De finlandssvenskarna dagstidningarna Österbottens Tidning (ÖT) och Vasabladet (Vbl) har, under hela min tid som vaccinationskritiker, alltid tagit in mina debattartiklar. De har blivit väldigt många genom åren, jag gissar att saldot hamnar på cirka trettio stycken i respektive tidning. Mina faktaspäckade artiklar har väckt intresse och debatt, och en hel del sovande medmänniskor har ryckts upp ur törnrosasömnen. Men i sommar blev det stopp. Systemmedias flaggskepp i Finland, Helsingin Sanomat, har kritiserat ÖT:s och Vbl:s lilla avvikelse från den trånga åsiktskorridoren. Då är det bäst att snabbt rätta sig i ledet igen – även om det bara var lilltån som vek ut lite grann.

Text och bild: Linda Karlström

När jag i slutet av juni 2017 skickade in min artikel om vattkoppsvaccin fick jag genast grönt ljus av Vasabladets debattredaktör Ari Sundberg , som tackade för texten och beklagade att det inte längre fanns möjlighet till publicering samma vecka. Dock kunde artikeln få plats följande veckas onsdag. Jag skickade in samma artikel till Österbottens Tidning, precis som jag brukar, och det var nu som chefredaktören Kenneth Myntti tydligt visade i vems koppel han går:

Jag har efter moget övervägande beslutat att jag inte publicerar din debattartikel om vattkoppsvaccinfrågan som sådan. Du framför inte en åsikt, du låter förstå att det du skriver är fakta. Jag är, som ansvarig utgivare för ÖT, inte beredd att sätta min tidnings trovärdighet på spel i en så här allvarlig fråga.

Myntti påpekar sedan att bland annat Helsingin Sanomat har ifrågasatt ÖT:s tidigare ansvariga utgivares beslut att ”sprida alternativa fakta i vaccinfrågan”. Mitt svar till Myntti lät inte vänta på sig:

Hej Kenneth!

Jag kan inte annat än skratta åt ditt ställningstagande.

Så en debattartikel får numera inte innehålla fakta? Det var intressant. När har ni gjort denna kovändning? Om en debattartikel innehåller fakta sätter man alltså tidningens trovärdighet på spel. Ja, dra på trissor!

ÖT har tidigare varit en liten ljuspunkt i systemmedias mörker, i och med att ni inte har hindrat politiskt inkorrekta inlägg på er debattsida. Men nu ser jag att även ni har anslutit er till den trånga korridoren. Jag kan åter en gång konstatera att det var ett mycket bra beslut av min familj att sluta prenumerera på din tidning.

Integritet. Det är ett tungt ord, och värt att fundera över.

Glad midsommar!

Något svar fick jag naturligtvis inte. Jag kunde i stället glädjas åt att Vasabladet skulle ta in min artikel följande vecka. Jag väntade. Och väntade. Veckan gick. Jag kontaktade Vasabladet och undrade varför min artikel inte hade blivit publicerad som utlovat. Kanske jag hade missat publiceringen? Inget svar. Och jag förstod att den aldrig skulle komma att publiceras i Vbl heller. Tystnaden talade sitt tydliga språk. ÖT, som ägs av samma koncern som Vasabladet, hade givetvis kontaktat Vbl och berättat om sitt ställningstagande och uppmanat dem till samma bojkott.

Min artikel publicerades i stället i tidningen 2000-Talets Vetenskap nummer 3/2017. Här vill jag nu delge mina läsare den artikel som alltså förvägrades plats i ÖT med motiveringen att de fakta jag lyfter fram äventyrar tidningens trovärdighet. Jag hoppas att ni alla hjälper till att sprida artikeln, eftersom våra medmänniskor har rätt till saklig information om de medicinska ingrepp som påbjuds våra barn.

