antikroppar

Vaccinationsteorin sätts på sin spets

11 augusti, 2012 By Marina 5 Comments

Antagandet att antikroppar krävs för att bekämpa virussjukdomar har tagits som ett faktum. En ny studie vänder dock upp och ner på detta. Vacciner kan i själva verket motarbeta kroppens förmåga att bekämpa sjukdomen.

Studien producerad av National Institutes of Health (NIH) dokumenterar att den grundläggande teorin bakom vaccinering är fel. Detta bör inte vara förvånande, eftersom den aldrig visade sig vara sann. Naturligtvis är detta ingen detalj som stoppat vaccinförespråkarna. Men nu finns det direkta bevis på att deras ogrundade påståenden aldrig varit baserade på något annat än falska uttalanden.

Det anses att adaptiv immunitet, dvs bildandet av antikroppar, är nödvändigt för att skydda mot många sjukdomar. Denna idé är central för vaccinationsteorin. Studien som publicerades i tidskriften Immunity fann att det i fallet med vesikulärt stomatit virus (VSV), inte är sant. I själva verket är det underförstått att inget antikroppssvar kan vara effektivt mot snabbt replikerande virus.

B-celler är lymfocyter, vita blodkroppar, som krävs för att bekämpa infektioner. Studien fann att även då de förvisso är nödvändiga, så har inte deras förmåga att producera antikroppar alltid något att göra med överlevnad. I fallet med VSV, var antikroppar värdelösa i kampen mot infektionen. Det var istället B-cellernas förmåga att stimulera makrofager (ätarceller) som lyckades slå infektionen.

”The results presented here contradict the current view that B cell-derived neutralizing antibodies are absolutely required to survive a primary cytopathic viral infection, such as that caused by VSV. This paradigm arose originally from experiments in B cell-deficient mice (Bachmann et al., 1994, 1997;Bründler et al., 1996; Gobet et al., 1988), which lack antibodies, but also have abnormal lymphoid tissue architecture and altered macrophage phenotype. Our experiments in mice that lack antibodies but possess B cells and normal lymphoid tissues confirm that both B cells and antibodies are critical to survive a systemic infection after i.v. bolus administration of VSV. However, only B cells are essential when VSV is encountered via the more “natural” s.c. [subcutaneous] route, whereas antibodies are neither needed nor sufficient for protection.”

De förhöjda nivåerna av antikroppar producerade av vacciner, som kallas titrar, har aldrig visats vara effektiva för att förhindra sjukdom. Nu har vi ett starkt bevis för att, åtminstone i vissa fall, de gör inte det. Det kan även ha motsatt effekt genom att B-cellernas arbete går till spillo genom producering av antikroppar, när de kunde göra ett mycket mer effektivt arbete genom att vara delaktiga i vårt inneboende försvarssystem.

”Just because you give somebody a vaccine, and perhaps get an antibody reaction, doesn’t mean a thing. The only true antibodies, of course, are those you get naturally. What we’re doing [when we inject vaccines] is interfering with a very delicate mechanism that does its own thing. If nutrition is correct, it does it in the right way. Now if you insult a person in this way and try to trigger off something that nature looks after, you’re asking for all sorts of trouble, and we don’t believe it works.”- Glen Dettman Ph.D, interviewed by Jay Patrick, and quoted in ”The Great American Deception,” Let’s Live, December 1976, p. 57.

”The fallacy of this (antibody theory) was exposed nearly 50 years ago, which is hardly recent. A report published by the Medical Research Council entitled ’A study of diphtheria in two areas of Gt. Britain, Special report series 272, HMSO 1950 demonstrated that many of the diphtheria patients had high levels of circulating antibodies, whereas many of the contacts who remained perfectly well had low antibody.” – Magda Taylor, Informed Parent.

”Human trials generally correlate ”antibody” responses with protection – that is if the body produces antibodies (proteins) which bind to vaccine components, then it must be working and safe. Yet Dr March says antibody response is generally a poor measure of protection and no indicator at all of safety. ”Particularly for viral diseases, the ’cellular’ immune response is all important, and antibody levels and protection are totally unconnected.”- Private Eye 24/1/2002

”Whenever we read vaccine papers the MD researchers always assume that if there are high antibody levels after vaccination, then there is immunity (immunogencity). But are antibody levels and immunity the same? No! Antibody levels are not the same as IMMUNITY. The recent MUMPS vaccine fiasco in Switzerland has re-emphasized this point. Three mumps vaccines-Rubini, Jeryl-Lynn and Urabe (the one withdrawn because it caused encephalitis) all produced excellent antibody levels but those vaccinated with the Rubini strain had the same attack rate as those not vaccinated at all, there were some who said that it actually caused outbreaks. Ref: Schegal M et al Comparative efficacy of three mumps vaccines during disease outbreak in Switzerland: cohort study. BMJ, 1999; 319:352-3.”- Ted Koren DC

Originalstudien finns att läsa här: ”B Cell Maintenance of Subcapsular Sinus Macrophages Protects against a Fatal Viral Infection Independent of Adaptive Immunity” National Institute of Health

Artikelförfattaren är tyvärr avliden och det går ej längre att länka till hemsidan där originalartikeln ursprungligen kommer ifrån.

