, Issue 7, January 1994, Nambour, Qld). Vaccinindustrins överlevnad var i fara så 1986 bildades Childhood Immunisation Act vilket gjorde att staten blev ansvarig för att betala ut skadestånd till de som drabbats av biverkningar. USA:s regering beordrade sitt medicinska institut (IOM) att sammanställa en grundlig översikt över litteraturen gällande riskerna med vaccination mot kikhosta, difteri, stelkramp, polio, mässling, påssjuka, röda hund, hepatit B och Hib. Regeringen behövde riktlinjer för att bedöma vilka fall som hade rätt till kompensation. Denna översikt visade sig bli den största litterära genomgången någonsin utförd i detta ämne. Trots det kritiserades den för sin brist på djup därför att den bara behandlat sammanfattningar från forskningslitteraturen. De beslutade att på grundval av de tillgängliga bevisen, så orsakar vaccination följande:

Akut hjärninflammation
Kronisk underfunktion av nervsystemet, ibland ledande till döden (inkluderande neurologiska, motoriska, sensoriska, inlärningsmässiga, beteendemässiga och egenvårdsproblem)
Anafylaxi (utbredd allergisk reaktion)
Feberkramper
Ihållande otröstlig gråt
Brachial neurit (inflammation av armnerverna)
Guillian Barrés Syndrom (utbredd nervinflammation resulterande i förlamning)
Akut artrit
Kronisk artrit
Trombocytopeni (brist på blodplättar)
Mässling
Död i mässling
Polioförlamning
Död i polioförlamning

Övriga tillstånd som undersöktes var epilepsi, SSPE (kronisk komplikation till mässling), optisk neurit (inflammation i ögonnerven), diabetes, sterilitet, aseptisk meningit, spädbarnsdöd, dövhet och demyeliniserande sjukdomar som MS. Kommittéerna beslöt, att det inte fanns tillräckligt med forskningsmaterial tillgängligt för att bedöma huruvida vaccinationerna orsakar dessa tillstånd eller ej. År 2011 kom dock IOM ut med en ny översikt och denna gången granskades biverkningarna från mpr, dtap och vaccin mot vattkoppor, hpv, influensa, meningokocker, hepatit B och A.

I rapporten lyser relevanta studier för att avgöra eventuella samband med sin frånvaro. Det har alltså gjorts väldigt få studier för att bevisa eller motbevisa någonting men ändå garanterar det medicinska etablissemanget att vacciner är säkra och ofarliga. I 85 procent av alla kopplingar IOM granskade fanns alltså inte tillräckligt med underlag. Inga långtidsstudier togs med i granskningen, ej heller den multipla effekten av flera vacciner samt att biverkningar från vaccin kan vara desamma som från en naturlig infektion och då är det inte alltid möjligt att särskilja dessa två.

Trots att det förtydligas i rapporten att frånvaro av bevis inte betyder att vaccin är fritt från biverkningar skriver media löpsedlar om att ytterligare rapporter visar det man alltid vetat – vaccinet är säkert och orsakar få biverkningar. I rapporter som nämner att någon dör eller blir allvarligt skadad hävdar man att fördelarna uppväger riskerna. Man går minst sagt ut och sprider ett påstående som inte kan backas upp vetenskapligt.

Undermåliga studier skyddar tillverkare och myndigheter

Kvalitén på en studie som anses bevisa att vaccinet är fritt från biverkningar behöver heller inte vara hög för att budskapet om vaccinets förträfflighet ska basuneras ut i media, medicinska tidskrifter och av vårdpersonal. Den svenskdanska studien om Gardasil och dess biverkningar är ett exempel på det. I media kunde vi läsa ”Inga allvarliga biverkningar av vaccin. Vaccinering mot hpv med Gardasil ökar inte risken för allvarliga biverkningar. Det visar en svenskdansk studie på en miljon flickor.” Det låter bra men tittar man närmare på studien så visar det sig att knappt hälften av alla flickor tagit tre sprutor. Man har tittat på autoimmuna och neurologiska tillstånd som kräver specialistvård och leder till en diagnos. Flickorna har följts upp i 180 dagar. I Sverige är remisstiden 90 dagar och det tar ofta mycket längre tid än så för att diagnosticera allvarliga sjukdomar.

