Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

neurologiska skador

Den finska vaccindebatten fortsätter – THL vägrar erkänna att vaccin orsakar allvarliga skador

By 6 kommentarer

A-talk vaccinationTorsdagen den 18 april sände Finlands TV1 (Yle TV1) en drygt 55 minuter lång debatt om vaccinationer. Debattprogrammet, som heter ”A-studio: Talk”, gjorde skäl för sitt namn. Det var nämligen en första klassens debatt med en  proffsig programledare som för en gångs skull inte ställde sig på vaccinförespråkarnas sida.

Text: Linda Karlström

Polemiken kring vaccinsäkerheten är för tillfället stor i Finland. För en månad sedan kom det till allmänhetens kännedom att en liten pojke dött av pneumokockvaccinet, som ges i tre doser till alla spädbarn. För en dryg vecka sedan sände det finska programmet 45 minuter ett inslag där tre läkare ifrågasatte nyttan med vaccinationer överhuvudtaget. I inslaget medverkade också familjen Illi, vars son Oliver blivit allvarligt skadad av pneumokockvaccinet i samband med att han deltog i ett experiment.

På plats i debattsoffan finns nu läkaren och homeopaten Liisa Sulkakoski samt Olivers pappa Mika Illi. Den vaccinförespråkande sidan representeras av Terhi Kilpi, som är överläkare vid vaccinavdelningen på Institutet för hälsa och välfärd (THL), samt av Timo Vesikari som är direktör för Vaccinforskningscentralen i Finland.

Debatten inleds med frågan om man bör vaccinera sitt barn eller inte. Kilpi svarar att det är frågan om ett nytto-/riskförhållande som måste avvägas och att föräldrarna i den avvägningen bör ta hjälp av sjukvårdspersonal. Sulkakoski menar att det är  helt fel att vaccinera spädbarn. Alla barn föds med en stor gåva, nämligen ett fantastiskt immunförsvar som föräldrarna bör stödja medan det utvecklas i naturlig takt. Att vaccinera spädbarn med flera vacciner på samma gång är som att skicka in en bomb i kroppen. Sulkakoski poängterar vidare att det nytto-/riskförhållande som Kilpi hänvisar till förutsätter att vacciner ger immunitet, vilket inte bevisats vetenskapligt. Tvärtom har vacciner visat sig orsaka en sänkt immunitet.

Sulkakoski berättar vidare att hon i egenskap av läkare och homeopat under de senaste åren fått ta emot en ökande skara av vaccinskadade barn. I takt med att vaccinationernas antal ökar blir skadorna uppenbart större. Som exempel nämner hon öroninflammationer, men också mera allvarliga skador hos mycket små barn.

Vesikari kontrar med att enda möjligheten att förhindra små barn att dö av sjukdomar som kikhosta och mässling är att vaccinera dem. Här blir Sulkakoski förvånad och understryker att barn inte per automatik dör av dessa sjukdomar – vi har en levnadsstandard som gör att barn klarar av dessa påfrestningar.

Mika Illi får frågan om han tycker att man ska vaccinera sitt barn, och svarar att detta beslut måste fattas av föräldrarna efter att de gjort en bred och djup informationssökning. Idag vaccineras barnen rutinmässigt, utan att man ifrågasätter, och rådgivningarna informerar inte om vaccinbiverkningar på ett tillförlitligt sätt. Han berättar att familjens andra barn, som nu är ett år gammalt, inte kommer att vaccineras alls. När barnet fyller 18 år får han själv fatta beslutet om han vill ta några vacciner eller inte.

I Finland deltog 47 000 barn i experimentet med pneumokockvaccin. Olivers symptom började direkt efter vaccinationen, och Illi berättar att de i efterhand läst bipacksedeln som listar just de biverkningar som Oliver drabbats av. Kilpi kontrar med att bipacksedeln listar många biverkningar som kan uppkomma efter vaccination trots att det inte finns något orsakssamband. Debattledaren blir här märkbart förbryllad och undrar hur man då ska kunna veta om ett sjukdomstillstånd orsakats av vaccin eller inte? Kilpi svarar att det finns ett bra sätt: man jämför vaccinerade barn med ovaccinerade och ser skillnaderna. Illi ifrågasätter detta starkt; hur ska man kunna göra en sådan jämförelse då experimentvaccinet (i detta fall pneumokockvaccinet) gavs samtidigt som det femvalenta Infanrix? Hur kan man veta vilka biverkningar som orsakas av pneumokockvaccinet och vilka som orsakas av Infanrix?

