• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • OM VACCIN.ME
    • Redaktion
    • Därför ifrågasätter vi vaccination
    • ADMIN
    • ARKIV
    • GDPR
  • FÖREDRAG
  • Pressmeddelanden
    • Pressmeddelande 5 feb 2012
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
    • Pressmeddelande 29 dec 2011
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
  • LÄNKAR
  • KONTAKT
  • ANMÄL BIVERKNINGAR
  • TIPSA OSS

Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

  • HEM
  • DEBATT
    • EFFEKTIVITET & SÄKERHET
  • BIVERKNINGAR
    • NARKOLEPSI
  • SJUKDOMAR
    • IMMUNSYSTEMET
    • SJUKDOMAR
  • VACCINER
    • DJURVACCINATION
  • EXPERTER
  • MEDIA
    • MEDIA
    • INTERVJUER
    • DOKUMENTÄRFILM
    • FILM
    • BOKTIPS
  • RÄTTSFALL
  • BERÄTTELSER
    • SKICKA IN DIN TEXT

BERÄTTELSER

”Några timmar efter vaccinationen började vår son skrika ett skrik som vare sig jag eller min man någonsin upplevt”

18 januari, 2012 By Linda Karlström 3 kommentarer

Jag är mamma till tre barn och ifrågasätter starkt behovet av vaccinationer samt vem som erhåller den ekonomiska vinningen av att mina/våra barn vaccineras.

Vid vår första sons födelse var jag på en privat informationsträff med andra föräldrar som ifrågasatte vaccinationer i stort, i synnerhet vid så tidig ålder samt så många vaccinationer vid ett och samma tillfälle.

Tyvärr lät jag och min man vår första son få den första vaccinationen vid tre månaders ålder. Något jag/vi aldrig vill uppleva igen och inte har upplevt igen. Det var fruktansvärt! Vi stod och vacklade mycket inför om vi skulle eller inte skulle låta vaccinera honom. Han var så efterlängtad och så älskad att vi inte ville att något skulle hända honom. Eftersom de flesta lät vaccinera sina barn och man träffade dessa indoktrinerade barnsjuksköterskor var och varannan vecka vid mätning och vägning föll vi till föga och lät honom få den första sprutan.

I samband med vaccinationen informerade barnsjuksköterskan om att man ”kunde få lite feber” men då var det bara att ta någon febernedsättande tablett – något vi inte tycker om.

Några få timmar efter vaccinationen började vår son att skrika ett skrik som vare sig jag eller min man någonsin upplevt. Det var hjärtskärande. Det värsta vi någonsin upplevt. Han skrek oavbrutet i 30 minuter. Vanligtvis kunde jag amma honom om han var ledsen men nu var det omöjligt att få kontakt med honom. Det var det värsta vi upplevt! Därefter har ingen av våra barn någonsin fått någon vaccination. Det bästa beslut vi någonsin fattat. I synnerhet nu vid svininfluensavaccineringen i barnens skola.

Jag skall inte bli alltför långrandig men vi har fått ta många diskussioner med barnläkare och barnsköterskor på BVC om varför vi inte låter våra barn följa vaccinationsprogrammet, t.o.m. med barnhälsovårdsöverläkaren för Västra Götalandslän. Jag har ringt tidningen i Göteborg, Göteborgs-Posten, för att uppmärksamma dem på det indirekta ”tvång/övertalning” som sjukvårdpersonal utövar på föräldrar som väljer att inte vaccinera sina barn. Döm om min förvåning när den medicinska reporter jag kontaktade blev ”förbannad” och ansåg att jag och min man är osolidariska som inte låter vaccinera våra barn! Att skriva en artikel om detta var fullkomligt uteslutet för Göteborgs-Posten meddelade den kvinnliga medicinska reportern.

Våra barn har i stort sett aldrig haft några sjukdomar bortsett från vanliga förkylningar. Idag är de 13, 11 och 8 år gamla.

Ifrågasättande förälder


Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: hjärnskrik, övertalning, vaccination, vaccinationsprogram

”Då gick det upp ett ljus för mig – vacciner kan alltså ge allvarligare biverkningar än svullna lymfkörtlar i flera månader!”

16 januari, 2012 By Linda Karlström 8 kommentarer

Tänk dig att vara förälder och ha ett litet barn på någon månad i din famn. Du vill skydda det mot allt ont och farligt. Ta hand om det barn du älskar till 100 %. Göra allt för att det ska må bra.

Du går till barnrådgivningen och tar alla vacciner du erbjuds för att det hör till och för att du aldrig skulle ifrågasätta en sådan självklar sak. Du tror till och med att det är obligatoriskt att ta vaccin eftersom du aldrig informeras om något annat. De första gångerna går det bra och barnet reagerar med gråt och rodnad på vaccinstället, precis som de på rådgivningen sagt att det ska vara.

