Marie Almquist driver bloggen ”Livet efter sprutan” om svenskarna som drabbats av allvarliga biverkningar efter Pandemrixvaccinationen, men myndigheterna ignorerar denna grupp, skriver hon. Vi ser samma strategi som myndigheterna använde under amalgamskandalen i Sverige. Då påstods att det inte fanns bevis för att kvicksilvret i amalgamet var skadligt och att det behövdes mer forskning som sedan inte visade något, alltså ”kunde-man-inte-veta”. Snömos.
Anledningen till mörkningen var enligt tandläkare att regeringen inte skulle ha råd med att skadeersätta en amalgamskadad nation. Istället fasades i tysthet amalgamet bort, eftersom det var farligt.
Några insatta personer försökte via en debattartikel i stormedia den 28-29 februari 2012 uppmana Regeringen att jämföra alla Pandemrixvaccinerade med alla ovaccinerade. Artikeln refuserades brett och den publicerades istället på Vaccin.me den 3 mars 2012. Den 1 mars 2012 publicerade finska Vasabladet en artikel som annonserade att finska ”Institutet för hälsa och välfärd” skulle göra exakt denna typ av undersökning.
Ordförande för narkolepsiföreningen Margareta Eriksson märker att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket inte alls vill erkänna att det finns en parallellt drabbad grupp bredvid de narkolepsidrabbade.
Det är så märkligt att det får gå till så här. Svenska staten massvaccinerar men tar inget ansvar efteråt.
Vi som blev sjuka finns i inrapporterade biverkningsrapporter hos Läkemedelsverket, men ändå finns vi inte! Siffrorna verkar ha gjorts suddiga och svårtydda. I vårt nätverk finns inget suddigt, vi ser att vi är över 120 personer med mycket lika symtom.
Genom att vi inte blir erkända får vi heller inte någon hjälp eller några forskningsanslag till vår fördel.
Marie Almquist