Vad händer då när unga flickor vaccineras och därefter mister sina liv eller drabbas av olika tillstånd som ger handikapp för livet? Jo, då hänvisar man till studier som dessa för att avfärda eventuella samband. En 15-årig flicka i Frankrike drabbades två veckor efter sprutan med Gardasil av domningar och känselbortfall. Ett år senare diagnosticerades hon med MS. Flickan var fullt frisk innan och gick på dansskola. Hösten 2013 stämde hon de europeiska återförsäljarna Sanofi Pasteur MSD samt franska motsvarigheten till Läkemedelsverket. Den medicinska chefen för Sanofi Pasteur MSD i Norden ser dock inga samband och hänvisar till den svenskdanska studien som jämfört antalet autoimmuna sjukdomar hos vaccinerade och ickevaccinerade flickor. En studie som inte alls motbevisar det hon påstår. En studie som endast visar att flickor som inte alltid hunnit få tre sprutor inte har diagnosticerats med autoimmuna sjukdomar inom 180 dagar.

Något annat problematiskt är när information används för egen favör. Ett exempel är Vaccine Adverse Event Reporting System som är ett övervakningssystem för att samla in biverkningar som uppkommer efter vacciner licensierade för användning i USA. Detta system används vid vissa utvalda tillfällen för att lugna allmänheten och bevisa säkerheten hos nya vaccin, vilket var fallet med till exempel vaccin mot vattkoppor och hepatit A. I dessa sammanhang ser man positivt på systemet men när man sedan genomsöker VAERS och finner biverkningar som autism, mental retardation och permanenta hjärnskador till följd av mpr-vaccin, så avfärdas uppgifterna.

En annan paradox är när man från tillverkare och förespråkare av läkemedel hör att ”en statistisk ökning av en biverkning Y i personer som intar läkemedlet X inte kan räknas som ett orsakssamband mellan X och Y”. Ändå så är alla kliniska förbättringar, om så bara marginellt, det som det medicinska etablissemanget bygger sina framgångar på. Detta är några av flera brister, i den så kallade evidensbaserade medicinen, som leder till ignorans av allvarliga biverkningar.

Text: Marina Ahlm / Artikel uppdaterad i mars 2014

Källor:

The under reporting of Vaccine side effects – Vaccine safety

Under-reporting of adverse drug reactions : a systematic review – Drug Saf. 2006;29(5):385-96

Fakta för förskrivare – Läkemedelsbiverkningar FASS

Spontaneous Adverse Drug Reaction Reporting vs Event Monitoring: A Comparison – JRSM

A New Approach to Reporting Medication and Device Adverse Effects and Product Problems – FDA

42% of Drug Reactions Are Vaccine Related, Groundbreaking Chinese Study Finds – GreenMedInfo

After 54 Infant Deaths, Gov’t Finally Admits Pentavalent Involved – OMSJ

Aleksi-vauva kuoli rokotteen jälkeen – iltalehti.fi

Vaccines, Autism and Brain Damage: What’s in a Name? – CBS News

Vaccine Injury Compensation Program (VICP) – NVIC

Vaccination risks are ’too small to count’ – SUSAN KATZ MILLER

Adverse Effects of Vaccines: Evidence and Causality – Institute of Medicine (IOM)

Vaccine Safety: New Report Finds Few Adverse Events Linked to Immunizations – TIME

Autoimmune, neurological, and venous thromboembolic adverse events after immunisation of adolescent girls with quadrivalent human papillomavirus vaccine in Denmark and Sweden: cohort study – BMJ

Tog vaccin mot cancer – fick MS – Aftonbladet

When evidence-based medicine (EBM) fuels confusion: multiple sclerosis after hepatitis B vaccine as a case in point [Läs mer…] om Vaccination orsakar hjärninflammation, artrit och död – ändå är biverkningarna kraftigt underrapporterade

Läkare motsätter sig fem-i-ett-vaccin: ”Priset i form av dödsfall är svårt att motivera”

14 mars, 2014 By Marina Lämna en kommentar

En kraftig ökning av plötslig spädbarnsdöd efter vaccinering i Indien har fått ledande barnläkare att efterfråga mer kraftfulla regelverk för utvärdering av säkerheten och effektiviteten hos nya vacciner innan de accepteras för det nationella vaccinationsprogrammet. Detta enligt en artikel publicerad 8 februari 2014 i IPS News.

