vaccinexperiment

De vaccinskadade i Norge vann viktigt rättsfall i högsta domstolen gällande det skandalösa meningokockvaccinet

14 november, 2013 By Linda Karlström Lämna en kommentar

Den 24 oktober 2013 förlorade norska staten rättsfallet om meningokockvaccinet i högsta domstolen. I över 20 år har staten fördröjt utredningen och orsakat problem för de som skadades av meningokock B-vaccinet. May Britt Hovland har nu äntligen fått rätt i högsta domstolen efter att staten har överklagat utslagen i de båda norska motsvarigheterna till tingsrätten och hovrätten. En stor principfråga har vunnits.

Publicerat av Fripresse den 25:e oktober 2013 under hälsa, vacciner

Svensk översättningoch sammanfattning: Fred S Jarl Bild: Faksimil från dokumentärfilmen The Vaccine Experiment

Det tog May Britt Hovland 15 år att få en diagnos efter att hon skadats av meningokock B-vaccinet år 1991. Hon utvecklade snabbt symptom efter att hon fick detta omstridda vaccin. Symptomen var förenliga med me [myalgisk encefalomyelit eller myalgisk encefalopati, övers anm], men det tog många år innan hälsovården insåg och erkände vad hon led av. Detta har varit den allmänna tonen för de flesta som blev sjuka av skandalvaccinet. De har inte fått sina röster hörda och det har tagit så många år från det att de blev sjuka till att de blev trodda, att de juridiska aspekterna har förvrängts. Detta trots att det på ett tidigt stadium riktades misstankar om ett samband mellan vaccinet och sjukdomen me. FHI och staten valde att tysta ned dessa allvarliga misstankar och genomförde först 20 år senare en undersökning baserad på tveksamma forskningspremisser. Den uteslutande svaga studien hade som mål att rentvå FHI som stod för experimentet. Staten har valt att lita på FHIs egen granskning av sig själv, men högsta domstolen har nu ingripit och underkänt statens och FHIs argumentation.

Så här startade ärendet om meningokock B-vaccinet

Det norska Folkhälsoinstitutet [förkortat FHI, övers anm] startade år 1988 ett vaccinexperiment på meningokock B. Experimentgruppen bestod av flera årskullar med norska skolelever och värnpliktiga soldater. Redan på informationsstadiet påvisades allvarliga brister i anpassningen av den information som skulle utgöra ungdomarnas och deras anhörigas grund för att avgöra huruvida de ville göra sin hälsa tillgänglig för experimentell verksamhet. Helsedirektoratets kritik och rekommendationer följdes i liten omfattning av Folkhälsoinstitutet. Det är naturligt att tänka sig att de borde ha ingripit och hindrat FHI från att begå både forskningsetiska och tekniskt allvarliga felgrepp.

Utvärderingen av meningokockvaccinförsöket under 80- och 90-talet kan läsas i sin helhet här. Där riktas kritik mot en lång rad av förhållanden som är otillfredsställande i experimentet. Särskilt fokus ligger på bristfällig information med tanke på riskaspekter och biverkningar samt hantering och möjlighet till ersättning för skadedrabbade. Det rekommenderas att läsa rapporten i sin helhet.

Orealistisk och försenad studie låg till grund för statens och Folkhälsoinstitutets rättsliga argumentation

Folkhälsoinstitutet informerar om att de redan har forskat om samband mellan meningokockvaccinet och me. De sa sig inte finna någon association, berättar statens sakkunniga vittne i Hovland-målet – Per Magnus, divisionschef på FHI:

Vi jämförde ungdomar som hade fått vaccinet med ungdomar som inte hade fått det, och resultatet är att det inte finns något samband mellan vaccinet och me i befolkningsunderlaget. Vi kan ändå inte utesluta orsakssamband hos enskilda personer.

Själva grunden för FHI och statens förmenade ansvarsfrihet i målet om meningokockvaccinet vilar i hög grad på denna fördröjda forskningsrapport, som baserade sig på överföring av data från en design till en annan, vilket i liten utsträckning är förenligt med trovärdiga resultat.

Blandning av forskningsdesign och användning av falskt placebo

Det är komplicerat att överföra data från forskning som designats uteslutande som en effektivitetsstudie, vilket FHIs meningokockvaccinexperiment var. Att de skulle ha använt data för att bedöma biverkningar på realistisk grund är mycket osannolikt, eftersom grupperna kan vara lika varandra i förhållande till biverkningar baserade på andra komponenter än antigenet i vaccinet. Det är ett grundläggande problem att design av effektivitetsstudier förväxlas med säkerhetsstudier där en grupp med äkta placebo i form av saltvatten inkluderats och därav kan användas som kontrollgrupp för andra biverkningsaspekter än antigenet. En effektivitetsstudie syftar endast till att avgöra om ett vaccin ger skydd mot sjukdomen som det var tänkt.

