• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • OM VACCIN.ME
    • Redaktion
    • Därför ifrågasätter vi vaccination
    • ADMIN
    • ARKIV
    • GDPR
  • FÖREDRAG
  • Pressmeddelanden
    • Pressmeddelande 5 feb 2012
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
    • Pressmeddelande 29 dec 2011
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
  • LÄNKAR
  • KONTAKT
  • ANMÄL BIVERKNINGAR
  • TIPSA OSS

Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

  • HEM
  • DEBATT
    • EFFEKTIVITET & SÄKERHET
  • BIVERKNINGAR
    • NARKOLEPSI
  • SJUKDOMAR
    • IMMUNSYSTEMET
    • SJUKDOMAR
  • VACCINER
    • DJURVACCINATION
  • EXPERTER
  • MEDIA
    • MEDIA
    • INTERVJUER
    • DOKUMENTÄRFILM
    • FILM
    • BOKTIPS
  • RÄTTSFALL
  • BERÄTTELSER
    • SKICKA IN DIN TEXT

Läkemedelsverket

Folkhälsan undermineras av nordiska lagvidrigheter – Finland vill tvångsvaccinera

24 augusti, 2016 By Linda Karlström 7 kommentarer

Chefredaktören för vaccin.me, Linda Karlström, tillika vice ordförande i föreningen SARA, har tillsammans med SARAs ordförande Michael Zazzio och NHF Swedens ordförande Sara Boo sammanfattat en artikel om det drev som just nu pågår i Finland och Sverige. Artikeln är publicerad på flera andra sajter med hälsa i fokus.  

Ett kraftfullt och hätskt mediedrev gentemot vaccinkritikerna har under denna sommar flammat upp i Finland. Gnistan som tände elden utgjordes av en lång artikel som publicerades den 17 juli i Finlands största finska dagstidning, ”Helsingin Sanomat”.

Linda Karlström blev uppringd av journalisten Sonja Saarikoski som på sedvanligt vis utlovade en mycket saklig och rättvis artikel, där drivkraften påstods vara journalistens eget brinnande intresse för vaccinfrågan och den ökande vaccinkritiken i Österbotten. Eftersom Linda så många gånger förut hade hört dessa vackra men dessvärre tomma ord om gammelmedias avsikter med sina vaccinreportage, tackade hon bestämt nej till att medverka i artikeln. Erfarenheterna har nämligen visat att det alltid slutar med en artikel fylld av förakt, fördomar, felaktiga ”fakta” och ett nedsvärtande av de välinformerade vaccinkritikerna.

Så blev fallet även denna gång. Redan rubriken på den långa artikeln spelade på läsarnas känslor och utmålade de välinformerade föräldrarna som ett hot: ”Vaccinkritiker försätter också andras barn i fara – enligt läkare kommer trenden att förändras först när det går riktigt illa för någon”. Därefter följde en hånfull och anklagande ingress: ”I Jakobstad vill många leva enligt sina egna värderingar: barnen vaccineras inte, officiella rekommendationer anses vara propaganda och hälsan sköts med silvervatten. Men vaccinationsvägran är inte en privatsak.”

Den sista meningen är dessutom lagvidrig eftersom medborgarna inte har någon som helst skyldighet att redovisa sina vaccinationer, lika lite som att de behöver vifta med sina patientjournaler i det offentliga. Sjukvård inklusive vaccinationer är i allra högsta grad en privat angelägenhet, såväl i Finland som i Sverige och de övriga nordiska länderna.

En explosiv utveckling

Men elden var lös och en tidigare relativt okänd riksdagsman vid namn Mikko Kärnä vaknade till liv och gick på sin facebooksida ut med att han till den finska riksdagen ska lämna in en motion som stipulerar att den som inte vaccinerar sina barn och inte besöker barnrådgivningen (bvc) regelbundet inte heller ska få något barnbidrag från den finska staten. Tidningarna måste ha haft en riktigt rejäl nyhetstorka mitt i den värsta sommarvärmen som faktiskt infann sig just då eftersom det blev stora rubriker överallt.

Naturligtvis hakade redaktörer, kolumnister, politiker, kommunala läkare och andra förståsigpåare genast på mediedrevet. Tidningarna fylldes av hat gentemot vaccinkritikerna och förståsigpåarna ondgjorde sig över dessa okunniga, ansvarslösa, osolidariska och oetiska människor som förorenade samhället. Kommentarerna haglade efter varje artikel och vaccinkritikerna blev samhällets legitimerade hackkycklingar.

Indoktrineringskampanj med finskt sisu

Lokalpolitikern Elli Flén skrev en kolumn i Vasabladet och uppmanade alla beslutsfattare att kavla upp ärmarna och ta tag i eländet: ”Våra medier ska inte behöva – i sin i och för

sig korrekta strävan efter objektivitet – ge samma utrymme åt vaccinationsmotståndet som de ger åt sjukvårdspersonal och myndigheter därför att dessa två helt enkelt inte är likvärdiga.

Det ena är en åsikt, det andra är myndighetsinformation baserat på etablerad forskning.”

Susanna Ginman skrev i den största finlandssvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet en föraktfull artikel där hon bland annat konstaterade att ”[Vaccineringsmotståndarna] anser att de har rätt och skyldighet att fatta beslut för sina barn. Att ovaccinerade barn utgör en fara för andras barn vet de kanske inte, eller så struntar de i det. De vaccin som ges till barn är väldigt välundersökta.”

Propaganda och hjärntvätt

Ett omfattande propagandamaskineri startade i Finland. Ginmans artikel återgavs i flera större finlandssvenska dagstidningar och kort därefter fick vi i gammelmedia ta del av en artikel som kablades ut från FNB: ”Vaccination kan bli lag”. I artikeln uttalar sig bland andra Dan Frände som är professor i straff- och processrätt vid Helsingfors universitet. Frände anser att det inte räcker med att vaccinvägrare förlorar barnbidraget, utan vill ha ytterligare påföljder, förslagsvis i form av vite. Ett sådant förfarande ligger helt i linje med tillvägagångssättet vid hjärntvätt. I de fall då föräldrarna ändå inte vill samarbeta anser Frände att ”myndigheterna borde ha rätt att vaccinera barnen mot föräldrarnas vilja. Annars är det meningslöst.” I och med det sistnämnda uppfylls kriterierna för hjärntvätt eftersom vaccinering kan leda till kroppsskada och dödsfall och det därmed handlar om individuell, fysisk bestraffning i de fall då en medborgare inte lyder staten.

Är då tvångsvaccinering bara ett tomt hot eller föreligger det redan ett faktiskt vaccinationstvång i Finland?

Finsk tvångslagstiftning och amnesi

Faktum är att utan någon som helst massmedial uppmärksamhet har Finlands regering redan under våren 2016 förberett ett lagförslag om tvångsvaccination. Finland har sedan tidigare en lag som tillåter en landsomfattande tvångsvaccination om stor fara föreligger. Denna lag har dock aldrig tillämpats. Det var inte ens tal om det under svininfluensahysterin, men tänk vad en tvångsvaccinering då skulle ha kunnat leda till i form av narkolepsi – för att inte tala om alla de handikappande biverkningar som uppstod i kölvattnet av Pandemrix.

Uppenbarligen lider både politiker och ”experter” av minnesförlust. De dåliga erfarenheterna av de kroniska sjukdomstillstånd som Pandemrix ledde till är som bortblåsta. Nu vill den finska regeringen, trots de väldokumenterade skadorna, skärpa vaccinationstvångslagen och göra det möjligt för kommunerna att besluta om tvångsvaccination av vissa grupper i vissa områden om de anser att det föreligger fara. En sådan situation kan enligt ett expertutlåtande i grundlagsutskottet utgöras av en låg vaccinationstäckning med avseende på mässling.

Enligt såväl finsk som svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning är det patienten som själv bestämmer över vilken vård som vederbörande vill ta emot. Sjukvård är, utifrån FN-konventionen och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, en mänsklig rättighet – men sjukvård är inte någon skyldighet. Det förefaller dock inte som om de finska politikerna har begripit det. Finland håller uppenbarligen på att utvecklas till en fullfjädrad, totalitär stat, vilket gäller för många länder i världen, till exempel för USA där vaccinering är obligatoriskt i vissa stater såsom i Kalifornien.

