MPR

Främmande DNA-fragment i vacciner

17 september, 2012 By Marina Leave a Comment

DNA - Freedigitalphotos.net — Bild: Freedigitalphotos.net

Kan främmande DNA som finns i vaccin vara en orsak till vaccinskador? Detta diskuteras i ett dokument skrivet av Leslie Carol Botha. Främmande DNA-fragment har påträffats i sjuka, funktionshindrade och döende barn efter att de fått olika barnvaccin.

Sammanställning: Marina Ahlm

Under de senaste sex åren har Botha varit starkt engagerad och hängiven till att informera allmänheten om de potentiella farorna med HPV-vacciner. Hon är medlem i TruthAboutGardasil och är en av sex kvinnor som i mars 2010 presenterade forskning och data till FDA om den alarmerande statistiken för skador och dödsfall i samband med Gardasil och Cervarix i jämförelse med andra vacciner. Hon var också en av grundarna och tidigare vice ordförande för SANEVAX Inc. som är en organisation med syfte att utbilda allmänheten om säkerhet och effektivitet av vaccinationer. I mars 2010 var Botha en inbjuden talare vid British Society for Ecological Medicine conferense i London där hon presenterade vetenskapligt baserad information och forskning om riskerna med HPV-vacciner. Botha är för närvarande samordnare för organisationen Natural Solutions Foundation.

Botha hävdar att främmande DNA är en term som de flesta medicinska konsumenter är omedvetna om och anser att det är sunt förnuft för yrkesverksamma att ifrågasätta säkerheten av främmande DNA – annars känt som rekombinant DNA:

”The Amerikanska Biologic Safety Association (ABSA) har klassificerat rekombinant DNA som en biologisk fara och har beskrivit särskilda direktiv för hantering av sådana föroreningar”.

Botha säger att det finns dokument som visar att kunskap kring dessa föroreningar varit känt i över 20 års tid. Dessa har identifierats i levande virala vacciner som odlats i humana celler. Hon säger att det finns dokumentet som rapporterar att rotavirusvaccin visat sig innehålla en patogen från grisar som är associerad med ”wasting” och immunbrist. Vaccinet ges till små barn för att skydda dem mot rotavirus som kan ge gastroenterit (magsjuka). När bevis av denna upptäckt presenterades för FDA meddelade de att det var inga problem!

Enligt Botha förklarar boken ”Microcompetition with Foreign DNA and the Origin of Chronic Disease”, skriven av Dr Hanan Polansky, hur främmande DNA-fragment och latenta virus kan orsaka många allvarliga sjukdomar. Ett fall som kan backa upp denna teori är historien om Jasmine. Den 8 augusti 2012 rapporterade NZ (Nya Zeeland) Herald att en mor i Nya Zeeland trodde att Gardasil vaccinet var ansvarigt för döden av hennes tonåriga dotter. Renata berättade att hon hade hittat sin dotter Jasmine död i sängen sex månader efter att hon fått sin tredje dos av vaccinet. Hon sade också att samma år hennes dotter fick Gardasil, klagade hon mer än någonsin på sitt mentala och fysiska tillstånd. Under en rättsläkarens undersökning vittnade dr Sin Hang Lee, en patolog, om upptäckten av DNA-fragment från HPV i prover från Jasmines blod och mjälte hela sex månader efter vaccinering med Gardasil.

I Bothas dokument diskuteras också närvaron av främmande rDNA i MPR och vattkoppsvaccinet. Enligt Botha har en studie upptäckt främmande mänskligt DNA hos barn med autism. Botha säger att i april 2012 publicerade CBCD (the Centre for the Biology of Chronic Disease) ett pressmeddelande för att uppmuntra CDC att studera Polansky s microcompetitionteori eftersom främmande DNA också hittats i Merck & Co:s MPR-vaccin. Vaccinets bipacksedeln (finns att ladda ner på FDA:s hemsida) visar att cellinje Wistar RA 27/3 och cellinje WI-38 från foster samt genetiskt humanalbumin alla används i vaccinet.