Det är svårt att avgöra vilket ämne eller vilken kombination av ämnen som är utslagsgivande när man tittar på olyckliga biverkningar av ett vaccin. I vissa fall kan det vara själva antigenet (virus, bakterie eller protein). I andra fall tillsatser som adjuvanser (immunstimulerande ämnen) och konserveringsmedel. Man får heller inte glömma oavsiktliga ingredienser i form av föroreningar – vilka också kan förekomma.

De tekniska förhållandena gällande användning av falskt placebo i FHIs studie är bara ett problemområde. I vilken utsträckning de sjuka skulle ha fått en riktig diagnos med tanke på hur okänt me var vid den aktuella tidpunkten är ett annat relevant tema. Att det tog nästan 20 år innan undersökningen genomfördes är ytterligare en svaghet. Ungdomarna som fick placebo fick efteråt erbjudande om äkta vaccin, något som ytterligare förstörde FHIs möjligheter att utvärdera läget. Avslutningsvis kan man undra över Per Magnus opartiskhet som statens sakkunniga vittne – detta med tanke på hans roll som divisionschef hos FHI. Blandning av roller på liknande sätt är ett välkänt fenomen i Norge.

Förlikningspraxis

Det var ursprungligen 180 000 norska ungdomar som deltog i vaccinexperimentet. Av dessa gick 329 samman och drog staten inför rätta, där endast sonen till Ola Didrik Saugestad vann och fick ersättning.

Hovland är inte den första förutom läkarsonen som har blivit tilldelad ersättning. Det har tidigare utgått ersättningar i form av förlikningar. Förlikningsutbetalningarna är ofta låga och kompenserar inte för ett förstört liv. Det är heller inte ett domstolsbeslut som säger något om ifall skadan nödvändigtvis orsakats av vaccinet. Man ingår ett avtal av juridisk karaktär där innehållet i hög grad handlar om huruvida man är överens om att ärendet nu är ur världen.

Anne Lise Johnsen är en av de som gottgjorts med ett så kallat förlikningsavtal. Hon blev sjuk av meningokockvaccinet och förde en 15 år lång kamp mot staten. Hon möttes av hot som skulle hindra henne från att gå till domstol. Staten som ursprungligen hade försäkrat henne om att de skulle kompensera eventuella vaccinskador, mötte henne med en vägg av motstånd trots att tre läkare hade beskrivit hennes sjukdom som en trolig konsekvens av vaccinexperimentet. Hon gick till slut med på en förlikning på 1,1 miljoner för ett förstört liv. Hon berättar om hur staten aktivt gick in för att skada henne under den 15 år långa processen.

Läkarson fick ersättning

Sonen till professor och läkare Ola Didrik Saugestad fick 6,5 miljoner i ersättning efter att han ådragit sig me som följd av meningokock B-vaccinet. Ola Didrik Saugestad har varit engagerad i målet om meningokockvaccinet sedan sonen insjuknat år 1991. Han har också varit sakkunnigt vittne för me-sjuka och anser att många fler borde ha fått rätt i domstol.

FHI sålde meningokockvaccinet till Nya Zeeland

Det är osannolikt att de skadade i Norge skulle ha nått fram om inte Nya Zeeland hade tagit tag i saken efter att FHI sålt skandalvaccinet till Nya Zeeland utan att informera om misstanken knuten till vaccinet. Det fanns redan vetskap om att vaccinet hade en effektivitet på endast 57 procent, vilket är så pass lågt att det inte är rekommenderat att implementera ett sådant vaccin i ett vaccinationsprogram. Detta är orsaken till att vaccinet aldrig implementerades i Norge. Nya Zeeland upplevde hög frekvens av biverkningar och ärendet nådde media, där de också valde att publicera information om situationen i Norge gällande vaccinet i allmänhet. Filmen The Vaccine Experiment – In The Service of Good innehåller uttalanden från flera norska aktörer och det förekommer bland annat intervjuer med skadade norska ungdomar och kritiker som läkaren Ole Didrik Saugestad samt professorn i medicinsk etik Jan Helge Solbakk.

Pilotfall öppnar Pandoras ask

May Britt Hovlands ärende har drivits som ett pilotfall och är av principiell betydelse eftersom det kommer att öppna för andra skadedrabbade. Staten och FHIs kamp har tveklöst präglats av en desperat rädsla för efterkommande rättsfall.