Propositionen behandlas just nu av social- och hälsovårdsutskottet som har inhämtat ett utlåtande från grundlagsutskottet. Det som borde få alla medborgare att bekymrat och förvånat höja på ögonbrynen är att grundlagsutskottet i sina utredningar inte ser något hinder för att införa tvångsvaccination på kommunal nivå. Med andra ord anser Finlands grundlagsutskott att staten har rätt att göra intrång i de finländska medborgarnas kroppar och äventyra deras hälsa och liv utan deras medgivande.

Den bistra verkligheten

Det vansinniga i dessa idéer blir än mer vansinnigt i skuggan av den senaste tidens avslöjanden om vacciner, vilka har kommit till allmänhetens kännedom genom läkaren Andrew Wakefield och hans film Vaxxed. Förutom Wakefields och hans läkarkollegors forskning om biverkningar efter vaccinering, i synnerhet efter trippelvaccinet mpr (mässling-påssjuka-röda hund), visar den mycket gripande filmen på en skrämmande verklighet om korrelationen mellan vacciner och utvecklandet av olika sjukdomar som till exempel autism.

I USA ökar förekomsten av autism hypersnabbt och enligt docent och senior research scientist Stephanie Seneff vid MIT (Michigan Insitute of Technology), pekar prognoserna på att 8 av 10 pojkar och 2 av 10 flickor som kommer att födas år 2032 (om 16 år), kommer att bli autistiska.

Den tilltagande kurvan för autism är en exponentiellt tilltagande kurva som inte visar upp några som helst tendenser att plana ut eller ens mattas av. I dag är det fler än 1 av 50 i USA som utvecklar autism, ett tillstånd som var ytterst ovanligt i början av 1970-talet (< 1 av 5 000). Sedan dess har andelen autistiska barn mer än hundrafaldigats. Nobelpristagaren och läkaren Luc Montagnier är mycket bedrövad över de amerikanska myndigheternas sätt att agera med avseende på hur autism ökar.

Enligt uppgift har läkemedelsbolagen redan tagit fram ytterligare 250 vacciner som de är beredda att översvämma marknaden med. Behöver vi nämna att det är bevisat att forskningsdata manipuleras av såväl myndigheter som läkemedelsbolag och att inga av dessa vacciner är tillräckligt testade med avseende på säkerhet? Det görs inga studier på vacciners cancerogena eller genotoxiska effekt. Vaccinationer är rena rama forskningsförsöken.

Vem ska hinna med att vårda alla dessa sjuka människor och vem skall stå för vårdkostnaderna? Samhällsekonomin är allvarligt hotad liksom medborgarnas liv och hälsa.

Begränsande lagar i Sverige

Även i Sverige ägnar sig myndigheterna och politikerna åt lagvidriga beslut och här handlar det om att få igenom lagar som effektivt sätter stopp för alternativa läkemedel. Regeringen och Läkemedelsverket kväver effektivt utvecklingen av homeopatiska läkemedel, naturläkemedel och traditionella växtbaserade läkemedel samt eliminerar genom sina beslut många antroposofiska läkemedel från marknaden. Regeringen drar sig inte ens för att bryta mot EU-direktivet för att säkerställa att så sker.

Läkemedelsverket har nyligen kommit med ett nytt förslag till reviderad förordning om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel, ett förslag som effektivt kommer att förhindra fortsatt nyregistrering av homeopatiska läkemedel (homeopatika), naturläkemedel och växtbaserade läkemedel samt antroposofiska läkemedel.

Branschen dukar under

Tillverkare uppger att de inte kommer att registrera fler medel – de har helt enkelt inte råd. Läkemedelsverket minst sagt chockhöjer avgifterna för ansökan om registrering av olika läkemedel. Avgiften för homeopatika ökar med mer än 21 gånger (2 150 %). Naturläkemedel och traditionella växtbaserade läkemedel ökar 1,5 gånger (150 %) medan avgiften för läkemedel endast ökar 0,25 gånger (25 %). I sammanhanget skall det nämnas att kostnaderna för konventionella läkemedel som är framställda av läkemedelsbolagen, till den absolut största delen betalas av staten medan de alternativmedicinska medlen till fullo måste betalas av brukarna själva.

I reella tal ser höjningarna ut så här:

  • Homeopatiska läkemedel höjs från 4 000 till 90 000 kronor.
  • Naturläkemedel höjs från 100 000 till 250 000 kronor.
  • Traditionella växtbaserade läkemedel höjs från 100 000 till 250 000 kronor.
  • Vanliga läkemedel höjs från 400 000 till 500 000 kronor (vilket även gäller för växtbaserade läkemedel dit örtmedicinen Iscador hör).

Om tjänstemännen på Läkemedelsverket får som de vill, så kommer den nya lagen att gälla från och med 1 januari 2017.

Regeringsbeslut mot alla odds

Regeringen fattade den 30 juni det lagvidriga beslutet att antroposofiska homeopatiska läkemedel ska registreras som vanliga läkemedel. Det rör sig om flera hundra produkter. Att registrera 200 sådana läkemedel skulle komma att kosta 100 miljoner kronor. Omsättningen av sådana produkter är i Sverige dock endast 6,5 miljoner per år. Förslaget har regeringen lagt fram trots att den har haft kännedom om att de höga registreringskostnaderna skulle komma att fullständigt strypa tillgången till dessa läkemedel. Regeringens beslut bryter dessutom mot EU-direktivet som är mycket tydligt med att antroposofiska homeopatiska läkemedel ska registreras som homeopatika. Frågeställningen om allt detta ändå inte är ett resultat av lobbying från läkemedelsindustrin sida, förefaller vara berättigad.

Regeringens beslut och Läkemedelsverkets förslag står helt i strid med Världshälsoorganisationens strategidokument ”WHO Traditional Medicine Strategy 2014-2023”, vilket även gäller för Sverige. Strategin syftar till att underlätta för medlemsländerna att utveckla en policy och implementering som stärker den komplementära medicinens roll för folkhälsan och strategidokumentet uppmanar även medlemsländerna att tillsätta nationella expertgrupper för att öka denna kunskap bland vårdgivare och beslutsfattare. Den svenska staten går dock precis tvärtemot andemeningen med strategidokumentet och den alternativa medicinen har genom åren successivt kvävts av den svenska lagstiftningen. Professor, docent och forskningschef Robert Hahns bevisning om att homeopatiska medel baseras på en vetenskaplig grund som är minst lika solid som för övriga läkemedel, verkar vara helt okänd för de svenska beslutsfattarna trots att Hahns forskning är publicerad i erkänd internationell vetenskaplig litteratur.

Det EU-direktiv som Sverige tidigare har antagit, har medfört att de homeopatiska enkelmedlen har minskat från flera tusen till att förra året endast omfatta ungefär 190 stycken. Naturmedlen var från början 855 stycken. År 1993 kom en ny klassificering där medlen kallades naturläkemedel och hade ännu högre krav. År 2006 hade 72 medel klarat av kraven men samtidigt var det dags för nya, ännu stramare regler för de örtbaserade naturläkemedlen som skulle klassas om till antingen växtbaserade läkemedel eller traditionella växtbaserade läkemedel. I dag finns det endast 76 medel kvar som kan liknas vid våra forna dagars naturmedel. Det är dock bara 50 av dagens medel som får säljas helt fritt, resterande 26 får endast säljas receptfritt på apotek, vilket i sig strider mot EU-rätten – alla har nämligen rätt att på samma villkor konkurrera, även när det gäller att sälja receptfria läkemedel.

Skriv under uppropet!