Svensk översättning: Fred S Jarl Bild: IPS/Holy Family Hospital

Enligt siffror hämtade från hälso- och välfärdsdepartementet [Union Ministry of Health and Family Welfare, övers. anm.] dog förra året 54 spädbarn kort efter att de fått det nyligen introducerade femvalenta vaccinet, som utvecklades för att förhindra infektion av fem sjukdomsalstrande mikroorganismer.

Det femvalenta vaccinet, som successivt har introducerats i olika indiska delstater sedan december 2012, är ett kombinationsvaccin som är tänkt att ge immunitet mot haemophilus influenzae typ B och hepatit B, utöver skyddet från det traditionella trippelvaccinet mot difteri, kikhosta och stelkramp (dpt).

”Enligt departementets siffror har det i medeltal inträffat ett dödsfall per 4 000 spädbarn som vaccinerats med det femvalenta vaccinet”, berättar doktor Jacob Puliyel, som leder pediatriken vid St Stephens sjukhus. ”Om en årskull i Indien på 25 miljoner födda vaccineras med det femvalenta vaccinet så kommer 6 250 spädbarn att dö årligen på grund av biverkningar. Det oerhörda priset i form av dödsfall i AEFI (adverse effects following immunisation) efter administrering av det femvalenta vaccinet är svårt att motivera”, berättar Puliyel för IPS, och tillägger att det långvarigt accepterade dpt-vaccinet hade en avsevärt bättre säkerhetshistorik.

Med tanke på att rapporterna om AEFI i många indiska delstater är otillförlitliga tror barnläkarna att många fler dödsfall har skett än vad som registrerats, och de rekommenderar ett förbud mot användning av det femvalenta vaccinet tills en noggrann utredning genomförts om ändringarna i regelverket som tillät att det introducerades i Indien.

Doktor Yogesh Jain, tidigare lektor i pediatrik vid All India Institute of Medical Sciences och numera expert vid Indiens planeringskommission för utveckling av universell hälsa, lämnade i september 2013 in en stämningsansökan å allmänhetens vägnar hos högsta domstolen, med målet att förbjuda femvalenta vacciner.

Jains juridiska ombud argumenterade vid de inledande förhandlingarna att ”fem-i-ett”-vaccinet efter fall av spädbarnsdöd har förbjudits i Kanada, USA, Europa, Australien, Storbritannien och Japan och även i utvecklingsländerna Pakistan, Bhutan, Sri Lanka och Vietnam.

Puliyel berättar att femvalenta vacciner bereddes tillträde i Indien då regeringen valde att förbigå den nationella tekniska rådgivningsgruppen om immunisering (NTAGI), vilken startades år 2001 för att ge råd i frågor om introduktion av nya vacciner. ”Utvärderingsinstruktioner från NTAGI gjordes inte efter det första året.”

I de flesta länder introduceras vacciner i det nationella programmet efter att en expertgrupp har studerat sjukdomens allvarlighetsgrad samt vaccinets säkerhet, effektivitet och överkomlighet. Om dessa är nöjaktiga kan vaccinet komma att inkluderas i det rutinmässiga vaccinationsschemat.

”Nyligen har Världshälsoorganisationen rekommenderat vacciner som är accepterade utan hänsyn till den lokala kostnadseffektiviteten” berättar Puliyel. ”Organisationer som the Global Alliance for Vaccines and Immunisation (GAVI) har också tryckt på för nya vacciner till Indien och andra utvecklingsländer genom att ge väl tilltagna subventioner i introduktionsfasen.”

Enligt Puliyel går det vanligen till så, att när ett vaccin beretts tillträde till det allmänna vaccinationsprogrammet (UIP) dras finansieringen in och regeringen finner sig sittande med hela kostnaden för att stödja ett vaccin av tveksamt värde – i vissa fall till och med ett farligt vaccin.

När ett vaccin föreslagits att ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet har tills nyligen en underkommitté hos NTAGI studerat den tillgängliga litteraturen och konsulterat experter för att komma fram till ett väl underbyggt beslut. För att uppfylla krav på transparens har mötesanteckningar och rekommendationer laddats upp till departementets webbplats.

År 2013 tillsattes en teknisk stödgrupp finansierad av Bill & Melinda Gates Foundation för att ”hjälpa” NTAGI i dess arbete, men det tillkom en ny konfidensklausul för att skydda de patenterade intressena hos kommersiella, akademiska och forskande institutioner.

”Faktum är att konfidensklausulen inte är begränsad till patentfrågor, och medlemmar av NTAGI är förhindrade att ta del av diskussioner, åsikter och beslut under tio år efter att de lämnat den kommitté som beslutar om det nya vaccinet”, berättar Puliyel.

