Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

epilepsi

”Min son började krampa dagligen efter Pentavac-sprutan vid fem månader”

By 2 Comments

Vår ”stora” pojke, idag fyra och ett halvt år, fick efter Pentavac-sprutan vid fem månader massor av kramper till och från. De började cirka en månad efter vaccinationen och han krampar än idag. Vi trodde i början att han hade fått epilepsi, men förstod efter ett tag hur det låg till.

Han har kramper i överkroppen, främst i armarna. De kommer flera gånger per dag, säkert tio gånger. När det är som värst krampar han ännu oftare. Han tänker inte på det själv än eftersom det ”alltid” varit så för honom. Han hade inga besvär alls innan vaccinationen. Jag är så ledsen att jag inte var tillräckligt medveten om detta innan! Jag är rädd för att andra barn ska reagera på honom som annorlunda när han kommer upp i skolåldern.

Detta samhälle gör en mörkrädd i de flesta områden tyvärr!

Tack för en fantastisk hemsida. Den borde vara obligatorisk att läsa för alla förstagångsföräldrar.

Therese

Myndigheterna vet att vaccin orsakar kramper – vaccinationstäckning viktigare än säkerhet

By Leave a Comment

Vaccin.me fortsätter att granska den rapport som Tomljenovic sammanställt på basen av de brittiska dokument hon fått fram via Freedom of Information Act. Joint Committee on Vaccination and Immunization (JCVI) har enligt Tomljenovics andra slutsats märkbart begränsat kontraindikationerna för att öka vaccinationsgraden, trots uppenbara och olösta säkerhetsfrågor.

Text: Linda Karlström   Del 3   Del 1   Del 2   Del 4

Det allmänna förtroendet för kikhostevaccinet hade sjunkit drastiskt redan i början av 1980-talet, och JCVI arbetade därför målmedvetet med att förbättra vaccinationstäckningen. Kommittén insåg att ett effektivt sätt att höja vaccinationstäckningen var att begränsa kontraindikationerna så att fler barn kunde vaccineras. Det var inte helt lätt att enas om vilka kontraindikationer som skulle tas bort. Genomgående var det dock ”vaccinets rykte” som var det viktiga att skydda, inte de sårbara barnen. En del medlemmar ansåg exempelvis att barn med sjukdomar i andningsorganen inte längre skulle vara undantagna vaccination, men man konstaterade snabbt att:

”Sjukdomar i luftvägarna associeras ofta med PSD, och därför är det en klok försiktighetsåtgärd att referera till dessa sjukdomar för att undvika en association mellan vaccin och PSD.”

På samma möte refererades till en studie som visade att barn som tidigare haft kramper löpte en större risk för krampanfall efter vaccination.

”Professor Miller underströk vikten av att upprätthålla det allmänna förtroendet för vaccinet och sade att man måste hindra barn med epilepsi från att vaccineras för att undvika en uppenbar association mellan vaccination och kramper.”

Man beslöt till sist, utan några som helst vetenskapliga grunder, att neurologiska störningar skulle anses vara ”stabila tillstånd” och att barn som led av dessa därför kunde vaccineras som vanligt. Detta trots att kommittén tagit del av National Childhood Encephalopathy Study som visade att av de 1167 undersökta barnen hade 39 blivit vaccinerade några dagar innan deras neurologiska sjukdomar började. Av dessa hade fem stycken haft neurologiska besvär redan innan den aktuella vaccinationen.

Man bestämde också att barn som har idiopatisk epilepsi i familjen inte löpte någon avsevärd risk för vaccinskador. Detta trots att man informerats om följande fall:

En 16 månader gammal flicka fick två dagar efter sin första dos av DTP i juli 1985 feber och en möjlig infektion i andningsvägarna. Två dagar senare fick hon ett stort krampanfall och togs in på sjukhus där kramperna fortsatte. I slutet av juli uppstod ytterligare krampanfall och hon dog 1 augusti, antagligen på grund av sepsis (blodförgiftning) orsakad av pneumokocker. Denna patient hade idiopatisk epilepsi i familjen.

Enligt JCVI:s eget utlåtande var risken för neurologiska skador efter vaccination med trippelvaccinet DTP inte bara fullt verklig, risken var dessutom relativt stor:

Av 12 barn med encefalopati (sjukdomar i hjärnan) fanns 2 dödsfall, och 5 barn med försämringar av olika grad vid ett års ålder. Den relativa risken för en akut vaccinassocierad sjukdom (kramper eller encefalopati) var 3,3.

Problemet med JCVI:s egna ändringar i kontraindikationerna var dock att kommitténs rekommendationer inte längre överensstämde med tillverkarnas bipacksedlar. Detta löste man på följande sätt:

3. JCVI har vid flera tillfällen begärt att vaccintillverkarna ska göra särskilda ändringar i sina produktblad, så att infon inte står i strid med JCVI:s officiella rekommendationer.