Om var och en av oss skall ha rätten till hälsofrihet och rätten att själv få bestämma över sin kropp, medicinering och egenvård, så måste vi enade stå upp tillsammans, organisera oss och säga ifrån på skarpen och det NU! Här krävs det kraftfulla insatser från folkets sida! Skriv under och be även din familj, dina vänner och bekanta, arbetskamrater och skolkamrater att skriva under och sprida information om uppropet mot den svenska Regeringens och Läkemedelsverkets agerande – ”Regering och Läkemedelsverk – värna om alternativmedicinen och rätten till hälsofrihet!”. Uppropet finner ni på sajten: www.skrivunder.com

Text:

Linda Karlström, vice ordförande i föreningen SARA/2000-Talets Vetenskap

Michael Zazzio, ordförande i föreningen SARA/2000-Talets Vetenskap

Sara Boo, ordförande i National Health Federation (NHF) Sweden

Arkiverad under: DEBATT Taggad som: Dan Frände, Elli Flén, hälsofrihet, Helsingin Sanomat, Läkemedelsverket, mediedrev, naturläkemedel, Sonja Saarikoski, Susanna Ginman, upprop, vaccinationstvång

Canal 2nd Opinion: ”Läkemedelsverket rapporterar livshotande vaccinskador”

8 april, 2016 By Torbjörn Sassersson 2 kommentarer


Vaccin - Crestock.comVi får genom myndigheter, läkemedelsbolag och media höra att vacciner generellt är ofarliga. Misstänkta biverkningar avfärdas, medan larmen som faktiskt ändå kommer upp, tystas ner och möts med kritik. Att anmäla en vaccinskada kan vara komplicerat, då många fall möts av argument såsom att skada kanske ändå skulle uppkommit, utan vaccinering. Eller att symptom på skada uppkommit för lång tid, efter vaccinering. Sjukvården tolkar ingen koppling och gör då inga grundliga undersökningar

Text: Canal 2nd Opinion | Bild: Crestock.com

Varje kvartal sammanställer Läkemedelsverket en rapport, där man visar uppkomna och anmälda läkemedelsbiverkningar, inklusive vacciner. Den senaste rapporten skickades ut den 4 april 2016 och innehöll sammanlagt 2 534 anmälningar. Anmälan som gäller vacciner uppgick till 295 rapporteringar (med viss reservation).

Bland rapporterna hittar vi allvarliga, t.o.m. livshotande biverkningar av vacciner. En 13-årig flicka hamnade i ett livshotande tillstånd efter en Gardasil-vaccinering, en 21 månaders flicka fick en livshotande hjärninflammation efter en TBE-vaccinering och en 28-årig kvinna fick livshotande skador efter en vaccin mot pneumokocker.

Läs mer om vaccinskadorna och fallbeskrivningar

Arkiverad under: EFFEKTIVITET & SÄKERHET Taggad som: Läkemedelsverket, vaccinskador

”Efter vaccination mot säsongsinfluensa rubbades mitt synfält – läkarna hävdade att det var en tia”

19 juni, 2013 By Linda Karlström 3 kommentarer

Nedanstående meddelande skickade jag in till Läkemedelsverket i höstas. Vid mitt akutbesök på sjukhuset berättade jag att jag vaccinerat mig några timmar innan jag fick de symptom som läkarna bedömde som en tia (transitorisk ischemisk attack, en snabbt övergående tillfällig syrebrist i något av hjärnans blodkärl). Jag bad dem kontrollera biverkningar av vaccineringen men de trodde inte att det kunde ha något samband. Jag blev satt på medicinering för förebyggande av ny tia eller stroke. I samband med nytt recept talade jag med en läkare på min vårdcentral. Inte heller han tror att det finns någon koppling och han vill inte undersöka det.

Till Läkemedelsverket

Den 31 oktober 2012 vaccinerade jag mig mot säsongsinfluensan ungefärligen kl. 18. Några timmar senare när jag satt och såg på tv började bilden glida iväg mot vänster. Jag såg alltså en bild som rörde sig åt vänster, som jag verkade följa med blicken, och en bild i synfältets periferi som låg kvar. Jag kunde ta till mig blicken och på nytt fästa den på den fasta bilden, men efter en kort tid gled bilden iväg igen. Det kändes konstigt och jag var lite trött så jag gick och lade mig och tänkte att det skulle gå över.

Bilden av taket betedde sig på samma sätt som tv-bilden. Trots det lyckades jag somna.

Ungefär vid midnatt vaknade jag och såg att bilden av taket fortfarande ville glida iväg samtidigt som det kändes konstigt i benen. Jag gick då upp och min fru ringde Vårdupplysningen som rådde oss att åka till akuten. Märkligt nog var jag inte yr utan kunde klä på mig och sätta mig i bilen (givetvis som passagerare) utan problem. Den glidande bilden hade då också upphört.

På sjukhuset trodde man att jag fått en så kallad tia, och jag blev noggrant undersökt. Inga bestående men kunde konstateras och inga spår av någon blodpropp heller.

Jag är nu nästan 70 år och har några år vaccinerat mig mot säsongsinfluensan, förra säsongen även mot svininfluensan, utan några men. Förutom på grund av ålder ingår jag inte i någon av de riskgrupper som är aktuella för tia, stroke och liknande.

Jag kan inte låta bli att misstänka att det finns en koppling mellan de symptom jag fick och vaccineringen med säsongsinfluensavaccin. Antingen som en direkt biverkan eller att vaccinet på något sätt utlöst tia. Jag har läst informationen om säsongsinfluensavaccinets biverkningar, men där finns inget som liknar de symptom jag fick, såvida inte de kan ingå under det som kallas allergiska reaktioner, men de är ju inte så utförligt beskrivna. Jag har förståelse för att man inte vill ha med mera ovanliga biverkningar, men det skulle förvåna mig om det inte finns några flera mer påtagliga biverkningar.

Min fråga är således kan mina symptom ändå ha någon koppling till vaccineringen?

***

Läkemedelsverket svarade på mitt mejl och även på några följdfrågor. Man tror inte att det är biverkningar från vaccineringen, och det var ett förväntat svar. Någon närmare beskrivning av typen av synrubbning vid tia har jag inte fått av Läkemedelsverket och inte heller av läkarna på Östra sjukhuset eller Vårdcentralen i Lerum.

Jag tänker anmäla det som trolig biverkning av säsongsvaccinet fabrikat Vaxigrip. Vet ni något om det vaccinet? Hade det inte en del svininfluensavaccin i sig? Förra året tog jag vaccin mot svininfluensa och fick inga biverkningar av det, men vilket fabrikat det vaccinet hade har jag inte tagit reda på.

Efter min förmodade tia blev jag utskriven från Östra sjukhuset och ordinerad två mediciner, Atorvastatin och Clopidogrel. Detta trots att kontraströntgen i datortomograf, magnetkameraundersökning och neurooftalmologisk ögonundersökning inte visade några spår av en tia. Förändringar i övrigt kunde inte heller konstateras. Blodproverna visade normala värden. Jag ingår inte heller i riskgrupperna rök, alkohol eller stress – är pensionär. Ändå tyckte man att jag skulle ta dessa mediciner för att vara på säkra sidan.

Jag tyckte att jag kände mig trött och sjuk och sov inte på samma sätt som tidigare. Misstänkte att statinerna kunde vara boven. Minskade dosen från 20 till 10 mg i samråd med läkaren på vårdcentralen. Nya blodprov efter några månader visade låga kolesterolhalter. Jag ville då sätta ut statinerna helt. Läkaren accepterade det men tyckte inte riktigt om det.

Från första juni 2013 äter jag inga statiner och jag känner mig redan mycket piggare och sover utan att drömma, som jag oftast gjorde tidigare. Psykologisk förklaring eller verklig – vem vet?

Hans Bengtson

Bild: Free Digital Photos/Stuart Miles

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: influensavaccin, Läkemedelsverket, säsongsinfluensa, statiner, tia, VAXIGRIP

Svensk läkare och KTH hittade höga halter av arsenik och tenn i Pandemrix – Narkolepsigåtan snart löst?

16 april, 2013 By Linda Karlström 2 kommentarer

PandemrixEn svensk läkare vid Karolinska Institutet (KI) i samarbete med KTH gjorde ett skrämmande fynd när de undersökte Pandemrix injektionslösning. Mycket höga halter på nanopartikelnivå av de giftiga tungmetallerna arsenik och tenn fanns i vaccinet.

Text: Torbjörn Sassersson | Foto: Wikimedia Commons

NewsVoice fick ett tips om att en svensk läkare sommaren 2011 försökte väcka uppmärksamhet i kopplingen mellan Pandemrix och narkolepsi. LMV la locket på. Två år senare i april 2013 annonserade Ingemar Persson på LMV via ”Läkemedelsvärlden” att de inte vet varför många fick narkolepsi efter massvaccineringen. Att problemet förblir ”en gåta” verkar nämligen vara mycket praktiskt. En ”gåta” leder varken till orsakssammanhang eller ansvar. Det betyder att myndigheterna kan begå samma misstag igen, bara ytan ser bra ut.