”Vacciner som introduceras i det allmänna vaccinationsprogrammet måste vara kostnadseffektiva och baserade på sjukdomsmönstret och -spridningen i landet, snarare än apmodeller från andra länder”, säger Sumbul Warsi, ledande barnläkare och medicinsk chef för det välkända Holy Family Hospital.

”NTAGI måste vara ett fullständigt oberoende och transparent organ kapabelt att motstå påtryckningar från utsidan”, säger hon till IPS.” Det tycks som att det på sistone har varit många störningsmoment i processen som leder fram till introduktion av vacciner.”

Puliyel berättar att regeringen måste publicera information om ett vaccin som är under övervägande att inkluderas i vaccinationsschemat. Intressenter, inklusive patientgrupper, hälsopersonal, akademiska institutioner, vaccinbolag och organisationer som WHO och GAVI kan sedan visa sitt intresse.

”Transparenta processer skulle öka allmänhetens förtroende, vilket är av största vikt i ett massvaccinationsprogram”, säger Puliyel.

Svensk översättning: Fred S Jarl

[Läs mer…] om Läkare motsätter sig fem-i-ett-vaccin: ”Priset i form av dödsfall är svårt att motivera”

Öppet brev till UNICEF: Har era vaccinationskampanjer minskat det totala antalet förlamningar?

10 mars, 2014 By Marina 6 kommentarer

Hej UNICEF! Jag har via er facebooksida försökt få svar på en del frågor som jag tycker är mycket viktiga för att människor ska kunna avgöra om de fortfarande anser det vara värdefullt att skänka pengar till vaccindistribution. Jag har inte fått svar där, så jag vänder mig nu till er på ”kontakta oss” via er hemsida.

På er sida skriver ni ”Det bästa sättet att förhindra att spädbarn dör i stelkramp är att vaccinera mammorna då kvinnans immunitet överförs till bebisen.” Om vaccinering skulle vara det bästa sättet, hur kommer det sig att det finns länder som utrotat neonatal stelkramp utan vaccin? Finland hade till exempel sitt sista fall av neonatal stelkramp 1915, alltså innan vaccinet fanns. Jag undrar vilka undersökningar ni kan hänvisa till som bevisar att vaccinet är effektivt även då smutsiga rutiner fortsätter att användas? Om det inte finns detta så är det ganska uppenbart att det är hygienen som är avgörande för om bebisar ska drabbas av neonatal stelkramp eller inte.

Årligen dör det 520 000 spädbarn av neonatal sepsis och 60 000 från neonatal tetanus. Det är med andra ord långt fler barn som dör av olika bakterieinfektioner än av just stelkramp. Att sprida kunskap om basala hygienrutiner hade med andra ord räddat långt fler liv än att lägga resurser på att vaccinera.

Ni skriver även att ”På grund av felaktiga rykten om att poliovaccin gör unga flickor sterila stoppades vaccinationskampanjen norra Nigeria”. På vilket sätt är ni så säkra på att det är rykten och att de är felaktiga? Dr Haruna Kaita, en läkemedelsforskare och dekanus vid fakulteten Pharmaceutical Sciences av Ahmadu Bello University i Zaria, tog prover av vaccinet till labb i Indien för analys. Med hjälp av den teknik som rekommenderas av WHO upptäcktes skadliga och giftiga ämnen varav vissa har direkta effekter på det mänskliga fortplantningssystemet. En annan analys gjordes sedan som skulle bevisa att vaccinerna var fria från kontamineringar.

År 1995 stoppades, efter ett domstolsbeslut, användningen av stelkrampsvaccin i Filippinerna på grund av att det i analyser av dem upptäckts HCG-liknande ämne. HCG är ett hormon som behövs för att kvinnan ska kunna bli gravid och behålla barnet. Genom att tillföra det i vaccin riskerar användarna att utveckla antikroppar mot hormonet och därmed stöta ifrån sig fostret. Att människor misstänker att vaccinet ni skickar innehåller steriliserande komponenter är inget nytt. Det finns även rapporter från Brasilien och Argentina där HCG återfunnits i röda hund-vaccinet och i Pakistan har vaccinet motarbetats på grund av att man även där misstänker att vaccinet är kontaminerat.

