• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • OM VACCIN.ME
    • Redaktion
    • Därför ifrågasätter vi vaccination
    • ADMIN
    • ARKIV
    • GDPR
  • FÖREDRAG
  • Pressmeddelanden
    • Pressmeddelande 5 feb 2012
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
    • Pressmeddelande 29 dec 2011
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
  • LÄNKAR
  • KONTAKT
  • ANMÄL BIVERKNINGAR
  • TIPSA OSS

Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

  • HEM
  • DEBATT
    • EFFEKTIVITET & SÄKERHET
  • BIVERKNINGAR
    • NARKOLEPSI
  • SJUKDOMAR
    • IMMUNSYSTEMET
    • SJUKDOMAR
  • VACCINER
    • DJURVACCINATION
  • EXPERTER
  • MEDIA
    • MEDIA
    • INTERVJUER
    • DOKUMENTÄRFILM
    • FILM
    • BOKTIPS
  • RÄTTSFALL
  • BERÄTTELSER
    • SKICKA IN DIN TEXT

SIDS

Forskning visar att det finns en befogad oro kring vacciners säkerhet

12 juni, 2013 By Marina 2 kommentarer

The Greater GoodOne of the first arguments people make when they are introduced to the idea that vaccines could be causing harm is, “That isn’t so, check the science.” THE GREATER GOOD Team fully agrees with this premise. This compilation of research contains over 180 papers published in peer reviewed medical and scientific journals that explore and discuss injuries linked to vaccines.

We have compiled this catalogue of science to help parents, lawmakers, medical practitioners and scientists understand several important points about the vaccine issue:

  • There is abundant science published in mainstream medical and scientific journals suggesting cause for concern about the safety of vaccines
  • The vaccine debate is not a debate between parents and doctors but rather amongst scientists with opposing views
  • Vaccines may be linked to a host of chronic illnesses and conditions such as asthma, allergies, learning disabilities, behavioral problems, autism, unexplained infant death and autoimmune diseases such as diabetes, rheumatoid arthritis, lupus, MS, and others
  • There are connections between the gut, immune, and neurological issues often seen in vaccine injuries

This compilation does not contain all the science on vaccines but rather the science that suggests cause for concern. Readers should understand that the research cited here does not prove all the conditions mentioned are caused by vaccines. Rather, this research demonstrates that vaccine safety concerns are valid and warrant further investigation to fully evaluate the true long-term impact of vaccination. 

The Greater Good Research PDF

[Läs mer…] om Forskning visar att det finns en befogad oro kring vacciners säkerhet

Arkiverad under: EFFEKTIVITET & SÄKERHET Taggad som: allergi, astma, Autism, autoimmuna sjukdomar, diabetes, inlärningssvårigheter, kronisk sjukdom, Marina Ahlm, MS, neurologiska besvär, reumatism, SIDS, The Greater Good

Norska staten medger att kikhostevaccin orsakar hjärnskador – familjer får ersättning

31 januari, 2013 By Linda Karlström 9 kommentarer

Den nionde oktober 2006 sände norska Dokument 2 ett program om Svein Erik Berners mångåriga kamp för att få staten att erkänna att det finns ett troligt samband mellan ett trippelvaccin som gavs på 80-talet och hjärnskadade barn. Dokumentären berättade historien om Svein Erik Berners son, 25 år gamle Eilert, som år 1981 fick trippelvaccinet och några dagar efteråt blev inlagd på Rikshospitalet efter en kraftig vaccinreaktion. Där konstaterade läkarna att han var hjärnskadad, mest troligt på grund av det vaccin han fått. Men hans skada blev inte registrerad hos Folkehelseinstituttet, som hade ansvaret för att registrera och följa upp biverkningar och allvarliga biverkningar (komplikationer).

Med Eilerts fall som utgångspunkt belyste dokumentären hur Folkehelseinstituttet, som producerade och distribuerade vaccinet, mottog talrika problemrapporter om trippelvaccinet, utan att följa upp eller vidarebefordra rapporterna. Vidare dokumenterades att hälsomyndigheterna kände till att det egenproducerade vaccinet inte höll måttet när det gällde folkhälsa, och att rädslan för trippelvaccinets biverkningar gjorde att vaccinproduktionen år 1984 stoppades av dåvarande socialminister Leif Arne Helöe och hälsodirektör Torbjörn Mork.