KI-läkaren larmade i juli 2011 Socialstyrelsen som skickade ärendet till Läkemedelsverket (LMV). Myndigheten engagerade sig påfallande långsamt. Först efter 2-3 månader gick LMV till vaccintillverkaren GlaxoSmithKline (GSK) som gjorde egna tester på ”referensprover” och då hittades inga halter av tungmetallerna. LMV lät även ett laboratorium i Polen undersöka Pandemrix som fann tungmetallerna, men i låga halter.

Det verkar vara oklart om det finns oberoende källor som kan verifiera att ”referensproverna” som undersöktes från början inte var giftfria vaccinvätskor. GlaxoSmithKline riskerar här miljardförluster om giftinnehållet blir allmänt känt. Deras tester är jäviga. 

Läs hela artikeln på NewsVoice.

Arkiverad under: SJUKDOMAR Taggad som: arsenik, KTH, Läkemedelsverket, narkolepsi, PANDEMRIX, tenn, tungmetaller

Mörkningen efter Pandemrix: Många vuxna svenskar drabbades av neurologiska skador

5 april, 2013 By Linda Karlström 1 kommentar

Marie AlmqvistMarie Almquist driver bloggen ”Livet efter sprutan” om svenskarna som drabbats av allvarliga biverkningar efter Pandemrixvaccinationen, men myndigheterna ignorerar denna grupp, skriver hon. Vi ser samma strategi som myndigheterna använde under amalgamskandalen i Sverige. Då påstods att det inte fanns bevis för att kvicksilvret i amalgamet var skadligt och att det behövdes mer forskning som sedan inte visade något, alltså ”kunde-man-inte-veta”. Snömos.

Anledningen till mörkningen var enligt tandläkare att regeringen inte skulle ha råd med att skadeersätta en amalgamskadad nation. Istället fasades i tysthet amalgamet bort, eftersom det var farligt.

Några insatta personer försökte via en debattartikel i stormedia den 28-29 februari 2012 uppmana Regeringen att jämföra alla Pandemrixvaccinerade med alla ovaccinerade. Artikeln refuserades brett och den publicerades istället på Vaccin.me den 3 mars 2012. Den 1 mars 2012 publicerade finska Vasabladet en artikel som annonserade att finska ”Institutet för hälsa och välfärd” skulle göra exakt denna typ av undersökning.

Ordförande för narkolepsiföreningen Margareta Eriksson märker att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket inte alls vill erkänna att det finns en parallellt drabbad grupp bredvid de narkolepsidrabbade.

Det är så märkligt att det får gå till så här. Svenska staten massvaccinerar men tar inget ansvar efteråt.

Vi som blev sjuka finns i inrapporterade biverkningsrapporter hos Läkemedelsverket, men ändå finns vi inte! Siffrorna verkar ha gjorts suddiga och svårtydda. I vårt nätverk finns inget suddigt, vi ser att vi är över 120 personer med mycket lika symtom.

Genom att vi inte blir erkända får vi heller inte någon hjälp eller några forskningsanslag till vår fördel.

Marie Almquist

Läs hela artikeln på NewsVoice.

Arkiverad under: BIVERKNINGAR Taggad som: amalgam, Läkemedelsverket, Livet efter sprutan, Marie Almquist, narkolepsi, neurologiska skador, PANDEMRIX

Pandemrix gjorde mig skallig för resten av livet

20 augusti, 2012 By Linda Karlström 8 kommentarer

Jag förlorade mitt tjocka, långa hår efter vaccination med Pandemrix. Det växer inte ut igen. För mig, som kvinna, känns detta oerhört jobbigt eftersom min personlighet satt i mitt tjocka, långa hår. Jag fick även andningssvårigheter, hjärtmuskelinflammation, hög feber och svåra smärtor i njurarna av vaccinet. Min mamma tappade också hår utan att det växer ut igen och vi anmälde alla biverkningar till Läkemedelsverket – men en professor där gjorde bedömningen att det inte var någon allvarlig biverkning att bli skallig resten av livet!

Min mormor blev väldigt sjuk av vaccinet och dog strax efteråt.

Text: Linda Garbén

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: andningssvårigheter, hjärtmuskelinflammation, Läkemedelsverket, PANDEMRIX, svininfluensavaccin

Läkemedelsverkets vaccinpropaganda stämmer inte med verkligheten

3 juni, 2012 By Linda Karlström 2 kommentarer

Charlotta Bergquist på Läkemedelsverket tituleras vaccinexpert. Ändå tycks Bergquist veta ytterst lite om den verklighet vi lever i vad gäller Gardasil och hpv. I Sveriges radio P4 påstås att det Gardasil-infoblad som Vaken.se tagit fram enbart innehåller påståenden som är tagna ur luften.

Text: Linda Karlström

Uppenbart är att Bergquist inte har läst infobladet ordentligt och granskat källorna. Infobladet innehåller enbart fakta som är vetenskapligt säkerställda. Det är förvånansvärt att någon går ut i radio och på detta sätt far fram med grova osanningar utan att kontrollera materialet som kritiseras.

Bergquist framhåller att Gardasil är ett färdigtestat vaccin. Det må vara färdigtestat om man följer Läkemedelsverkets karta – väljer man istället att lita på verkligheten är sanningen en helt annan.

Ingen vet nämligen om vaccinet skyddar mot livmoderhalscancer, eftersom inga långtidsstudier är gjorda. Vaccinets effekt ser vi först om några decennier, då de unga flickor som idag vaccineras uppnått den ålder då livmoderhalscancer är som vanligast. Då räcker det inte med att luta sig tillbaka på det faktum att ”vaccinet använts under flera år efter godkännandet”.

Vaccintillverkaren hävdar en effektivitet på 98-100 procent. Detta gäller dock enbart stammarna i vaccinet vilka är fyra till antalet. I verkligheten finns det över 100 olika stammar av hpv. Faktum är, att hundratals kvinnor som fick Gardasil under de kliniska prövningarna drabbades av hpv-infektion. (1)

107 dödsfall har rapporterats

Bergquist hävdar vidare att de rapporterade dödsfallen inte har något samband med vaccinet. Hur kan Bergquist veta detta? Har Bergquist undersökt alla rapporterade dödsfall? Fram till 11 april 2012 finns 107 dödsfall rapporterade i VAERS, det amerikanska rapporteringssystemet för vaccinbiverkningar. Cirka 70 procent av dessa dödsfall har inträffat hos personer i åldern 12-44 år. Det handlar om personer som varit friska innan Gardasil-vaccinationen. Jag emotser Bergquists förklaring på varför dessa unga människor dött helt plötsligt efter vaccinationen. En ledtråd kan vara att Gardasil bland annat innehåller polysorbat 80, som enligt en studie från 2005 kan orsaka anafylaktiska reaktioner med dödlig utgång. Anafylaktiska reaktioner karakteriseras av snabba blodtrycksfall, andningssvårigheter och nässelfeber. Polysorbat 80 har för övrigt visat sig orsaka infertilitet hos råttor.

Allvarliga sjukdomar har också följt i vaccinationens fotspår. Det är ingenting som är taget ur luften. Hittills finns drygt tretusen allvarliga biverkningar rapporterade i VAERS. Jag vill också samtidigt påminna om att avsaknad på bevis vad gäller samband mellan vaccination och insjuknande inte är det samma som bevis på avsaknad av samband mellan vaccination och insjuknande. Det finns något som heter försiktighetsprincipen och det enda rätta vore att dra in vaccinet från marknaden tills alla samband är ordentligt utredda. Det är nämligen inte normalt att tonårsflickor dör.

Det paradoxala är, att om ett virus eller en bakterie kräver människoliv så slår man genast på stora trumman och ropar fara. Alla måste vaccineras! När sedan vaccinet kräver människoliv är jargongen en helt annan. Då spelar det liksom inte så stor roll – ”lite spill får man räkna med”. Varför är de som dör efter vaccination inte intressanta? Är inte deras liv lika mycket värda? Jag minns när svininfluensan tog livet av en åttaårig flicka här i Finland. Efter detta blev det rusning till hälsovårdscentralerna, folk bokstavligen sprang iväg för att vaccinera sina barn. Alla pratade om det tragiska dödsfallet, all media spottade ut feta rubriker. Var är alla dylika rubriker om människor som dör efter vaccination? Då är det tyst.

