Mässlingsvaccination i USA och många andra länder startade i början av 1960-talet, samma tidpunkt som incidensen av mässling naturligt började avta. Precis som med många andra exempel på vaccinationer mot barnsjukdomar har det därefter gjorts många rapporter om utbrott och epidemier i välvaccinerade populationer. Att det till och med skett utbrott av mässling i populationer med 100 procents vaccinationstäckning kan man läsa om i medicinska journaler. Allvarliga reaktioner och dödsfall är också väl dokumenterade. Ett nytt, mindre känt fenomen som endast uppstår i en vaccinerad individ är atypisk mässling (AMS). Denna form är relativt allvarlig, står emot ortodox behandling och har en hög dödlighet, skriver Viera Scheibner i en artikel om mässling.
Sammanställning: Marina Ahlm Del 1 Del 2
Utbrott av mässling i vaccinerade barn fortsätter och intensifieras i dag. Nutida observationer av ineffektiva vacciner indikerar att förekomsten av mässling har ökat och inte fortsatt att minska som den gjorde innan någon typ av vaccination mot mässling infördes. Observationer av vaccinerade och icke-vaccinerade har visat en väldigt liten skillnad i antalet insjuknade. Under hela 1980-talet fortsatte välvaccinerade att drabbas av mässling. Det är vidare anmärkningsvärt att Amishfolket, som ofta undanber vaccination, inte hade ett enda mässlingsfall rapporterat mellan 1970 och december 1987, alltså 18 år! Det är ganska troligt att en liknande situation skulle ha uppstått i andra samhällen utan vaccination, och att mässlingsvaccination faktiskt hållit mässling levande. Enligt Hedrich (1933) återkommer den naturliga mässlingen i olika tidsintervaller; allt från 2-3 år upp till 18 år, vilket framgår av situationen bland Amishfolket.
Trots upprepade utbrott bland vaccinerade fortsätter Centers for Disease Control and Prevention att påminna läkare om vikten av immunisering. I USA noterades 64 fall av mässling mellan 1 januari och 15 aprìl 2008. Kina önskar ett nytt vaccin eftersom förekomsten av mässling ökat under det senaste decenniet. Ett omfattande utbrott av mässling rapporterades i hela Europa under europeiska immuniseringsveckan, 25 april 2011. Enligt WHO:s pressmeddelande hade då cirka 6 500 fall av mässling rapporterats i 30 länder. År 2012 rapporterade man i USA en fyrdubbel ökning av mässlingsincidensen det senaste året. Även om det absoluta antalet är litet kan man anta att det faktiska antalet utan tvekan är mycket högre. Utbrotten skyller man på importerade fall. Men är det inte vaccinets uppgift att skydda den som kommer i kontakt med någon som har mässling?
Istället för att avbryta en uppenbart ineffektiv och farlig vaccination, så rekommenderar man revaccination, vilket innebär ytterligare doser av ineffektiva mässlingsvacciner. Redan 1973 rapporterades det att mässlingsvaccin inte kan provocera fram ett riktigt immunologiskt svar hos vaccinerade barn. År 1984 sammanfattades uppgifter om ineffektiviteten av revaccination, vilka visade att ”antikroppssvaret i reimmuniserade barn kan falla efter flera månader till mycket låga nivåer, och att barn som vaccinerats två gånger fortfarande kan drabbas av kliniskt igenkännlig mässling, men i en mycket mildare form”. De drog slutsatsen att ”detta tillstånd när ett barn är immunologiskt sensibiliserat, men inte immun mot en infektion, ska kallas otillräcklig immunitet.”
Trots den uppenbara bristen på framgång med vaccination mot mässling får vi höra nya planer på hur man ska vaccinera bort sjukdomen. Men fullt vaccinerade populationer fortsätter att drabbas. Först skyllde man på ett ineffektivt formalinavdödat vaccin, sedan att antalet doser var för få och att administrationsåldern behövde ändras. Dessutom har unga mödrar förlorat förmågan att ge sina barn skyddande antikroppar, vilket resulterar i att barn yngre än vaccinationsåldern riskerar att drabbas av sjukdomar. Detta gäller i synnerhet den mycket omskrivna kikhostan.
Dessa varningar har inte hörsammats och som de schweiziska läkarna skrev 1990: ”Vi har förlorat sunt förnuft och visdom som brukade råda i inställningen till barnsjukdomar. Alltför ofta undertrycker man feber och symtom, i stället för att stärka organismens försvar. Detta sker inte alltid utan konsekvenser ”.
Sammanställning: Marina Ahlm