Dokumentären tog också upp etiska frågeställningar knutna till det nationella vaccinationsprogrammet: en stor statlig myndighet hade i många år fört befolkningen bakom ljuset genom att mörka stora svagheter i vaccinproduktionen, av rädsla för att sanningen om detta skulle stoppa all barnvaccination – vilket skedde i flera andra länder.

Veckan efter att Dokument 2 visade filmen om hjärnskadade Eilert Berner fick redaktionen över 50 förfrågningar från tittarna. Dessa var förfrågningar från anhöriga med vaccinskadade barn. Flera av dem hade blivit avvisade på samma sätt som Berner och några var inte klara över att det fanns ett möjligt samband mellan trippelvaccinet och hjärnskador.

Det politiska ledarskapet i hälso- och omsorgsdepartementet agerade också. Statsrådet Sylvia Brustad krävde en redogörelse från Folkehelseinstituttet, och ärendet kom också upp i Stortingets vanliga frågestund den åttonde november 2006.

”-Så hörde jag pappa ropa: rädda mitt barn, rädda mitt barn! Jag ska bära honom med händerna hela livet om ni bara kan rädda mitt barn!”

Dokument 2: Berners barn from Ole Freeman on Vimeo.

Översättning från norska: Fred S Jarl

Arkiverad under: DOKUMENTÄRFILM Taggad som: DTP-vaccin, Eilert Berner, Folkehelseinstituttet, hjärnskada, kikhostevaccin, plötslig spädbarnsdöd, SIDS, trippelvaccin

Kritiken mot vaccinationer

6 november, 2012 By Marina 3 kommentarer

Under de senaste åren har motståndet mot vaccinationer ökat i Sverige och västvärlden. Kurera har gjort en sammanfattning utifrån Peter Wilhelmssons bok Friskare barn.

”En vaccination kan också alstra andra typer av sjukdomar. Fenomenet heter provokations­sjukdomar. Det sker genom att latenta virus- och sjukdomshärdar aktiveras av vaccinet. Vissa sjukdomar som satts igång av vaccinationer bryter inte ut förrän flera år efter vaccineringen. Vaccinet sätter igång en nedåtgående spiral och sjukdomsutveckling. När vacciner inducerar virus direkt i blodomloppet belastas immunförsvaret, vilket kan orsaka kroniska sjukdomar och ”förvirra” immunförsvaret så att det angriper kroppens egna organ”

”Ingen expert kan förutse hur en viss person kommer att reagera på en vaccination. Indi­videns reaktion beror på hans eller hennes genetiska och tidigare immunologiska bakgrund. Man kan inte veta i vilken immunologisk situation ett litet barn befinner sig vid tillfället för en vaccination”

”Vaccinationer är ett tveksamt skydd mot sjukdom. Historien visar att många vaccinations­kampanjer har misslyckats när det gäller att skydda barn från sjukdomar. Istället visar historien att förbättrad hygien är den största anledningen till hälsoförbättringar, utrotning av svåra smittsamma sjukdomar och en ökad livslängd. Man kan också se att smitt­samma sjukdomar kommer och går i perioder, oavsett om man vaccinerar eller inte. De som drabbas är barn som bor i områden där fattigdom, dålig hygien och näringsbrister råder.
Vissa virus ändrar ständigt form och en vaccination fungerar endast för en typ av virus. Det finns till exempel hundratals olika virus som orsaker förkylning och dussintals som orsakar influensa. Med nuvarande teknologi är det omöjligt att formulera ett säkert och effektivt vaccin för varje virus”

Läs hela artikeln

Arkiverad under: BOKTIPS Taggad som: Autism, Friskare barn, kritik, Kurera, Peter Wilhelmsson, SIDS, Vaccin

Dödlig injektion: ”Min dotter genomled alla helvetets kval medan vaccinet angrep hennes immunsystem”

29 maj, 2012 By Linda Karlström 12 kommentarer

Idag är det min dotters sextonårsdag. Vi kommer inte att fira den. I stället tänder jag ett ljus, och när jag blåser ut det ska jag önska mig en sak till minne av min dotter. Min önskan är att alla mödrar över hela världen förser sig med kunskap tillräcklig för att kunna fatta välinformerade beslut, så att de kan förhindra onödiga tragedier. Och så att de kan besparas min smärta.

Text: Christine Colebeck  / Svensk översättning: Anna Wahlgren

Efter 41 veckors graviditet kom Laura Marie till världen den 27 juli 1986. Hon var en helt perfekt, frisk liten baby. Hemma välkomnades vi av släkt och vänner, som ivrigt väntade på att få möta den nya familjemedlemmen. De överöste henne med så många söta, rosa små klänningar, att vi skrattade och sa att hon förmodligen aldrig skulle hinna använda dem alla under en livstid.