Vaccininducerad autoimmunitet och autism

22 juni, 2012 By Marina 2 Comments

Fallen av autism har ökat enormt de senaste årtionden och har inget med förbättrade diagnoskriterier att göra. Detta menar den pensionerade barnläkaren F. Edward Yazback, engagerad i frågor kring autism.

Sammanfattning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto

The Center of Disease Control and Prevention (CDC) har hand om hälsofrågor i USA och har sedan 1980-talet blivit alltmer involverat i reglering och förespråkande av vaccinering. Trots farhågor om koppling mellan vaccin och autism har de gjort väldigt lite för att ta reda på sambandet. Tre stora studier som de sponsrat är epidemiologiskt utförda, varav en innefattar den välkända danska studien. Trots flera brister och att den visade en ökning av autism bland de som fått MPR-vaccin, avfärdades ett samband (1).

Kliniska studier behövs för att säkerställa kontra avfärda ett samband. Att tiomersal togs ur barnvaccinerna var klokt gjort och det är ofattbart att ett välkänt gift använts som konserveringsmedel i över 60 år. Seriösa oberoende studier behövs, vilket inte kan tas för givet av de med finansiella kopplingar till vaccinindustin. Forskningen borde inte begränsas till att mäta epidemiologisk data på en skärm. Den måste inkludera noggrann undersökning av de drabbade barnen och intervjuer från föräldrarna. Undersökning av tarmen borde också ingå då det är fler än Wakefield som varit ett samband mellan tarmproblem och autism på spåren (1).

Nyligen fastslog en domstol i Italien att en fullt frisk pojke utvecklat autism utlöst av MPR-vaccin. Bara i USA har över 5000 föräldrar under det senaste årtiondet fått sina barns fall prövade för vaccinrelaterad autism. Detta i ett forum designat för att kompensera de drabbade så att vaccinbolagen är friskrivna från att behöva utbetala ersättning. Flera familjer har blivit kompenserade men endast med argumentet att autism varit en sekundär diagnos (2)(3)(4).

Många barn med autism har, enligt författarna, förhöjda nivåer av antikroppar mot mässling och det gjordes därför 2002 en studie på MPR-vaccinet. Denna visade att flera av barnen hade ett olämpligt antikroppssvar på vaccinets mässlingsdel vilket i sin tur antas spela en väsentlig roll i utvecklandet av autism (5). I en annan undersökning såg man att de med autism hade ett högre antikroppssvar på vaccinets mässlingsvirus i jämförelse med syskon och barn utan autism. Författarna kom till samma slutsats, att vaccininducerad autoimmunitet kan spela en roll i utvecklandet av autism (6). En tredje undersökning visade inget samband (7) men har kritiserats för att ha flera felkällor (8).

I en jämförelse från VAERS databas mellan 1994-2000, mellan MPR- och DTwcP-vaccin, sågs en signifikant ökad rapportering av tillstånd som permanenta hjärnskador, autism, mental retardation och cerebellär ataxi (svårigheter att samordna kroppsrörelser). Detta är anmärkningsvärt då DTwcP-vaccinet varit det mest kända vaccinet som kan orsaka permanenta neurologiska skador. Studier har också visat ett samband mellan MPR-vaccin och encefalopati (skada på hjärnan). Det har observerats att många av de besvär som uppstår efter vaccinering är desamma som vid en naturlig infektion, samt att det finns rapporter om autistiska tillstånd efter naturlig mässlingsinfektion. Författarna anser att det avdödade mässlingsvaccinet är det mest säkra och då endast levande vaccin finns att tillgå är det av extra vikt, för att undvika biverkningar, att MPR tas i separata doser (9).

Sammantaget hänvisar man till 20 epidemiologiska studier för att avfärda sambandet mellan vaccinering och autism (10). Men som det står i sammanfattningen; det är inte lätt att leta efter något man inte vet finns eller i andra ord; resultatet var föga oväntat då man inte kan förvänta sig annat av publikationer som inte tittat på just detta problem. Hade man gått igenom publikationer som alla visade på att jorden var platt skulle de såklart avvisa teorin om att jorden var rund.

