Här följer den fjärde delen i Vaccin.me:s granskning av det 45-sidiga dokumentet som återger klara bevis på att brittiska regeringen tillsammans med sin expertkommitté JCVI avsiktligt pådyvlat befolkningen hälsovådliga vacciner i syfte att upprätthålla vaccinationstäckningen.
Text: Linda Karlström
4. JCVI har ihållande åberopat metodologiskt tvivelaktiga studier för att främja vaccination, medan de samtidigt avfärdat oberoende forskning.
Genom åren har JCVI konsekvent hävdat att mpr-vaccinet är säkert, och hänvisat till studier som har bevisats vara antingen irrelevanta, ofullständiga, eller metodologiskt tvivelaktiga. Bland annat har kommittén hänvisat till en studie av Chombonne, som inte fann några samband mellan mpr-vaccin och autism. Kommittén var överens om att denna studie var övertygande. När däremot det högt ansedda Cochrane-institutet granskade denna studie nåddes följande slutsats:
”Antalet systematiska fel i denna studie är så stort att det är omöjligt att tolka resultaten.”
Under ett möte i november 2002 diskuterades fem artiklar som visade ett samband mellan mpr, autism och/eller mag-tarmsjukdomar. Slutsatsen blev, att de nya bevisen inte förändrar synen på mpr: det fanns inga bevis som stöder ett orsakssamband mellan mpr-vaccin och autism och mag-tarmsjukdomar. Detta visar tydligt hur snabba regeringen och JCVI var att avfärda studier som talade mot vaccin, medan de okritiskt tog till sig studier som visade att mpr inte orsakar skador. Trots att det idag tillkommit åtskilliga oberoende studier som alla visar på ett klart samband mellan mpr och autism, fortsätter JCVI att hävda att vaccinet är säkert. Så sent som år 2011 avfärdade man en studie som visade på allvarliga problem med användningen av hjälpämnen, så kallade adjuvanser, i vacciner. Studien visade att adjuvanser (t.ex. skvalen och aluminium, övers.anm.) orsakar autoimmuna sjukdomar. Kommittén ansåg dock att studien inte var något att oroa sig över.
5. JCVI har ihärdigt och kategoriskt bagatelliserat säkerhetsproblem medan vaccinfördelar har uppförstorats.
I ett möte 1986 deklarerades att man från experthåll bör ta avstånd från ordet ”hjärnskada” när man talar om kikhostevaccin, eftersom det ger för negativa associationer. Detta trots att kommittén redan år 1981 konstaterat att dtp-vaccin orsakar neurologiska skador. Uppenbarligen måste man ha ansett det vara mycket upprörande att vaccin kan orsaka permanenta hjärnskador – så pass upprörande att det inte ens förtjänade en vetenskaplig granskning. Det föreslogs nämligen att en studie skulle göras på förekomsten av allvarliga neurologiska störningar hos barn och förhållandet till kikhostevaccin. Men kommittén och regeringen beslöt enhälligt att:
”Det är orimligt att be barnläkarna rapportera under en period av sex år.”
Man bestämde samtidigt att inga försök till att studera neurologiska komplikationer av kikhosta skulle göras. På detta sätt kunde man aldrig påstå att vaccinet orsakade mer skador än själva sjukdomen, eftersom det inte fanns några studier att jämföra.
Vidare diskuterade man komplexa feberkramper:
” Dessa definierades som längre än 10 minuter, eller återkommande under 24 timmar. Vaccin kan orsaka sådana kramper och man antar att 10 procent av sådana komplexa kramper resulterar i permanent handikapp.”
Man menade att allmänheten inte är medveten om betydelsen av feberkramper. Antagligen skulle medvetenheten vara större om det inte vore för att:
”Ordförande påminde deltagarna om att protokollen, pappren och informationen framför dem är hemliga och får inte avslöjas.”
Ett ständigt problem för JCVI var allmänhetens bristande förtroende för dtp-vaccin. Det hade ju visat sig orsaka hjärnskador. I ett möte 1989 bestämde man därför att den statistiska informationen angående risken för hjärnskador skulle döljas. Man menade att oberoende av vilket riskförhållande som presenterades för allmänheten så skulle det ändå anses som en vetenskapligt bevisad risk. Därför skulle man istället understryka fördelarna med vaccination.
På tal om fördelarna med vaccination är det värt att nämna att JCVI under ett möte i april 1988 konstaterade att utbrott av difteri sker i välvaccinerade befolkningar. Innan introduktionen av mpr-vaccinet hade också JCVI varit överens om att det inte fanns någon orsak att rutinmässigt vaccinera mot påssjuka, eftersom komplikationer av sjukdomen är mycket ovanliga.
I maj 2001 diskuterades allvarliga rapporterade biverkningar av dtp/Hib-, polio-, BCG-, hepatit A- och hepatit B-vaccin de senaste tre åren. För samtliga vacciner utom ett hade de allvarliga biverkningarna ökat. Ökningen gällde främst kardiovaskulära problem samt andningsproblem och plötslig spädbarnsdöd. Kommitténs slutsats efter genomgången blev ”Totalt sett fanns det inga nya säkerhetsproblem.”
På samma möte uppmärksammade man också problemen med vaccinföroreningar som kommer från både djurvävnad och mänsklig vävnad. Att vacciner kan vara bärare av galna ko-sjukan (BSE) var inget nytt, kommittén var mer intresserad av att veta vid vilken tidpunkt man kan räkna med att alla dessa förorenade vacciner är distribuerade. Eftersom BSE-smittan finns i själva ”grundsatsen” (master seed) för vacciner, blev svaret att man ogärna tillverkar nya grundsatser för vacciner som använts länge. Detta kan nämligen påverka vaccinets säkerhet och effektivitet.
Och det är klart – om man tar bort källan till en potentiell galna kosjukan-smitta så ändrar naturligtvis vaccinets säkerhetsprofil.
Text: Linda Karlström
Källor:
Secret government documents reveal vaccines to be a total hoax