… detta handlar om mig och mitt barn och säkert vilken annan förälder som helst…

FRAM TILLS:

NU händer en sak jag aldrig trodde och visste kunde ske… efter fjärde vaccineringen… Mitt barns pupiller är stora och hela barnets personlighet förändras och han är inte sitt vanliga jag mera. Han har feber i flera dagar… efter ca en vecka svullnar mitt barns lymfkörtlar upp i ljumskarna, jag undrar vad som kan vara fel..? Vad har hänt? Jag ringer rådgivningen. Jo lymfkörtlar kan nog svälla upp efter vaccinet, det är, om inte helt vanligt, så ganska vanligt… det övriga låter inte allvarligt utan vi ska avvakta och se om det inte blir bättre snart. Och febern försvinner nog… lymfarna är fortfarande svullna… men han blir småningom på bättre humör igen…

Någon månad går… men lymfarna är svullna… jag oroar mig… men försöker vara lugn…

Jag besöker rådgivningen igen och vill nu anmäla dessa svullna lymfkörtlar som biverkning av vaccinet eftersom jag aldrig hört om något liknande. MEN NEJ det får jag inte göra… onödigt enligt rådgivningen och dess läkare. Detta är ändå rätt så vanligt.

–          ”Men hur ska THL då veta hur många barn som får biverkningar av vaccinet?”

–          ”Vi meddelar bara allvarliga biverkningar”…

Då går det upp ett ljus för mig. Vacciner kan ge allvarligare biverkningar än svullna lymfkörtlar i flera månader!

–          Vad är då dessa biverkningar, frågar jag? Men får inget bra svar på min fråga…

När jag far hem vet jag fortfarande inte vilka dessa allvarliga biverkningar kan tänkas vara. Jag kommer hem och läser igenom det aktuella vaccinets bipacksedel som nog finns på THLs webbsidor efter mycket sökande på nätet. Jag läser också igenom anvisningar för de sjukvårdsanställda som vaccinerar = “Vaccinationsguiden”.

Det jag bland annat får reda på av denna läsning är att:

  • vaccinet har visst allvarliga biverkningar –> detta står i bipacksedeln som jag aldrig tidigare sett eller vetat om att den existerar
  • vaccinatören bör informera om för- och nackdelar med vaccinering –> det har jag aldrig blivit informerad om
  • föräldern ska vara medveten om att vaccinationen är frivillig –> visste jag inte före jag läste vaccinationsguiden
  • allt görs på förälderns ansvar –> jag visste inte det heller; vaccineras barnet är det på förälderns ansvar och du står alltså ensam där med eventuella biverkningar! Vårdande instans eller vaccinets tillverkare har inget som helst ansvar i denna fråga! Varför är det så? Det kan man ju fråga sig… Det finns en vaccinskadepool… men det är ytterst svårt att få något därifrån…

Jag ringer THL med mina frågor:

–          Varför får jag inte anmäla min sons biverkningar till THL?

–          Det avgör vårdande läkare och om han säger nej så är det nej. Du kan inte göra det på eget bevåg.

–          Vilka studier har ni på långvariga bieffekter av vacciner? Kan du ge mig källhänvisningar så jag kan läsa dem?

–          Det finns inga sådana studier. Vi följer med biverkningar som anmäls in till THL.

–          Men jag fick ju inte anmäla några biverkningar..?

–          (harkling) Tack för att du ringde.

Jag bestämmer mig efter detta samtal att forska vidare i ämnet vaccin och sjukdomar för mitt och mitt barns bästa. Diskuterar flera gånger med rådgivningen om sjukdomarna och om vaccinerna men tyvärr medger de att de inte är så insatta i ämnet och att jag bör kontakta THL. Men dit får jag som förälder inte ringa numera utan jag ska vända mig till rådgivningen… hmmm.

Så jag läser allt på THLs sidor på nätet. Jag läser på om sjukdomarna från flera olika källor. Jag har haft många diskussioner med andra föräldrar insatta i ämnet efter att ha fått vaccinskadade barn. Jag har läst broschyrerna från rådgivningen. Jag har diskuterat med alternativa vårdare insatta i vacciner och dess följder m.m. Jag har varit på föreläsningar i ämnet. Jag har läst rapporteringar från flera håll i världen och flera studier gjorda på olika håll i världen.

Jag har läst om alla de olika sjukdomarnas symptom och orsaker och om innehållet i de vacciner som används till att trigga immunförsvaret mot dem. Jag har läst om hur man tidigare behandlade dessa sjukdomar före vaccinernas tid och hur man idag behandlar dem om de uppkommer.

Jag har verkligen ansträngt mig för att göra ett så bra val för mina barn och mig själv som möjligt och jag väljer att ta ett välinformerat beslut om att inte vaccinera mera.

Allt detta gör jag för att det är mitt ansvar som förälder och ingen annans! (läs: ingen läkares ansvar, ingen sjukskötares ansvar, inte vaccintillverkarens ansvar, inte statens ansvar…utan mitt, enligt lag)

Nu har det gått några år och min son har ej svullna lymfar mera men kämpar med infektionsastma och ofta återkommande förkylningar. Jag har ej vaccinerat honom sedan fjärde sprutan och kommer inte att göra det heller.

Min andra son hann bara få en spruta före vi tog beslutet att sluta vaccinera och han är frisk som en nötkärna. Blir han förkyld går det över på en dag eller två.

Medveten förälder


Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: ansvar, lymfkörtlar, THL, Vaccin, vaccinbiverkningar

Efter Pandemrix: ”Jag har en blandning av alla symptom som beskrivs för neurologiska sjukdomar, förgiftning och influensa”

15 januari, 2012 By Linda Karlström 7 kommentarer

Den 5 november 2009 tog jag, som de flesta andra på mitt jobb vid mikrobiologiska laboratoriet, vaccinet Pandemrix mot svininfluensa med batchnummer A81CA087A. Först tvekade jag att ta vaccinet för att jag hade visat överkänslighet mot tidigare vaccin, men efter all propaganda om att vaccinet var ofarligt och även livsnödvändig kände jag mig tvungen. Det var ingen överraskning när jag några timmar senare fick feber, frossa, huvudvärk och mådde mycket illa. Dagen därpå kunde jag inte röra armen för att det gjorde fruktansvärt ont och dessutom fick jag en kliande röd bula lika stor som ett ägg på armen. Jag kände mig trött och hängig med feber och frossa i flera dagar. Smärtan på min arm liksom bulan försvann så småningom men jag fortsatte att vara trött och hängig.