Faktum kvarstår och det är att autism ökat dramatiskt sedan Kanner först beskrev tillståndet 1943. I USA är incidensen 1 av 110 och i UK 1 av 64 med liknande siffror världen över. Autism kan bero på olika orsaker och te sig på olika vis i olika individer men med samma symtom. Dokumenterade orsaker till autism inkluderar genetiska defekter, virala infektioner och hjärninflammation till följd av vaccination. Därför är autism ett resultat av genetiska svagheter och inflammation i hjärnan som uppkommer av olika anledningar som t ex en förgiftad omgivning, att mamman drabbas av en viral infektion under graviditet eller en omogen blod-hjärnbarriär (11).

Sammanfattning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto

Vaccinernas verkliga verkan – många människor insjuknar allvarligt trots gott om antikroppar

16 april, 2012 By Linda Karlström 6 Comments

Biopaten Ulf Brånell, alias ”Kloka gubben”, är en välkänd profil inom svensk alternativmedicin. Han har en grundlig vetenskaplig utbildning samt bakgrund i svensk administration och politik. Han har tidigare arbetat åt såväl Svenska Kommunförbundet som Socialstyrelsen och olika universitet. Numera driver Brånell alternativmedicinsk utbildning och har också en egen mottagning. Brånell håller i trådarna för Alternativjournalen där en stor mängd artiklar om hälsa finns samlade. Nedanstående artikel har tidigare publicerats i Näringsmedicinsk Tidskrift nummer 4 årgång 13 (juli 2008) och återpubliceras här med tillstånd av författaren.

Text: Ulf Brånell

Vetenskapsradion rapporterade flera gånger under vecka 9, 2003 om en artikel i Science, där caliciviruset (vinterkräksjukan) studerats på möss – eller rättare sagt, mössens reaktion på viruset studerades. De frågor man ställt sig är bland annat varför detta virus inte tycks ge någon immunitet – man kan insjukna flera gånger i snabb följd, och kroppen tycks inte bilda några antikroppar mot det.

Studierna har gett nya infallsvinklar på immunförsvarets funktion, som man beskriver så här: Kroppen har dels ett snabbt, dels ett långsammare verkande immunförsvar. (Detta har varit känt sedan länge, även om vetenskapen föredragit att beskriva det i andra och mer obegripliga termer.) Caliciviruset tas om hand av kroppens snabba och ospecifika immunförsvar, och hinner därför inte nå det långsamt och mer specifikt verkande immunförsvaret, som bland annat omfattar bildandet av antikroppar vilka immuniserar för framtiden. Detta är en vetenskaplig nyhet eftersom man ”tidigare trott” att virusförsvaret främst utgjorts av det senare, mer långsamt verkande immunförsvaret.

Vad vetenskapsradion inte nämner är att detta rön bekräftar alla de farhågor rörande vaccinernas risker och ineffektivitet som man rimligen kan hysa. Här visas i detalj de logiska falluckorna i den officiellt påbjudna retoriken kring vaccinering mot olika virus:

Kroppens försvar mot virus utgörs av olika barriärer, dels ett snabbverkande och dels ett långsamt verkande försvar. Det långsamt verkande immunförsvaret aktiveras först då det snabbverkande försvaret misslyckats, eller varit för svagt. Förekomsten av antikroppar i blodet utgör så småningom ett tecken på att det långsamt verkande försvaret trätt i funktion.

Slutsats: Om man försvagar det snabbverkande immunförsvaret ökar alltså sannolikheten för att kroppen istället måste tillgripa det långsamt verkande. Detta kan senare påvisas genom antikroppar i blodet.

Här får vi alltså ett kraftigt stöd för vad vaccinkritiker (t.ex. Viera Scheibner) under lång tid fört fram, nämligen att

många människor utan påvisbara antikroppar i blodet ändå kan uppvisa praktisk immunitet vid epidemier och inte bli smittade eller sjuka.
många människor ändå insjuknar allvarligt vid epidemier trots gott om antikroppar i blodet.
vaccinerade ofta drabbas av ”atypiska” infektioner som inte följer den välkända sjukdomsbilden.
vacciner har osäkra effekter vad gäller immunisering och omfattar dramatiska risker för allvarliga skador.

Vi finner här också förklaringen till att vaccintillverkare så gärna spetsar sina virusdekokter med starka gifter – kvicksilver, formaldehyd, aluminium m.m. Sådana gifter torde nämligen när de insprutas i blodet kraftigt försvaga det snabbverkande och ospecifika immunförsvaret och därigenom ”öka antikroppssvaret” som man så förskönande brukar uttrycka saken. Det innebär att när gifterna brutit ned kroppens första försvarsbarriär måste den andra försvarsbarriären träda in, och det är då antikroppar bildas.