Vesikari medger att som forskare kan man aldrig hundraprocentigt säga att en sådan här skada inte beror på vaccination. Man kan bara ty sig till sannolikheter, och Vesikari menar att det är osannolikt att skadan beror på vaccin. Här kommer Sulkakoski in med skarp kritik. Små barn används som försökskaniner, ”experimentmaterial”, för läkemedel vars effekter vi inte känner till. Ett enda barn som dör eller skadas är ett barn för mycket. Kilpis respons är snabb: om vi vill ha vacciner måste de testas på barn. Alternativet är att låta sjukdomar döda och skada barn. Vesikari understryker att dagens vacciner varken dödar eller skadar några barn. Enda biverkningar som förekommer är lite feber eller reaktioner på injektionsstället.

Programledaren säger att nu har faktiskt Oliver Illi fått en diagnos fastställd av läkare, och diagnosen säger att skadan är orsakad av pneumokockvaccinet. Både Kilpi och Vesikari förkastar genast diagnosen och säger att de inte kan förstå hur läkaren har kunnat dra denna slutsats. De menar att hon inte är kompetent att ställa en sådan diagnos eftersom hon är privatläkare. Här tappar Vesikari konceptet och börjar plötsligt tala om att ”det alltid har funnits udda läkare som motsätter sig vaccination”, och han kallar sådana för skolmedicinens fiender. Programledaren blir tvungen att avbryta honom och påminna att det är en diagnos som diskuteras, inte vaccinmotstånd.

Längre fram i debatten erkänner Vesikari att barn kan reagera på alla vacciner med att bli blåa och tappa medvetandet, men att det är övergående och inget att oroa sig för.

En stor del av programtiden ägnas åt att diskutera hur själva experimentet med pneumokockvaccinet gick till. Mika Illi berättar att de inte fick någon information om biverkningar, istället sade rådgivningspersonalen att det är ett säkert och effektivt vaccin som kommer att inlemmas i det nationella vaccinationsprogrammet inom kort. Han frågar sig hur man kan ge sådan information om ett vaccin som ännu inte testats? Vidare berättar Illi att hans godkännande aldrig efterfrågades vad gällde hans sons deltagande i vaccinexperimentet. Kilpi svarar att det i praktiken räcker med bara ena förälderns underskrift.

Vaccin.me kommenterar: Justitieombudsmannen har redan två gånger fällt THL för lagbrott då institutet låtit vaccinera barn utan att båda föräldrarna godkänt detta. Enligt lagen krävs båda föräldrarnas underskrifter om barnet ska delta i en vaccinundersökning.

Debatten går ganska het när undersökningen kritiseras; vaccinet togs in i det nationella vaccinationsprogrammet innan undersökningen ens var klar. Sulkakoski poängterar att vaccinundersökningar innehåller ett systemfel; de vaccinerade jämförs aldrig med ovaccinerade barn.

I slutet av debatten frågar programledaren av läkarna om de finansieras av läkemedelsbolagen. Terhi Kilpi nekar till all slags personlig ekonomisk nytta, medan Timo Vesikari medger att han hela tiden erhåller olika bidrag från industrin. År 2009 tjänade Vesikari över 500 000 euro. Han påpekar dock att det inte påverkar hans ärliga bedömning av vilka biverkningar vacciner kan orsaka. Sulkakoski får inga bidrag från industrin.

Detta referat avslutas med ett citat av Sulkakoski (25 minuter in i debatten):

Det förvånar mig att vi inte har förbättrat barnens allmäntillstånd trots att antalet vacciner samt vaccinationstäckningen bara stiger. Vi har alla möjliga autoimmuna sjukdomar, astma och annat som ökar våldsamt.

Text: Linda Karlström

Debatten (på finska) kan ses här till och med 12 maj. (8 minuter in i programmet finns ett inslag från familjen Illis hem. Där kan man se vilket tillstånd vaccinskadade Oliver nu befinner sig i.)

Finska läkare ifrågasätter behovet av vaccin: ”Jag skulle inte vaccinera mina barn alls!”

By 12 kommentarer

Oliver skadad av vaccinDen 10 april 2013 sände den finska rikstäckande tv-kanalen MTV3 ett mycket uppmärksammat inslag i sitt program ”45 minuter”. Tre finska läkare trädde fram för att ifrågasätta vaccinsäkerheten samt det generella behovet av vaccin.

Återgivning: Linda Karlström

Läkarna Taija Somppi, Liisa Sulkakoski och Nina Bjelogrlic-Laakso är också experter på naturmedicin. Sulkakoski, som är läkare och homeopat, konstaterar:

Jag skulle aldrig vaccinera mina barn mot något. Jag ser allvarliga biverkningar av vaccinerna och det finns ingen mening med dem.

Taija Somppi är blodkärlskirurg och fysioterapeut. Hon säger att hennes syn på vaccination har förändrats efter svininfluensavaccinet. I Mellaneuropa och många andra länder förhöll man sig på ett annat sätt till svininfluensan, där fanns inte alls samma hysteri som i Finland.