Vattkoppsvaccin orsakar bältrosepidemier

På självaste julafton 2016 serverade den finlandssvenska dagstidningen Vasabladet en nyhet som säkert var tänkt som en glädjande julklapp. Från och med hösten 2017 kommer vattkoppsvaccinet att tas med i det finska vaccinationsprogrammet! Orsaken uppges vara ekonomiska inbesparingar. Det handlar alltså inte om ett försök att skydda barnen från någon farlig sjukdom – det handlar om att föräldrar inte ska behöva stanna hemma från jobbet för vård av sjukt barn.

Exakt samma motivering användes i Finland och Sverige på 1970-talet då mässlingsvaccinet introducerades. Mässling ansågs då, precis som vattkopporna nu, vara en harmlös barnsjukdom. Argumentet om att staten sparar pengar på att alla barn vaccineras mot mässling gick inte hem hos föräldrarna, och då blev man tvungen att använda skrämseltaktiken som är mycket effektiv. När man målade upp hotbilden om farlig hjärninflammation som följdsjukdom av mässling var det enklare att dela ut sprutor. Idag anses mässling vara en livsfarlig sjukdom och om myndigheter och systemmedia får nys om ett enda fall av denna fruktansvärda åkomma basuneras det ut över hela Europa. Mässlingen är lös! Ta betäckning! Vaccinera er!

Bästa läsare, kom ihåg mina ord: Om cirka tio år kommer läkare och myndigheter att varna föräldrar för de farliga vattkopporna, som orsakar allvarliga skador. Vi kommer att få höra om många tragiska dödsfall, vilka givetvis hade kunnat förhindras om barnen bara hade fått vaccin. Vattkopporna kommer att bli en anmälningspliktig sjukdom, och de som underlåter att vaccinera sina barn mot den potentiellt dödliga åkomman kommer att hängas ut som osolidariska och ansvarslösa föräldrar som inte bryr sig om barn – varken de egna eller grannens.

I Finland såväl som i Sverige marknadsförs två vacciner mot vattkoppor: Varivax från Merck och Varilrix från Glaxosmithkline. Båda vaccinerna innehåller levande vattkoppsvirus. På bipacksedeln till Varivax kan vi läsa att viruset initialt erhölls från ett barn med naturliga vattkoppor. Sedan infördes det i humana embryonala lungcellskulturer som hade förökat sig i marsvinsembryon. Slutligen fick viruset föröka sig i vävnad från ett aborterat mänskligt foster. Varje dos innehåller förutom det levande viruset även natriumklorid, natriumfosfat, kaliumfosfat, kaliumklorid, hydrolyserat gelatin, natrium-l-glutamat (känt som smakförstärkare E621), sackaros och rester av MRC-5-celler inklusive dna och proteiner, edta, neomycin och serum från nötkreatursfoster. MRC-5 står för Medical Research Council 5 och är en cellinje som utvecklades i september 1966 från ett 14 veckor gammalt foster av manligt kön.

Gelatin kommer från grisar och ska skydda vaccinet från frystorkning och värme. Det kan dock orsaka allvarliga allergiska reaktioner. Personer som av hälsomässiga, etiska och/eller religiösa skäl undviker svinprodukter, bör naturligtvis undvika alla vacciner innehållande gelatin.

Neomycin är ett antibiotikum som ska förhindra bakterietillväxt under vaccintillverkning och lagring. Dessvärre är det ett toxin med utvecklingshämmande effekt och ett misstänkt neurotoxin.

Vidare får vi av bipacksedeln veta att vaccinerade personer är smittobärande i upp till sex veckor efter vaccinationstillfället, och att de under denna tid bör undvika kontakt med människor som inte har haft vattkoppor. Man kan undra hur detta ska ske rent praktiskt? Ska den vaccinerade sättas i karantän, eller kanske bära en varningsskylt runt halsen?

I USA har vattkoppsvaccin ingått i programmet sedan 1990-talet. De amerikanska myndigheterna CDC (motsvarar Finlands THL och Sveriges Folkhälsomyndigheten) samt FDA (motsvarar Finlands Fimea och Sveriges Läkemedelsverket) analyserade i slutet av 1990-talet mer än 6 500 biverkningar av vattkoppsvaccinet, vilka uppkom under en period på mindre än tre och ett halvt år. Resultaten publicerades i JAMA år 2000. Sammanfattningsvis kunde konstateras att fyra procent av rapporterna beskriver allvarliga biverkningar, till exempel neurologiska sjukdomar, skador på immunsystemet, blodsjukdomar, hjärninflammation, kramper och dödsfall. Barn under två år fick allvarliga reaktioner med en incidens på 9,2 procent. FDA medgav dock att ”en potentiellt betydande underrapportering” gjorde siffrorna till ”mycket variabla fragment av verkliga händelsedata”.