Den 16 november år 2009 besökte jag vårdcentralen för en allmän undersökning av blodstatus och blodsocker, något jag brukade göra ibland på grund av min järnbristanemi. Allt verkade normalt enligt läkare.

Hela december och januari var jag hängig och extremt trött. Jag trodde att det berodde på vädret, men med tiden började jag få starka ryckningar i vänster sida av mitt ansikte. Sedan fick jag ett slags molande smärta i mitt kindben och mellan skulderbladen, så att jag inte kunde sitta på stolen. Jag sökte både akutvård och specialistvård, tandläkare samt vårdcentral. Alla prover som de tog var normala men jag blev bara sämre för varje dag som gick.

Det fortsatte med att min högra handled och min högra underarm plötsligt domnade. Sedan blev det bara värre och värre. Jag började nu även få plötsliga ryckningar i hela kroppen, så att det ibland kändes som att jag hade kramp i underarmarna och benen. Mina fingrar började få ryckningar samt skakningar. Jag fick ofta kramp i tummen som hela tiden ville dra sig bakåt mot handleden. Samma sak drabbade även mina fotleder, där jag också fick en slags krampkänsla. Jag fick även spänningar som gjorde att jag tappade känseln i högerknäet, och en känsla av extrem trötthet i musklerna. Jag tappade ofta både lätta och tunga saker.

Med tiden började jag även få andningssvårigheter (hyperventilering). Då kände jag mig ofta yr och fick inte tillräckligt med luft. Jag försökte ta djupare andetag som gjorde mig mer yr och svimfärdig.

Mitt hjärta började även slå väldigt fort och pulsen kunde vara väldigt hög utan att jag hade ansträngt mig. Detta kom som blixtsnabba attacker som med tiden blev jobbigare. Jag vaknade ibland av att jag frös och vid flera tillfällen hallucinerade jag i tillståndet mellan vakenhet och sömn. Jag vaknade ofta av att någon kroppsdel var helt avdomnad.

Jag kände både smärta och en bedövad känsla mellan skulderbladen samt på vänster sida av mitt ansikte. Jag var mycket trött och orkeslös hela tiden och så snart jag satte mig ner någonstans somnade jag direkt – på tåget, vid matbordet, i soffan framför TV:n och så vidare – vilket annars var mycket ovanligt för min del. Vid tre olika tillfällen blev jag så dålig att jag var svimfärdig och hade känslan av att kroppen var som förlamad från nacken och ner. Då sökte jag akuthjälp på KS i Solna, där de skickade mig till MRI-undersökning, som visade att hypofysen var lätt svullen. Därefter blev jag skickad till neurologen där de gjorde en hel del neurologiska tester och undersökningar. Senare uteslöt de att det skulle vara en neurologisk sjukdom. Då skickades jag vidare för en endokrinologisk utredning som inte visade några avvikelser i mina hormonvärden.

Under en period av några veckor kunde jag inte ens stå på mina ben, jag behövde stöd för att överhuvudtaget kunna ta mig fram någonstans – även en så kort sträcka som till toan. Jag hade en blandning av alla konstiga symptom som beskrivs för neurologiska sjukdomar, förgiftning och influensa.

Idag har jag fortfarande kvar alla mina besvär mer eller mindre.

Varje dag vaknar jag med

– svår trötthet
– dålig balans
– myrkrypningar under huden (mest armar och ben)
– hjärtklappning vid minsta ansträngning
– återkommande darrningar och rysningar i hela kroppen
– pulserande huvudvärk (jätteofta), molande huvudvärk som strålar som en elektrisk puls längs ryggraden
– återkommande synrubbningar (dimsyn)
– återkommande andningssvårigheter (hyperventilering)
– tryck över bröstet
– avdomnade kroppsdelar (mest fötter och händer)
– muskelsvaghet
– trötta käkmuskler, svårt att svälja
– stelhet i nacke, axlar, rygg och mellan skulderbladen
– sömnsvårigheter

Jag har besökt KS akutmottagning och vårdcentralen i Solna väldigt många gånger. Jag kände mig som en boll mellan de här två ställena, för att läkarna på KS akutmottagning hävdade att det var vårdcentralen som skulle göra en plan för utredningen av min sjukdom. Vårdcentralen å andra sidan tyckte att mina symptom var för komplicerade för att kunna utredas där. Dessutom drog vårdcentralen en slutsats redan från vårt första möte (även innan resultatet från neurologisk och endokrinologisk utredning på KS var klar) att mina besvär var psykiska och skickade mig till en psykolog. Där planerade man att skicka mig till Kronans vårdcentral i Sundbyberg. Förklaringen var att jag hade för många besvär samtidigt och att de prover som de hade tagit inte visade att jag var fysiskt sjuk.