Nina Bjelogrlic-Laakso är specialist i neurologi och tidigare överläkare vid finska Läkemedelsverket. Hon berättar:

Mina ögon öppnades nog redan vid de där första hoten om fågelinfluensa. Och nu då jag genom det finska naturhälsoförbundet har kommit i kontakt med homeopater och hört deras berättelser, så har jag blivit särdeles kritisk.

De vaccinkritiska läkarna kräver utredning

De tre läkarna har följt den nu treårige pojken Olivers utveckling. Finska Oliver föddes frisk men regredierade som ettåring till den motoriska nivån hos ett tremånadersbarn. Då någon förklaring inte kunde hittas, började föräldrarna och de vaccinkritiska läkarna som undersökte pojken att misstänka att de neurologiska symtomen kunde vara förorsakade av vaccin. Precis som alla andra barn hade Oliver under sitt första levnadsår fått de vacciner som hör till det nationella vaccinationsprogrammet. Han deltog också i pneumokockvaccin-experimentet och fick även vaccin mot svininfluensa. Oliver fick poliovaccin, det femvalenta kombinationsvaccinet samt det experimentella pneumokockvaccinets boosterdos bara dagar innan symtomen började.

Som diagnos passar ’störning i muskeltonus/allvarlig psykomotorisk regression förorsakad av läkemedel eller vaccin’, då de neurologiska symtomen började två dagar efter att vaccinerna administrerats. Det finns bredare forskningsresultat med 70 liknande fall utomlands.

Taija Somppi, kirurg

Institutet för hälsa och välfärd (THL) tillbakavisar vaccinkritiken och hävdar att miljontals vaccindoser har getts världen över utan att förorsaka några bestående neurologiska symtom. THL får årligen 400-600 vaccinbiverkningsrapporter, av vilka cirka 10 procent är allvarliga biverkningar som krävt sjukhusvård. Överläkaren vid THL:s enhet för vaccinforskning Hanna Nohynek menar att man måste ta de allvarliga biverkningarna på allvar och undersöka dem noggrannare.

Barninfektionsläkaren Harri Saxen berättar att han varje dag får nya fall av neurologiskt skadade barn till sjukhuset. Men eftersom små barn får så många vaccinationer är det sannolikt att neurologiska sjukdomar uppstår efter en vaccination trots att inget orsakssamband föreligger.

Ingen biverkningsrapport gjordes

Först nu har en anmälan om Olivers biverkning gjorts till THL. Läkarna som nu har rapporterat fallet kan inte förstå varför ingen anmälde fallet genast när symtomen började, särskilt som Oliver deltog i en vaccinundersökning.

I samband med en undersökning måste en sådan här anmälan göras om alla slags förändringar i patientens tillstånd. Till och med blåmärken måste anmälas, oberoende av om man misstänker ett orsakssamband med det experimentella läkemedlet eller inte.

Nina Bjelogrlic-Laakso, tidigare överläkare vid finska Läkemedelsverket

Återgivning: Linda Karlström

Originalartikeln på finska samt programinslaget hittas här.

Mörkningen efter Pandemrix: Många vuxna svenskar drabbades av neurologiska skador

By 1 kommentar

Marie AlmqvistMarie Almquist driver bloggen ”Livet efter sprutan” om svenskarna som drabbats av allvarliga biverkningar efter Pandemrixvaccinationen, men myndigheterna ignorerar denna grupp, skriver hon. Vi ser samma strategi som myndigheterna använde under amalgamskandalen i Sverige. Då påstods att det inte fanns bevis för att kvicksilvret i amalgamet var skadligt och att det behövdes mer forskning som sedan inte visade något, alltså ”kunde-man-inte-veta”. Snömos.

Anledningen till mörkningen var enligt tandläkare att regeringen inte skulle ha råd med att skadeersätta en amalgamskadad nation. Istället fasades i tysthet amalgamet bort, eftersom det var farligt.

Några insatta personer försökte via en debattartikel i stormedia den 28-29 februari 2012 uppmana Regeringen att jämföra alla Pandemrixvaccinerade med alla ovaccinerade. Artikeln refuserades brett och den publicerades istället på Vaccin.me den 3 mars 2012. Den 1 mars 2012 publicerade finska Vasabladet en artikel som annonserade att finska ”Institutet för hälsa och välfärd” skulle göra exakt denna typ av undersökning.

Ordförande för narkolepsiföreningen Margareta Eriksson märker att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket inte alls vill erkänna att det finns en parallellt drabbad grupp bredvid de narkolepsidrabbade.

Det är så märkligt att det får gå till så här. Svenska staten massvaccinerar men tar inget ansvar efteråt.

Vi som blev sjuka finns i inrapporterade biverkningsrapporter hos Läkemedelsverket, men ändå finns vi inte! Siffrorna verkar ha gjorts suddiga och svårtydda. I vårt nätverk finns inget suddigt, vi ser att vi är över 120 personer med mycket lika symtom.

