Jag blev vaccinerad mot svininfluensan i december 2009 i Trelleborg. Den 31 december 2009 började det kännas lite konstigt i min hals. Jag hade tagit vaccinet dels för att jag ville vara lojal mot mina barn och barnbarn, dels för att vi hade bokat en resa till Thailand i början av januari 2010. Jag ville ju inte bli sjuk i utlandet. Men när vi kom ner till Thailand började min heshet bli mer och mer påtaglig. Vi var borta en månad och när vi kom hem igen uppsökte jag vår vårdcentral. Jag förklarade dilemmat med min heshet och fick en massa mediciner men inget hjälpte.
Efter 3 månader fick jag en remiss till öron, näs- och halsmottagningen i Trelleborg. Jag blev röntgad igen. Då upptäcktes svullna näsmusslor. En mindre operation blev bokad till augusti 2010. Läkaren som då skulle göra ingreppet hörde med en gång på min röst att detta inte rörde sig om några svullna näsmusslor, utan om något neurologiskt. Han remitterade mig följdaktligen till neurologen i Trelleborg. Under hela denna tid, från det att jag fick de första symptomen, hävdade jag att det var vaccinet som jag hade blivit sjuk av.
I november 2010 kom jag till neurologen. Nya undersökningar och nya tester. Allt visade sig vara normalt. Jag fick en remiss till EMG-test i Malmö. Efter andra gången upptäcktes det att mina tungmuskler inte fungerade som de skulle.
I april 2011 fick jag slutligen en diagnos: ALS-Bulbär. Jag kan inte alls tala längre och har jättesvårt för att äta och dricka vilket i sin tur gjort att jag tappat cirka 20 kg i vikt. Detta gör att jag blir mer mottaglig för infektioner. Därför blev jag sjuk nu strax innan julen 2011. Den 14 december lades jag in på sjukhus och fick stanna där några dagar för att hämta lite krafter. Läkaren rekommenderade då att man skulle sätta in en så kallad peg genom vilken jag skulle få min näring. Nu har jag fått pegen inopererad. Jag sköter själv sondmatningen med hjälp av min man.
Allt detta bara för att jag ville vara lojal mot mina medmänniskor och ta vaccinet. Detta är fruktansvärt och ingen vill ta något ansvar för detta giftiga vaccin som inte var ordenligt testat. Hela vårt sociala liv är ett minne blott. Jag kan inte göra några restaurangbesök längre eftersom mitt bordsskick påminner om en 1-åring vid matbordet. Vårt sociala nätverk har blivit mindre eftersom jag inte gärna sitter med vid andras matbord. Detta innebär i sin tur att vi blir väldigt isolerade från omvärlden. Sprutan har fördärvat våra liv – inte bara för mig själv utan även för min man. Det värsta tycker jag är att ingen vill ta sitt ansvar, Socialstyrelsen skyller på Läkemedelsverket och vice versa. Man kan ju faktiskt undra om det är så vårt samhälle skall fungera!? Den lilla människan får bara ett direktiv om att göra si eller så. Sedan när något går snett är det ingen som vill ta något ansvar.
Ann-Christin Fransson
Tidningen Trelleborgs Allehanda har publicerat en artikel om Ann-Christin
Omfattande testvaccinationer av 167,000 testpersoner i Norge åren 1987-1994 fick förödande konsekvenser. Tiotusentals värnpliktiga fick vaccinet utan att få veta dess experimentella innehåll. Minst 229 personer fick mycket allvarliga symptom som klassificerats som myalgisk encefalomyelit ME/CFS, det vill säga kronisk trötthetssyndrom, skriver 2000-Talets Vetenskap.