Jag kände mig kränkt och ovälkommen nästan alla gånger jag var där. De bråkade med mig, behandlade mig som om jag var störd eller galen och kallade mig för hypokondriker och så vidare. De sa att den enda lösningen var antidepressiva medel och satte in SSRI och slutade med att sjukskriva mig på heltid. Deras förklaring var att jag inte såg sjuk ut och att resultaten från olika undersökningar bekräftade detta. De sa även att försäkringskassans lagar har blivit hårda och att man ska ha bevis på att man är sjuk. Att jag inte kunde stå på mina skakiga ben och att jag var svimfärdig och yr var mitt eget problem.

Jag blev tvungen att börja jobba halvtid trots att jag ibland inte ens klarade att gå en sträcka på 50 meter utan att hyperventilera och känna mig extremt kraftlös och yr.

De antidepressiva preparaten blev inte så mycket till hjälp. Dessutom fick jag så småningom alla möjliga biverkningar varav en del så allvarliga som bröstsmärtor, högt blodtryck och hjärtrytmrubbningar. När jag mådde som värst kontaktade jag min husläkare som inte hade tid att träffa mig, men meddelade genom en tredje person att allt jag upplevde var normalt. Jag fick en tid hos honom först två veckor senare. Jag mådde så dåligt att jag inte orkade vänta och sökte hjälp på närmaste akutmottagning. De sa att mina nya problem berodde på biverkningar av den antidepressiva medicinen som jag hade tagit och hänvisade mig åter till läkaren på vårdcentralen. Till min stora förvåning hade läkaren glömt att boka in mig och föreslog ansvarslöst att jag kunde komma tillbaka vid ett annat tillfälle. Jag blev tvungen att avbryta behandlingen med det aktuella preparatet och begärde en alternativ medicin, men i stället blev läkaren rasande och började bråka med mig, kallade mig för oförskämd och sa att han tänkte avsluta min behandling på ”sin vårdcentral”. Han sa att de hade gjort allt som behövdes och att han inte tänkte göra något mer!

När jag slutade att äta den antidepressiva medicinen mådde jag bara sämre än vad jag gjorde innan. Det verkade som att mina problem förvärrades. Om detta berodde på medicinen eller inte är oklart.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag har mått och mår både fysiskt och psykiskt jättedåligt. Efter allt jag har gått igenom under dessa månader har jag ingen ork kvar att sitta och tjafsa hit och dit för min rätt till vård.

Jag tycker att sjukvården, KS-akuten och vårdcentralen inte har tagit mina besvär på allvar och att de inte har lyssnat på mig överhuvudtaget. Att de dragit slutsatsen att mitt problem är psykiskt känns bara som att de försökt dra sig ur och vill bli av med mig.

Fayezeh Yari


Arkiverad under: BERÄTTELSER, BIVERKNINGAR Taggad som: hyperventilering, kramp, PANDEMRIX, svininfluensa, vaccinbiverkningar

Torbjörn Sassersson: Min pappa avled efter vaccination – Vaxigrip

10 januari, 2012 By Torbjörn Sassersson 42 kommentarer

Uppdaterad 2012-01-17 [vaccinationsdatum har korrigerats]

Jag måste tyvärr meddela att min pappa Ingemar (knappt 78 år) avled 14 dagar efter att han tagit den vaccination som i landet rekommenderas till äldre personer. Han fick vaccinet den 23 december 2011, insjuknade direkt dagarna [feber/frossa 3 jan]  efter efter sprutan i lunginflammation och därefter blodförgiftning [konstaterat 3 jan] och avled den 6:e januari 2012. Innan sprutan var han förkyld, men i övrigt vid god hälsa och aktiv. Jag varnade mina föräldrar flera gånger för dessa bluffvaccin. Inte ens efter att min mamma blev kraftigt sjuk år 2009 dagen efter hon fick svininfluensavaccin ändrade min pappa uppfattning. Hans tro på vaccin var starkare än informationen om riskerna med dessa vaccin.

Nu är mardrömmen här. Jag har senaste dagarna upplevt händelsen som surrealistisk, men verkligheten kommer snabbt ikapp. Även personalen på Huddinge Sjukhus infektionsavdelning är bestörta över det plötsliga dödsfallet även om alla tecken fanns där att han borde ha legat på en intensivavdelning. Istället låg han på en vanlig vårdavdelning utan teknisk övervakning trots att blodförgiftning oavsett ålder är ett livshotande tillstånd. Utöver det begicks flera allvarliga misstag vad vi anhöriga kan se.

En utredning genomförs nu och redan sluter sig leden på Huddinge Sjukhus. Ansvarig läkare anser att inga misstag begåtts. Ansvarig chef för sjuksköterskorna försvarar sig. Jag utgår från att interutredningen enbart handlar om att försvara Huddinge sjukhus. Jag har hört samma visa från så många andra vänner och bekanta. Och självklart anses ingen koppling till vaccinationen finnas i den skolmedicinska världen.

Torbjörn Sassersson


Händelsernas utveckling följer nedan

Uppdaterat kl 15:46, 10 januari 2012

Jag fick igår och idag meddelat att jag inte får veta vem som är patologen som utför obduktionen. Jag tillåts inte heller av överläkaren framföra önskemål på vad som bör undersökas vid obduktionen. Vidare förbjuds jag av en chef för sjuksköterskorna på Huddinge Sjukhus att få träffa den sjuksköterska som fann min pappa död. När jag frågar denne om orsaken svarar denne att det handlar om integritet och att hon kommer att förhindra mig från att få kontakt med sjuksköterskan.

