Biopaten Ulf Brånell, alias ”Kloka gubben”, är en välkänd profil inom svensk alternativmedicin. Han har en grundlig vetenskaplig utbildning samt bakgrund i svensk administration och politik. Han har tidigare arbetat åt såväl Svenska Kommunförbundet som Socialstyrelsen och olika universitet. Numera driver Brånell alternativmedicinsk utbildning och har också en egen mottagning. Brånell håller i trådarna för Alternativjournalen där en stor mängd artiklar om hälsa finns samlade. Nedanstående artikel har tidigare publicerats i Näringsmedicinsk Tidskrift nummer 4 årgång 13 (juli 2008) och återpubliceras här med tillstånd av författaren.
Text: Ulf Brånell
Vetenskapsradion rapporterade flera gånger under vecka 9, 2003 om en artikel i Science, där caliciviruset (vinterkräksjukan) studerats på möss – eller rättare sagt, mössens reaktion på viruset studerades. De frågor man ställt sig är bland annat varför detta virus inte tycks ge någon immunitet – man kan insjukna flera gånger i snabb följd, och kroppen tycks inte bilda några antikroppar mot det.
Studierna har gett nya infallsvinklar på immunförsvarets funktion, som man beskriver så här: Kroppen har dels ett snabbt, dels ett långsammare verkande immunförsvar. (Detta har varit känt sedan länge, även om vetenskapen föredragit att beskriva det i andra och mer obegripliga termer.) Caliciviruset tas om hand av kroppens snabba och ospecifika immunförsvar, och hinner därför inte nå det långsamt och mer specifikt verkande immunförsvaret, som bland annat omfattar bildandet av antikroppar vilka immuniserar för framtiden. Detta är en vetenskaplig nyhet eftersom man ”tidigare trott” att virusförsvaret främst utgjorts av det senare, mer långsamt verkande immunförsvaret.
Vad vetenskapsradion inte nämner är att detta rön bekräftar alla de farhågor rörande vaccinernas risker och ineffektivitet som man rimligen kan hysa. Här visas i detalj de logiska falluckorna i den officiellt påbjudna retoriken kring vaccinering mot olika virus:
Kroppens försvar mot virus utgörs av olika barriärer, dels ett snabbverkande och dels ett långsamt verkande försvar. Det långsamt verkande immunförsvaret aktiveras först då det snabbverkande försvaret misslyckats, eller varit för svagt. Förekomsten av antikroppar i blodet utgör så småningom ett tecken på att det långsamt verkande försvaret trätt i funktion.
Slutsats: Om man försvagar det snabbverkande immunförsvaret ökar alltså sannolikheten för att kroppen istället måste tillgripa det långsamt verkande. Detta kan senare påvisas genom antikroppar i blodet.
Här får vi alltså ett kraftigt stöd för vad vaccinkritiker (t.ex. Viera Scheibner) under lång tid fört fram, nämligen att
- många människor utan påvisbara antikroppar i blodet ändå kan uppvisa praktisk immunitet vid epidemier och inte bli smittade eller sjuka.
- många människor ändå insjuknar allvarligt vid epidemier trots gott om antikroppar i blodet.
- vaccinerade ofta drabbas av ”atypiska” infektioner som inte följer den välkända sjukdomsbilden.
- vacciner har osäkra effekter vad gäller immunisering och omfattar dramatiska risker för allvarliga skador.
Vi finner här också förklaringen till att vaccintillverkare så gärna spetsar sina virusdekokter med starka gifter – kvicksilver, formaldehyd, aluminium m.m. Sådana gifter torde nämligen när de insprutas i blodet kraftigt försvaga det snabbverkande och ospecifika immunförsvaret och därigenom ”öka antikroppssvaret” som man så förskönande brukar uttrycka saken. Det innebär att när gifterna brutit ned kroppens första försvarsbarriär måste den andra försvarsbarriären träda in, och det är då antikroppar bildas.
Den så kallade vaccinforskningen som bedrivits under det senaste århundradet kännetecknas alltså närmast av total blindhet. All uppmärksamhet har koncentrerats på laboratorietester av ”antikroppssvaret” medan vaccinernas effekt på andra delar av immunförsvaret, och på kroppens totalhälsa och motståndskraft lämnats helt utanför.
Låt oss fördjupa oss lite extra i myten om den så kallade härdimmuniteten, det vill säga att när den vaccinförmedlade ”immuniteten” i en befokning ligger över en viss procentandel, så skyddas även de ”icke-immuniserade” så att epidemier kan undvikas.
Obetänksamheten framgår kanske tydligast om vi sätter oss in i vad en ”vaccinationsfrekvens” på t.ex. 90 % innebär – helt enkelt att 90 % av alla barn i en viss ålder, exempelvis 18 månader, vaccinerats. Tanken om härdimmunitet är att om virus nu börjar spridas (genom att ”hoppa från barn till barn”) så hinner viruset dö ut i brist på mottagliga barn att smitta.
Men är det verkligen så att mässlingsvirus endast sprids av och mellan 18-månaders barn? Och är det endast insjuknade personer som kan sprida viruset? Och kan viruset överhuvudtaget dö eller dö ut? Svaret på alla dessa frågor är nej.