Genom att vi inte blir erkända får vi heller inte någon hjälp eller några forskningsanslag till vår fördel.

Marie Almquist

Läs hela artikeln på NewsVoice.

Myndigheterna vet att vaccin orsakar kramper – vaccinationstäckning viktigare än säkerhet

By Lämna en kommentar

Vaccin.me fortsätter att granska den rapport som Tomljenovic sammanställt på basen av de brittiska dokument hon fått fram via Freedom of Information Act. Joint Committee on Vaccination and Immunization (JCVI) har enligt Tomljenovics andra slutsats märkbart begränsat kontraindikationerna för att öka vaccinationsgraden, trots uppenbara och olösta säkerhetsfrågor.

Text: Linda Karlström   Del 3   Del 1   Del 2   Del 4

Det allmänna förtroendet för kikhostevaccinet hade sjunkit drastiskt redan i början av 1980-talet, och JCVI arbetade därför målmedvetet med att förbättra vaccinationstäckningen. Kommittén insåg att ett effektivt sätt att höja vaccinationstäckningen var att begränsa kontraindikationerna så att fler barn kunde vaccineras. Det var inte helt lätt att enas om vilka kontraindikationer som skulle tas bort. Genomgående var det dock ”vaccinets rykte” som var det viktiga att skydda, inte de sårbara barnen. En del medlemmar ansåg exempelvis att barn med sjukdomar i andningsorganen inte längre skulle vara undantagna vaccination, men man konstaterade snabbt att:

”Sjukdomar i luftvägarna associeras ofta med PSD, och därför är det en klok försiktighetsåtgärd att referera till dessa sjukdomar för att undvika en association mellan vaccin och PSD.”

På samma möte refererades till en studie som visade att barn som tidigare haft kramper löpte en större risk för krampanfall efter vaccination.

”Professor Miller underströk vikten av att upprätthålla det allmänna förtroendet för vaccinet och sade att man måste hindra barn med epilepsi från att vaccineras för att undvika en uppenbar association mellan vaccination och kramper.”

Man beslöt till sist, utan några som helst vetenskapliga grunder, att neurologiska störningar skulle anses vara ”stabila tillstånd” och att barn som led av dessa därför kunde vaccineras som vanligt. Detta trots att kommittén tagit del av National Childhood Encephalopathy Study som visade att av de 1167 undersökta barnen hade 39 blivit vaccinerade några dagar innan deras neurologiska sjukdomar började. Av dessa hade fem stycken haft neurologiska besvär redan innan den aktuella vaccinationen.

Man bestämde också att barn som har idiopatisk epilepsi i familjen inte löpte någon avsevärd risk för vaccinskador. Detta trots att man informerats om följande fall:

En 16 månader gammal flicka fick två dagar efter sin första dos av DTP i juli 1985 feber och en möjlig infektion i andningsvägarna. Två dagar senare fick hon ett stort krampanfall och togs in på sjukhus där kramperna fortsatte. I slutet av juli uppstod ytterligare krampanfall och hon dog 1 augusti, antagligen på grund av sepsis (blodförgiftning) orsakad av pneumokocker. Denna patient hade idiopatisk epilepsi i familjen.

Enligt JCVI:s eget utlåtande var risken för neurologiska skador efter vaccination med trippelvaccinet DTP inte bara fullt verklig, risken var dessutom relativt stor:

Av 12 barn med encefalopati (sjukdomar i hjärnan) fanns 2 dödsfall, och 5 barn med försämringar av olika grad vid ett års ålder. Den relativa risken för en akut vaccinassocierad sjukdom (kramper eller encefalopati) var 3,3.

Problemet med JCVI:s egna ändringar i kontraindikationerna var dock att kommitténs rekommendationer inte längre överensstämde med tillverkarnas bipacksedlar. Detta löste man på följande sätt:

3. JCVI har vid flera tillfällen begärt att vaccintillverkarna ska göra särskilda ändringar i sina produktblad, så att infon inte står i strid med JCVI:s officiella rekommendationer.

I protokollet från ett möte den 25 februari 1987 står det att man noterade att bipacksedeln för MPR-vaccinet från Merieux kontraindikerade användningen av vaccinet hos barn som haft kramper själva eller i familjen. Det bestämdes att man skulle ta kontakt med tillverkaren för att försäkra sig om att de modifierar denna text. På samma sätt gjorde man stora ansträngningar för att få tillverkaren att ändra sina kontraindikationer gällande DTP-vaccinet. Tillverkarna avvisade dock kommitténs begäran och detta orsakade stor oro hos JCVI. Man var rädd för juridiska problem, särskilt som det pågick en rättstvist angående skador från DTP-vaccinet. Ett organ i regeringen gick dock in och försäkrade att de officiella rekommendationerna inte måste överensstämma med tillverkarens egna bipacksedlar, eftersom råden från JCVI  kan anses komma från medicinska experter. De går före tillverkarna.