Gardasil har inte förhindrat ett enda cancerfall

Bergquist fruktar att infobladet kan leda till att färre tar vaccinet och därmed inte har något skydd mot hpv-orsakad livmoderhalscancer. Om man redan bär på hpv eller har antikroppar mot hpv så har vaccinet dock visat sig öka risken för cancer med 44,6 procent! En finsk studie visar att endast 2,6 procent av de undersökta familjerna var helt fria från hpv. Vad en massvaccinering då kan leda till torde de flesta kunna räkna ut själva.

Det är viktigt att inse att inga verkliga fall av livmoderhalscancer förhindrades hos någon av försökspersonerna i de kliniska studierna av hpv-vaccinet. FDA medger att ”studieperioden inte var tillräckligt lång för att livmoderhalscancer skulle kunna utvecklas”. Forskare antar istället att vissa surrogatmarkörer eller precancerösa förändringar (som oftast försvinner av sig själva) föregår livmoderhalscancer. Man jämförde helt enkelt dessa markörers antal hos kvinnor som fick vaccinet med antalet markörer hos kvinnor som fick placebo. Ingen fick alltså i själva verket livmoderhalscancer – varken i vaccingruppen eller i placebogruppen – och det finns hittills inga faktiska bevis på att ett enda fall av cancer har, eller kommer att, förhindras av detta vaccin. (1)

Text: Linda Karlström


(1) Vaccinationer: risker och skador

Fotnot: Infobladet kan beställas härifrån.

Arkiverad under: EFFEKTIVITET & SÄKERHET, SJUKDOMAR Taggad som: Charlotta Bergquist, Gardasil, HPV, Läkemedelsverket, livmoderhalscancer, P4, polysorbat 80, Vaken.se

Stoppa vaccinering med Gardasil!

22 april, 2012 By Marina 8 kommentarer

Socialstyrelsen skriver på sin hemsida: ”HPV står för humant papillomvirus och är ett virus som kan orsaka livmoderhalscancer. Viruset smittar via sexuell kontakt. En liten del av alla som smittas får en långdragen infektion under många år. Då finns en risk att celler i livmoderhalsen förändras och utvecklas till cancer. Vaccinationen är inriktad mot de två celltyper som orsakar flest fall av sjukdomen, vilket i praktiken motsvarar ett skydd mot cirka 70 procent av all livmoderhalscancer. Därför är det viktigt att flickan som vuxen går på regelbundna cellprovskontroller.” (egen kursivering/förf. anm.)

Text: Ninnie Sjösten, gästskribent

Vårdguiden.se berättar att i Sverige får färre än 400 kvinnor per år livmoderhalscancer, medan omkring 30 000 får veta att de har misstänkta förstadier av någon grad, så kallade cellförändringar. De flesta kvinnor som utvecklat livmoderhalscancer har inte lämnat cellprov regelbundet. Regelbunden cellprovskontroll gör att förstadierna, cellförändringarna, kan upptäckas i tid och behandlas genom en enkel operation. Att gå på regelbundna cellprovsundersökningar ger ett gott skydd mot livmoderhalscancer. Sedan vi började med cellprovskontroller i slutet av 60-talet, har antalet livmoderhalscancerfall halverats.

Gardasil sägs kunna skydda mot 70 procent av cancerfallen, ca 280 kvinnor. Enligt Gardasils hemsida dör ca 30 procent av de som får livmoderhalscancer, ca 120 kvinnor. Med hjälp av Gardasil skulle den siffran enligt dem själva kunna vara 84 istället. Men skulle fler göra cellprovskontroller, skulle vi alltså ändå kunna sänka antalet cancerfall kraftigt.

”Tack vare att allt fler kvinnor kommer under behandling på ett tidigt stadium, blir de flesta friska och återvänder till sitt normala liv.”

Cancerfonden.se

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) menar att vi har orealistiska förväntningar på cancervaccinet. Överdrivna förväntningar på effekten av en allmän vaccination riskerar att leda till att färre kvinnor i framtiden deltar i cellprovskontrollerna och därmed uppstår nya hälsorisker. De befintliga vaccinerna kan inte ersätta cellprovskontrollerna, utan måste i stället värderas som ett möjligt komplement. Det är oklart hur länge vaccinet skyddar. Det finns även risk att kvinnor tror sig vara skyddade mot livmoderhalscancer och då glömmer bort andra könssjukdomar och i värsta fall HIV.

I Fass kan man läsa om innehållet i Gardasil: ”2 L1 protein i form av viruslika partiklar framställda i jästceller (Saccharomyces cerevisiae CANADE 3C-5 (Stam 1895)) med hjälp av rekombinant DNA-teknik. Adsorberat på amorft aluminiumhydroxifosfatsulfat-adjuvans (225 mikrogram Al).”

Rekombinant DNA-teknik innebär genmodifiering och kan leda till oanade konsekvenser. Enligt vissa oklara källor innebär rekombinant DNA-teknik att substanser i vaccinen kan penetrera blod-hjärnbarriären och orsaka grava skador.

Aluminium antas kunna bidra till Alzheimers, enligt till exempel alzheimers.org.uk.

Biverkningar som rapporterats sedan introduktionen på marknaden inkluderar svimningar, ibland åtföljda av skakningar eller stelhet. Även om svimningsepisoder är mindre vanliga ska patienter observeras under 15 minuter efter att de fått HPV-vaccinet. Allergiska reaktioner som kan inkludera svårighet att andas, väsande ljud (bronkospasm), nässelutslag och utslag har rapporterats. Några av dessa reaktioner har varit allvarliga.

Liksom för andra vacciner innefattar biverkningar som rapporterats under allmän användning följande: svullna körtlar (hals, armhåla eller ljumske), Guillain-Barrés syndrom (muskelsvaghet, onormala känselförnimmelser, krypningar i armarna, benen och överkroppen), yrsel, kräkningar, ledsmärta, värkande muskler, ovanlig trötthet eller svaghet, frossa, allmän sjukdomskänsla, ökad risk för blödningar och blåmärken samt hudinfektioner.

Nättidningen Newsvoice skriver att det finns hundra olika typer av papillomvirus. De flesta läker ut av sig själva. Gardasil påstås skydda mot fyra typer. Två av dessa – typ 16 och 18 som anses vara de mest ansvariga för livmoderhalscancer – har en smittofrekvens på endast 1,5 procent respektive 0,8 procent. Dessutom läks 90 procent av infektionerna ut naturligt (självläkning), enligt en studie publicerad i The Journal of the American Medical Association.

En rapport avslöjar att FDA under flera år känt till att det inte finns ett samband mellan HPV och livmoderhalscancer. Däremot kan vaccinering av kvinnor som redan har en oförarglig infektion av ett av de virus som Gardasil påstås skydda mot, orsaka att infektionen aktiveras och det kan innebära en cancerrisk. Med andra ord kan Gardasil ge cancer, något som läkemedelsbolagen självklart mörkar.

I en rapport från 2007 dras följande slutsats:  ”Inga säkra bevis observerades av vaccinets terapeutiska effekt, alltså inga bevis för att vaccinet har någon som helst effekt. Gardasil är inte bara värdelöst utan till och med farligt. Det har rapporterats 9000 biverkningar inklusive förlamningar, fosterskador, spontana aborter och 27 dödsfall efter vaccinering mellan åren 2006 och 2008 i USA.”

Jaqueline Lindström är en 18-årig tjej som tog vaccinet för några år sedan. Efter varje spruta (totalt tre stycken) fick hon gradvis mer och mer skakningar. Hon sökte vård, skickades bara vidare till olika läkare och fick bland annat göra en MR-undersökning. Till slut var det en läkare som sade att det kunde vara kopplat till vaccinet, då han hade stött på flera unga flickor med samma skakningar som börjat efter att de tagit vaccinet.