Jag har redan träffat sjuksköterskan och hon berättade vänligt vad hon funnit. Mötet var lugnt och sansat vid min pappas dödsbädd. Jag hade då inga frågor, men kom på dem senare. Jag hade redan igår framfört min frågor till överläkaren. Den ansvarige läkaren avfärdade frågorna. Nu får jag helt plötsligt inte träffa samma sjuksköterska igen för att ställa dem. Det är klart att jag blir misstänksam.

Jag skrev igår i ett Facebook-inlägg att nu sluts leden. Jag kan idag konstatera att Huddinge Sjukhus fortsätter på den linjen.

Torbjörn Sassersson


Uppdaterat kl 20:14, 10 januari 2012

Jag, min mamma och syster är överens om att vi måste gå vidare med utredningen som måste leda till klara svar och bättre rutiner. Huddinge Sjukhus kan inte bete sig så här undanflyende och överslätande som de hittills gjort. Vi tror vi kan hjälpa många andra från att hamna i samma situation.

Det som är det tyngsta av allt att bära är skuldkänslan av att jag litade på utlåtandet om min pappas hälsotillstånd. De sa att de hade kontroll på läget när jag lämnade sjukrummet sista gången. Min plan var att komma nästa dag och då se om tillståndet blivit bättre eller sämre. Hade det blivit sämre hade jag ifrågasatt att han inte fanns på en intensivvårdsavdelning. Jag hade ifrågasatt medicineringen.

Samma natt gick han bort.

Varför litade jag inte på de varningssignalerna? De fanns där men jag rationaliserade bort dem och varför vakade jag inte hela natten vid hans sida? Hur kunde jag lämna honom ensam?

Torbjörn Sassersson


Uppdaterat kl 23:25, 10 januari 2012

Vi är inte ute efter att ”sätta” dit en ansvarig läkare. Men enda sättet att få till förändringar är tyvärr att anmäla. Då kan det ske förändringar och vi vill ha en ny rutin. Vi inser att om min pappa haft en enkel trådlös övervakningspryl av typen ”trådlös barnvakt” som mätte puls eller andning på sig kopplad till en mottagare på sjuksköterskornas rum som varnade om puls/andning stannade, hade min pappa levt idag. Det är min övertygelse. Nu låg han ensam en timme i taget.

Han hade inte heller behövt läggas på en intensivavdelning. Nu anser jag att han hörde hemma där i alla fall, men om de nu ska spara pengar och om de saknar resurser kan en sådan teknisk lösning till ett lågt pris vara lösningen.

Jag blir i själva verket förvånad om en sådan lösning inte redan finns.

Torbjörn Sassersson


Uppdaterat kl 23:46, 10 januari 2012

Jag skrev ovan följande:

”Jag fick igår och idag meddelat att jag inte får veta vem som är patologen som utför obduktionen. Jag tillåts inte heller av överläkaren framföra önskemål på vad som bör undersökas vid obduktionen.”

Jag talade idag med en läkare (som jag har stort förtroende för) som säger att vårdavdelningarnas läkare befinner sig i en slags ”konkurrenssituation” till patologens läkare. Vårdläkarna kan inte påverka obducenterna (läkare) på patologen. Detta är bra för den part som anser att läkarmissar begåtts. Dvs en obduktion ska normalt inte kunna fuskas för att rädda en läkare som begått ett misstänkt fel.

Linda Karlström berättar dock om ett fall i Finland där en obducent dolde ett dödsfall pga vaccin genom att skriva att dödsfallet berodde på medfödd immunbristsjukdom. Föräldrarna kunde dock bevisa att det var fel varpå obducenten ändrade till att uppge vaccinet som dödsorsak. Det blev en stor skandal i Finland. Återkommer om det.

Torbjörn Sassersson


Uppdaterat kl 18:20, 17 januari 2012

Har ovan i texten rättat uppgiften om när vaccinationen skedde. Ursprungligen trodde de närmaste att det skedde den 27 december, men enligt Vårdcentralen skedde det den 23 december. Insjuknandet inträffade dock direkt dagarna efter och tillståndet förvärrades till att bli lunginflammation och blodförgiftning. Så i det stora hela är historiebeskrivningen intakt. Det första misstaget som gjordes var att vaccinationen gavs till en gammal man som redan var sjuk i influensa/förkylning. Därefter skedde vad vi kan se ytterligare två misstag.

Idag 2012-01-17 hade jag ett möte med den sjuksköterska A som hittade min pappa död (kl 02:00, 6 jan) i den obevakade sjuksängen på Huddinge sjukhus. Med obevakad menar jag att det inte fanns någon teknisk monitorering överhuvudtaget. Under mötet ställde jag en serie frågor. Jag får svar och noterar i en jämförelse med journalen att det saknades uppgifter om vem som gjort tillsyn kl 01:00. Uppgiften om att tillsyn skett kl 01:00 hade lagts till i journalen (kl 03:46 och 03:55) av två läkare.

Jag frågar om varför det saknas uppgifter om vem som tittade till min pappa kl 01:00. Svaret jag får är ungefär att på en vårdavdelning tittas inte personer till enligt ett fast tidsschema. Jag får muntligen två namn på personal som tittade in i sjukrummet kl 01:00. Det stör mig lite att uppgiften lagts till efter dödstillfället eftersom alla andra besök i sjukrummet dokumenterats noga.