Botha skriver sedan att deras pressmeddelanden blev följande:

”MPR-vaccinet är förorenat med mänskligt DNA från en cellinje där rubellavirus odlas. Detta mänskliga DNA kan vara orsaken till toppar i förekomst. Ytterligare en ökad stegring i förekomsten av autism inträffade 1995 då vattkoppsvaccinet odlades i human fostervävnad”, skrev Dr Helen Ratajczak, Ph.D. Hon publicerade två artiklar om detta ämne i Journal of immuntoxikologi. (Merck and Co Inc. 2001, Breuer, 2003)”

Dock är humant DNA inte den enda substansen i barnvacciner som upptäckts i organ på vaccinerade barn. Här är ytterligare bevis på andra ämnen från vaccinationer som upptäckts i barn. I Japan fann H Kawashima bevis för mässlings virus i de perifera mononukleära cellerna i tre av nio autistiska patienter med inflammatorisk tarmsjukdom (liksom en av åtta patienter med Crohns sjukdom och en av tre patienter med ulcerös kolit). Alla barnen hade vaccinerats med MPR.

En studie av Paola Roxana Barrero, Jorge Grippo, Mariana Viegas, och Alicia Susana Mistchenko med titeln ”Wild-type Measles Virus in Brain Tissue of Children with Subacute Sclerosing Panencephalitis, Argentina” visade att när hjärnvävnaden av åtta barn som vaccinerats med mässlingvaccin undersöktes fann forskarna vilt mässlingvirus. Sammandraget till denna studie lyder:

”We studied eight children who had measles at 6 to 10 months of age during the 1998 Argentine measles outbreak and in whom subacute sclerosing panencephalitis developed 4 years later. We report the genetic characterization of brain tissue –associated measles virus samples from three patients. Phylogenetic relationships clustered these viruses with the wild-type D6 genotype isolated during the 1998 outbreak. The children received measles vaccine; however, vaccinal strains were not found.”

Även om författarna uppger att de inte funnit några bevis för vaccinstammar från mässling i vävnaden, är det oklart när barnen faktiskt vaccinerades. Om barnen vaccinerades efter att de haft mässling kan detta innebära att vaccinet var orsaken till SSPE (Subacute Sclerosing Panencephalitis) som är en allvarlig men ytterst sällsynt komplikation efter en mässlingsinfektion (har även uppkommit i vaccinerade). Men om barnen blivit vaccinerade innan de insjuknade i mässling då kanske det var mässlingvaccinet som fick dem att genom nedsatt immunförsvar göra dem mottagliga för infektion.

Dessa argentinskabevis är i linje med den bevisning som diskuterats vid JCVI’s (kommittén för vaccination och immunisering) olika möten som ägde rum i Storbritannien under 1970-talet, 1980-talet och 1990-talet. Läs artikeln ”Government Documents Locked Up for 30 Years Proving This Vaccine Unsafe Finally Revealed”.

”Bothas dokument är en skarp påminnelse om exakt vilka ämnen läkemedelsindustrin och regeringar kräver att våra barn behöver för att de ska hållas friska. Men är det egentligen rätt att våra barns kroppar riskerar bli förorenade med främmande DNA och och andra ämnen som kan leda till handikapp eller risken att hamna på bårhus? Enligt min mening är dessa så kallade livräddande vaccin orsaken till mer skada än nytta. Men i stället för att undersöka dessa frågor närmre inför regeringarna medvetet fler och fler dödliga injektioner på den öppna marknaden.” -Christina England

För att läsa mer om ämnet, se dr Rebecca Carley dokument INOCULATIONS: THE TRUE WEAPONS OF MASS DESTRUCTION CAUSING VIDS (VACCINE INDUCED DISEASES) (AN EPIDEMIC OF GENOCIDE) by Rebecca Carley, M.D. Court Qualified Expert in VIDS and Legal Abuse Syndrome.

Läs hela artikeln

Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto [Read more…] about Främmande DNA-fragment i vacciner

Skador efter vaccinering har medvetet dolts i över 30 år

10 augusti, 2012 By Marina 6 Comments

Forskaren Dr Lucija Tomljenovic som studerat ansvariga myndigheters dokumentation visar att Storbritanniens gemensamma kommitté för Vaccination och immunisering (JCVI), ett organ som tar fram policyn för landets vaccinationsprogram, mörkar oberoende data som visar vaccinskador och slätar över tvivelaktiga uppgifter från läkemedelsföretag som ansöker om att få ut nya vaccin på marknaden.

Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: JCVI

Gruppen förkastar också all forskning som kan ifrågasätta säkerheten av vacciner. De medvetet ljuger för föräldrar och vårdpersonal för att säkerställa att god vaccinationstäckning uppnås. Detta för att uppnå ”flockimmunitet”, vilket läran om vaccinering bygger på, trots att det inte finns vetenskapliga bevis på att just vaccinering bidrar till denna typ av immunitet.