Ett betydande antal personer i alla åldrar saknar antikroppar mot mässling. En del har inte exponerats för viruset förr. En del har vaccinerats utan att bilda antikroppar. En del av dem har helt enkelt inte blivit så sjuka att de bildat antikroppar, trots att de stött på viruset förut. Teorin om härdimmunitet vid hög vaccinationsfrekvens tar överhuvudtaget ingen som helst hänsyn till dessa personer, och om de förekommer i barnens närhet eller ej. Vad spelar det för roll för Anders 18 månader om andra 18-månaders barn i andra byar är vaccinerade eller ej? Det viktiga för Anders är rimligen vilka personer och vilken smitta just han själv kommer i kontakt med genom syskon, föräldrar och lekkamrater i olika åldrar och med olika bakgrund.
Virus är komplicerade molekyler av DNA och/eller RNA utan egna livsprocesser. De fortplantas inte av egen kraft, utan genom att levande celler låter sig ”programmeras” av dem, och då startar masstillverkning. Därför kan många virus förvaras under decennier, beredas till olika preparat (t.ex. vacciner) och fortfarande vara ”aktiva” – det vill säga ha kvar förmågan att stimulera levande celler till att starta masstillverkning av dem. Tanken att virus dör ut om de inte ständigt har nya levande barn att smitta, är alltså mer eller mindre befängd. Det som redan är dött kan inte dö. Många andra ”reservoarer” för virus är tänkbara, bl.a. husdjur, men också ganska sterila miljöer – inte minst vaccinpreparat! Teorin om härdimmunitet tar överhuvudtaget ingen som helst hänsyn till sådana reservoarer och smittspridningsmiljöer.
Det har blivit den enskildes sak att ta hand om den desperata situationen när den vitrockade industrin korrumperat kroppens funktionssätt. Under denna vår har den amerikanska administrationen i fallet Hannah Poling tvingats erkänna att MPR-vaccinet orsakat autism, trots alla tidigare försäkringar om vaccinets totala oskyldighet. Den mer precisa mekanism– så kallad mitokondriell dysfunktion – som tänktes garantera fallets absoluta undantagskaraktär har därefter snabbt visats kunna gälla en stor del av de barn som vaccineras. En medicinsk varböld av mörkläggningar, forskningsfusk och bedrägligt lugnande försäkringar runt vaccinprogrammen kan därmed långsamt börja snittas upp. Trösten torde ändå vara begränsad för alla dem som i ”autismepidemins” spår fått sina liv förstörda av medicinsk hänsynslöshet och arrogans.
Den självpåtagna rätt som den moderna statsunderstödda medicinen tagit sig – att skada och döda friska barn, med obevisade hänvisningar till ”det allmänna bästa” och att ”vinsterna är större än nackdelarna” – kännetecknar ett moraliskt totalhaveri med rötter i en mörk tidsålder, och en agenda där makten över folket är viktigare än dess hälsa. Det är skandalöst och förnuftsvidrigt att en sådan så kallad vetenskap ska ha sista ordet när det gäller människors rätt till vård och hälsa.
Text: Ulf Brånell
Mer information om vacciner, skriven/översatt av Brånell, hittas här:
Hej Ulf och tack för att du på ett mycket underhållande sätt drar ner byxorna på en svarslös Emil!
Tystnaden visar tydligt att ”Ofta blir det en hel del fel när man inte läst sig in ordentligt på ämnet”
Tack för god underhållnining i ett annars mycket allvarligt ämne…
Tack Ulf för denna eminenta presentation av hur rumpnissar framhåller sig själva som sakliga och kunniga trots att de inte har något vettigt att komma med! Mycket värdefullt. Att Emil Karlsson angriper din artikel är för övrigt en komplimang i sig – hans vaccinkyrka utsattes tydligen för ett hotande jordskalv.
Ja, nog tycker jag att narkolepsi är synnerligen allvarligt och det tycker definitivt de hundratal som har drabbats av det i Sverige. Det är rätt många i förhållande till antalet svenskar som tog vaccinet. T o m Socialstyrelsen har ändrat i sina rekommendationer och inte längre rekommenderar pandremix för barn just på grund av de många mycket allvarliga biverkningarna. När t o m Socialstyrelsen kryper till korset och erkänner att ett vaccin har ”mycket allvarliga” biverkningar så att de ändrar sina rekommendationer för vilka som ska ta det, ja då är det riktigt riktigt allvarligt eftersom detta är extremt ovanligt från Socialstyrelsens sida som normalt inte bryr sig särskilt mycket om biverkningar alls.
En utmärkt och välskriven genomgång av problematiken med vacciner och det missförstånd som vaccinationsteorin bygger på. Jag tackar för denna informativa artikel och hoppas nu att fler kan få upp ögonen för vad som sker i vårt samhälle och börja ifrågasätta de val som våra myndigheter rekommenderar.
*SUCK*
Detta är ju helt fruktansvärt!! Hur kan vi stoppa detta vansinne??
Jag för min del tänker dela detta inlägg på facebook!! Det är väl det minsta man kan göra!!