”Skakningarna är något jag lever med varje dag och skakningarna är inget som underlättar i min vardag. När jag är trött eller utmattad efter ansträngning så skakar både fötterna, knäna och händerna okontrollerat, vilket är ofantligt jobbigt för mig. Efter att jag tog dessa sprutor så svimmar jag även väldigt lätt. Gör det flera gånger i månaden och måste vara jättenoga med att äta och dricka ordentligt. För om jag hoppar över maten eller inte har tid att äta så svimmar jag. Likadant så brukar jag svimma medan jag duschar på grund av att det blir sämre med syre (dock inte så pass lite syre att en frisk människa hade svimmat).”

Jaqueline Lindström

Epoch Times berättar om den tidigare fullt friska Lucy Hinks som varken kan gå eller tala efter att ha injicerats med den tredje dosen av vaccinet Cervarix, ett vaccin mot humant papillomvirus (HPV) och livmoderhalscancer. De svåra sviterna gör att hon sover upp till 23 timmar per dag. Nu varnar Lucys föräldrar för biverkningarna av vaccinet:

”Vi känner oss lurade eftersom vi och de flesta föräldrar litar på hälsovårdsmyndigheterna när det gäller våra barns liv.”

Lucys mamma

Reklamutskicket och hemsidan  www.gardasil.se är anmälda till Konsumentverket för missledande information och reklam: Dok.id. 163127 registrerat 2009-06-29 hos Konsumentverket. Jämför med Pandemrix och narkolepsiskandalen. Ingen tog det på allvar i början, men det visade sig vara sant. Med det i färskt minne borde man vara ännu mer vaksam nu.

Man kan söka på Youtube och hitta ett antal kvinnor som berättar om sina biverkningar, eller om döttrar/systrar/vänner som dött efter sprutan. Det rapporteras även om över 100 dödsfall, blodproppar, missfall, missbildningar på nyfödda, kräkningar, svimningar/kollaps, koma, kramper, lågt blodtryck samt ryckningar i ansiktsmuskler, armar, händer, ben och fötter.

Var och en måste bilda sin egen uppfattning om man bör ta vaccinet eller ej. Men jag anser att det hör till alla föräldrars ansvar att läsa på innan de ger sina döttrar detta vaccin. Går man på kontroller regelbundet och använder kondom, om man inte har ett fast förhållande, är det ett mycket gott skydd mot livmoderhalscancer. Min dotter kommer INTE att få ta Gardasil!

Text: Ninnie Sjösten, gästskribent

[Läs mer…] om Stoppa vaccinering med Gardasil!

Arkiverad under: EFFEKTIVITET & SÄKERHET, SJUKDOMAR Taggad som: GARDASIL / CERVARIX, HPV, Läkemedelsverket, livmoderhalscancer, SBU, socialstyrelsen, Vaccin, vårdguiden

Forskningsfusk – kan man lita på läkemedel och vaccin?

21 februari, 2012 By Marina 7 kommentarer

Politisk bakgrund som gynnar (forsknings-) fusk. Profitmaximering är en grundläggande princip för aktörer i det kapitalistiska systemet. Läkemedelsindustrin är en av världens största och mest lönsamma branscher.

Text: Anna Jönsson / Bild: Freedigitalphotos

Globalt tjänar branschen – Big Pharma – ofattbara 500 miljarder USD, årligen. För ett par år sedan hade de tio största läkemedelsbolagen tillsammans en högre vinst än hela vinsten för alla andra företag på Fortune 500-listan, där de störtsta globala företagen rankas.

Man har helt enkelt råd att fuska tex har Merck gått med på att betala 649 miljoner dollar i skadestånd till den amerikanska staten. Företaget har anklagats för att ha lurat finansieringssystemet och mutat läkare att skriva ut deras läkemedel istället för konkurrenternas. En tidigare anställd på Merck får 68 miljoner för att han avslöjade fusket.

Merck säger i ett pressmeddelande att det inte ska ses som ett erkännande, de anser att de har följt reglerna, och att uppgörelsen enbart är ett avslut på en lång konflikt. (Läkemedelsvärlden)

Åtstramningen i statliga medel till forskning och direkt politisk reglering mot att universitetsforskningen ska utarbetas i samverkan med industrin har lett till att den traditionella gränsen mellan universitet och näringsliv, dvs mellan oberoende forskning och affärsverksamhet fallit sönder. Istället för att upprätthålla en kritisk distans till kommersiella intressen har partnerskap mellan akademiska medicinska institutioner och läkemedelsföretag uppmuntrats. Dessa två har helt enkelt blivit mycket nära bundsförvanter.

Exempelvis har forskningsinstitutionen ”Dana-Farber Cancer Institute” vid Harvard ett avtal med läkemedelsbolaget Novartis som innebär att företaget har rätt till upptäckter som leder till nya cancermediciner, och Läkemedelsbolaget Merck har byggt ett tolvvånings forskningscentrum vägg i vägg med Harvard Medical School och har bla signerat ett mångmiljonavtal som innebär att Merck har ensamrätt på kunskaper ”intellectual property” angående behandlingsformer för macula degeneration (en ögonsjukdom).

Enligt en undersökning som utfördes 1999 ägde 68% av akademiska medicininstitutioner i USA och Kanada aktieandelar i företag som finansierade verksamheter på samma institutioner (Pressman 2000; Bekelman et al. 2003).

Vem biter den hand som föder en? En studie visade att endast en av tio undersökta medicinska akademier hade ett regelverk för att förhindra partisk forskning/ jävsförhållanden som förbjuder forskare att vara delägare, ha konsultavtal eller sitta på beslutsfattande positioner i företag som sponsrar deras egen forskning. År 1986 uppgav 46 % av amerikanska bioteknikföretag att de sponsrade akademisk forskning, och tio år senare var andelen 91,8 %. Enligt en undersökning av 47 inflytelserika medicinska tidskrifter som gjordes år 2000 krävde bara 20, dvs inte ens hälften att artikelförfattarna deklarerade jävsförhållanden (McCrary et al. 2000).

En rad studier har visat att forskning som finansieras av vinstdrivande organisationer, alltså företag, i betydande utsträckning framkommer med resultat som är till företagets fördel. Omvänt är forskning som finansieras av icke-vinstdrivande organisationer oftare kritiska till de produkter de undersöker.

Hur sambanden kan se ut mellan artikelförfattares uppfattning om ett preparat, i det här fallet kalciumflödeshämmare, och deras finansiella band till läkemedelsföretag presenterar Stelfox et al. (1998) i en studie; nittiosex procent av de författare som ställde sig positiva till preparatet hade ekonomisk anknytning till en tillverkare av kalciumflödeshämmare. Av de tjugotvå artikelförfattare som inte hade finansiella band till läkemedelsindustrin var ingen positiv till kalciumflödeshämmare. En analogi med tobaksindustrin ser ut så här: av de forskare som hade förbindelser med industrin hade nittiofyra procent funnit att passiv rökning inte är skadligt, och följaktligen menade sex procent att det var skadligt. Bland de av tobaksindustrin oberoende forskarna hävdade däremot åttiosju procent att passiv rökning var skadligt och tretton procent att det inte var skadligt.

Olika sätt forskare kan påverka sina resultat:

Alla kort läggs inte på bordet. Den som genomför en vetenskaplig studie måste göra ett antal val, forskaren måste bestämma vilka frågor som är viktigast att besvara och hur resultaten ska analyseras. Det gäller att hitta ett rättvisande sätt att presentera utfallet på, tyvärr ger den vetenskapliga litteraturen åtskilliga exempel på motsatsen. Problemet har tom uppmärksammats i den vetenskapliga tidskriften JAMA. Då det visade sig att när 102 inledande forskningsprotokoll (där en etisk kommitté godkänner att undersökningen genomförs, och godkänner frågeställningarna samt de primära effektmåtten) från Köpenhamnsområdet jämfördes med de 122 vetenskapliga artiklar som studien resulterade i och sedermera publicerades, framkom att effektmått som tidigare rubricerats som primära hade ändrats till sekundära eller tom strukits helt, detta förekom i inte mindre än i två tredjedelar av de 82 randomiserade studierna. Bara 49 av de 102 forskarna besvarade en enkät om de utelämnade effektmåtten. Bland de svarande förnekade majoriteten att de mätt effekter som aldrig avrapporterats. Liknande problematik tas upp i tidskriften The Lancet, där 11 av 37 studier avvek från de primära effektmåtten jämfört med motsvarande protokoll.