Vad är era insatser för att kontrollera att vacciner inte innehåller kontamineringar som är giftiga och kan påverka fortplantningsförmågan negativt? Låter ni oberoende forskare analysera vaccinet ni ger ut och vad anser ni är orsaken till att denna kontaminering kunnat ske från första början?

Angående polio så undrar jag vilken hänsyn ni har tagit till de förändrade diagnoskriterierna? Det säger sig självt att ändras kriterierna så pass mycket som de gjort så försvinner i princip sjukdomen av sig själv med eller utan vaccin. Den nya definitionen kräver kvarstående paralytiska symtom i minst 60 dagar samt även laboratoriebekräftelse av viruset i feces. Detta till skillnad från dåtidens 24 timmar då de flesta fall av AFP (onormalt tillstånd som kännetecknas av försvagning eller förlust av muskeltonus) skulle blivit diagnosticerat som polio. Fram till vaccinets införande använde de flesta länder det gamla sättet att diagnosticera polio på. Därefter ändrade WHO kriterierna och allt fler länder följde efter. I Indien ändrades kriterierna för polio 1997. Till exempel fanns år 1990 10 408 rapporterade fall av AFP varav alla fick diagnosen polio (100 procent). År 1999, med de nya diagnoskriterierna, fanns däremot endast 2 817 diagnostiserade poliofall (29 procent) av 9 587 anmälda AFP-fall.

Efter de förändrade diagnoskriteriena har i stället på flera ställen noterats att fallen av aseptisk meningit (hjärnhinneinflammation) och coxsackievirusinfektioner har ökat. Dessa fall hade tidigare räknats som polio. I Indien där man använder det orala vaccinet noterades under 2011 runt 47 500 fall av vaccininducerade muskelförlamningar (NPAFP) som kliniskt inte går att särskilja från polio men är mer än två gånger så dödligt. Risken att drabbas är högre ju fler vaccindoser som givits.

I slutet av 1800-talet började bekämpningsmedel användas. Antalet och mängden av dem ökade kraftigt under första halvan av 1900-talet. Funktionen hos många av dessa bekämpningsmedel var att insekternas andningsmuskulatur förlamades så att de kvävdes till döds, vilket kunde få samma effekt i människor. Vilken hänsyn har ni tagit till de människor som blivit förlamade av kemikalier vars kliniska bild är exakt samma som förlamning från polio? I Indien används fortfarande DDT som varit en orsak till ”polioepidemier” världen runt.

En studie publicerad i New England Journal of Medicine visade att barn som fick en injektion inom en månad efter att ha fått poliovaccin, löpte åtta gånger större risk att få polio än barn som inte fick några injektioner. I Indian Journal of Medical Ethics skriver HV Wyatt 1996 att man beräknar att injektioner mot feber under 1980-talet lett till att fler än 600 000 barn drabbats av förlamningar i onödan, och förvärrat förlamningen på ytterligare en miljon. Flera studier pekar på att injektioner måste undvikas i länder med inhemsk polio. På vilket sätt har ni tagit hänsyn till detta i er poliostatistik och vad har ni gjort åt problemet?

Jag skulle gärna vilja se vad statistiken är generellt över antalet förlamningar före och efter vaccinets införande i de länder ni utför era vaccinationskampanjer? Det är detta som visar en eventuell framgång. Inte om ett tillstånd heter det ena eller det andra. För det är väl förlamningarna ni vill utrota?

I Indien har runt 700 miljoner människor inte ens tillgång till en toalett. Och med tanke på att ett litet gram avföring kan innehålla 10 miljoner virus, 1 miljon bakterier, 1 000 parasitägg och 100 maskägg, är det inte konstigt att sjukdomar sprids. En bristande hygienisk tillvaro är den primära orsaken till nästan alla infektionssjukdomar. Varje timme dör fler än 200 barn i Indien trots att det hade kunnat undvikas genom en satsning på rent vatten, bättre hygieniska förhållanden och näringsrik kost. Hur många liv hade kunnat räddas genom att lägga alla resurser på dessa områden i stället för på vaccin? Vi vet i dag att dödsfallen i alla sjukdomar som det vaccineras emot sjönk dramatiskt redan innan vaccinets införande. Om det kan ske hos oss i industriländerna kan det även med de rätta förutsättningarna ske i utvecklingsländerna.