I protokollet från ett möte den 25 februari 1987 står det att man noterade att bipacksedeln för MPR-vaccinet från Merieux kontraindikerade användningen av vaccinet hos barn som haft kramper själva eller i familjen. Det bestämdes att man skulle ta kontakt med tillverkaren för att försäkra sig om att de modifierar denna text. På samma sätt gjorde man stora ansträngningar för att få tillverkaren att ändra sina kontraindikationer gällande DTP-vaccinet. Tillverkarna avvisade dock kommitténs begäran och detta orsakade stor oro hos JCVI. Man var rädd för juridiska problem, särskilt som det pågick en rättstvist angående skador från DTP-vaccinet. Ett organ i regeringen gick dock in och försäkrade att de officiella rekommendationerna inte måste överensstämma med tillverkarens egna bipacksedlar, eftersom råden från JCVI  kan anses komma från medicinska experter. De går före tillverkarna.

Trovärdigheten hos dessa medicinska experter kan starkt ifrågasättas, särskilt när man granskar protokollet från ett möte i juli 1987. Där framgår att JCVI och de brittiska myndigheterna vill göra allt för att allmänheten inte ska upptäcka följande utdrag ur ett protokoll från ett möte i februari 1987:

”Inga vetenskapliga samband har etablerats mellan DTP-sprutan och allvarliga neurologiska skador, men på basen av alla nuvarande bevis har vi kommit till slutsatsen att ett sådant samband kan existera. Vi håller också med om att bevisen tyder på att vaccinet orsakar kramper hos en del barn.”

De brittiska myndigheterna och JCVI verkar alltså ha varit fullt medvetna om att kikhostevaccinet orsakar kramper och allvarliga neurologiska skador hos barn. De har dessutom medvetet ansträngt sig för att mörklägga dessa fakta. Det är uppenbart att vaccinationstäckning prioriterats framom vaccinsäkerhet.

Text: Linda Karlström

Källor:

Secret government documents reveal vaccines to be a total hoax

The vaccination policy and the Code of Practice of the Joint Committee on Vaccination and Immunisation (JCVI): are they at odds?

”Min bror fick epilepsi efter vaccination i vuxen ålder”

By 10 Comments

Jag ser fler och fler människor som börjar misstänka ett samband mellan svininfluensavaccinet och epilepsi. Att narkolepsi är en tydlig biverkning kan man läsa spaltmeter om, men det finns inte en rad om epilepsi i media. Om man börjar läsa kommentarer på diverse sajter träder dock en annan bild fram.

Jag har en bror som vid 20 års ålder fick epilepsi efter vaccinet, och jag har aldrig gjort kopplingen innan jag läste kommentarer till liknande historier på er sajt. Allt jag vet är att det inte finns i släkten. Har ni några kontakter till andra som går i samma funderingar, eller finns det tydliga belägg att lägga den teorin bakom sig? Söker egentligen någon att prata med.

Text: Tony

Vår pojke tappade sitt tal och började undvika ögonkontakt

By 5 Comments

Min son föddes tre veckor för tidigt i april (efter en stressad graviditet, med många tonfiskmackor; jag gick på universitet fram till födseln och tog med mig sonen de sista veckorna). Han visade sig ha kraftig gulsot när vi skulle åka hem efter fem dagar (trots att man sett detta tidigare på neonatal sade man ingenting. BB låg i samma korridor. Det verkade föreligga en konflikt bland sköterskorna på de olika avdelningarna.) Han fick sola i 1½ dygn. Han var också orkeslös och blev tillmatad med mjölkersättning. Så jag antar att han fick en tuff start och tror nog att mjölkersättningen kanske skadade honom. Han ammade sedan i ca sex månader. Han hade ett epileptiskt anfall (smackade med tungan, såg ut att inte få luft) vid tre veckors ålder. Doktorn kollade hjärta o lungor, sen fick vi gå hem…

Text: G.B.

Han fick sedvanliga vaccinationer innan han var ett år; var lätt förkyld men jag fick svaret att ”det är inga problem”. En vecka senare skrek han hysteriskt en hel kväll och ville amma hela tiden. Det var definitivt något som var fel. Han har dock inte fått MPR-vaccinet och kommer inte att få några andra vaccinationer heller. Hans immunförsvar var allt annat än gott som bäbis. Han var ständigt förkyld under flera år! Varannan månad, hela tiden. Mycket hosta. Och doktorn skrev ut Mollipect i literflaskor… Och inget hjälpte. Han har även fått antibiotika mot borrelia två år i rad! Så här i efterhand kanske det ”bara” var allergiska reaktioner som gjorde hans kind illröd… Han hade väldigt ofta ett illrött öra också. Det är också ett tecken på allergi.

Han hade, från det att smakportionerna blev lite större, gått upp i brygga vid matning. Oroliga måltider alltså. Gnällig som baby enligt min sambo som var hemma med sonen från fem månaders ålder. Ett tydligt tecken på att hans tarmar var i olag redan som liten bäbis. Tänk om någon BVC-sköterska hade reagerat och försökt utröna vad problemet var.