Resultaten vinklas. Avrapportering av en studie vid en annan tidpunkt än planerat kan vara ett sätt att vinkla resultaten. Ofta görs mätningar vid flera olika tidpunkter och det händer att forskarna enbart publicerar det gynnsammaste mättillfället. Ett exempel är Celecoxib ett inflammationsdämpande läkemedel av NSAID-typ, där man publicerade data efter sex månader, då Celecoxib visade bäst resultat, men man hade enligt protokollet egentligen avsett att göra en 12-månadersstudie vilket man också gjorde men eftersom de resultaten inte var fördelaktiga för Celecoxib så valde man att publicera det som en sex-månadersstudie, dessutom hade de effektmått man lyft fram inte varit de primära – ett solklart fall av selektiv rapportering! säger Hans Melander som är statistiker vid Läkemedelsverket. (Källa: SBU – vetenskap och praxis 1/ 2009)

En tydlig tendens att bara publicera den beräkning som ger det mest positiva utfallet. Det finns olika sätt att analysera bortfallet (dvs de försöksdeltagare som lämnar undersökningen), och det kan påverka resultatet betydligt. Följden blir en överskattning av behandlingens effekt. Detta har särskilt setts vid metaanalyser av antidepressiva läkemedel, vilket beror på att forskare valt en viss form av bortfallsanalys.

Bristande information. Det förmodligen allvarligaste problemet är att information om biverkningar brister i många artiklar. Ofta rapporteras bara positiva effekter. En genomgång av 200 publicerade studier visade att uppgifterna om biverkningar var undermåliga i hälften av fallen. Vid analys av ett hundratal psykiatriska studier var 75% undermåliga i det hänseendet.

Ett annat knep är att helt enkelt att inte rapportera alls, att förbli tyst, ett exempel är när Merck och ScheringPlough fick sämst resultat i ENHANCE-studien med Vytorin, men höll tyst om detta och fortsatte att sälja Vytorin under följande två år till värde av flera miljarder dollar. (Källa: SBU – vetenskap och praxis 1/ 2009)

Merck höll också inne med studieresultat gällande Vioxx, och fortsatte sälja den trots uppenbara dödsfall.

Läkemedelsindustrin kan på olika sätt få biverkningar att framstå som sällsynt och ofarligt. Ett sätt att göra detta på är genom selektion av deltagare. För att man ska antas till en studie måste deltagaren uppfylla en mängd kriterier. Man får inte ha behandlats för cancer, men även mindre allvarliga sjukdomar gör att man inte får vara med i studien, njurar och lever ska fungera normalt, mag-tarmsjukdom är illa sedd och inga hormoniella störningar får förekomma.

När man sen valt ut sina deltagare ges de i de flesta studier en liten dos av det medel som ska testas. Får man biverkningar utesluts man och ”lack of compliance” kan nog även tokas som att man inte tål medicinen och därför också utesluts från studien. De som slutligen testas är således ett urval av ovanligt friska människor/patienter med bättre läkemedelstolerans, och som därmed kan vara helt olik den patientgrupp som sedermera får läkemedlet.

Man kan använda suspekt placebo som läkemedelsbolagen Merck och GlaxoSmithKline (GSK) gjorde, för att jämna ut skillnaden när de skulle bedöma biverkningsprofilen på sina HPV-vaccin. De jämförde helt enkelt med vaccinet i sin helhet minus själva HPV-partiklarna, vilket gällande Gardasil betydde att kontrollgruppen som borde fått ett neutralt placebo, istället fick 225 mikrogram aluminium, 9,56 mg natriumklorid, 0,78 mg L-histidin (aminosyra), 50 mikrogram polysorbat 80 (glykol) och 35 mikrogram borax samt < 7 mikrogram jästprotein (som är en rest från tillverkningen) och i Cervarix fall fick placebogruppen i sig 50 mikrogram 3-O-desacyl-4’-monophosphoryl lipid A (MPL), och 0,5 mg aluminum hydroxide, 4,4 mg salt och  0,624 mg dinatriumfosfatdihydrat, samt restprodukter från tillverkningen som insektsceller och viralt protein (<40 ng) och cellprotein från bakterier (<150 ng). Källa: Produktbladen från respektive läkemedelsbolag på FDA)

Är det inte konstigt att ingen auktoritet ifrågasätter denna praxis?

Ett annat sätt att få ner biverkningen är att i studien acceptera bredare referensvärden. Exempelvis så påstår försöksledarna i alla statinstudier att CK är förhöjt endast hos mindre än 1% av alla som får statinbehandling. Men för att CK ska noteras som förhöjt i studien krävs det att det är tio gånger högre än det högsta normalvärdet vid två på varandra följande analystillfällen.(Förhöjt CK är ett tidigt tecken på muskelskada). En liknande regel gäller för leverenzymerna, som frigörs i blodet när levern påverkas av skadliga ämnen. För att leverenzymvärdet ska registreras som förhöjt i en studie krävs att det är mer än tre gånger högre än det högsta normalvärdet och även det måste uppmätas så högt två på varandra följande analystillfällen. Källa: Uffe Ravnskov, oberoende forskare.

Är det inte konstigt att ingen icke-oberoende auktoritet ifrågasätter denna praxis?

Ytterligare ett sätt är helt sonika att ljuga om det. Det är ju svårt att veta hur mycket som är direkta lögner, men att det inte är helt otänkbart vittnar John Virapen om i sin bok, där han beskriver hur det gick till när han skulle föra in Prozac i Sverige, för läkemedelsbolaget Eli Lilly. Då man trollade bort de jobbiga bieffekterna och dödsfallen reducerades till fotnoter. Det kan ju vara kul att veta; att få in Prozac i Sverige skulle kosta 100 000 kr i muta.

Inverkan av att justera resultaten statistiskt – ett mer sofistikerat sätt att ljuga?

Placeboeffekten – allt är relativt. Placeboeffekten är mycket omtvistad och sägs ligga på 35%, men den kan vara så låg som en tredjedel men den kan också uppgå till 50-60%. För enkelhetens skull utgår vi här från en placeboeffekt på 35%. Ett läkemedel behöver inte ligga mycket över placebo för att anses som verksamt. Om ett läkemedel har 40% effekt så låter ju detta kanske jättebra i media, men hur bra är det egentligen om det samtidigt bara är 5% bättre än sockerpiller? Är biverkningarna värda det?

Jämförande statistik är extra klurigt. Ibland finns ett läkemedel på marknaden och man vill då ta fram ett nytt bättre medel och vill testa effekten mot det som redan är ute. Kanske kommer man då fram till att det nya läkemedlet är 10% bättre än det förra. För vanlig svensson är det lätt att tro att det hjälper på ytterligare 10 personer av 100, som ju låter fantastiskt mycket bättre men i själva verket så kanske det etablerade medlet hjälpte på 30 av 100 personer och en 10 procentig förbättring är då 30 x 1,10 = 33. Förbättringen är då endast tre personer av hundra, vilket kanske inte ens kan räknas som en signifikant skillnad. Men när läkemedlet sedan marknadsförs till läkare så blir det stora rubriker att det är 10 % bättre än föregångaren.

Lögn, förbannad lögn och statistik…Influensavaccin har en 60% effekt basunerades ut i en artikel i The Lancet, för vanlig svensson betyder detta att 60 utav 100 människor slipper influensa. Vid närmare kontroll av studien visar det sig att influensavaccin bara förhindrar influensa i 1,5 personer av 100 vuxna som injicerats med vaccinet. Hur går detta ihop? Svaret är enkelt – statistik:

En kontrollgrupp på 13 095 icke-vaccinerade vuxna övervakades för att se om de skulle få influensa, över 97 % fick inte influensa, men det fick 2,73%. Behandlingsgruppen bestod av vuxna som vaccinerades med en trivalent inaktiverat influensavaccin, i denna grupp var det 1,18% som fick influensa.