Trovärdigheten hos dessa medicinska experter kan starkt ifrågasättas, särskilt när man granskar protokollet från ett möte i juli 1987. Där framgår att JCVI och de brittiska myndigheterna vill göra allt för att allmänheten inte ska upptäcka följande utdrag ur ett protokoll från ett möte i februari 1987:

”Inga vetenskapliga samband har etablerats mellan DTP-sprutan och allvarliga neurologiska skador, men på basen av alla nuvarande bevis har vi kommit till slutsatsen att ett sådant samband kan existera. Vi håller också med om att bevisen tyder på att vaccinet orsakar kramper hos en del barn.”

De brittiska myndigheterna och JCVI verkar alltså ha varit fullt medvetna om att kikhostevaccinet orsakar kramper och allvarliga neurologiska skador hos barn. De har dessutom medvetet ansträngt sig för att mörklägga dessa fakta. Det är uppenbart att vaccinationstäckning prioriterats framom vaccinsäkerhet.

Text: Linda Karlström

Källor:

Secret government documents reveal vaccines to be a total hoax

The vaccination policy and the Code of Practice of the Joint Committee on Vaccination and Immunisation (JCVI): are they at odds?

Vi vaccinskadade finns och vi tänker inte hålla tyst

By 1 kommentar

Denna artikel baserar sig på våra egna erfarenheter av verkligheten. Det har säkert inte undgått någon att massvaccinationen med Pandemrix medfört biverkningar, och att många barn och ungdomar drabbats av narkolepsi. I FASS beskrivs sjukdomen som ”ett långvarigt tillstånd som ger stor trötthet dagtid …”

Text: Livet efter sprutan

Men visst är narkolepsi en livslång sjukdom? Och det man inte pratar högt om, är att många människor har drabbats av också andra svåra biverkningar efter vaccinationen. Nu ska man därför enligt FASS vara särskilt försiktig med Pandemrix ”om man är under 20 år då vaccination kanske inte rekommenderas”. Även allergiker uppmanas vara särskilt försiktiga. Numera ska du tala om för din läkare om du är gravid eller misstänker att du är gravid, samt om du planerar att bli gravid, eftersom du ”bör diskutera med din läkare om du kan få Pandemrix”. Det står att läsa på FASS och bipacksedeln för läkemedlet.

Vi som drabbats vet ju hur enormt mycket bevis som krävs för att symptomen över huvud taget ska hamna på bipacksedeln. Varför bör gravida vara försiktiga nu? Har man erkänt att kvinnor faktiskt fått missfall på grund av vaccinet? Om man i dag försöker minnas hur det lät för drygt tre år sedan, så var det just grupper med barn och gravida som så fort som möjligt skulle vaccineras. Bekymret var att få fram själva läkemedlet.

Det är oerhört förvånande att inte media har uppmärksammat dessa ändringar som i efterhand gjorts i Pandemrix’ bipacksedel. Det borde säga en hel del om den verklighet som myndigheterna, i synnerhet Läkemedelsverket, in i det längsta försöker mörka.

Ganska enkelt kan man tolka med facit i hand. De som tillhörde riskgrupperna för svininfluensan år 2009 (det vill säga de som i första hand fick vaccinet) är numera i riskgruppen för att få allvarliga biverkningar av Pandemrix. I dag ska dessa riskgrupper ej ta läkemedlet enligt bipacksedeln. En lekmans tolkning av detta är att riskerna framgick tydligt i dessa grupper, därför att så många av dem faktiskt fick sprutan. Kanske har Läkemedelsverket ägnat lite uppmärksamhet åt biverkningar hos barn trots allt. Om myndigheterna skulle vara ärliga nog att erkänna hur det verkligen förhåller sig så skulle bilden bli en annan. Det skulle visa sig att det också finns en stor grupp individer – till och med en större grupp än de som lider av narkolepsi – som drabbats oerhört hårt av andra biverkningar. En del har fått diagnos, vård och ersättning men flertalet står utan diagnos och vård!