Nu senast läste jag att UNICEF även ingått ett samarbete för att promota GAVI (Global Alliance for Vaccines and Immunisation) där målet är att år 2017 ha infört hpv-vaccin i 28 länder. Det blir då ganska uppenbart att ni lägger stor vikt på att just vaccinera, särskilt med tanke på att det inte finns några vetenskapliga bevis på att vaccinet varken är säkert eller effektivt. Det finns även studier som visar att inga fördelar kan ses ens i utvecklingsländerna, och att hpv-vaccinet inte bara verkar ge fler komplikationer än själva sjukdomen men återigen aldrig har bevisats effektivt.

Slutligen vill jag veta hur mycket pengar ni egentligen lägger på vaccin? Jag tänker då både på inköp och alla omkostnader i form av arbetskostnader och transport. Önskar även få veta den globala siffran. Det är av största vikt att få veta hur mycket pengar ni spenderar på något som i slutändan kanske gynnar läkemedelsbolagen mer än enskilda individer och samhällen i nöd.

Med vänlig hälsning Marina Ahlm

[Läs mer…] om Öppet brev till UNICEF: Har era vaccinationskampanjer minskat det totala antalet förlamningar?

En film dedikerad till alla som fallit offer för vaccin

3 mars, 2014 By Marina 4 kommentarer

”Mitt namn är Alberto Tremante. Jag föddes 1976. Om du kan dedikera lite av din tid så vill jag gärna berätta min historia. Vid fyra års ålder blev jag rullstolsbunden och behöver sedan dess hjälp med att andas. Mitt rum ser ut som ett rum på sjukhusens intensivvårdsavdelning. Du kanske tror att jag fick denna sjukdom vid födseln eller efter en tragisk olycka. Men historien jag nu ska berätta är mer annorlunda än så. Jag var en frisk liten pojke med blont år och hade en tvillingbror som hette Andrea. Jag skulle också haft en storebror som ej heller längre är vid liv.”

Se hela berättelsen i denna film

Läs berättelsen (google translate)

Hur idén om vacciner såldes till folket

11 januari, 2014 By Marina 3 kommentarer

Visst användes vacciner tidigare, men det som verkligen fick folk att ”köpa” idén med vacciner var skapandet av poliovaccinet. Hur det hela gick till var genialiskt på ett djävulskt vis.

Text: Tobias Lindberg

I slutet av 1800-talet började bekämpningsmedel användas. Antalet och mängden av dem ökade kraftigt under första halvan av 1900-talet. Funktionen hos många av dessa bekämpningsmedel var att insekternas andningsmuskulatur förlamades så att de kvävdes till döds. Redan från början kunde utbrott av förlamningar dyka upp hos människor under sommaren och hösten, den tid på året då de flesta människor höll på med jordbruket och mängder av nyskördade grödor åts. Barn drabbades oftast och värst.

Många fick läggas i så kallade ”järnlungor” så att de inte skulle kvävas. Fler och fler drabbades desto mer bekämpningsmedel som användes. Trots det uppenbara sambandet mellan hur insekterna dog och hur människor drabbades så skylldes det hela på något dittills okänt virus. En prestigeladdad jakt på detta virus påbörjades och enorma summor satsades för ändamålet. Läkemedelsindustrin hade redan då ett stort inflytande. Det fanns flera läkare och forskare som inte höll med och som pekade på bekämpningsmedel som trolig orsak, men deras invändningar drunknade i larmet från virusjakten (1) (2) (3) (4).

Skrämselkampanjer om att barnförlamningarna, som nu kallades Polio, spreds av flugor gjorde att bekämpningsmedlet DDT till och med sprutades direkt på människor och i hemmen spraydes det i alla skrymslen och vrår. Till sist hittade forskarna under 50-talet sitt virus, som de döpte till polioviruset. Vacciner skapades och miljontals vaccinerades över hela världen. Paradoxalt nog så ökade antalet barnförlamningar inledningsvis, vilket tillfälligt gjorde stämningen lite tryckt, men några smarta tekniska förändringar i diagnoskriterierna för polio löste snabbt det hela.

När alla barnförlamningar tidigare hade räknats som polio om de bara hade varat i 24 timmar så krävdes nu bland annat förlamning i 60 dagar för att det skulle räknas som polio. När detta och några andra förändringar man gjorde inte minskade antalet poliofall tillräckligt så började man till slut helt sonika att kalla olika förlamningssymptom som alla tidigare hade klassificerats som polio för helt andra namn. På detta sätt så såg det, trots att förlamningarna i verkligheten fortfarande var lika vanliga, ut som om polio minskade tack vare vaccineringarna (5). Resten är historia.

