Svenska spädbarn får sex läkemedel vid ett tillfälle

Att rekommendera läkemedel i god tro och mot bättre vetande är en sak, men nu när så mycket information kring vaccinernas baksida är tillgänglig är det oförsvarbart och ansvarslöst att fortsätta upprepa samma gamla mantra, som man hört i åratal vid detta laget.

Text: Marina Ahlm/Bild: Freedigitalphoto/Stuart Miles

Del 1/5 Del 2/5 Del 3/5 Del 4/5 Del 5/5

Vacciner räddar fler liv än de tar (ja, vaccin tar faktiskt liv). Vacciner skyddar mot sjukdom (kanske det men de gör också människor sjuka). Vacciners fördelar överstiger riskerna (om man endast framhäver fördelarna ja). Dessa påståenden har vi alla blivit itutade sedan barnsben. Men vad som egentligen är sant är att vaccin kan bidra till bildandet av antikroppar som i sin tur kan skydda mot sjukdom. Men antikroppar är absolut inget bevis eller någon garanti på att så sker.

Det hävdas att vi som är kritiska till vaccin bygger våra teorier på anekdoter och vetenskapliga artiklar från opålitliga källor. Man kan fråga sig vilken källa som är mest pålitlig. Framställarna av vaccin eller användarna av vaccin? Lustigt också i hela debatten kring detta ämne är det eviga påtalandet av myterna kring vaccin. Det hävdas att det är brist på studier och dålig utbildning hos de som framhäver de negativa effekterna. Men hur många bevis ska det egentligen behövas och hur många läkare ska behöva höja sina röster, hur många böcker och artiklar ska det behöva skrivas och framförallt, hur många människor ska behöva offra sin hälsa och ibland till och med sina liv?

I Sverige kan det ges upp till sex vacciner på en och samma gång, i USA nio. Barn har vid ett och ett halvt års ålder i USA injicerats med 38 doser vaccin. Sverige är på väg åt samma håll. Många glömmer ofta att vaccin är läkemedel. Hur ofta är det vi vuxna tar 6-9 läkemedel på en och samma gång? Vad skulle egentligen göra oss mest förvånade: att vi fick biverkningar eller att vi inte fick det?

Tittar man tillbaka på historien så är det ingen brist på information kring vaccinernas skadeverkan. År 1920 lämnade Chas. M. Higgins Brooklyn i N.Y.  in en petition (som faktiskt består av en hel bok) till presidenten om att den obligatoriska vaccineringen mot smittkoppor i armén och flottan genast skulle upphöra då vaccinet orsakat fler dödsfall de senaste 15 åren än vad sjukdomen gjort. Han ansåg vaccinet vara ett så stort hot mot den allmänna hälsan och livet i sig att de vaccinerande doktorerna genast skulle ställas till svars. Denna fakta undanhölls för allmänheten.

I en rapport publicerad 1928 i The British Medical Journal analyserade Dr. L. Parry vaccinationsstatistik från 1800-talet och ställde följande frågor: ”Hur kommer det sig att smittkopporna har fem gånger så stor risk att bli ödesdigra bland vaccinerade än ovaccinerade? Hur kommer det sig att smittkopporna är utbredda i några av våra mest vaccinerade städer, som till exempel Bombay och Calcutta, medan smittkopporna nästan är okända i några av våra sämst vaccinerade städer, såsom Leicester? Hur kommer det sig att 80 procent av fallen inlagda på Metropolitan Asylums Board smallpox hospital blivit vaccinerade, medan endast 20 procent inte vaccinerats?”

Dr. Mendelsohn, en högt respekterad läkare och medicinsk chef för Project Head Start, ordförande i Medical Licensure Committee för delstaten Illinois samt chef för Michael Reese hospital i Chicago var redan 1973 övertygad om att ”varje vaccin orsakar neurologiska skador”.

Dr Mayer Eisenstein, läkare och författare till boken Vaccinationer: Risker och skador har sedan 1973 haft 35 000 barn på sin klinik. För ett antal år sedan fick han förfrågan om att göra efterforskningar från en 20-årsperiod om skillnader mellan vaccinerade och ovaccinerade barn. Han upptäckte att det inte fanns ett enda fall av autism bland de ovaccinerade och praktiskt taget inga fall av astma, allergier, luftvägssjukdomar eller diabetes. Tilläggas kan, att denna läkare var väldigt öppen för att vacciner kanske inte alltid är det bästa valet och att det helt och hållet är föräldrarnas enskilda beslut att tacka ja eller nej. Inget barn vaccinerades heller innan sex månaders ålder och ej heller vid minsta symtom på infektion. Under tio år följde han också upp 4 000 barn helt utan vaccinering och inte ett enda barn utvecklade autism. Med tanke på statistiken borde där uppkommit 25-30 fall.

Inte någonstans i artikeln Vaccinrädsla beskriver man alla de biverkningar som kan uppkomma efter vaccinering. För att nämna något så var det från mitten av 1999 till januari 2004  totalt 128 035 biverkningar anmälda till VAERS. Eftersom man beräknar att endast 1 procent av alla biverkningar på frivillig basis anmäls så kan i själva verket siffran vara 1,28 miljoner. Under samma period rapporterades 2093 dödsfall i nära anslutning till vaccinering. Dr Tennpenny författare till boken Saying no to Vaccines skriver ”Om man räknar på att dessa fall endast utgjorde 10 procent av de fall som verkligen inträffade, kan siffran uppgå till 209 300 dödsfall associerade med vaccination”.

Text: Marina Ahlm /Bild: Freedigitalphoto/Stuart Miles

 

Källor:

Vaccinationer: risker och skador, Dr Mayer Eisenstein och Neil Z. Miller

Saying no to vaccines, Dr Tenpenny

Antibody Response To Vaccine Does Not Equal Immunity or Protection – Vaccine. 2001 oct 15;20 Suppl 1:S38-41

A New Approach to Reporting Medication and Device Adverse Effects and Product Problems – JAMA. 1993 2765-2768 Kessler

ANNONS

Hälsofrihet NHFsweden

Comments

  1. Mikael says:

    Du, och ni, gör ett fantastiskt arbete med denna sida. Ville bara säga det.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: