Historien upprepar sig – läxan som vaccinförespråkarna vägrar lära sig: Del 1

Historien upprepar sigDet gamla engelska ordspråket ”historien upprepar sig” kan inte bättre illustreras än av hur vaccinering praktiseras, en praxis som blev utbredd på 1800-talet och som fortfarande bedrivs i dag. Detta skriver Jennifer Craig, PhD, i en artikel om vaccinets historia, översatt av Margareta Lundström. Syftet med artikeln är att betrakta vad några av de mest respekterade läkarna från förr hade att säga om vaccinering.

Bild: Freedigitalphotos/graur razvan ionut Del 1  Del 2  Del 3  Del 4

Ett antal böcker från artonhundratalet tar upp frågor om vaccinering, vilka i hög grad liknar dagens. Men eftersom vi har misslyckats med att dra lärdom av vad som skrivits av tidigare författare, mestadels läkare, upprepar vi nu samma misstag med ödesdigra konsekvenser för befolkningens hälsa. Fyra frågor kommer att belysas och dessa var lika aktuella på artonhundratalet som de är idag:

    • Vägran att acceptera fakta om vaccination
    • Den vetenskapliga debatten om vaccination
    • Massvaccinering och dess konsekvenser
    • Obligatorisk vaccination

Vägran att acceptera fakta

Edward Jenner, en engelsk apotekare,  lyssnade på ett rykte bland mjölkerskor. Detta rykte sade att om man drabbats av kokoppor, en banal smitta, förhindrades smittkoppor. Han beslöt sig för att pröva ryktet genom att föra in varet från kokoppor under huden på en försöksperson för att framkalla en kokoppsinfektion. Om försökspersonen fick kokoppor skulle man sedan försöka framkalla smittkoppor på densamme.

Trots Jenners rykte som den förste att prova ympning av kokoppor, kan han inte räkna sig som upphovsmannen. Krönikor nämner även en bonde från Dorset vid namn Benjamin Jesty, en lärare vid namn Plett och en bonde från Holstein vid namn  Jensen. Samtliga ”experimenterade framgångsrikt” på området kokoppsvaccination i flera år innan Jenners första ympning. Deras namn redovisas inte i historien, förmodligen eftersom förfarandet inte hindrade smittkoppor.

Sanningshalten i ryktet om att man efter att ha haft kokoppor skyddas från smittkoppor, skulle ha kunnat testas med en enkel enkät. Man kunde ha frågat hur många människor med smittkoppor som haft kokoppor. Men, många visste att sambandet var felaktigt. Walter Hadwen, JP, MD, LRCP, MRCS, LSA, beskrev i ett officiellt tal i januari år 1896:

”När han (Jenner) först hörde om kokoppslegenden började han tala om den vid sammankomsterna i en social medicinsk förening, där den tidens äldre läkare möttes för att röka sina pipor, dricka ett glas och prata om sina fall. Men han blev utskrattad direkt. Kodoktorerna, det vill säga veterinärerna, kunde ha berättat för honom om hundratals fall av smittkoppor som följt efter en kokoppsinfektion.”

Även Jenners anhängare ansåg att ryktet var falskt. En rapport från Royal Society, 1806, säger: ”Kommittén medger att de sett några fall av smittkoppor hos personer som smittats av kokoppor på naturligt sätt.” Trots de underliggande falska förutsättningarna, gick experimenten vidare.

Jenners första experiment på åttaårige James Phipps ägde rum den 14 maj 1796. Han upprepade sedan proceduren på flera andra barn. Övertygad om framgång med sina experiment lovade han den godtrogne kung George III att hans vaccin skulle ha den ”synnerligen gynnsamma effekten med ett livslångt skydd för personer som på detta sätt ympades och helt säkert skydda från infektion av smittkoppor.”

Kungen framlade en begäran till parlamentet om att Jenner skulle förlänas ett legat ur statskassan. En summa motsvarande en halv miljon dollar anslogs. Detta gav upphov till en armé av betalda vaccinatörer som genomdrev sin uppgift med stor iver. Efter vaccinationerna började smittkoppsinfektioner uppträda i ett alarmerande stort antal.