Torbjörn Sassersson


Uppdaterat 18 februari 2012

Alla provsvaren från patologen är inte klara. Vi väntar på dem. Läkemedelsbolaget har hört av sig till mig. De vill ha information. Det kommer till dem. De har redan dokumenterat fallet som biverkan. Min pappa begravdes 11 februari.

Torbjörn Sassersson


Torbjörn Sassersson, webbredaktör, Vaccin.me

DN: Nu tar spridningen av influensan fart

Arkiverad under: BERÄTTELSER, BIVERKNINGAR Taggad som: Huddinge Sjukhus, Torbjörn Sassersson, Vaccin, vaccination, VAXIGRIP

Pandemrix-sprutan resulterade i ALS-Bulbär: ”Jag kan inte tala längre och matas med sond”

9 januari, 2012 By Linda Karlström 12 kommentarer

Jag blev vaccinerad mot svininfluensan i december 2009 i Trelleborg. Den 31 december 2009 började det kännas lite konstigt i min hals. Jag hade tagit vaccinet dels för att jag ville vara lojal mot mina barn och barnbarn, dels för att vi hade bokat en resa till Thailand i början av januari 2010. Jag ville ju inte bli sjuk i utlandet. Men när vi kom ner till Thailand började min heshet bli mer och mer påtaglig. Vi var borta en månad och när vi kom hem igen uppsökte jag vår vårdcentral. Jag förklarade dilemmat med min heshet och fick en massa mediciner men inget hjälpte.

Efter 3 månader fick jag en remiss till öron, näs- och halsmottagningen i Trelleborg. Jag blev röntgad igen. Då upptäcktes svullna näsmusslor. En mindre operation blev bokad till augusti 2010. Läkaren som då skulle göra ingreppet hörde med en gång på min röst att detta inte rörde sig om några svullna näsmusslor, utan om något neurologiskt. Han remitterade mig följdaktligen till neurologen i Trelleborg. Under hela denna tid, från det att jag fick de första symptomen, hävdade jag att det var vaccinet som jag hade blivit sjuk av.

I november 2010 kom jag till neurologen. Nya undersökningar och nya tester. Allt visade sig vara normalt. Jag fick en remiss till EMG-test i Malmö. Efter andra gången upptäcktes det att mina tungmuskler inte fungerade som de skulle.

I april 2011 fick jag slutligen en diagnos: ALS-Bulbär. Jag kan inte alls tala längre och har jättesvårt för att äta och dricka vilket i sin tur gjort att jag tappat cirka 20 kg i vikt. Detta gör att jag blir mer mottaglig för infektioner. Därför blev jag sjuk nu strax innan julen 2011. Den 14 december lades jag in på sjukhus och fick stanna där några dagar för att hämta lite krafter. Läkaren rekommenderade då att man skulle sätta in en så kallad peg genom vilken jag skulle få min näring. Nu har jag fått pegen inopererad. Jag sköter själv sondmatningen med hjälp av min man.

Allt detta bara för att jag ville vara lojal mot mina medmänniskor och ta vaccinet. Detta är fruktansvärt och ingen vill ta något ansvar för detta giftiga vaccin som inte var ordenligt testat. Hela vårt sociala liv är ett minne blott. Jag kan inte göra några restaurangbesök längre eftersom mitt bordsskick påminner om en 1-åring vid matbordet. Vårt sociala nätverk har blivit mindre eftersom jag inte gärna sitter med vid andras matbord. Detta innebär i sin tur att vi blir väldigt isolerade från omvärlden. Sprutan har fördärvat våra liv – inte bara för mig själv utan även för min man. Det värsta tycker jag är att ingen vill ta sitt ansvar, Socialstyrelsen skyller på Läkemedelsverket och vice versa. Man kan ju faktiskt undra om det är så vårt samhälle skall fungera!? Den lilla människan får bara ett direktiv om att göra si eller så. Sedan när något går snett är det ingen som vill ta något ansvar.

Ann-Christin Fransson

Tidningen Trelleborgs Allehanda har publicerat en artikel om Ann-Christin

Arkiverad under: BERÄTTELSER, BIVERKNINGAR Taggad som: ALS-Bulbär, PANDEMRIX, vaccinbiverkningar

”När han fick MPR-vaccin i tonåren blev han totalt förändrad både psykiskt och fysiskt”

8 januari, 2012 By Linda Karlström 1 kommentar

Min bror blev som nyfödd vaccinerad med ganska många sprutor i jämförelse med mig som är äldre. År 1985 körde de nämligen speciella test med nya vacciner på sjukhuset där han föddes. Som litet barn hade han diverse hälsoproblem, bland annat astma, eksem och allergier. Vi tänkte inte just då att det kunde vara en effekt av vaccinationerna men jag tror att mamma ändå misstänkte det ganska tidigt. Sen fick han såklart fler sprutor under de tidiga åren.

När han sedan fick MPR-vaccinationen i tonåren blev han totalt förändrad både psykiskt och fysiskt. Eksemen förvärrades och huden rasade nästan av honom. I efterhand fick vi veta att vissa av de sprutor han fått innehöll äggviteämnen. Läkarna hade tydligen missat att han var allergisk mot just ägg. Föräldrarna till vissa av min brors kompisar vägrade att ge sina barn MPR-vaccinet efter att de sett vad som hände med min bror. Han är svårt sjuk idag, ibland med autistiska drag. Även om jag inte tror att allt beror på endast vaccinationerna så har jag sett sjukdomsförloppet. Det är tydligt att vissa förändringar har skett efter vaccinationerna.