Den så kallade vaccinforskningen som bedrivits under det senaste århundradet kännetecknas alltså närmast av total blindhet. All uppmärksamhet har koncentrerats på laboratorietester av ”antikroppssvaret” medan vaccinernas effekt på andra delar av immunförsvaret, och på kroppens totalhälsa och motståndskraft lämnats helt utanför.

Låt oss fördjupa oss lite extra i myten om den så kallade härdimmuniteten, det vill säga att när den vaccinförmedlade ”immuniteten” i en befokning ligger över en viss procentandel, så skyddas även de ”icke-immuniserade” så att epidemier kan undvikas.

Obetänksamheten framgår kanske tydligast om vi sätter oss in i vad en ”vaccinationsfrekvens” på t.ex. 90 % innebär – helt enkelt att 90 % av alla barn i en viss ålder, exempelvis 18 månader, vaccinerats. Tanken om härdimmunitet är att om virus nu börjar spridas (genom att ”hoppa från barn till barn”) så hinner viruset dö ut i brist på mottagliga barn att smitta.

Men är det verkligen så att mässlingsvirus endast sprids av och mellan 18-månaders barn? Och är det endast insjuknade personer som kan sprida viruset? Och kan viruset överhuvudtaget dö eller dö ut? Svaret på alla dessa frågor är nej.

Ett betydande antal personer i alla åldrar saknar antikroppar mot mässling. En del har inte exponerats för viruset förr. En del har vaccinerats utan att bilda antikroppar. En del av dem har helt enkelt inte blivit så sjuka att de bildat antikroppar, trots att de stött på viruset förut. Teorin om härdimmunitet vid hög vaccinationsfrekvens tar överhuvudtaget ingen som helst hänsyn till dessa personer, och om de förekommer i barnens närhet eller ej. Vad spelar det för roll för Anders 18 månader om andra 18-månaders barn i andra byar är vaccinerade eller ej? Det viktiga för Anders är rimligen vilka personer och vilken smitta just han själv kommer i kontakt med genom syskon, föräldrar och lekkamrater i olika åldrar och med olika bakgrund.

Virus är komplicerade molekyler av DNA och/eller RNA utan egna livsprocesser. De fortplantas inte av egen kraft, utan genom att levande celler låter sig ”programmeras” av dem, och då startar masstillverkning. Därför kan många virus förvaras under decennier, beredas till olika preparat (t.ex. vacciner) och fortfarande vara ”aktiva” – det vill säga ha kvar förmågan att stimulera levande celler till att starta masstillverkning av dem. Tanken att virus dör ut om de inte ständigt har nya levande barn att smitta, är alltså mer eller mindre befängd. Det som redan är dött kan inte dö. Många andra ”reservoarer” för virus är tänkbara, bl.a. husdjur, men också ganska sterila miljöer – inte minst vaccinpreparat! Teorin om härdimmunitet tar överhuvudtaget ingen som helst hänsyn till sådana reservoarer och smittspridningsmiljöer.

Det har blivit den enskildes sak att ta hand om den desperata situationen när den vitrockade industrin korrumperat kroppens funktionssätt. Under denna vår har den amerikanska administrationen i fallet Hannah Poling tvingats erkänna att MPR-vaccinet orsakat autism, trots alla tidigare försäkringar om vaccinets totala oskyldighet. Den mer precisa mekanism– så kallad mitokondriell dysfunktion – som tänktes garantera fallets absoluta undantagskaraktär har därefter snabbt visats kunna gälla en stor del av de barn som vaccineras. En medicinsk varböld av mörkläggningar, forskningsfusk och bedrägligt lugnande försäkringar runt vaccinprogrammen kan därmed långsamt börja snittas upp. Trösten torde ändå vara begränsad för alla dem som i ”autismepidemins” spår fått sina liv förstörda av medicinsk hänsynslöshet och arrogans.

Den självpåtagna rätt som den moderna statsunderstödda medicinen tagit sig – att skada och döda friska barn, med obevisade hänvisningar till ”det allmänna bästa” och att ”vinsterna är större än nackdelarna” – kännetecknar ett moraliskt totalhaveri med rötter i en mörk tidsålder, och en agenda där makten över folket är viktigare än dess hälsa. Det är skandalöst och förnuftsvidrigt att en sådan så kallad vetenskap ska ha sista ordet när det gäller människors rätt till vård och hälsa.

Text: Ulf Brånell

Mer information om vacciner, skriven/översatt av Brånell, hittas här:

Vaccinationsskador

Föräldrar om vaccinationsskador

Aktuellt om vaccin dec 2000