Winterburn åberopar flera fall. Till exempel från ”Smittkoppssjukhuset” i London, som antas vara en god representant för erfarenheten i England: ”antalet fall av smittkoppor efter vaccination har stadigt ökat från ca 5 procent i början av detta århundrade till 44 procent år 1845, 64 procent år 1855,  78 procent år 1865, 90 procent år 1875 och nu 1885 ca 96 procent.”

Det konstaterades inte bara fler fall av smittkoppor, det inträffade även fler dödsfall.

I en rapport av Dr William Farr, sammanställare av statistik från Registrar General of London, konstaterades:

”Smittkoppor har uppnått sin maximala dödlighet efter införandet av vaccination.  Den genomsnittliga årliga dödligheten för 10 000 invånare 1850 till 1869 var 2,04. Efter den obligatoriska vaccineringen 1871 var dödstalet istället 10,24 för 10 000 invånare. År 1872 var dödstalet 8,33, och detta efter de mest lovvärda insatser för att utvidga vaccination genom lagbestämmelser.”

Trots dessa siffror och många andra rapporterade siffror, fortsatte vaccinförespråkarna att påstå att vaccination förhindrar smittkoppor. Och gör så fortfarande.

Om artikelförfattaren:

Dr Jennifer Craig föddes i Yorkshire i England. Utbildade sig till sjuksköterska. Emigrerade till Kanada, gifte sig, fick barn och tog en doktorsexamen. Hon har också utmärkt sig som en skönlitterär författare. Hennes bok Yes Sister, No Sister handlar om hennes sjuksköterskeutbildning på Leeds Infirmary. Boken låg i 17 veckor på The Times bestseller lista 2010.

Originalartikel samt källor

Översättning: Margareta Lundström Del 1  Del 2  Del 3  Del 4

ANNONS

Hälsofrihet NHFsweden

Comments

  1. Hej Helge! Här är en underbar brevväxling mellan den store George Bernard Shaw och en läkare och förespråkare för smittkoppsympning som den är återgiven i Boken Jabs,Jenner and Jaggernauts av Jennifer Craig Ph.D

    Dear George Bernard Shaw,
    A few years ago I believe you stated that you were opposed to vaccination. It has been said that great men frequently change their minds, and I should like to ask whether you still condemn vaccination? Will you forgive me if I ask whether you have been successfully vaccinated? The subject of vaccination is one that interests millions of persons, and is my excuse for asking these personal questions. With best wishes for a long healthy life, I am,
    Yours very truly,
    Chas.F. Pabs, M.D.

    London,July19,1931
    Dr Pabst:
    I was vaccinated in infancy and have had ”good marks” of it. In the great epidemic of 1881. (I was born in 1856) I caught smallpox. During the last considerable epidemic at the turn of the century, I was a member of The Health Committee of London Borough Council and I learnt how the credit of vaccination is kept up statistically by diagnosing all the re- vaccination cases as postular eczema, varioloid or what-not- except smallpox.
    I discovered a suppressed report from the Metropolitan Asylum Board on a set of
    re-vaccinations which had produced extraordinarily disastrous result. Meanwhile I have studied the literature and statistics of the subject. I have even induced a celebrated bacteriologist to read Jenner. I have no doubt whatever that vaccination is an unscientific abomination and should be made a criminal practice.
    G.Bernard Shaw.

  2. Är inte kokoppor dessutom ett slags skavsår man får när man mjölkar kor? Som inte har NÅGOT med det mänskliga smittkopporna att göra? Jag har läst det någonstans men inte fått det bekräftat.

    • Det finns en teori om att kokoppor även uppkom av kvinnor som hade syfilis på sina händer:

      ”If the public was told vaccinia was the product of sores that developed on the irritated udders of cows milked by the syphilitic hands of 18th century milk maidens, they may be less inclined to stand in line for a smallpox vaccination.”