Efter detta tror de flesta människor idag att vacciner verkligen hindrar sjukdomar och att poliovaccineringarna nästan har lyckats utrota polio från världen. Att antalet barnförlamningar är lika många idag som under de stora polioepidemierna talas det tyst om och vanligt folk fattar ingenting eftersom dessa förlamningar har fått andra namn.

Den huvudsakliga källan för denna text är den undersökande journalisten Janine Roberts specialrapport ”Polio: the virus and the vaccine” i tidningen ”The Ecologist” i maj 2004 som finns att läsa som pdf här och här. Vidare har Janine Roberts skrivit väldigt bra och uttömmande om poliovaccinet i boken ”Fear of the Invisible” som är fylld med fakta referenser till forskning och annat. Länk till boken finns här.

Text: Tobias Lindberg / bild: Freedigitalphotos [Läs mer…] om Hur idén om vacciner såldes till folket

Finsk radio intervjuar läkaren och vaccinkritikern dr Suzanne Humphries

25 november, 2013 By Linda Karlström 2 kommentarer

Den amerikanska njurläkaren och författaren Suzanne Humphries har varit på en veckas visit i Finland. Under denna tid gav hon två föreläsningar i Tammerfors (23.11.2013) och två föreläsningar i Helsingfors (24.11.2013). Linda Karlström var på plats i Tammerfors för att lyssna på denna mycket välinformerade läkare.

Text: Linda Karlström Bild: Faksimil från RadioRock

Föreläsningarna började med att dr Humphries lät publiken ställa frågor, så att hon sedan kunde sålla lite i sitt enorma informationsflöde. Humphries var mycket duktig på att presentera fakta, hon talade tydligt och på en nivå som alla kunde förstå. Därför var det lite synd att hälften av den redan korta föreläsningstiden skulle gå åt till tolkning. De flesta finländare borde förstå så pass mycket engelska att ordagrann tolkning, mening för mening, inte är nödvändig. Men tolken var otroligt skicklig och snabb, det ska hon ha beröm för.

Humphries betonade att inga vacciner har genomgått några placebokontrollerade randomiserade dubbelblindstudier, och att man heller inte känner till de långsiktiga effekterna av vaccin eftersom de studier som görs vanligtvis avslutas efter en vecka eller två. Hon pratade också en hel del om hpv-vaccinet, eftersom det är aktuellt just nu i Finland. Hon berättade också om vilka de egentliga orsakerna är till att polio verkar ha försvunnit.

Många köpte boken som Humphries nyligen gett ut, Dissolving Illusions – Disease, Vaccines, and the Forgotten History. Boken beskriver bland annat ingående hur det verkligen gick till när smittkopps- och polioepidemierna härjade, och vilken effekt vaccinationerna hade. I boken hittas också många diagram över dödsfallen i olika sjukdomar. Det står tämligen klart att vaccinerna inte haft någon effekt på minskningen i antal dödsfall.

Den finska radiokanalen RadioRock var klok nog att ta tillfället i akt och intervjua Humphries. Ni kan höra henne prata om bland annat polio och dess förmodade försvinnande ”tack vare” vaccin, samt om hpv-vaccinet och hur politiker och läkare styrs av läkemedelsindustrin.

Hör och se Suzanne Humphries här.

Doktor Suzanne Humphries berättar varför polio är borta – och det är inte tack vare vaccinet

3 maj, 2013 By Marina 3 kommentarer

Varför blev något som praktiskt taget alla drabbades av och nästan ingen skadades av helt plötsligt ett så stort hot som polio blev periodvis under 1900-talet? Vad har bröstmjölksersättning, arsenik, bly, DDT, tonsillektomi, socker, injektioner och diagnoskriterier för samband med polions upp- och nedgångar? Se en mycket intressant och lärorik föreläsning med doktor Suzanne Humphries som fick upp sitt intresse för vaccinationernas baksida efter att hon upptäckt att patienter, som tagit influensavaccin, i allt högre grad drabbades av njurproblem.

Därför ifrågasätter vi vaccination – uppdaterad version

9 april, 2013 By Linda Karlström 3 kommentarer

Nu har vi äntligen fått till stånd en översättning och uppdatering av sidan ”Därför ifrågasätter vi vaccination”, som hittas under ”Om Vaccin.me” högst uppe till vänster.