2009- 2010: Massvaccination, rapportering av biverkningar och det ”omöjliga” som hände

Visst pågick debatten om det var farligt eller inte med vaccination, men Läkemedelsverket och sjukvården såg inga hinder eller möjliga risker då. Dessutom lovade myndigheterna att vara alldeles extra uppmärksamma på inrapporterade biverkningar. Det skulle vara ännu viktigare att rapportera neurologiska biverkningar som gällde barn – om det nu skulle vara så att det över huvud taget blev några. Läkemedelsverket uppmanade på sin hemsida både privatpersoner och vårdpersonal att generöst inrapportera eventuella oönskade effekter. Minsta misstanke om eventuella samband likaså. En noggrann uppföljning och ett särskilt register med batch-nummer med mera skulle upprättas. De individer som hade oturen att drabbas av allvarliga biverkningar kan vittna om att detta system havererade totalt. Under bara de första månaderna inrapporterades 769 fall med neurologiska reaktioner som inte innefattade narkolepsi. Det finns ett stort mörkertal då många drabbade inte finns med i första framställningen, eftersom läkarna även gjort inrapporteringar efter den tiden. Trots att det till antalet är fler som drabbats av andra allvarliga kroniska biverkningar verkar det som att Läkemedelsverket och Socialstyrelsen lyckats mörka detta. Vi vill poängtera att det verkligen inte handlar om några ”enklare” symptom som feber och ont i stickarmen ett par dagar efteråt.

När man läser FASS slås man av att det än i dag inte framgår att de allvarliga reaktionerna, (som tyvärr inte verkar vara alltför ovanliga), faktiskt inte är av övergående art. Däremot står det att biverkningar som till exempel  huvudvärk, trötthet, muskel- och ledvärk, stickningar, domningar, yrsel och allmän sjukdomskänsla ”försvinner vanligen inom 1-2 dagar utan behandling. Om de kvarstår, kontakta din läkare.” Vid mycket sällsynta biverkningar, till exempel neurologiska störningar, uppmanas patienten också att omedelbart kontakta läkare.

Många individer i olika åldrar, riskgrupp eller inte, geografiskt utspridda har drabbats. En del har blivit trodda av vården och Läkemedelsförsäkringen, många inte. Vissa har fått kämpa för att ens få till en inrapportering till Läkemedelsverket via vården. Det har varit av stor vikt att inte anmäla själv, då det inte läggs lika stor vikt vid anmälningar från privatpersoner.

Läkemedelsverket har vidare inte visat något intresse för uppföljning. Då drabbade personer rapporterat in igen för att påtala att de fortfarande har samma symptom, har de fått till svar att man inte står för behandling. De drabbade har bara hänvisats till vårdcentralen! Inte i enlighet med det som sades innan vaccinkampanjen påbörjades direkt! Eftersom vården står helt handfallen och inte kan erbjuda vare sig diagnos eller behandling, har många drabbade vänt sig till Läkemedelsverket igen. Vi vågar påstå att de flesta som vädjat om hjälp inte ens bemötts med ett svar från Läkemedelsverket. Patienterna hänvisas runt i en evig cirkel bestående av primärvården- Socialstyrelsen- Läkemedelsverket- Patientnämnden -Läkemedelsförsäkringen. Det samma gäller vården av patienten då personen skickas runt mellan olika instanser. Många symptom förklaras till och med som psykiska vilket är oerhört förnedrande! Många av dem som blivit sjuka var fullt friska och vid god psykisk och fysisk hälsa innan vaccinationen. Men att inte bli trodd, att inte få vård och behandling och tvingas leva med svåra biverkningar kan knäcka vem som helst.

Adjuvansen skvalen

Skvalen användes som immunstimulerande komponent för att få ett snabbt immunsvar. Det används inte i USA eftersom det visat sig ge allvarliga biverkningar i form av autoimmuna reaktioner. Varför i hela världen använder man detta i Sverige? Dessutom lade man bland annat till tiomersal (kvicksilver) och tokoferol, vilket blev till en vansinnig cocktail med förödande konsekvenser. Egentligen kunde man alltså förutse detta, ändå skulle framför allt barnen och de gravida – kanske till och med de med allergier och autoimmuna sjukdomar som reumatism – få denna spruta; helst två gånger! Och nu står man helt handfallen och har absolut ingen hjälp att erbjuda de som blivit sjuka.

När Läkemedelsverket i oktober 2011 gick ut med resultatet av sin registerstudie i Stockholm, och skrev att ingen ökad risk för autoimmuna sjukdomar hos vaccinerade individer föreligger, är det svårt att finna det trovärdigt. Man har studerat om fler i den vaccinerade populationen fått diagnos på autoimmuna sjukdomar än de som lät bli att vaccinera sig.

Svaret blir följaktligen: Nej, inte fler diagnoser. Vilket hån mot de drabbade. Många har fått höra av läkare att det med stor sannolikhet handlar om en autoimmun reaktion som inte går att diagnostisera! Vaccinet har triggat igång det egna immunsystemet som vänt sig mot den egna kroppen. Som man frågar får man svar heter det ju. Problemet är ju just att man inte kommit fram till en diagnos! Allt för att rädda sina skinn på bekostnad av människors svåra lidande.