  3. Helge Andersson says:

    Mig veterligen är det fortfarande kokopps virus som används vid vaccination, och smittkoppor är i princip utrotat. Är du verkligen säker på att ovanstående är korrekt? Om så hur försvann då sjukdomen?

    • På samma sätt som sjukdomar ”försvinner” på andra håll i världen. Genom bättre levnadsförhållanden och kunskap om smittspridning och att bygga upp sitt immunförsvar.

      Man slutade dessutom vaccinera innan man ansåg att smittkopporna var borta och gick över till att isolera de sjuka. ”Until the mid 1960s, mass vaccination with vaccinia was considered the best strategy for combating smallpox. But “herd immunity,’’ the idea that if a majority of the population were vaccinated the unvaccinated minority would be safe, had not effectively controlled the spread of smallpox, especially in Africa and India. Foege and his colleagues at the Centers for Disease Control (of which he later became director) tried a new approach called “surveillance and containment.’’ In this labor-intensive method, field workers would identify individuals infected with smallpox, quarantine their homes, and vaccinate those with whom they might have come into contact. Foege, accompanied by his wife and small children, spent years in Africa and the Indian subcontinent guiding this painstaking process. Finally, in 1972 smallpox vaccination was no longer routinely recommended and, in 1978, the last known smallpox case on earth was recorded.” – See more at: http://www.boston.com/ae/books/articles/2011/06/13/house_on_fire_the_fight_to_eradicate_smallpox/#sthash.thwwQjij.dpuf

      • Helge Andersson says:

        Jo, men orsaken till att man isolerade dem var att man inte kunde få alla att vaccinera sig så det var en hopplös strategi att enbart vaccinera delar av befolkningen. Enligt din länk gjorde man istället både och, dvs vaccinerade den närmaste omgivningen (familjen) till den som drabbades samt isolerade dem. Står inte att vaccinationen var verkningslös i sig.

        Har du någon länk som visar att vaccinationen var verkningslös? Visserligen pekar dina siffror i inlägget på den riktningen men det är inget direkt bevis bara indikationer.

        • För att få exakta bevis behöver man utsätta de som vaccinerats för smitta och se om de klarar sig bättre än icke vaccinerade. Sedan har man sett att det i historien varit ställen där man inte vaccinerade som hade färre epidemier samt att de som hamnade på smittkoppssjukhus till största del var vaccinerade. Smittkopporna föll även efter att vaccinationstäckningen föll. http://www.drhalvorsen.co.uk/smallpox.html

          Dödsfall pga vaccinet förnekas. Dödsfallen efter smittkoppsvaccinet i början av 1900-talet är mycket högre än dödsfallen efter insjuknandet i sjukdomen. Vaccinet var då ett så stort hot mot den allmänna hälsan och livet i sig att de vaccinerande doktorerna måste ställas till svars. Denna fakta undanhölls allmänheten. Chas. M. Higgins kommer i denna bok att lägga fram bevis för att det var precis så. Varje år i femton års tid i staten N.Y. översteg dödsfallen efter vaccination de som uppkom efter själva smittkoppsinfektionen. http://vaccin.me/2012/02/26/horrors-of-vaccination-exposed-and-illustrated/

          Du kan också läsa denna bok som återger en hel del historik: http://vaccin.me/2012/02/25/sanningen-om-vaccinet/

          Jag undrar var bevisen är för att det fungerade? Hur många av jordens befolkning blev egentligen vaccinerade? Jag har hört ett uttalande om 10%. Och kan vi vara säkra på att de verkligen är utrotade http://www.vaccinationcouncil.org/2012/04/02/smallpox-declared-eradicated-while-still-alive-and-well-by-viera-scheibner-phd/

          • Helge Andersson says:

            Tack Marina! Orsaken att jag är noggran är att det är så mycket ”sanningar” som brakar ihop just nu, ”fettskräcken”, ”klimatöverdrifterna”, statiner, ”glädjepillren” ev nollverkan, frågetecknen runt 9/11 mm mm

Kommentera

%d bloggare gillar detta: