Nej, säger en dansk studie. Ja, säger tusentals drabbade barns föräldrar samt alltfler människor inom olika kunskapsområden världen över. Ulf Brånell, alias ”Kloka gubben”, en välkänd profil inom svensk alternativmedicin som innehar en grundlig vetenskaplig utbildning, har gjort en granskning av denna studie som återpubliceras här.
Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto
FELKÄLLA 1: Barn hinner inte få autism av vaccinerna innan de faller ur studien
Av totalt aktuella 537 303 barn * 12 levnadsår = 6,5 miljoner möjliga personår för barn 0-12 år födda 1991-98 har endast 2,1 miljoner personår observerats. De yngre barnen har kunnat följas endast från födseln till studiens avslutande ca 2001. De äldsta barnen bidrar alltså till studien med proportionellt betydligt fler ”personår” än de yngsta.
Genomsnittsåldern för hela den studerade populationen är 2,1/6,5 *12 = ca 4 levnadsår. Observationerna har alltså i normalfallet avbrutits långt före den ålder då autism brukar diagnosticeras – enligt studiens egna uppgifter: 4,25 – 5,25 år. Vid ca 4 års ålder ges också vanligen den andra MMR-vaccinationen.
De yngsta ålderskohorterna har nätt och jämt hunnit vaccineras innan de ”förts ur rullorna”. De bidrar alltså till ”antalet vaccinerade barn” , men inte med någon större chans att hinna bli diagnosticerade med autism till ev följd av vaccineringen.
Där barn hunnit diagnosticeras med autism innan de uppnått vaccineringsåldern kan de ha kommit att räknas som ”ovaccinerade autistiska barn”.
Detta utgör systematiska och okontrollerade felkällor som leder till att vaccinernas ev autismframkallande roll underskattas.
FELKÄLLA 2 : Genetisk autism späder ut de få fall av vaccinframkallad autism som hinner uppdagas
Det är ostridigt att ett visst antal autismfall etc inte orsakas av vaccination, utan av t ex genetiska faktorer och kan i regel diagnosticeras under de första levnadsåren, ofta före vaccinationsåldern. ..Eventuellt vaccinframkallad autism kan dock knappast diagnosticeras innan den framkallats. En ev autismframkallande effekt av MMR-vaccin nr 2 (normalt i fyraårsåldern) har små möjligheter att upptäckas i studien , eftersom huvddelen av barnen i högre åldrar fallit ur studien. Barn ur de senare årskullarna faller ur studien t o m innan den första vaccinationen kan ha visat sin ev effekt.
De flesta fall av genetiskt orsakad autism bör därför upptäckas av studien, medan endast vissa fall av vaccinframkallad autism kan uppdagas. Fynden av en ev vaccinframkallad autism späds i studien på så sätt ut med genetisk autism betydligt kraftigare än i verkligheten. Den statistiska verkan av detta är att vaccinerade såväl som ovaccinerade barn tenderar att visa likartad autismfrekvens.
Detta utgör en systematisk felkälla som kraftigt försvagar möjligheten att upptäcka ev vaccinframkallad autism.
FELKÄLLA 3: Autistiska barn kan systematiskt ha klassificerats som ovaccinerade
18% av barnen sägs vara ovaccinerade, 82 % vaccinerade. De vaccinerade barnen beräknas enligt studien med säkerhet vara vaccinerade först vid fyllda tre år. Genomsnittsåldern vid vaccineringen kan uppskattas till ca 1,5 år.
Det är oklart hur studien kategoriserat barn som diagnosticerats med autism före treårsdagen, och som vaccinerats efter diagnosen. Likaså är det oklart hur barn som vaccinerats första gången efter treårsdagen klassificerats.
Anledningen till att 18% av barnen ej vaccinerats lämnas också i studien okontrollerad och okommenterad. Bland kontraindikationerna mot vaccinering finns nedsatt hälsostillstånd, immunologiska processer och pågående neurologisk sjukdom eller störning – dvs bl a indikatorer på tarmstörnings-autism-syndrom.
Att fall av dessa olika slag måste finnas är uppenbart. Att de inte kommenteras måste betyda att författarna inte observerat de statistiska effekter detta kan ha.
Om barn kunnat undgå vaccinering av hälsoskäl – bedömda eller misstänkta, av föräldrar eller läkare – och därmed klassificerats som ”ovaccinerade” är studiens slutsatser helt missvisande.
FELKÄLLA 4: Relevanta data har spätts ut med irrelevanta.
Om man vill jämföra vacciners effekter på barn är det relevant att jämföra vaccinerade barn med ovaccinerade först EFTER vaccineringen. Att blanda ut dessa data med data rörande barnen FÖRE vaccinationen tjänar endast till att späda ut relevanta data och göra eventuella samband svårare att finna. Samtidigt kan man sprida föreställningen att studien grundas på en större mängd observationer än vad som är fallet.