Dr Tomlijenovic förklarar att JCVI redan så tidigt som 1981 fått kännedom om att mässlingsvaccin är kopplat till långsiktiga neurologiska skador och död. Hon skriver också att JCVI länge varit medvetna om att flera vaccin kan orsaka bestående hjärnskador hos barn men har trots detta fortsatt att främja dessa vaccin. JCVI har också varit medvetna om att MPR definitivt var kopplat till 10 fall av både hjärnhinneinflammation och hjärninflammation. Permanent neurologisk skada uppstod hos två av dessa som följd. En annan utvecklade beteendeproblem, som är kopplade till autism, och en annan utvecklade cerebral astrocytom, en typ av hjärntumör. Ingen av denna kritiska information offentliggjordes.

Många föräldrar vaccinerar därför sina barn utan att få korrekt information kring kontraindikationer och biverkningar som kan uppstå i samband med vaccinering. Individens rätt till ett informerat samtycke har därför försummats och internationella riktlinjer för medicinsk etik har ignorerats. Detta är något som länge varit känt men har inte kunnat bevisas förrän nu då denna dokumentation blivit tillgänglig. Flera kopplingar mellan medlemmar i kommitéen och läkemedelsindustrin har också påvisats.

Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: JCVI

Kritisk vaccininfo förbjuds

8 augusti, 2012 By Marina 6 Comments

En websida som innehåller råd till föräldrar angående vaccinering har beordrats ta bort information som visar på att MPR-vaccinet har kopplingar till autism. Babyjabs.co.uk skrev att vaccinet ”kan orsaka autism hos upp till 10% av autistiska barn i Storbritannien.” De skrev också: ”De flesta experter nu är överens om att den stora ökningen har orsakats dels av en förbättrad diagnos men också genom en reell ökning av antalet barn med autism.”

Ytterligare information de tog upp var att man påträffat mässlingsvirusets vaccinstam i tarmen och hjärnan av vissa autistiska barn, vilket stödjer de föräldrar som anser att MPR-vaccinet orsakade autism hos deras barn.

En person klagade på att informationen var vilseledande och utan grund. Det är Advertising Standards Authority (ASA) som förbjuder hemsidan att publicera påståendet. Andrew Wakefield har sagt att det finns en länk mellan MMR och autism. Detta påstående tillbakavisas starkt av regeringen och det medicinska etablissemanget.

Dr Richard Halvorsen, medicinsk direktör på Babyjabs, menar att stora studier visat att MPR inte orsakar autism i den stora mojoriteten men de kan inte utesluta att vaccinet orsakar autism i en liten del av vissa mottagliga barn.

”Om en av 800 MPR vaccinationer utlöster en autistisk störning, skulle detta resultera i att cirka 1.200 barn per år i Storbritannien görs autistiska av vaccinerna. Detta är förmodligen det värsta scenariot.”

Läs hela artikeln här

Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto

Varning för röda hund!

18 juli, 2012 By Marina 4 Comments

Rubella (röda hund) var fram till 1980-talet en av de vanligaste barnsjukdomarna och spreds endemiskt och epidemiskt ungefär vart femte till vart sjunde år. År 1974 infördes vaccination av 12-åriga flickor och mottagliga kvinnor efter förlossning. Trots hög vaccinationsanslutning utbröt en epidemi av rubella åren 1978–1980.

Text: Marina Ahlm / Bild: Rubella

Efter det infördes allmän vaccinering på alla barn vid 18 månaders ålder i form av mässling-, påssjuke- och röda hund-vaccin, MPR. Orsaken till massvaccinering är inte att skydda från en farlig sjukdom utan att förhindra smitta hos gravida kvinnor. Då risk för fosterskador som hjärtsjukdom, syn- och hörselskador samt mental retardation kan uppstå om mamman smittas under den första trimestern. Enstaka fall av röda hund under graviditet har rapporterats under 2000-talet men ingen rapport om skadat barn på grund av röda hund har inkommit efter år 1985.

I USA ser man en helt annan bild. År 1966 började landet föra statistik över kongenitalt rubella syndrom (crs) och samma år rapporterades det 11 fall. År 1967 inträffade bara 10 fall och året därefter 14. År 1969 infördes röda hund-vaccinet och CDC registrerade 31 fall. År 1970 sköt crs-fallen i höjden till 77 och 1971 inträffade ytterliggare 68 fall. Dessa siffror var fortsatt höga under de följande åren. Även om den amerikanska regeringen inte började föra officiell statistik över röda hund och kongenitalt rubella syndrom förrän 1966 – då CDC registrerade 46 925 fall av röda hund och 11 fall av crs – hävdar vissa myndigheter att en röda hund-epidemi 1964 och 1965 i USA uppskattningsvis orsakade 12 miljoner fall av röda hund, vilket resulterade i ”tusentals infektioner hos gravida kvinnor” och kanske 20.000 fall av crs.

