Dr Sherri Tenpenny berättar om skillnaden mellan att bli immun och att bli vaccinerad, varför antikroppar inte kan användas som ett mått på att vi är skyddade mot sjukdom, riskerna med att som spädbarn utsättas för multipla injektioner samt bristen på korrekta studier angående vacciners säkerhet.
I USA ökade kostnaden för en enda DTP-injektion från 11 cent 1982 till 11,40 dollar 1987. Vaccintillverkarna la 8 dollar åt sidan per injektion för att täcka rättsliga kostnader och skadestånd som de betalade ut till föräldrar med hjärnskadade barn och barn som dog till följd av vaccination (The Vine, Issue 7, January 1994, Nambour, Qld). Vaccinindustrins överlevnad var i fara så 1986 bildades Childhood immunisation Act vilket gjorde att staten blev ansvariga för att betala ut skadestånd till de som drabbats av biverkningar.
USA:s regering beordarade sitt medicinska institut (IOM) att sammanställa en grundlig översikt över litteraturen gällande riskerna med vaccination för kikhosta, difteri, stelkramp, polio, mässling, påssjuka, röda hund, hepatit B och Hib. regeringen behövde riktlinjer för att bedömma vilka fall som hade rätt till kompensation. Denna översikt visade sig bli den största litterära översikten någonsin utförd i detta ämne. trots det kritiserades den för sin brist på djup därför att den bara behandlat sammanfattningar från forskningslitteraturen. De beslutade att, på grundval av de tillgängliga bevisen, så orsakar vaccination följande:
- Akut hjärninflammation
- Kronisk underfunktion av nervsystemet, ibland ledande till döden (inkluderande neurologiska, motoriska, sensoriska, inlärningsmässiga, beteendemässiga och egenvårdsproblem)
- Anafylax (utbredd allergisk reaktion)
- Feberkramper
- Ihållande otröstlig gråt
- Brachial neurit (inflammation av armnerverna)
- Guillian Barres Syndrom (utbredd nervinflammation resulterande i förlamning)
- Akut artrit
- Kronisk artrit
- Trombocytopeni (brist på blodplättar)
- Mässling
- Död i mässling
- Polioförlamning
- Död i polioförlamning
Övriga tillstånd som undersöktes var epilepsi, SSPE (kronisk komplikation till mässling), optisk neurit (inflammation i ögonnerven), diabetes, sterilitet, aseptisk meningit, spädbarnsdöd, dövhet och demyeliniserande sjukdomar som MS. Komiteerna beslöt, att det inte fanns tillräckligt med forskningsmaterial tillgängligt för att bedömma hurvida vaccinationerna orsakar dessa tillstånd eller ej. År 2011 kom IOM ut med en ny översikt och denna gången granskades sambanden mellan biverkningar och MPR, DTaP och vaccin mot vattkoppor, HPV, influensa, meningokocker, hepatit B och A.
I rapporten lyser relevanta studier för att avgöra eventuella samband med sin frånvaro. Det har alltså gjorts väldigt få studier för att bevisa eller motbevisa någonting men ändå garanterar det medicinska etablissemanget att vacciner är säkra och ofarliga. I 85 procent av alla kopplingar IOM granskade fanns alltså inte tillräckligt med underlag. Inga långtidsstudier togs med i granskningen, ej heller den multipla effekten från flera vaccin samt att biverkningar från vaccin kan vara de samma som från en naturlig infektion och då är det inte alltid möjligt att särskilja dessa två.
Trots att det förtydligas i rapporten att frånvaro av bevis inte betyder att vaccin är fritt från biverkningar skriver media löpsedlar om att ytterligare rapporter visar det man alltid vetat – vaccinet är säkert och orsakar få biverkningar. I rapporter som nämner när någon dör eller blir allvarligt skadad hävdar man att fördelarna uppväger riskerna. Man går minst sagt ut och sprider ett påstående som inte kan backas upp vetenskapligt.
Sammanställning: Marina Ahlm
Läs mer:
Vaccine Safety: A Crime Against Humanity
Lämna ett svar