”Vacciner är säkra och effektiva” – det har vi hört sen barnsben, en indoktrinering som vi fått med modersmjölken, och det har vi själva också trott på ända tills vi upptäckte att det inte gällde för oss, inte för vår familj, inte för våra barn. Var vi ensamma om detta? Vi upptäckte att så inte var fallet, långt ifrån. Det var då vi på allvar började ställa frågorna. Hur har andra upplevt det? Vad vet vi egentligen? Vad säger forskningen? Är vacciner säkra? Är de effektiva? Finns det alternativ till vaccination?

Vi upptäckte till vår förskräckelse att vi varken behövde gräva särskilt djupt eller länge för att inse att kunskapen om vaccinernas mörka baksida är både stor, bred och djup och tillika lika gammal som vaccinerna själva.

Vi fann att det fanns mycket forskning, mycket litteratur, och många studier publicerade i välrenommerade tidningar. Många röster som vittnade och de som trädde fram var både läkare, forskare, specialister och grävande journalister.

Välkomna hit för att läsa!

Hundratals människor oförmögna till arbete efter vaccination – vårdpersonal tvingas ta hepatitvaccin

3 april, 2013 By Marina 6 kommentarer

I artikeln ”Fury at vaccine scandal”, publicerad den 10 januari 2010 i Storbritannien, uppger hundratals offentligt anställda att deras liv förstörts av vacciner samt att regeringen övergett dem.

Översättning och sammanställning: Peter Widén

Uppemot 200 läkare, sjuksköterskor, brandmän, kriminalvårdare, poliser och kriminaltekniker säger att de har utvecklat allvarliga fysiska och psykiska hälsoproblem efter injektioner som ansågs vara nödvändiga för deras arbete under de senaste tio åren. Alla har tvingats sluta på sina jobb och vissa är nu funktionshindrade till 60 procent. De har inte heller fått någon ersättning.

Olivia Price från Vaccine Victim Support Group säger:

-Dessa människor har vigt sina liv åt att ta hand om andra och det här är tacken. De har förlorat sina karriärer och blivit en börda för sina familjer. Det är mycket förnedrande.

Ett villkor för att anställas som vårdpersonal, socialarbetare och kriminalvårdare är att vaccineras mot hepatit B. Detta för att skydda dem från en eventuell hepatit B-smitta, som kan överföras via nålstick eller fysiska övergrepp. Trots att de inte är juridiskt tvingade att ta vaccinet så tvingas de i alla fall, eftersom de inte får arbeta utan att vara vaccinerade.

Experter misstänker att injektionerna är orsaken till hälsoproblemen, till exempel kronisk trötthet, muskelsmärta, svaghet och kognitiva problem. Detta eftersom sjukdomarna utvecklades direkt efter vaccinationen. Steve Robinson, en tidigare vältränad 43-årig man och far till tre barn, vaccinerades mot hepatit A och B, polio, stelkramp och difteri på grund av sitt arbete som rättsmedicinsk specialist. Två dagar senare blev han sjuk och utvecklade muskelsvaghet och kronisk trötthet. Robinson är nu funktionshindrad på grund av vaccinet, vilket en domstol fastslog. Det fanns ingen tvekan om detta. Han fick också diagnosen macrophagic myofasciitis, ett handikappande tillstånd som kan orsakas av aluminium i vacciner. Han lider också av att falla utan förvarning. Hans egna ord var:

-Innan jag tog vaccinet var jag mycket frisk, en ivrig terrängcyklist som promenerade mycket. Nu har jag mycket dålig rörlighet och är tvungen att promenera med stavar. Jag är ständigt trött.

I upp till tio av de 200 fallen har regeringstjänstemän konstaterat att det var vaccinet i fråga som låg bakom skadorna. Aktivister anser att dessa offer, samt alla andra människor som lider av vaccinbiverkningar, bör ha rätt till utbetalningar på upp till 1,2 miljoner kronor vardera genom regeringens vaccinskadestöd. Men hepatit B-vaccinet ingår inte i det så kallade stödet så de får ingenting.

Som i många andra fall lämnas dessa oskyldiga människor åt sitt öde. Hälsan är i slutändan allt vi har. Om den förstörs, kommer vi först då att inse att det var dumt att spruta in livsfarliga kemikalier och virus rakt in i kroppen? Garanterat, men då är det för sent.

Översättning och sammanställning: Peter Widén