Av de 2,1 miljoner studerade personåren utgörs 537303 *1,5 = 0,8 miljoner år av ovaccinerade barn under 1,5 år ( oavsett om de senare skulle komma att vaccineras elller ej) . Av de resterande 2,1-0,8=1,3 milj personåren bör 82 % = ca 1,1 miljoner år avse barn över 1,5 år som vaccinerats. Endast ca 0,2 miljoner studerade personår avser ovaccinerade barn över vaccineringsåldern 1,5 år. Det är endast i denna grupp man möjligen kan finna en relevant kontrollgrupp att jämföra de vaccinerade barnen med. Det är också denna begränsade grupp som måste utgöra underlag för statistiska säkerhetsbedömningar och ”incidenstal”.
Studien rapporterar sig ha funnit 738 diagnosticerade fall, hänförliga till populationen. Alla autismfall som diagnosticerats före vaccinationsåldern måste naturligtvis rensas bort, för att en jämförelse ska vara meningsfull. Det bör överslagsmässigt handla om 0,8/2,1= 38% av de 738 fall studien rapporterar. Av de återstående ( 738-38%= ) 458 fallen bör – om risken är lika mellan vaccinerade och ovaccinerade – 18% dvs 82 fall avse ovaccinerade barn över 1,5 år. Detta motsvarar ca 10 fall/kalenderår i hela Danmark.
Man kan också uttrycka det sålunda: Under ett vanligt år tackar alltså 12-14000 danska föräldrar nej till att låta sina barn vaccineras – av någon anledning. Om tio av dem (10) eller fler motiverar sitt nej med att barnets hälsa och utveckling verkar onormal, och detta sedan bekräftas genom en autism-diagnos – då har den danska studien producerat ett kraftigt BEVIS FÖR att MMR-vaccinet framkallar autism.
FELKÄLLA 5: Studiens uppläggning gör den extremkänslig för förändringar över tid
Det är känt att vaccinernas inehåll och kvaliteter löpande förändras. Analysen av Kayes och Taylors resp studier visar t ex att införandet av det sk Urabe-vaccinet 1992 åtföljdes av en kraftigt ökad autismincidens. Även i Danmark torde förändringar av det använda vaccinets egenskaper ha skett. Förändringar av vaccinerna nämns eller beaktas inte.
Studiens upplägg gör att de äldre årskullarna 1992-95 bidrar med betydligt fler ”personår” i studien än de yngre. Detta innebär att en med tiden ökande autismrisk – i likhet med den i de engelska studierna – har små eller inga möjligheter att upptäckas.
Det föreligger inte heller några uppgifter om hur den ovaccinerade gruppen fördelas över åren 1991-98, vilket i sig kan allvarligt påverka eller förrycka studien.
SUMMERING: Funna data ger inte grund för de slutsatser studien påstår sig kunna dra. Studien försöker ge sken av att vara en totalundersökning av barn födda 1991-98 i Danmark. I själva verket har man alltså studerat endast en tredjedel av de personår som faller på denna grupp barn. Av dessa studerade personår är en stor del irrelevanta för det studien avser. De personår som skulle vara mest informativa har till stor del uteslutits ur studien – i o f s av tidsmässiga och legitima skäl. Men någon mer detaljerad analys av de tidigaste kohorterna (som skulle kunna kompnesera dennna brist) redovisas inte.
Strategiskt viktiga kontrollfrågor är okommenterade – t ex hur tidigt autistiska eller störda barn klassificerats som vaccinerade eller ej, om urvalet till vaccination/ej vaccination kan vara behäftat med systematiska felkällor.
Det nyckeltal som till slut måste vara avgörande för de slutsatser som studien vill dra, grundas alltså på endast ett tiotal fall per år. Detta är – särskilt med beaktande av studiens systematiska felkällor och oklara begreppsdefinitioner – helt otillräckligt för att grunda de slutsatser man vill dra, med någon som helst grad av säkerhet.
Samtliga i studien lätt identifierbara felkällor – se ovan – kan misstänkas verka åt samma håll – nämligen att frikänna MMR-vaccinerna från alla anklagelser om att orsaka autism. Detta kan tyda på medvetet forskningsfusk.
Ulf Brånell
Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto
[Read more…] about Kan vacciner bidra till utvecklandet av autism?
Allvarliga biverkningar kan uppkomma efter MPR-vaccination (mässling, påssjuka, röda hund). Detta är ett orsakssamband som fastslagits av ”The vaccine Court”. I ett utdrag ur VAERS databas 1998 noterades det att 34 barn drabbats av kramper, koma och/eller förändringar i beteende som inte kunnat kopplas till annan medicinering. 