Skillnaden mellan de båda grupperna är således 1,5%, vilket betyder att det egentligen bara skulle vara till nytta för 1,5 personer av 100. För att få detta till en 60%-ig förbättring tar man 1,18% i behandlingsgruppen som fick influensa-vaccin delat med 2,73% i kontrollgruppen. Detta ger 0,43 och betyder att 1,18 är 43% av 2,73 därmed kan man hävda att vaccinet resulterar i en 57%-ig minskning i influensa infektioner, när man avrundat detta till 60 så kan man hävda att det har en 60%-ig effekt. (Naturalnews)

Ohederlighet i samband med publicitet

Sen eller utebliven publicering av studier som visat skadliga effekter, kan medföra att patienter skadas eller dör i onödan. Tyvärr inte ett helt ovanligt fenomen. Merck som tillverkar vaccinet Gardasil, underlät publicering om Vioxxs dödliga effekter, vilket ledde till att över 50 000 människor dog, helt i onödan. Merck fick hård kritik för att inte ha dragit tillbaka Vioxx omedelbart sedan företaget fått klart för sig de allvarliga biverkningarna, de höll inne med informationen i fyra! år. Bla fördubblades risken för hjärtinfarkt efter ett och ett halvt års användning. Tusentals patienter har stämt Merck i USA för biverkningarna. (SVT.se)

Hur mycket ohederlighet tål vi från läkemedelsbolagen, innan förtroendet är helt i botten? Merck ligger bakom Gardasil, HPV-vaccinet som nu ingår i det svenska barnvaccinationsprogrammet för att förebygga livmoderhalscancer, en mycket ovanlig cancerform som i princip inte är dödlig förutsatt att man går på sina cellprovstagningar.

Spökskriveri – Ghostwriting, kallas det när en person helt eller delvis har skrivit en vetenskaplig artikel utan att namnges i samband med publiceringen. Spökskriveri ska inte förekomma i medicinsk vetenskap och har till och med betecknats som oredlighet. I extremfallet anlitar medicinska industriföretag professionella skribenter för att producera övertygande vetenskapliga texter som sedan helt eller delvis tillskrivs forskare med lämplig akademisk hemvist.

FDA (läkemedelsverket i USA) uppskattade att under de fem åren som man sålde Vioxx hade det orsakat 100 000 hjärtinfarkter i USA varav en tredjedel med dödlig utgång. Som ett led i utredningen krävde domstolen tillgång till Mercks arkiv. Man upptäckte då att de flesta vetenskapliga rapporter om Vioxx hade skrivits av Mercks egna forskare eller publiceringsföretag. Mellan 1999 och 2003 hade 72 översiktsartiklar om Vioxx publicerats i olika vetenskapliga tidskrifter men endast en mindre del hade skrivits av dem som påstods vara artiklarnas författare. Artiklarna skrevs av Mercks spökskrivare.

Heders- eller gästförfattare är inte heller något särskilt okänt fenomen. Det innebär att en forskare som inte alls är involverad i studien, och som i värsta fall inte ens sett rapporten som ska publiceras skriver under som författare. Hedersförfattarna är vanligen välbekanta forskare som genom sin position och kändisskap kan höja resultatens trovärdighet (och samtidigt få ännu en publikation i sin meritlista)

Artiklarna som skrevs av Mercks spökskrivare, som beskrevs ovan, skickades faktiskt sedan till välkända forskare. De ombads att kontrollera manuskripten och när de skrev under med sitt namn fick de betalt. När artiklarna publicerades, var det endast hälften som uppgav namnen på de verkliga skribenterna och sponsorerna.

Falska tidskrifter. Elsevier är världens största utgivare av medicinsk och vetenskaplig litteratur, åtskilliga stora förlag och mer än 2000 tidskrifter ägs av Elsevier. I samband med Vioxx-skandalen upptäcktes det att Merck hade betalat Elsevier för att publicera sex australiensiska medicintidskrifter. De såg ut att vara respektabla vid en första snabbtitt, men i verkligheten innehöll de endast artiklar som gynnade Merck produkter och som var skrivna av företagets spökskrivare. Källa: Uffe Ravnskov ,Kolesterolmyten, som hänvisar till Grant B. The Scientist April 30 2009

De flesta medicinska tidskrifters existens är helt beroende av intäkterna från läkemedelsindustrin Om redaktionen accepterar ett manuskript som är alltför kritisk till BigPharma eller dess produkter, riskeras tidskriftens existens. Ett exempel är en artikel som handlade om vilseledande annonsering av medicinska preparat som publicerades i Annals of Internal Medicine och resulterade i en allvarlig minskning av annonsintäkterna och redaktörerna hotades med avsked. Tidningen överlevde eftersom det är en av de största och mest inflytelserika, men det hade mycket väl kunnat knäcka en mindre tidskrift.

Artiklar som rapporterar goda effekter av en ny medicin används utav industrin i marknadsföringen mot läkarna, och i detta syfte brukar industrin beställa ett gigantiskt antal särtryck. Det är rimligt att anta att en tidning inte gärna vill mista den inkomstkälla som utgör själva grunden för dess existens. Detta är en förklaring till hur BigPharma kan styra en hel medievärld, och presentera de fakta som de vill ska komma ut och bromsa det som de inte vill ska komma ut.

Ragnar Levi, redaktör SBU vetenskap och praxis 1/2009 skriver:

Om man inte kan lita på att forskningsresultat avrapporteras korrekt, vem kan man då lita på? Kanske blir slutsatsen att var och en måste träna sin kritiska förmåga och inte lita blint på auktoriteter.

Text: Anna Jönsson / Bild: Freedigitalphoto/Jscreationzs

[Läs mer…] om Forskningsfusk – kan man lita på läkemedel och vaccin?

Arkiverad under: EFFEKTIVITET & SÄKERHET Taggad som: Celecoxib, Cervarix, Eli Lilly, forska, forskning, fusk, GARDASIL / CERVARIX, GlaxoSmithKline, Hans Melander, HPV, John Virapen, Läkemedelsverket, Merck, Prozac, Vytorin

Läkemedelsverket mörkar neurologiska skador av svininfluensavaccin

11 december, 2011 By Admin Lämna en kommentar

vaccinDAGENS HOMEOPATI: Det kom in ett inlägg till DH där personen, som nu har varit sjuk snart i två år, säger att Läkemedelsverket endast erkänner sambandet mellan Pandemrix och barnnarkolepsi men pratar ingenting om övriga skador, som människor också har fått av vaccinet.

Läs mer

Arkiverad under: BIVERKNINGAR, NARKOLEPSI Taggad som: Läkemedelsverket, svininfluensavaccin

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Sök

Vi finns på Facebook och Twitter sedan 2013

Prenumerera på bloggen via epost

Senaste kommentarer

  • bjornwiklund om Läkare varnar: vår utbildning om vacciner är otillräcklig
  • petergrafstrm om Government of Sweden to Stand Trial for Persecuting Vaccine Skeptics
  • elin om Government of Sweden to Stand Trial for Persecuting Vaccine Skeptics
  • Martin Gustavsson - Vetenskapliga partiet om Dr Robert Malone: Covidvacciner förstör människors immunitet och industrin kände till riskerna
  • Sonja Brimberg om Dr Robert Malone: Covidvacciner förstör människors immunitet och industrin kände till riskerna

SAKNAS OFTA VETENSKAPLIGA BEVIS FÖR VACCINERNAS NYTTA

Läkemedelsboken 2014
Läkemedelsboken 2014 från Läkemedelsverket bekräftar vad vaccinkritiker säger: Det saknas hållbart stöd i forskningen för att vacciner fungerar. Läs mer
Facebook RSS Soup Twitter

ANDRA SAJTER SOM DISKUtERAR VACCIN

  • NewsVoice om vaccin
  • Vaccinationers baksida
  • Vaccinationsdiskussioner
Cliquez ici pour  traduire en francais
Donera 200 kr

REDAKTÖREN / LINDA

Välkommen till vår informationssajt om vacciner och deras biverkningar. Vårt syfte är att lyfta fram den forskning och erfarenhet som medvetet tystas ner av sjukvårdsapparat och myndigheter. Alla har rätt att göra informerade val. Välkommen att skicka in din egen berättelse om hur du eller dina barn påverkats av vaccination. Använd också vårt vetenskapliga rapporteringsformulär.

Copyright 2011-2017 Linda Karlström · Sajtbygge: sasser.net