Flera nu cirka 40 år gamla experimentdeltagare har fått diagnosen me och deltar i ett forskningsprojekt vid Haukeland sjukhus i Bergen. Forskningen syftar till att få reda på effekten av en typ av cellgift som kan hämma den autoimmuna processen som antas ligga till grund för me-tillstånden. Det är redan känt att vacciner kan orsaka autoimmuna neurologiska sjukdomar liknande de som sågs i samband med narkolepsi efter vaccineringen med Pandemrix.

Svensk översättningoch sammanfattning: Fred S Jarl

Den finska vaccindebatten fortsätter – THL vägrar erkänna att vaccin orsakar allvarliga skador

21 april, 2013 By Linda Karlström 6 kommentarer

Torsdagen den 18 april sände Finlands TV1 (Yle TV1) en drygt 55 minuter lång debatt om vaccinationer. Debattprogrammet, som heter ”A-studio: Talk”, gjorde skäl för sitt namn. Det var nämligen en första klassens debatt med en proffsig programledare som för en gångs skull inte ställde sig på vaccinförespråkarnas sida.

Text: Linda Karlström

Polemiken kring vaccinsäkerheten är för tillfället stor i Finland. För en månad sedan kom det till allmänhetens kännedom att en liten pojke dött av pneumokockvaccinet, som ges i tre doser till alla spädbarn. För en dryg vecka sedan sände det finska programmet 45 minuter ett inslag där tre läkare ifrågasatte nyttan med vaccinationer överhuvudtaget. I inslaget medverkade också familjen Illi, vars son Oliver blivit allvarligt skadad av pneumokockvaccinet i samband med att han deltog i ett experiment.

På plats i debattsoffan finns nu läkaren och homeopaten Liisa Sulkakoski samt Olivers pappa Mika Illi. Den vaccinförespråkande sidan representeras av Terhi Kilpi, som är överläkare vid vaccinavdelningen på Institutet för hälsa och välfärd (THL), samt av Timo Vesikari som är direktör för Vaccinforskningscentralen i Finland.

Debatten inleds med frågan om man bör vaccinera sitt barn eller inte. Kilpi svarar att det är frågan om ett nytto-/riskförhållande som måste avvägas och att föräldrarna i den avvägningen bör ta hjälp av sjukvårdspersonal. Sulkakoski menar att det är helt fel att vaccinera spädbarn. Alla barn föds med en stor gåva, nämligen ett fantastiskt immunförsvar som föräldrarna bör stödja medan det utvecklas i naturlig takt. Att vaccinera spädbarn med flera vacciner på samma gång är som att skicka in en bomb i kroppen. Sulkakoski poängterar vidare att det nytto-/riskförhållande som Kilpi hänvisar till förutsätter att vacciner ger immunitet, vilket inte bevisats vetenskapligt. Tvärtom har vacciner visat sig orsaka en sänkt immunitet.

Sulkakoski berättar vidare att hon i egenskap av läkare och homeopat under de senaste åren fått ta emot en ökande skara av vaccinskadade barn. I takt med att vaccinationernas antal ökar blir skadorna uppenbart större. Som exempel nämner hon öroninflammationer, men också mera allvarliga skador hos mycket små barn.

Vesikari kontrar med att enda möjligheten att förhindra små barn att dö av sjukdomar som kikhosta och mässling är att vaccinera dem. Här blir Sulkakoski förvånad och understryker att barn inte per automatik dör av dessa sjukdomar – vi har en levnadsstandard som gör att barn klarar av dessa påfrestningar.

Mika Illi får frågan om han tycker att man ska vaccinera sitt barn, och svarar att detta beslut måste fattas av föräldrarna efter att de gjort en bred och djup informationssökning. Idag vaccineras barnen rutinmässigt, utan att man ifrågasätter, och rådgivningarna informerar inte om vaccinbiverkningar på ett tillförlitligt sätt. Han berättar att familjens andra barn, som nu är ett år gammalt, inte kommer att vaccineras alls. När barnet fyller 18 år får han själv fatta beslutet om han vill ta några vacciner eller inte.