Livet förändrades fullständigt. Nu handlade det om vagnpromenader i parken, hälsa på vänner, byta blöjor, nattamma och att shoppa ännu fler rosa klänningar… Vi var föräldrar nu, vi hade en familj, och vårt barn var fullkomligt perfekt.

Jag tog Laura till flera babykontroller hos min barnläkare, en älskvärd, vänlig äldre kvinna. När Laura blivit tre månader var doktorn mycket nöjd med hennes utveckling och viktuppgång. Hon vaccinerade henne med DPT och OPV (difteri, kikhosta, stelkramp samt polio). Jag ställde inte ens några frågor. Alla mina vänners barn hade ju fått samma vaccin, och det var ju självklart att alla ”goda mödrar” skulle vaccinera sina barn för att skydda dem. Jag lämnade barnläkarmottagningen och gick hem.

Laura var orolig och skrek, vilket var ovanligt. Hon grät hela vägen hem i vagnen. När vi kom hem märkte jag att hon hade kissat så mycket att hon vätt ner hela vagnen. Hennes gråtande övergick i höga, ihållande skrik, och hon fick feber. Benet där hon injicerats svullnade upp, blev rött och kändes hett. Jag ringde till barnläkaren, som sa att detta var ’normalt’. Hon tyckte jag skulle ge henne Tempra (liknande Alvedon, övers. anm). Jag gav henne barntempra och kände mig bättre till mods. Barnläkaren hade ju försäkrat mig om att allting var som det skulle.

Men Laura fortsatte skrika, och nu kunde jag inte längre trösta henne. Varenda instinkt i mig sa att detta inte alls var normalt. Men jag var ung, det var mitt första barn och jag litade på doktorn. Jag kunde inte ens ta Laura i famnen – hon skrek som besatt så fort hennes ben berördes, vilket tycktes orsaka henne en förfärlig smärta. Till slut la jag henne i den gungande vaggan, där hon grät sig till sömns. Då blev jag lättad. Tempran verkade, doktorn måste ha haft rätt! Jag började känna mig dum för att jag hade varit så orolig. Men kort därefter vaknade Laura och började skrika igen. Hela eftermiddagen skrek hon och sov, skrek och sov om vartannat.

Hon ville inte äta. Hon hade ingen aptit, och ingenting kunde få henne att sluta skrika. Till slut var det sängdags, och hon grät förtvivlat i sin spjälsäng tills hon somnade. Hon hade aldrig fått skrika sig till sömns förut. Jag kände mig hemsk som lät henne göra det, men tog jag upp henne och försökte hålla henne i famnen skrek hon bara ännu mer.

Min man kom hem från jobbet, och jag berättade för honom om allt som hänt under dagen. Laura sov nu gott i sin spjälsäng. Vi var båda lättade över att hon verkade må bättre och beslöt oss för att inte oroa oss… Jag borde ha oroat mig!

På morgonen vaknade jag och insåg bestört att min man hade försovit sig. Omedelbart visste jag att något var fel, något annat och mer. Jag sprang bort till spjälsängen i en känsla av fasa. Laura såg inte ut som hon skulle. Jag stängde ögonen hårt och öppnade dem igen, i förhoppningen att jag bara hade drömt. När jag såg på henne igen var hon livlös. Hon var död!

Jag kom i chock. Allt som hände sedan är ett virrvarr, en dimma. Jag minns att jag rörde vid henne och hon var varm. Mycket varm. Jag skrek åt min man att ringa 911.

Jag stod och såg på medan han gjorde hjärt- och lungräddning. Min kropp var stel, jag kunde inte röra mig. Förgäves försökte han återuppliva vårt barn. Han ropade till mig att öppna för sjukvårdarna, och jag förpassades tillfälligt tillbaka till verkligheten och gick och öppnade dörren. Jag kunde röra mig men inte tala. Jag bara stod där och skakade stumt på huvudet och kände mig fullständigt hjälplös, medan horder av vårdpersonal, poliser och brandmän rusade förbi mig in i vårt hem. Jag grät inte, jag ville bara skrika åt dem att lämna vårt barn i fred. Hon låg på golvet och de bearbetade häftigt hennes lilla kropp där i den gulmålade barnkammaren med clowner på tapeterna. Jag stod där och bad i mitt tysta huvud att de måtte lämna henne i fred och ge sig av från hennes sovrum, så att jag kunde få vakna upp ur denna mardröm.