Vi som var duktiga samhällsmedborgare och tog vaccinet drog en nitlott

Det verkar helt enkelt som om Pandemrix hos många orsakat odiagnostiserbara tillstånd som därmed också blir icke behandlingsbara och kroniska. Trots att det för individen kan innebära oförmåga att arbeta, gå i skolan och ha ett normalt socialt liv, och trots att Pandemrix lett till ett synligt eller osynligt handikapp i många fall, går det alltså inte att säga vad som hänt. Att en individ från att vara fullt frisk och fungerande, helt plötsligt inte fungerar i vardagen efter vaccineringen är inget att ignorera. För den drabbade går det helt enkelt inte att ignorera eftersom det påverkar så många områden i livet.Dessutom tvingas många numera till mer eller mindre tung medicinering med allt vad det innebär nu och i framtiden. Både vuxna och barn!

Vi finns och vi tänker inte hålla tyst!

Vi är en grupp människor som fått bestående biverkningar efter Pandemrix. Vi finns i alla åldersgrupper och i hela landet, och har hittat varandra tack vare en blogg som heter Livet efter sprutan. Detta har även resulterat i en sluten grupp med samma namn på Facebook. Många medlemmar har mycket liknande reaktioner och symptom. Vissa har fått diagnoser som narkolepsi, hypersomni, ALS, ME/CFS, Guillain- Barrés-syndrom och förvärrad reumatism, men många har alltjämt odiagnostiserade tillstånd, såsom MS-liknande symptom men ingen MS-diagnos, svåra allergiska pågående reaktioner, förvärrad allergi och cirkulationsrubbningar.

”Blåsor/sår i munnen, hormonrubbningar, svår nervsmärta, neurologiska symtom. Stelhet, förlamande trötthet/matthet, konstant eller växlande influensakänsla i kroppen, oförklarliga temperaturökningar, svåra kroniska smärtor, ansiktsförlamning, krampkänsla, en onormalt snabb fysisk och mental trötthet, synrubbningar och andra ögonsymptom, känselrubbningar, yrsel, balanssvårigheter, huvudvärk, tryck i bröstet/svårt att andas utan att ha astma. Illamående, svagheter/domningar i armar, ben och händer, motoriska störningar, oförmåga att gå, oförmåga att prata.”

Läkemedelsverket och Socialstyrelsen har orsakat detta lidande och tar inte sitt ansvar

Enligt läkemedelsförsäkringen är det så här:

”För att en läkemedelsskada ska anses föreligga är det inte tillräckligt att skadan kan ha orsakats av läkemedel, utan denna orsak ska vara mer sannolik än någon annan tänkbar förklaring.”

De personer som haft turen att få sina skador godkända har på sin höjd blivit erbjudna 10 000-15 000 kr i ersättning för en troligtvis livslång sjukdom eller skada. Självklart vill de drabbade ha medicinsk hjälp och chans att bli friska och få tillbaka sina liv som de var innan vaccineringen, hellre än denna ersättning. Formuleringen av villkoren talar väl sitt tydliga språk. Hur lätt är det att bevisa förhållandet även om de drabbade tveklöst vet vad som orsakat symptomen? Att man som drabbad känner sig liten och maktlös i detta är kanske inte så svårt att förstå. Lägg till alla dem som inte blir trodda av sjukvården, då man inte kan hitta felet och heller inte ge diagnos.

Vidare borde även de vaccinerade som haft turen att inte drabbas av biverkningar vara rasande med tanke på vilken risk de faktiskt blev utsatta för. Tänk alla föräldrar som inte vågade annat än att göra som myndigheterna i det närmaste krävde! Och utsatte det käraste de har för en otrolig risk, både födda och tydligen även ofödda barn. Vi förstår att det är lättare att skaka av sig detta om man nu faktiskt inte drabbats, men egentligen borde alla föräldrar och medborgare känna sig enormt svikna och reagera! Hur ska man kunna lita på myndigheternas rekommendationer i framtiden?

Det är hög tid att på allvar ta upp detta ämne till debatt! I den bästa av världar skulle Läkemedelsverket ha vänt på det hela och kört med öppna kort från myndigheternas sida istället. Om man vänder på steken kan man ju i stället gå ut till allmänheten med en lista på en rad symptom som man trots allt vet många fått av vaccinet, och uppmana vaccinerade individer att reflektera över om det är något de drabbats av i samband med vaccinationen men inte själva satt i samband. Då skulle man få rättvis statistik! I stället för att hitta orsak och behandling läggs nu energin och resurserna på att mörka så mycket det går. Vi som är drabbade är bara toppen av ett isberg, det är det ingen tvekan om. Livet kommer kanske för många att aldrig bli sig likt igen på grund av detta.