Vid 1½ bröt epilepsin ut då han fick vattkoppor och feber. Vi förväntades vänta snällt i flera veckor på att specialistdoktorn skulle komma tillbaka från semester. Jag ringde mig till en tidigare tid. Den doktor vi träffade då ställde till så att N blev gravt felmedicinerad i en knapp vecka (fick en dos som skulle getts till en vuxen man). En annan läkare litade helt på den äldre doktorn och ansåg att våra frågor ”om doseringen verkligen kunde stämma”, var helt ointressanta! (”Doktorn” fick en prickning och ”läkaren” fick en anmärkning av Socialstyrelsen). Efter ett år, då han tappat sitt tal och började undvika ögonkontakt och vi skyllde allt på epilepsin, blev det ändå tydligt att det var något annat som var fel och vi sökte psykolog som slutligen gav besked att han var autistisk.

Jag tror alltså att min son föddes med en svaghet i hela systemet. Han fick ärva våra svagheter (dåligt immunförsvar/mage) och var ett ”offer” redan från början. Säkert är vaccinationen en del i det onda, men inte den enda.

Nu har han gått på GFCFSF-diet i fyra år och vi avstår från allt onyttigt i den mån det är möjligt. Lagar all mat själva, mycket grönsaker o frukt, äter aldrig socker. Har en näringsexpert från Köpenhamn som har hjälpt oss med tillskott. I Sverige fanns ingen hjälp att hitta när han var liten. Jag har aldrig fått ett enda gott råd från en läkare. (En omgång tester har han dock hjälpt oss att genomföra, men har ej kompetens att tolka siffrorna, ej heller intresse av dem). Nu ska vi snart träffa en homeopat från Norge. Kanske kan han rensa bort eventuella vaccinationsskador? Jag har provat det mesta som finns för att hjälpa vår son att växa. Tyvärr har han för det mesta inte velat bli hjälpt och då är det svårt…

Det är först de senaste månaderna som han mycket gärna har druckit sin smoothie full med nyttigheter, och nu den senaste veckan lägger han gärna upp sig för sin dagliga MB12-spray. Inget kan förvåna mig mer. Han har alltid avskytt att få saker i näsan : ) Plötsligt kan han sträcka ut tungan, han kan fnysa med näsan, han sätter sig upp och cyklar för första gången, han är på sprudlande humör.  Nu är han snart nio år, går i vanlig klass med resurs. Han kommer dock att börja på en autismskola med endast 12 elever i trean då  vi hoppas att han med hjälp av kunnig personal  äntligen lär sig att läsa och skriva.

Ja, det är en vinglig väg mest hela tiden och det är beklämmande att läkare och skolvärlden inte har mer koll på autism och andra neuropsykiatriska sjukdomar. De har inte en aning om hur det hänger ihop! Och är SÅ ointresserade av att lära sig av de som har lärt sig den hårda vägen: föräldrarna. Tänk om de ville öppna upp ögonen och öronen och ta till sig kunskap från andra länder där kunskapen ligger på ett helt annat plan. Tack och lov för internet! Så mycket som jag har lärt mig (och fortsätter lära mig dagligen) där!

Det som har hjälpt honom är definitivt kosten och näringstillskotten. Kosten hjälpte honom att förstå vad en toalett var till för när han var fem år. Efter en månad utan mjölkprotein och två veckor utan gluten kände han när han var kissnödig och visste vart han skulle gå! Det hade inte fungerat alls innan kostomläggningen. Tillskotten har gett språket en skjuts och han pratar nu mycket bra. Hans mage mår bra, men han har en del parasiter i tarmarna som vi behandlar med hjälp av vår danska näringsexpert. Det finns säkert annat som han behöver för att fortsätta utvecklas, men allt kostar stora summor pengar och de finns inte. Om alla tester fanns inom sjukvården, om kunskapen fanns inom sjukvården… så mycket enklare det hade varit.

Text: G.B.

Nästan blind efter influensavaccin

By Leave a Comment

Jag tog en influensavaccination oktober -93, och för att göra en mycket lång historia kort så vaknade jag dagen efter sprutan och var nästan helt blind. Stora doser cortison och cellgifter sattes in. På grund av det så fick jag stora inflammationer i lederna och det hjälpte heller inte synnervsinflammationen som jag hade drabbats av. Det tog 6-7 månader innan synen förbättrades succesivt, men aldrig helt.

Därefter har jag utvecklat förlamning i skulderbladet, ledvärk, muskelvärk, huvudvärk, trolig epilepsi, orolig hjärtverksamhet, trolig SLE-liknande sjukdom, minnessvårigheter, enorm trötthet… m.m.

Jag har haft återkommande skov och påverkan på ögonen fyra gånger efter detta och varje gång så får jag permanenta skador på ögonen…

Under denna tiden jobbade jag inom hemtjänsten och alla beordrades att ta sprutan så vi inte skulle smitta dom gamla….

I dagsläget ligger jag på Lunds patienthotell och får strålning för min bröstcancer….

Detta är en mycket förkortad version av min sjukdomshistoria.

Text: Diane Bengtsson