Sedan hörde jag någon säga att det fanns en svag puls, och en strimma av hopp genomfor mig. Någon rusade iväg med henne till ambulansen. Det var då brottsundersökarna tog oss avsides och började fråga ut oss. De ansåg att jag och min man skulle förhöras i skilda rum. Jag förstod genast att de misstänkte att det var vi som hade gjort detta mot vårt barn. Alla vet ju att friska barn inte bara dör, helt plötsligt. Inte utan orsak. Jag var tyst. Inom mig hade tanken redan slagit rot att allt säkert var mitt fel, och även om jag inte visste vad det var jag hade gjort som lett till döden för vårt lilla barn var jag övertygad om att jag bar skulden. Kanske bestraffades jag av Gud för synder jag begått. Kanske var det för att jag låtit henne skrika sig till sömns den natten. Faktum förelåg: mitt barn var dött. ’Goda mödrar’ har inte döda barn.

Min man protesterade högt och ljudligt mot utfrågningen och krävde att vi omedelbart skulle få åka till sjukhuset för att vara hos vårt barn. Efter en evighet tog poliserna oss dit och lät oss vänta i ’bad news’-rummet. När läkaren kom, insisterade han på att vi skulle sitta ner innan han sa någonting. Han började med att berätta hur de hade försökt med det och detta, och sedan, till sist, uttalade han de ord som kommer att eka i huvudet resten av mitt liv: ’Hon är död.’

Barnläkaren, som jag respekterade så och höll av, bröt ihop och grät när jag ringde och gav henne beskedet. Hon var utom sig. Ömsom försvarade hon vaccinet – som hade sagts henne var harmlöst – ömsom förbannade hon det och beskyllde det för att ha tagit livet av mitt barn. Hon anklagade bittert dem som intalat henne att vaccinerna var säkra. Och hon berättade för mig om en annan patient hon haft, en liten pojke, som nyligen hade dött efter denna samma vaccination.

Sedan tog poliserna hem oss för att ställa fler frågor, och de ställde dem om och om igen tills de väl tröttnade på att fråga. Förhöret kretsade ständigt kring vår inblandning. Därefter genomsökte de huset på jakt efter något tecken på intrång utifrån. Gång på gång sa min man till dem att det måste vara vaccinationen som dödat vårt barn. Gång på gång beskrev han lilla Lauras fullständigt oigenkännliga beteende, det som hon hade uppvisat efter att ha blivit vaccinerad.

Alla vi kände kom till vårt hus. Jag kokade kaffe och plockade i ordning precis som om det vore vilken dag som helst som vi hade ’gäster’. Chock är ett välsignat förskonande tillstånd. Man vet inte att man befinner sig i det.

Mina föräldrar envisades med att ta hem mig några dagar, medan min man och hans vänner tog på sig den förfärliga uppgiften att packa ihop barnkammaren. Jag förmådde inte längre se den. Rummet jag så kärleksfullt hade gjort i ordning stod nu tomt. En enda stor smärta bodde därinne.

Många dagar senare, efter Lauras begravning i den vita lilla kistan, som var så liten att min man bar den ensam, släppte chocken och jag grät floder. Jag grät för allt jag aldrig skulle få uppleva med min dotter. Alla danslektioner jag aldrig skulle få ta henne till, hennes bröllop som jag aldrig skulle få övervara, de barnbarn jag aldrig skulle få, alla drömmar jag aldrig skulle få dela eller förverkliga med henne… Det var en tomhet inom mig som hotade att sluka mig levande. Jag föll genom avgrunder av sorg under dessa de mörkaste dagarna i mitt liv.

Brottsundersökarna nöjde sig slutligen och avskrev misstanken att vi hade misshandlat vårt barn till döds. Granskningen av hennes död avslutades. Vi lämnades utan svar.

Läkarna ville inte höra talas om att hennes död på något sätt kunde relateras till vaccinet. En efter en vägrade de att svara på våra många frågor. Jag fick hela tiden höra att vaccinerna var för ’the greater good’ – det huvudsakligen bästa. Jag fick till och med höra att förlust av själva livet genom immunisering var ’förväntat’ i kampen mot sjukdomarna, och att dessa dödsfall ansågs ligga på en ’acceptabel’ nivå. Det kändes inte det minsta acceptabelt för mig – jag som var en mor vars famn ekade tom, värkande av längtan efter mitt barn.