Rubella är vanligen en lindrig, övergående exantemsjukdom (tillstånd med rodnande hudförändringar) utan komplikationer. Utslaget är ganska diskret, ofta över bål och armar. Ansiktet får ett ”väderbitet” utseende. Feber kan förekomma men är vanligare hos vuxna än hos barn. Svullna lymfkörtlar finns ofta speciellt i nacken. Hos ett fåtal kan artritliknande besvär, framför allt i fotens och handens småleder, förekomma. Säker rubella diagnos kan ej baseras på kliniska fynd. Sjukdomsbilden kan vara så lindrig att upp emot en tredjedel av fallen ej diagnosticeras. Risken att förväxla rubella med andra tillstånd som innefattar rodnande hudförändringar är mycket stor i synnerhet nu när rubella anses vara en sällsynt sjukdom. Rubella kan även feltolkas som ett ”allergiskt utslag” eftersom rubella kan förlöpa med en kortvarig, kliande hudförändring utan allmänsymtom. Inkubationstiden är 14-21 dagar. Genomgången naturlig rubellainfektion och vistelse i en miljö med cirkulerande virus resulterar i regel i livslång immunitet.

Risken för en gravid kvinna att få ett barn som drabbas av kongenital rubella är ca 25 % fram till den den 16:e graviditetsveckan. Under denna tidiga fosterperiod är celldelningen intensiv och om en rubellainfektion då stör bildandet av olika organ finns risken att det resulterar i fosterdöd, spontan abort eller bestående men hos barnet. Kliniska kriterier för diagnosen kongenital rubella, omarbetade av WHO i början av 2000, är två av följande: hörseldefekt/dövhet/nedsatt hörsel, katarakt, retinopati, glaukom, öppetstående ductus arteriosus eller pulmonalisstenos samt ett av följande neonatala symtom: trombocytopen purpura, hepatosplenomegali, ikterus (inom 24 timmar), meningoencefalit, mikrocefali och tidigt eller sent uppträdande mental retardation. Fynd av IgM-aktivitet mot rubella och/eller virusgenom säkerställer diagnosen; särskilt viktigt hos barn som bara har enstaka symtom.

Intressant att notera är att flera av dessa symtom finns med på rubella-vaccinets biverkningslista. Dokumenterade biverkningar är syn- och hörselskador, trombocytopeni, polyneuropati (en neurologisk sjukdom som innebär en utbredd funktionsnedsättning i kroppens perifera nerver), trombocytopeni (ett tillstånd som ger ökad blödningsbenägenhet), artirit/ledbesvär som kan kvarstå i månader eller år på speciellt kvinnor, kroniskt trötthetssyndrom, vaskulit (blodkärlsinflammation), diarrè, illamående, feber, huvudvärk, yrsel, Guillain-Barrés syndrom, hjärninflammation och parestesi (onormala neurologiska förnimmelser som domningar, stickningar, sveda, myrkrypningar och hyperestesi). Det har även vittnats inför USA:s kongress att det finns koppling mellan vaccinationer och barndiabetes. Man vet att det vilda rubellaviruset kan kan ge upphov till diabetes och detta betyder också att rubellaviruset i vaccinet kan göra samma sak. I VAERS databas finns det även tillstånd som permanenta hjärnskador, autism och mental retardation rapporterade efter MPR-vaccin.

Det är känt att reinfektion med röda hund förekommer, såväl efter sjukdom som efter vaccination. Sådana infektioner är dock symtomlösa. Det finns fall av fosterinfektion vid reinfektion även då de anses vara sällsynta. Man har också sett att röda hund viruset på vissa ställen fortsätter cirkulera trots hög vaccinationstäckning. Eftersom det är på detta viset finns det inga garantier för att röda hund fortfarande inte är i omlopp och infekterar gravida kvinnor. Görs det laboratorieprover och omfattande sjukdomshistoria på alla som får skadade barn för att se att röda hund viruset inte varit med i bilden? Ju ovanligare en sjukdom blir, desto svårare blir det att hålla kunskapen aktuell och ha diagnosen i åtanke. Det vore kanske en god ide att det på varje barn med hörselskada – den vanligaste av alla rubellaskador – som upptäcks under de första levnadsåren och som inte har någon uppenbar orsak undersöks och tas prov på. Detta innan MPR-vaccination utförs. Även barn med hjärtkärl- och/eller ögonskador kan vara ett tecken på kongenital rubella.