Nu är jag själv över 30 år och kommer inte att vaccinera mig igen. Även under mina år som ”backpacker” runt om i världen tog jag endast Hep A-vaccin trots rekommendationerna.  Jag har klarat mig väl på det och sett till att hålla mig frisk med att stödja mitt immunsystem under resorna.

Jenny

Arkiverad under: BERÄTTELSER, BIVERKNINGAR Taggad som: allergi, eksem, MPR-vaccin, vaccinbiverkningar

Efter Pandemrix-sprutan: ”Nu får du inte köra bil!”

6 januari, 2012 By Linda Karlström Lämna en kommentar

I november år 2009 tog jag Pandemrix, 34 år gammal. Då började förvandlingen från hurtig piggelin till vandrande zombie. Jag sökte hjälp på vårdcentralen i december 2009. De hittade inget fel; blodproverna visade att allt var okej. Jag sökte hjälp igen på vårdcentralen eftersom jag inte blev bättre. Utökade blodprov visade åter att allt var okej.

En remiss skickades iväg till sömnenheten för att de skulle kolla upp om jag möjligen hade sömnapné som gjorde att jag blev trött dagtid. Sex månader senare, i september 2010, fick jag äntligen göra tester nattetid vid sömnenheten. De visade att jag var helt normal! Nu blev jag remitterad till neurologavdelningen…

I oktober 2010 fick jag träffa min första neurolog, och utprovning av MODIODAL började. Det fungerade inte alls – jag kände inget annat än biverkningar… De kollade HLADR2 i blodet. Så fick jag körförbud. ”Fungerande medicinering krävs minst 6 månader för att få köra bil igen” sa de till mig… Katastrof!

Jag blev vidareskickad till MSLT+ SW-test på Sahlgrenska. I februari 2011 stod diagnosen klar: narkolepsi och kataplexi. Jag började äta Concerta samma månad.

I mars 2011 fick jag träffa en ny neurolog. I december 2011 fick jag åter börja köra bil efter 6 månader med fungerande dos Concerta!

Jag vet inte vad som är värst, om det är sjukdomarna i sig eller läkarnas fruktansvärda ointresse av att lyssna och vilja hjälpa mig som patient. När man efter 1 år och 2 månader väl får sin diagnos så tycker de man kan kolla upp på nätet hur det är att ha sjukdomen!  Inga provtagningar eller forskningstester görs – ”det finns inga pengar”, sa min läkare sist när jag frågade.

Min första neurolog sa till mig ”Nu får du inte köra bil!” Sedan sa han inte ett pip mer. Inget om att jag kunde söka rätt till färdtjänst eller arbetsresor. Han satt bara och tittade på mig när jag med ögonen fyllda av tårar svarade ”Men… men vi har ju köpt hus på landet och där går inga bussar!” Han hade just stampat ihjäl hela mitt liv och ändå satt han bara iskall och studerade hur jag skulle reagera.

Efter att jag suttit i många timmar framför datorn och sökt och sökt och ringt kommuner och försäkringskassa och forskat i hur i havet jag skulle ta mig till jobbet fick jag ihop en ansökan till färdtjänst. Endast läkarens underskrift fattades. Men läkaren tog saken i egna händer och returnerade pappren till mig utan underskrift med motiveringen att jag inte har rätt att söka färdtjänst. När jag väl fått orken att ta tag i saken igen, och dessutom hade fått en ny läkare, skrev han på pappren varpå jag äntligen kunde skicka in min färdtjänstansökan. Jag fick avslag. Jag överklagade – och vips fick jag ett samtal om att de istället godkänt arbetsresor! Se där! I hela två veckor kunde jag utnyttja dessa underbara taxiresor till och från mitt jobb innan jag fick tillbaka mitt körkort… Tragiskt. Inte konstigt man blir besviken när inte ens den egna läkaren vill hjälpa…

Nu mår jag i alla fall hyfsat bra. Jag har fått fast jobb och körkortet tillbaka. Jag somnar inte på jobbet och klarar att sitta på kurs hela dagarna utan att somna. Men jag kommer inte att kunna känna mig helt bra förrän jag slipper äta dessa vidriga tabletter som läkarna menar att räddar mitt liv. Vem vet hur länge man lever med denna medicin i kroppen? Vad gör den för skada? Hur ska en sådan som jag kunna skaffa barn? Kunna sluta äta Concerta? Blir jag av med körkortet igen om jag inte äter medicin..? Måste jag sälja mitt hus då eftersom jag bara har rätt till arbetsresor när jag bor på landet? Tänk om jag inte orkar sköta mitt jobb? Frågorna är många!

Sofia

 

Arkiverad under: BERÄTTELSER, BIVERKNINGAR Taggad som: kataplexi, narkolepsi, PANDEMRIX, vaccinbiverkningar

Efter Pandemrix-vaccination: ”Blev inlagd på neurologavdelningen för utredning”

3 januari, 2012 By Linda Karlström 4 kommentarer

Tog Pandemrix 2009.12.07. Fem dagar senare började mina biverkningar. Fick känselrubbningar som började i fötterna, som sedan spred sig till hela kroppen, likvärdigt, även ansiktet. Fick fruktansvärda brännande smärtor överallt. Även domnande stickande känsla, tunga och svalg drabbades, vilket medförde att jag fick svårt att äta. Viktnedgång under denna tid: 14 kilogram.