Vi vänder oss nu till Er då vi anser att detta måste tas på allvar och inte får gömmas undan. Svenska folket har rätt att veta vad vi blivit utsatta för. Det kommer troligen att visa sig i framtiden vilket dåligt experiment detta var. Kunskapen och insikten om hur det förhåller sig borde vara av stort allmänintresse. Vi har ju inte resurser att driva detta ensamma, varken ekonomiska eller personliga. Vi är trots allt sjuka människor som kämpat envist i drygt tre år nu, inte bara med att få igång debatten, utan även med att få rätt till behandling och vård, rätt till sjukpenning och ett erkännande från myndigheterna. Vi är mycket tacksamma om ni vill engagera er i detta ämne!

Här kan ni läsa medlemmarnas egna berättelser som belyser ämnet och ger en nyanserad bild av hur verkligheten faktiskt ser ut för de drabbade. Många är för dåliga för att ens orka skriva ihop sin historia. Det är hoppet om en förbättring och rätt hjälp som gör att vi faktiskt orkar kämpa på. Vi har inte något val!

Vänliga och hoppfulla hälsningar från oss,

Medlemmarna i ”Livet efter sprutan”

Vaccine Nation – därför måste vi ifrågasätta vaccinernas säkerhet och effektivitet

By 4 kommentarer

I slutet av sjuttonhundratalet lyckades den brittiske läkaren Edward Jenner driva igenom en immuniseringsmetod med levande virus. Trots de mycket tvivelaktiga medicinska referenserna kring hela förfarandet, fortsätter det så kallade hälsoförebyggande arbetet med att få hela jordens befolkning att ta sina vaccinationer. Antalet vaccinationer som ges till spädbarn och barn stiger, och dagens doser av giftiga ämnen som injiceras ligger högre än rekommenderade  säkerhetsnivåer.

Ändå är de medicinska bevisen tydliga.  Metaller som tillsätts vaccinerna är mycket giftiga och kan orsaka neurologiska skador hos barn. Den långsiktiga effekten av global vaccination är fortfarande kontroversiell, ofullständig och tveksam i ljuset av mäktiga företagsintressen, intensiv lobbying och stora vinster förknippade med en miljardindustri.

I dokumentärfilmen Vaccine Nation utmanar den undersökande filmregissören dr Gary Null de grundläggande hälsopåståendena om att vacciner är helt säkra. Detta är en av de viktigaste frågorna för dagens barn och framtida generationer. Om vaccinering är säkert, vad kan förklara den snabba ökningen av autism och andra psykiska funktionshinder som nu uppnått epidemiska proportioner? Och varför gör myndigheter och läkemedelsindustri inte mer för att finna svaren på den stora ökningen av neurologiska sjukdomar hos barn?

Filmen väver samman intervjuer med många mycket sakkunniga medicinska forskare, privata läkare som specialiserat sig på autism, föräldrar till barn som drabbats av biverkningar efter vaccinering, kongressledamöter, vaccinationsaktivister, rättsliga myndigheter och många fler. Vaccine Nation får tittarna att uppmärksamma en ständig fara för våra barns hälsa och framtid.

Läs mer om filmen här

Sammanställning: Marina Ahlm

Jag drabbades hårt av influensavaccinet

By 8 kommentarer

Nu är det dags igen med nya vaccinationer inför en ny influensavåg. Svenska läkemedelsverket har köpt in vaccin för 1,5 miljarder svenska kronor. Detta skall enligt Läkemedelsverket genomföras under hösten med nya vaccinationer, fastän vi blev drabbade så hårt förra gången med hemska kroniska biverkningar.

Barnen och ungdomarna som fick narkolepsi har erbjudits 70 000 kronor per individ, men med ett stort men, då får de underteckna ett avtal om att inte driva någon rättslig process mot myndigheterna. Hur tolkar man sådant, jo att vi lever i ett väldigt ruttet samhälle.

”Vi andra som då har fått kroniska neurologiska biverkningar, vi är bara som de inbillade sjuka. Vi har massor med bevis, men alla myndigheter sticker huvudet i sanden och försöker trötta ut oss.”

Jag bara varnar alla tänk efter före innan ni tar årets influensaspruta, jag själv ångrar varje minut och sekund att jag tog detta vaccin i december 2009. Jag har förlorat mitt tal, kan inte svälja vanlig mat, får all min näring genom en sond numera. Mina muskler i nacken är delvis försvunna, detta gör att jag inte kan hålla mitt huvud upprätt längre. Plus att min vänstra arm nu också börjar bli förlamad. Jag har fått min diagnos, ALS . Så ser livet ut för mig i dag och tyvärr många med mig. Vi har till och med medlemmar i gruppen som inte har fått någon diagnos än, detta är tre år sedan som vi fick giftet insprutat i våra kroppar. Läkarna står fortfarande totalt hjälplösa. Men som tur är har vi bildat en grupp där vi stöttar varandra. Hur stort mörkertalet är sedan, detta kan vi bara gissa.

Insändare i Trelleborgs Allehanda