Enligt vaccinförespråkare handlar det i slutändan om solidaritet. De påstår att man vaccinerar sig, inte bara för att hålla sig själv frisk, utan också för att förhindra att andra smittas. Nu har vi ju sett att det finns bevis på att vaccinering inte är likställt med ett friskhetstillstånd utan kan medföra allvarliga biverkningar. Så varsågod och välj vaccinering till dig själv och dina barn men kom inte och prata solidaritet och kräv att jag ska riskera allvarliga biverkningar för att en gravid kvinna, utan immunitet, i ett olyckligt skede i livet KAN bli sjuk och riskera ett handikappade barn. Denna olycka, hur sorglig den än är för den drabbade, är inget som ska läggas som den ovaccinerade människans börda.

Eftersom vaccinet, enligt studier, endast erbjuder tillfällig immunitet och avtar inom några år, så kan det vara så att kvinnor som vaccinerats som barn faktiskt har större sannolikhet att få röda hund under sin barnafödande ålder. Om alla barn istället ges möjlighet att förvärva naturlig immunitet, så kommer ca 85 % av flickorna att vara naturligt skyddade när de når fertil ålder. Därefter kan kvinnor som är mottagliga – den enda lilla grupp som löper risken – bli måltavla för vaccination.

Text: Marina Ahlm / Bild: Rubella

Wakefield Paper – Essay by Bill Long

24 juni, 2012 By Marina 1 Comment

Dr. Long is an author, theological and legal scholar, educator, and business consultant living in the Pacific Northwest. His books or long essays cover six or more scholarly areas: religion (including Biblical studies), history, law, words, education and childhood disabilities, including autism. His 2001 book on the history of Oregon’s death penalty, A Tortured History: The Story of Capital Punishment in Oregon won an award. To date he has written or edited 14 books and more than 4300 essays (equivalent of 65 books of 200 pages).

Read his essay paper about Wakefield and autism

Vaccininducerad autoimmunitet och autism

22 juni, 2012 By Marina 2 Comments

Fallen av autism har ökat enormt de senaste årtionden och har inget med förbättrade diagnoskriterier att göra. Detta menar den pensionerade barnläkaren F. Edward Yazback, engagerad i frågor kring autism.

Sammanfattning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto

The Center of Disease Control and Prevention (CDC) har hand om hälsofrågor i USA och har sedan 1980-talet blivit alltmer involverat i reglering och förespråkande av vaccinering. Trots farhågor om koppling mellan vaccin och autism har de gjort väldigt lite för att ta reda på sambandet. Tre stora studier som de sponsrat är epidemiologiskt utförda, varav en innefattar den välkända danska studien. Trots flera brister och att den visade en ökning av autism bland de som fått MPR-vaccin, avfärdades ett samband (1).

Kliniska studier behövs för att säkerställa kontra avfärda ett samband. Att tiomersal togs ur barnvaccinerna var klokt gjort och det är ofattbart att ett välkänt gift använts som konserveringsmedel i över 60 år. Seriösa oberoende studier behövs, vilket inte kan tas för givet av de med finansiella kopplingar till vaccinindustin. Forskningen borde inte begränsas till att mäta epidemiologisk data på en skärm. Den måste inkludera noggrann undersökning av de drabbade barnen och intervjuer från föräldrarna. Undersökning av tarmen borde också ingå då det är fler än Wakefield som varit ett samband mellan tarmproblem och autism på spåren (1).

Nyligen fastslog en domstol i Italien att en fullt frisk pojke utvecklat autism utlöst av MPR-vaccin. Bara i USA har över 5000 föräldrar under det senaste årtiondet fått sina barns fall prövade för vaccinrelaterad autism. Detta i ett forum designat för att kompensera de drabbade så att vaccinbolagen är friskrivna från att behöva utbetala ersättning. Flera familjer har blivit kompenserade men endast med argumentet att autism varit en sekundär diagnos (2)(3)(4).