I Finland deltog 47 000 barn i experimentet med pneumokockvaccin. Olivers symptom började direkt efter vaccinationen, och Illi berättar att de i efterhand läst bipacksedeln som listar just de biverkningar som Oliver drabbats av. Kilpi kontrar med att bipacksedeln listar många biverkningar som kan uppkomma efter vaccination trots att det inte finns något orsakssamband. Debattledaren blir här märkbart förbryllad och undrar hur man då ska kunna veta om ett sjukdomstillstånd orsakats av vaccin eller inte? Kilpi svarar att det finns ett bra sätt: man jämför vaccinerade barn med ovaccinerade och ser skillnaderna. Illi ifrågasätter detta starkt; hur ska man kunna göra en sådan jämförelse då experimentvaccinet (i detta fall pneumokockvaccinet) gavs samtidigt som det femvalenta Infanrix? Hur kan man veta vilka biverkningar som orsakas av pneumokockvaccinet och vilka som orsakas av Infanrix?

Vesikari medger att som forskare kan man aldrig hundraprocentigt säga att en sådan här skada inte beror på vaccination. Man kan bara ty sig till sannolikheter, och Vesikari menar att det är osannolikt att skadan beror på vaccin. Här kommer Sulkakoski in med skarp kritik. Små barn används som försökskaniner, ”experimentmaterial”, för läkemedel vars effekter vi inte känner till. Ett enda barn som dör eller skadas är ett barn för mycket. Kilpis respons är snabb: om vi vill ha vacciner måste de testas på barn. Alternativet är att låta sjukdomar döda och skada barn. Vesikari understryker att dagens vacciner varken dödar eller skadar några barn. Enda biverkningar som förekommer är lite feber eller reaktioner på injektionsstället.

Programledaren säger att nu har faktiskt Oliver Illi fått en diagnos fastställd av läkare, och diagnosen säger att skadan är orsakad av pneumokockvaccinet. Både Kilpi och Vesikari förkastar genast diagnosen och säger att de inte kan förstå hur läkaren har kunnat dra denna slutsats. De menar att hon inte är kompetent att ställa en sådan diagnos eftersom hon är privatläkare. Här tappar Vesikari konceptet och börjar plötsligt tala om att ”det alltid har funnits udda läkare som motsätter sig vaccination”, och han kallar sådana för skolmedicinens fiender. Programledaren blir tvungen att avbryta honom och påminna att det är en diagnos som diskuteras, inte vaccinmotstånd.

Längre fram i debatten erkänner Vesikari att barn kan reagera på alla vacciner med att bli blåa och tappa medvetandet, men att det är övergående och inget att oroa sig för.

En stor del av programtiden ägnas åt att diskutera hur själva experimentet med pneumokockvaccinet gick till. Mika Illi berättar att de inte fick någon information om biverkningar, istället sade rådgivningspersonalen att det är ett säkert och effektivt vaccin som kommer att inlemmas i det nationella vaccinationsprogrammet inom kort. Han frågar sig hur man kan ge sådan information om ett vaccin som ännu inte testats? Vidare berättar Illi att hans godkännande aldrig efterfrågades vad gällde hans sons deltagande i vaccinexperimentet. Kilpi svarar att det i praktiken räcker med bara ena förälderns underskrift.

Vaccin.me kommenterar: Justitieombudsmannen har redan två gånger fällt THL för lagbrott då institutet låtit vaccinera barn utan att båda föräldrarna godkänt detta. Enligt lagen krävs båda föräldrarnas underskrifter om barnet ska delta i en vaccinundersökning.

Debatten går ganska het när undersökningen kritiseras; vaccinet togs in i det nationella vaccinationsprogrammet innan undersökningen ens var klar. Sulkakoski poängterar att vaccinundersökningar innehåller ett systemfel; de vaccinerade jämförs aldrig med ovaccinerade barn.

I slutet av debatten frågar programledaren av läkarna om de finansieras av läkemedelsbolagen. Terhi Kilpi nekar till all slags personlig ekonomisk nytta, medan Timo Vesikari medger att han hela tiden erhåller olika bidrag från industrin. År 2009 tjänade Vesikari över 500 000 euro. Han påpekar dock att det inte påverkar hans ärliga bedömning av vilka biverkningar vacciner kan orsaka. Sulkakoski får inga bidrag från industrin.

Detta referat avslutas med ett citat av Sulkakoski (25 minuter in i debatten):

Det förvånar mig att vi inte har förbättrat barnens allmäntillstånd trots att antalet vacciner samt vaccinationstäckningen bara stiger. Vi har alla möjliga autoimmuna sjukdomar, astma och annat som ökar våldsamt.

Text: Linda Karlström

Debatten (på finska) kan ses här till och med 12 maj. (8 minuter in i programmet finns ett inslag från familjen Illis hem. Där kan man se vilket tillstånd vaccinskadade Oliver nu befinner sig i.)