Förlorade doft och smak, fick balanssvårigheter, dubbelseende, kunde inte vistas uppe. Svår yrsel. Även diarréer. Utslag, som kom och gick över kroppen, samt blåsor i mun och på läpp. Stor svaghet, kunde inte lyfta minsta lilla, mycket svårt att orka gå, sitta, orka bära upp kroppen, orka vända mig i sängen med mera. Sömnstörningar. Blev inlagd på neurologavdelningen för utredning. Gjort det mesta i utredningsväg utan att läkarna kunnat ställa diagnos. Dock hittades 10 fläckar på min hjärna vilka neurokirurg samt radiolog i Uppsala bedömde vara infektionsutlösta!

Mitt fall är erkänt som biverkan av biverkningsenheten i Uppsala och även infört i SWEDIS biverkningsregister, efter att 49 stycken personer drabbats som mig. Dessutom föreligger ett tidssamband. En viss förbättring har skett under dessa 2 år som gått, orkar mer, men har kvar mina känselrubbningar och svagheten, samt sömnstörningarna. Har dock fått tillbaka doft och smak under denna tid. Har inte fått någon behandling och inte provat något läkemedel, och läkarna säger i dagsläget att de inte vet vad detta vaccin ställt till med, eller om man någon gång blir bra från dessa biverkningar. Går regelbundet, men alltmer sällan hos min remitterande läkare för uppföljning, hon har gjort förfrågan till läkemedelsverket om jag får ta ett test på om jag bildar antikroppar mot adjuvansen skvalen i vaccinet. Hon fick till svar att det testet inte finns att tillgå i Sverige. Det har tagit stopp med fortsatta utredningar! Är inte utredd för mina sömnstörningar, då jag inte får dessa sömnattacker… som de som drabbats av narkolepsi får under dagen.

Ingen har kunnat göra något för mig. Har vänt mig till patientnämnden i nuläget och kräver vidare utredningar, då alla i möjligaste mån vill ha en diagnos, begär sömnutredning, samt fler neurofysiologiska undersökningar på min hjärna. Tror inte det går att bota dessa neurologiska reaktioner, men vill i möjligaste mån få tillgång till de utredningar som finns att tillgå i Sverige, och som kanske kan leda till diagnos och eventuell hjälp. Jag har stöd genom gruppen Livet efter sprutan på facebook. Närmare 90 personer som drabbats av liknande biverkningar efter Pandemrix är medlemmar där. Vi finns i alla åldrar, både barn, tonåringar samt vuxna. Ingen av oss har fått rätt hjälp eller stöd vare sig från sjukvård eller myndigheter.

Berit Stridsberg

Arkiverad under: BERÄTTELSER, BIVERKNINGAR Taggad som: biverkningar, PANDEMRIX, vaccination

Efter DTP-spruta: ”…samma dag vaknade min fru av att han låg i kramper”

3 januari, 2012 By Linda Karlström 5 kommentarer

”När vårt andra barn skulle få sin första DTP-spruta var vi ganska ovetandes om biverkningar från vaccin. Men på senkvällen samma dag vaknade min fru av att han låg i kramper. Vi blev klart jätterädda! Halvåret som följde bestod av återkommande förkylningar och luftvägsbesvär. Detta gjorde att vi började med egna efterforskningar och därefter valde vi att tacka nej till fortsatt vaccinering.”

Tobias, förälder

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: biverkningar, DTP, kramper

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 5
  • Gå till sida 6
  • Gå till sida 7

Primärt sidofält

Sök

Vi finns på Facebook och Twitter sedan 2013

Prenumerera på bloggen via epost

Senaste kommentarer

  • bjornwiklund om Läkare varnar: vår utbildning om vacciner är otillräcklig
  • petergrafstrm om Government of Sweden to Stand Trial for Persecuting Vaccine Skeptics
  • elin om Government of Sweden to Stand Trial for Persecuting Vaccine Skeptics
  • Martin Gustavsson - Vetenskapliga partiet om Dr Robert Malone: Covidvacciner förstör människors immunitet och industrin kände till riskerna
  • Sonja Brimberg om Dr Robert Malone: Covidvacciner förstör människors immunitet och industrin kände till riskerna

SAKNAS OFTA VETENSKAPLIGA BEVIS FÖR VACCINERNAS NYTTA

Läkemedelsboken 2014
Läkemedelsboken 2014 från Läkemedelsverket bekräftar vad vaccinkritiker säger: Det saknas hållbart stöd i forskningen för att vacciner fungerar. Läs mer
Facebook RSS Soup Twitter

ANDRA SAJTER SOM DISKUtERAR VACCIN

  • NewsVoice om vaccin
  • Vaccinationers baksida
  • Vaccinationsdiskussioner
Cliquez ici pour  traduire en francais
Donera 200 kr

REDAKTÖREN / LINDA

Välkommen till vår informationssajt om vacciner och deras biverkningar. Vårt syfte är att lyfta fram den forskning och erfarenhet som medvetet tystas ner av sjukvårdsapparat och myndigheter. Alla har rätt att göra informerade val. Välkommen att skicka in din egen berättelse om hur du eller dina barn påverkats av vaccination. Använd också vårt vetenskapliga rapporteringsformulär.

Copyright 2011-2017 Linda Karlström · Sajtbygge: sasser.net