Många barn med autism har, enligt författarna, förhöjda nivåer av antikroppar mot mässling och det gjordes därför 2002 en studie på MPR-vaccinet. Denna visade att flera av barnen hade ett olämpligt antikroppssvar på vaccinets mässlingsdel vilket i sin tur antas spela en väsentlig roll i utvecklandet av autism (5). I en annan undersökning såg man att de med autism hade ett högre antikroppssvar på vaccinets mässlingsvirus i jämförelse med syskon och barn utan autism. Författarna kom till samma slutsats, att vaccininducerad autoimmunitet kan spela en roll i utvecklandet av autism (6). En tredje undersökning visade inget samband (7) men har kritiserats för att ha flera felkällor (8).

I en jämförelse från VAERS databas mellan 1994-2000, mellan MPR- och DTwcP-vaccin, sågs en signifikant ökad rapportering av tillstånd som permanenta hjärnskador, autism, mental retardation och cerebellär ataxi (svårigheter att samordna kroppsrörelser). Detta är anmärkningsvärt då DTwcP-vaccinet varit det mest kända vaccinet som kan orsaka permanenta neurologiska skador. Studier har också visat ett samband mellan MPR-vaccin och encefalopati (skada på hjärnan). Det har observerats att många av de besvär som uppstår efter vaccinering är desamma som vid en naturlig infektion, samt att det finns rapporter om autistiska tillstånd efter naturlig mässlingsinfektion. Författarna anser att det avdödade mässlingsvaccinet är det mest säkra och då endast levande vaccin finns att tillgå är det av extra vikt, för att undvika biverkningar, att MPR tas i separata doser (9).

Sammantaget hänvisar man till 20 epidemiologiska studier för att avfärda sambandet mellan vaccinering och autism (10). Men som det står i sammanfattningen; det är inte lätt att leta efter något man inte vet finns eller i andra ord; resultatet var föga oväntat då man inte kan förvänta sig annat av publikationer som inte tittat på just detta problem. Hade man gått igenom publikationer som alla visade på att jorden var platt skulle de såklart avvisa teorin om att jorden var rund.

Faktum kvarstår och det är att autism ökat dramatiskt sedan Kanner först beskrev tillståndet 1943. I USA är incidensen 1 av 110 och i UK 1 av 64 med liknande siffror världen över. Autism kan bero på olika orsaker och te sig på olika vis i olika individer men med samma symtom. Dokumenterade orsaker till autism inkluderar genetiska defekter, virala infektioner och hjärninflammation till följd av vaccination. Därför är autism ett resultat av genetiska svagheter och inflammation i hjärnan som uppkommer av olika anledningar som t ex en förgiftad omgivning, att mamman drabbas av en viral infektion under graviditet eller en omogen blod-hjärnbarriär (11).

Sammanfattning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto

Kan vacciner bidra till utvecklandet av autism?

25 maj, 2012 By Marina 9 Comments

Nej, säger en dansk studie. Ja, säger tusentals drabbade barns föräldrar samt alltfler människor inom olika kunskapsområden världen över. Ulf Brånell, alias ”Kloka gubben”, en välkänd profil inom svensk alternativmedicin som innehar en grundlig vetenskaplig utbildning, har gjort en granskning av denna studie som återpubliceras här.

Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto

FELKÄLLA 1: Barn hinner inte få autism av vaccinerna innan de faller ur studien

Av totalt aktuella 537 303 barn * 12 levnadsår = 6,5 miljoner möjliga personår för barn 0-12 år födda 1991-98 har endast 2,1 miljoner personår observerats. De yngre barnen har kunnat följas endast från födseln till studiens avslutande ca 2001. De äldsta barnen bidrar alltså till studien med proportionellt betydligt fler ”personår” än de yngsta.

Genomsnittsåldern för hela den studerade populationen är 2,1/6,5 *12 = ca 4 levnadsår. Observationerna har alltså i normalfallet avbrutits långt före den ålder då autism brukar diagnosticeras – enligt studiens egna uppgifter: 4,25 – 5,25 år. Vid ca 4 års ålder ges också vanligen den andra MMR-vaccinationen.

De yngsta ålderskohorterna har nätt och jämt hunnit vaccineras innan de ”förts ur rullorna”. De bidrar alltså till ”antalet vaccinerade barn” , men inte med någon större chans att hinna bli diagnosticerade med autism till ev följd av vaccineringen.

Där barn hunnit diagnosticeras med autism innan de uppnått vaccineringsåldern kan de ha kommit att räknas som ”ovaccinerade autistiska barn”.

Detta utgör systematiska och okontrollerade felkällor som leder till att vaccinernas ev autismframkallande roll underskattas.