Kronisk trötthetssyndrom blev resultat i vaccinexperiment

24 augusti, 2012 By Linda Karlström 13 kommentarer

Ett norskt läkemedelsföretag drog igång ett massivt vaccinexperiment i slutet av 1980-talet för att prova ut ett nytt meningokockvaccin. Meningokocker kan orsaka hjärnhinneinflammation. I experimentet ingick 233 000 norska barn och ungdomar, av vilka 167 000 fick testvaccinet och resten placebo. Många värnpliktiga var försökskaniner utan ett ens veta om det.

Nu, cirka 20 år senare, har skandalen kommit upp i ljuset: flera hundra ungdomar drabbades av kronisk trötthetssyndrom (ME) och fick sina liv förstörda. De norska myndigheterna vägrar ta ansvar.

Text: Linda Karlström

Se även Vaccinationsskandal i Norge från 90-talet kom upp i ljuset långt senare

GSK Finland om barnen som vaccinerades dubbelt: ”Vi beklagar, det var ett programmeringsfel”

6 maj, 2012 By Linda Karlström 1 kommentar

Nej, det räcker inte att direktör Pekka Puska vid Institutet för hälsa och välfärd (THL) är väldigt arg. Det har han förstås all orsak att vara efter den senaste skandalen där omkring tvåhundra barn har fått felaktiga vaccineringar.

THL ska främja befolkningens välfärd och hälsa, men institutet har på kort tid varit inblandat i händelser som allvarligt skadar dess trovärdighet.

Tilltron till myndighetsövervakningen när det gäller hälsovården skakades också av Valviras valhänta hantering av bluffläkarna, där en kvällstidning gjorde det jobb som myndigheten borde ha gjort för att granska trovärdigheten i en falsk läkares examenspapper.

Först var det vaccineringarna mot svininfluensa, där ett hundratal barn drabbades av narkolepsi.

Nu kommer följande incident där vaccineringar inte har skötts på ett tryggt sätt.

Läs hela ledaren i den finlandssvenska dagstidningen Västra Nyland

Finländska barn vaccinerades i onödan

GlaxoSmithKline dömdes till böter på grund av olagliga vaccinexperiment – 14 spädbarn dödades

13 januari, 2012 By Linda Karlström 10 kommentarer

GlaxoSmithKline vaccination dangers

Världens tredje största läkemedelsindustri, GlaxoSmithKline (GSK) , utförde olagliga vaccinexperiment i Argentina mellan 2007 och 2008. Åtalspunkterna inkluderade experimenterande med människor såväl som förfalskning av underskrifter så att spädbarn kunde delta i vaccintest. Fjorton spädbarn som deltog i testet dog. Nu har företaget dömts att betala 400 000 pesos i böter.

Sammanfattning och översättning: Linda Karlström

I experimentet utsattes 15 000 barn under ett års ålder för ett pneumokockvaccin eller ett så kallat placebo (verkningslöst preparat). Barnen rekryterades från fattiga familjer där många inte ens kan läsa.

Barnläkare Ana Marchese, som arbetade vid barnsjukhuset Eva Perón när experimentet utfördes, anmälde fallet till de argentinska hälsovårdsmyndigheterna. Hon berättar att GSK Argentina kom till sjukhuset och rekryterade flera doktorer som arbetade där.

”Dessa doktorer utnyttjade många analfabeta föräldrar som sökte vård för sina barn genom att övertala och tvinga dem att skriva på ett 28-sidigt formulär för samtycke till deltagande i experimentet. Laboratorier kan inte utföra experiment i Europa eller USA, så de kommer till tredje världen för att göra det.”

Marchese förklarar vidare modus operandi: ”Så fort ett barn som ingick i experimentet kom till sjukhuset, försvann barnet automatiskt och togs omhand av de läkare som GSK rekryterat. Ett sådant förfaringssätt är inte lagligt och pågick utan någon som helst statlig kontroll. Dessutom strider det mot de etiska normerna. Det har också framkommit att GSK-läkarna i vissa fall inte besvarade telefonsamtal från oroliga föräldrar som bevittnat sina barns reaktioner på vaccinet. ”

Sammanlagt 14 barn som var med i testet dog. GSK avvisar anklagelserna och hävdar att de döda barnen fick placebo, inte vaccinet. ”Vaccinet är säkert.” En släkting till ett av de döda barnen berättar att många familjer ville dra sig ur experimentet, men tilläts inte. Istället hotades de med att aldrig mer få några andra vacciner ifall de avbröt deltagandet.

Barnläkare Marchese påpekar vidare att laboratorietest på människor inte är lagliga i Argentina. ”Men vi vet alla hur laboratorier fungerar – de bryr sig bara om sin egen business.”

Källa: GSK fined after over vaccine trials; 14 babies reported dead