FDA:s och CDC:s resultat innehåller också några fallberättelser. En sådan handlar om en frisk pojke på 18 månader som ”inte hade någon historia av allergi eller någon tidigare postvaccinal biverkning” innan han fick vattkoppsvaccinet. Pojken togs in på intensivvårdsavdelningen fyra dagar senare med ett lågt blodplättsvärde. Två dagar senare dog han av hjärnblödning.

Ett annat barn ”utan tidigare kramper” fick en frånvaroattack tre dagar efter en vattkoppsvaccination. Efter den andra dosen en månad senare reagerade han med två generaliserade tonisk-kloniska anfall (en form av epileptiskt anfall). Forskarna noterade att vattkoppsvaccinet kan orsaka postvaccinala kramper.

FDA:s och CDC:s fynd innehöll också många rapporter om vaccinmottagare som utvecklade bältros. Denna åkomma kan uppkomma om och om igen, månader eller år efter vaccinationen. När vattkoppsviruset injiceras i kroppen stannar det kvar där på obestämd tid och kan återaktiveras när immuniteten avtar. Flera studier har visat på ett samband mellan vattkoppsvaccin och bältros.

Vattkoppsvaccinet är också indirekt ansvarigt för utbrott av bältros hos äldre människor som aldrig har fått vaccinet, och som har haft vattkoppor naturligt som barn. Dessa människor förlitar sig på naturliga, vilda vattkoppor som cirkulerar i hela samhället. De får ett tillskott av antikroppar som skyddar dem mot bältros när de regelbundet kommer i kontakt med naturliga, luftburna vattkoppor. En läkare vid ett barnsjukhus i Kalifornien uttalade sig år 2007 i Los Angeles Times: ”Ju bättre vi är på att utrota vattkoppr, desto mer av bältros kommer vi att få se.”

CDC anlitade år 1995 en forskningsanalytiker och expert på vattkoppor för att samla in data och övervaka trender som sattes i samband med det nyligen introducerade vattkoppsvaccinet i USA. Hans slutsats löd:

Det allmänna vattkoppsvaccinationsprogrammet i USA kommer att göra vår befolkning sårbar för bältrosepidemier. Det verkar inte finnas något sätt att undvika en massepidemi av bältros som hos vuxna kommer att pågå så länge som under flera generationer.

Myndigheterna och vaccintillverkarna verkar alltså ha bytt ut en relativt mild barnsjukdom – vattkoppor – mot en mycket allvarligare åkomma. I själva verket orsakar bältros fem gånger så många sjukhusvistelser och tre gånger så många dödsfall som vattkoppor. Man kan undra om de finska myndigheterna har kalkylerat med detta då de optimistiskt hävdar att ”vaccineringen skulle spara samhället cirka 16 miljoner euro årligen samt minska föräldrarnas frånvaro från jobbet med 76 000 dagar”?

Linda Karlström

Fotnot: Vattkoppsvaccin ingår inte i dagsläget i det svenska barnvaccinationsprogrammet, men Folkhälsomyndigheten kommer denna höst att starta upp en utredning angående vattkoppsvaccin till alla svenska barn. Utredningen ska fortsätta under år 2018.

Källor:

Den huvudsakliga informationen i denna artikel baseras på avsnittet om vattkoppor i boken Vaccinationer: risker och skador av dr Mayer Eisenstein och Neil Z. Miller, andra reviderade svenska upplagan, tryckt i Estland 2015 och utgiven av Anarchos förlag i Göteborg. Den vetgirige läsaren hänvisas till boken för fördjupad läsning och exakta källhänvisningar.