FELKÄLLA 2 : Genetisk autism späder ut de få fall av vaccinframkallad autism som hinner uppdagas

Det är ostridigt att ett visst antal autismfall etc inte orsakas av vaccination, utan av t ex genetiska faktorer och kan i regel diagnosticeras under de första levnadsåren, ofta före vaccinationsåldern. ..Eventuellt vaccinframkallad autism kan dock knappast diagnosticeras innan den framkallats. En ev autismframkallande effekt av MMR-vaccin nr 2 (normalt i fyraårsåldern) har små möjligheter att upptäckas i studien , eftersom huvddelen av barnen i högre åldrar fallit ur studien. Barn ur de senare årskullarna faller ur studien t o m innan den första vaccinationen kan ha visat sin ev effekt.

De flesta fall av genetiskt orsakad autism bör därför upptäckas av studien, medan endast vissa fall av vaccinframkallad autism kan uppdagas. Fynden av en ev vaccinframkallad autism späds i studien på så sätt ut med genetisk autism betydligt kraftigare än i verkligheten. Den statistiska verkan av detta är att vaccinerade såväl som ovaccinerade barn tenderar att visa likartad autismfrekvens.

Detta utgör en systematisk felkälla som kraftigt försvagar möjligheten att upptäcka ev vaccinframkallad autism.

FELKÄLLA 3: Autistiska barn kan systematiskt ha klassificerats som ovaccinerade

18% av barnen sägs vara ovaccinerade, 82 % vaccinerade. De vaccinerade barnen beräknas enligt studien med säkerhet vara vaccinerade först vid fyllda tre år. Genomsnittsåldern vid vaccineringen kan uppskattas till ca 1,5 år.

Det är oklart hur studien kategoriserat barn som diagnosticerats med autism före treårsdagen, och som vaccinerats efter diagnosen. Likaså är det oklart hur barn som vaccinerats första gången efter treårsdagen klassificerats.

Anledningen till att 18% av barnen ej vaccinerats lämnas också i studien okontrollerad och okommenterad. Bland kontraindikationerna mot vaccinering finns nedsatt hälsostillstånd, immunologiska processer och pågående neurologisk sjukdom eller störning – dvs bl a indikatorer på tarmstörnings-autism-syndrom.

Att fall av dessa olika slag måste finnas är uppenbart. Att de inte kommenteras måste betyda att författarna inte observerat de statistiska effekter detta kan ha.

Om barn kunnat undgå vaccinering av hälsoskäl – bedömda eller misstänkta, av föräldrar eller läkare – och därmed klassificerats som ”ovaccinerade” är studiens slutsatser helt missvisande.

FELKÄLLA 4: Relevanta data har spätts ut med irrelevanta.

Om man vill jämföra vacciners effekter på barn är det relevant att jämföra vaccinerade barn med ovaccinerade först EFTER vaccineringen. Att blanda ut dessa data med data rörande barnen FÖRE vaccinationen tjänar endast till att späda ut relevanta data och göra eventuella samband svårare att finna. Samtidigt kan man sprida föreställningen att studien grundas på en större mängd observationer än vad som är fallet.

Av de 2,1 miljoner studerade personåren utgörs 537303 *1,5 = 0,8 miljoner år av ovaccinerade barn under 1,5 år ( oavsett om de senare skulle komma att vaccineras elller ej) . Av de resterande 2,1-0,8=1,3 milj personåren bör 82 % = ca 1,1 miljoner år avse barn över 1,5 år som vaccinerats. Endast ca 0,2 miljoner studerade personår avser ovaccinerade barn över vaccineringsåldern 1,5 år. Det är endast i denna grupp man möjligen kan finna en relevant kontrollgrupp att jämföra de vaccinerade barnen med. Det är också denna begränsade grupp som måste utgöra underlag för statistiska säkerhetsbedömningar och ”incidenstal”.

Studien rapporterar sig ha funnit 738 diagnosticerade fall, hänförliga till populationen. Alla autismfall som diagnosticerats före vaccinationsåldern måste naturligtvis rensas bort, för att en jämförelse ska vara meningsfull. Det bör överslagsmässigt handla om 0,8/2,1= 38% av de 738 fall studien rapporterar. Av de återstående ( 738-38%= ) 458 fallen bör – om risken är lika mellan vaccinerade och ovaccinerade – 18% dvs 82 fall avse ovaccinerade barn över 1,5 år. Detta motsvarar ca 10 fall/kalenderår i hela Danmark.