Månader senare talade coronern om för oss att dödsorsaken hade fastställts till SIDS (Sudden Infant Death Syndrome), alltså ’okänd dödsorsak’. Vi förvägrades en kopia av obduktionsprotokollet. Det tog oss nästan ett år att få tillgång till rapporten. Till vår förfäran kunde vi då se att obduktionssammanfattningen var en ordagrann beskrivning av vaccinproduktens biverkningar under rubriken kontraindikationer:

’Plötslig spädbarnsdöd har rapporterats som en följd av administrerandet av vacciner innehållande difteri- och stelkrampstoxoider samt kikhostevaccin. Emellertid är inte signifikansen av dessa rapporter helt klar. En vanlig faktor är åldern då den första immuniseringen (vaccinationen) gjordes, mellan 2 och 6 månader, en period då de flesta fall av plötslig spädbarnsdöd befunnits inträffa, med en kulmen vid 2 till 4 månader.’ – – –

Vacciner dödar i mycket större omfattning än vi förleds att tro. Vi får veta att fördelarna överväger riskerna, men många av de sjukdomar vi vaccinerar mot är varken farliga eller livshotande. Det är däremot själva vaccinet med sin potential att döda.

Jag kan försäkra er alla att döden genom vaccination varken är snabb eller smärtfri. Jag kunde bara hjälplöst se på hur min dotter genomled alla helvetets kval under sin utdragna dödskamp. Hon skrek ohyggligt och sprätte ryggen i båge medan vaccinet angrep hennes omogna immunsystem. Gifterna till konserveringsmedel invaderade hennes lilla kropp och attackerade hennes livsviktiga organ tills de kollapsade, ett efter ett. Hennes djävulska plågor var en syn som kommer att hemsöka mig för alltid. Jag hoppas ingen annan förälder någonsin ska behöva bevittna detta.

En dödsdom som anses alltför omänsklig för denna delstats mest våldsamma brottslingar utdelades till min vackra, oskyldiga, späda lilla flicka: döden genom dödlig injektion.

Text: Christine Colebeck  / Svensk översättning: Anna Wahlgren


More from Christine Colebeck on vaccines

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: Christine Colebeck, DTP, OPV, plötslig spädbarnsdöd, SIDS

Vaccination – The Hidden Truth about vaccinations

14 mars, 2012 By Marina Lämna en kommentar

Vaccination – The Hidden Truth about vaccinations and documents how vaccinations are causing more problems than they are helping. 15 people, including Dr. Viera Scheibner, five medical doctors, other researchers, and parents’ experiences, reveal what is really going on in relation to illness and vaccines.

Arkiverad under: DOKUMENTÄRFILM Taggad som: SIDS, The Hidden Truth, Vaccin, vaccinationer, Viera Scheibner

Primärt sidofält

Sök

Vi finns på Facebook och Twitter sedan 2013

Prenumerera på bloggen via epost

Senaste kommentarer

  • bjornwiklund om Läkare varnar: vår utbildning om vacciner är otillräcklig
  • petergrafstrm om Government of Sweden to Stand Trial for Persecuting Vaccine Skeptics
  • elin om Government of Sweden to Stand Trial for Persecuting Vaccine Skeptics
  • Martin Gustavsson - Vetenskapliga partiet om Dr Robert Malone: Covidvacciner förstör människors immunitet och industrin kände till riskerna
  • Sonja Brimberg om Dr Robert Malone: Covidvacciner förstör människors immunitet och industrin kände till riskerna

SAKNAS OFTA VETENSKAPLIGA BEVIS FÖR VACCINERNAS NYTTA

Läkemedelsboken 2014
Läkemedelsboken 2014 från Läkemedelsverket bekräftar vad vaccinkritiker säger: Det saknas hållbart stöd i forskningen för att vacciner fungerar. Läs mer
Facebook RSS Soup Twitter

ANDRA SAJTER SOM DISKUtERAR VACCIN

  • NewsVoice om vaccin
  • Vaccinationers baksida
  • Vaccinationsdiskussioner
Cliquez ici pour  traduire en francais
Donera 200 kr

REDAKTÖREN / LINDA

Välkommen till vår informationssajt om vacciner och deras biverkningar. Vårt syfte är att lyfta fram den forskning och erfarenhet som medvetet tystas ner av sjukvårdsapparat och myndigheter. Alla har rätt att göra informerade val. Välkommen att skicka in din egen berättelse om hur du eller dina barn påverkats av vaccination. Använd också vårt vetenskapliga rapporteringsformulär.

Copyright 2011-2017 Linda Karlström · Sajtbygge: sasser.net