Man kan också uttrycka det sålunda: Under ett vanligt år tackar alltså 12-14000 danska föräldrar nej till att låta sina barn vaccineras – av någon anledning. Om tio av dem (10) eller fler motiverar sitt nej med att barnets hälsa och utveckling verkar onormal, och detta sedan bekräftas genom en autism-diagnos – då har den danska studien producerat ett kraftigt BEVIS FÖR att MMR-vaccinet framkallar autism.

FELKÄLLA 5: Studiens uppläggning gör den extremkänslig för förändringar över tid

Det är känt att vaccinernas inehåll och kvaliteter löpande förändras. Analysen av Kayes och Taylors resp studier visar t ex att införandet av det sk Urabe-vaccinet 1992 åtföljdes av en kraftigt ökad autismincidens. Även i Danmark torde förändringar av det använda vaccinets egenskaper ha skett. Förändringar av vaccinerna nämns eller beaktas inte.

Studiens upplägg gör att de äldre årskullarna 1992-95 bidrar med betydligt fler ”personår” i studien än de yngre. Detta innebär att en med tiden ökande autismrisk – i likhet med den i de engelska studierna – har små eller inga möjligheter att upptäckas.

Det föreligger inte heller några uppgifter om hur den ovaccinerade gruppen fördelas över åren 1991-98, vilket i sig kan allvarligt påverka eller förrycka studien.

SUMMERING: Funna data ger inte grund för de slutsatser studien påstår sig kunna dra. Studien försöker ge sken av att vara en totalundersökning av barn födda 1991-98 i Danmark. I själva verket har man alltså studerat endast en tredjedel av de personår som faller på denna grupp barn. Av dessa studerade personår är en stor del irrelevanta för det studien avser. De personår som skulle vara mest informativa har till stor del uteslutits ur studien – i o f s av tidsmässiga och legitima skäl. Men någon mer detaljerad analys av de tidigaste kohorterna (som skulle kunna kompnesera dennna brist) redovisas inte.

Strategiskt viktiga kontrollfrågor är okommenterade – t ex hur tidigt autistiska eller störda barn klassificerats som vaccinerade eller ej, om urvalet till vaccination/ej vaccination kan vara behäftat med systematiska felkällor.

Det nyckeltal som till slut måste vara avgörande för de slutsatser som studien vill dra, grundas alltså på endast ett tiotal fall per år. Detta är – särskilt med beaktande av studiens systematiska felkällor och oklara begreppsdefinitioner – helt otillräckligt för att grunda de slutsatser man vill dra, med någon som helst grad av säkerhet.

Samtliga i studien lätt identifierbara felkällor – se ovan – kan misstänkas verka åt samma håll – nämligen att frikänna MMR-vaccinerna från alla anklagelser om att orsaka autism. Detta kan tyda på medvetet forskningsfusk.

Ulf Brånell

Läs hela originalartikeln

Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto

Mässling, påssjuka, röda hund – Behöver vi ett vaccin?

22 mars, 2012 By Marina 12 Comments

Dr. Richard Halvorsen informerar om nyttan kontra riskerna med att vaccinera med trippelvaccinet, MPR. Han tar upp frågeställningar som:

Är mässlingen en farlig sjukdom?
Räddar vi liv med mässlingsvaccin i tredje världen?
Kan mässling rentav vara bra att få?
Finns det någon anledning att vaccinera mot påssjuka?
Hur farligt är röda hund?
Bör alla vaccineras mot röda hund?

Dr. Richard Halvorsen är väldigt involverad i vaccinationsproblematiken och är en av de få läkarna i England som erbjuder vaccin i singeldoser. Han har även skrivit boken ”The Truth about Vaccines”

Se svaren på dessa frågor här

Läs om boken här

Dr. Richard Halvorsen diskuterar vaccin och autism på CNN

Historien bakom Andrew Wakefield

2 januari, 2012 By Marina Leave a Comment

Dr Wakefield was caught up in the vaccine damage fallout from MMR when parents brought him, and his team, their vaccine bowel damaged children. Supported by his hospital, he then said in a public meeting that single vaccines would be a good idea over MMR. When the shit hit the fan he was thrown to the wolves (by the likes of Professor Zuckerman), and is a perfect example of what happens when you criticise vaccines. They are now trying to break him (take away his licence and stop him being an expert witness for the vaccine damaged) with a medical kangaroo court. You can see why medical industry people keep their heads below the parapet, unless they fancy a new job in Australia or the USA.

The Story About Wakefield