Hur skulle du reagera om du med våld blev fasthållen utan möjlighet att göra dig fri, och någon kommer med en halvmeter lång spruta (en vanlig sprutas proportion ur ett nyfött barns perspektiv) som du inte har en aning om vad den innehåller? Medan du i skräck kämpar emot och försöker göra dig fri från den okända och skrämmande situationen sticker någon in sprutan i din kropp och injicerar innehållet. Med största sannolikhet skulle du efteråt anmäla att du blivit utsatt för ett övergrepp. Den möjligheten har inte ett litet barn. Oavsett hur barnet reagerar kommer händelsen att påverka det psykiskt, därför att allt vi är med om lämnar spår i vårt psyke.
Text: Tom Sörhannus. Artikeln har tidigare publicerats i Vasabladet 3 augusti 2012 | Bildutdrag från Vasabladet (skannad pappersupplaga)
Beskrivningen ovan får fungera som en introduktion till den här texten som tar upp ämnet vaccinationer med utgångspunkt i en nyligen utkommen bok Vaccinationer: risker och skador.
Det är knappast någon överdrift att säga att kutymen med vaccinering har exploderat de senaste årtiondena. För enligt uppgifter i boken har ett barn i USA vid 18 månaders ålder i dag fått 38 vaccindoser, medan motsvarande siffra i Sverige är 21 doser. Det händer att barn får sex doser (i USA ännu fler) på en och samma gång. Föräldrar och läkare glömmer ofta att vacciner är läkemedel. Hur ofta tar vi som vuxna så många läkemedel samtidigt, frågar sig författarna till boken.
Att läsa boken väcker många frågor; Vad är det vi gör med våra barn i dag? Vad händer i kroppen när vi tillför främmande preparat rakt in i blodomloppet? Vilken roll spelar vaccinationerna i den kraftiga ökningen av barn med bokstavsdiagnoser, autism, astma, allergier, diabetes med mera? Varför får kvicksilver användas i vacciner, trots att det i andra sammanhang anses som livsfarligt? Och aluminium? Vad händer när barns immunförsvar inte längre tillåts utvecklas naturligt? Vem ser till barnens rättigheter i det här sammanhanget?
Bokens författare är Mayer Eisenstein, jurist och läkare med magistersexamen i folkhälsovetenskap, och Neil Z. Miller, journalist med inriktning på medicinsk forskning. Utgångspunkten är amerikansk, men är i den svenska översättningen kompletterad med uppgifter från Sverige. Det finns även en österbottnisk koppling till boken, i och med att förordet till den svenska versionen är skrivet av kronobybon Linda Karlström.
För en mängd vacciner mot olika sjukdomar går man genom vilka biverkningar de ger, deras effektivitet, berättelser från föräldrar vars barn blivit allvarligt sjuka eller dött av vaccinerna och utdrag ur det amerikanska registret för anmälningar av biverkningar (VAERS) samt en mängd vetenskapliga undersökningar.
En del vacciner ges också som kombinationsvacciner. Ett av de mest kända är mpr-vaccinet (mot mässling, påssjuka och röda hund). Vi får veta att Sverige och Finland var först i världen med att införa detta vaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet. ”Läkemedelsföretaget som tillverkar mpr-vaccinet publicerar en omfattande förteckning över varningar, kontraindikatorer och biverkningar förknippade med detta trippelvaccin. Det är åkommor som påverkar blod-, lymf-, mag-tarm-, hjärt-, immun-, nerv-, och andningssystemen samt det sensoriska systemet.” För vaccin efter vaccin finns uppräkningar av allvarliga biverkningar. Det här är sjukdomar och biverkningar som läkemedelsföretagen som tillverkar vaccinerna själva publicerar. Ofta är det neurologiska skador det handlar om.
För den som är inne på det psykiska området tilldrar sig kapitlet om autism ett speciellt intresse. Enligt författarna till boken var autism en okänd sjukdom fram till 1940-talet. Sedan dess har utbredningen av autism följt ökningen av vaccinationsprogrammet. Från 1991 till 1997 ökade antalet barn med autism som behöver specialundervisning med 556 procent i USA.
”Opartiska autismforskare menar att dessa ökningar inte beror på varken bättre diagnostiska färdigheter eller utökade diagnostiska kategorier. Flera analytiker menar att vacciner är inblandade – speciellt tre-i –ett-mpr-vaccinet med levande virus som introducerades och marknadsfördes kraftigt under denna period. Analytiker skyller också på det alltmer fulltecknade vaccinationsprogrammet och det större antalet obligatoriska barnvacciner som innehåller kvicksilver. I själva verket är det så, att varje år som antalet nödvändiga vacciner ökar, skjuter antalet fall av autism i höjden. Vacciner som innehåller aluminium kan också vara en faktor.”
De senaste månaderna har det framkommit flera fall där några av de största läkemedelstillverkarna så att säga fastnat med byxorna nere. GlaxoSmithKline, tillverkare av bland annat svininfluensavaccinet Pandemrix har dömts till det största bötesbeloppet någonsin inom branschen, tre miljarder dollar, för falsk marknadsföring av mediciner, mutande av läkare och en del andra förseelser. Företaget har erkänt sig skyldigt till anklagelserna.
Även två andra stora läkemedelstillverkare har blivit fast för brottsliga handlingar. Merck har funnits skyldigt till olika brott, däribland för att ha fejkat vaccindata genom att spetsa mänskliga blodprov med antikroppar från djur. Pfizer har å sin sida funnits skyldiga till bland annat konkurrenshämmande verksamhet. I inget fall har någon enskild person ställts till svars, inte ännu i alla fall.
Personligen har jag varit skeptisk mot vaccineringarna en längre tid, och med tanke på vad jag upplevt i min kontakt med idrottande ungdomar väcks ytterligare frågor. Vad beror den höga andelen åkommor på, framförallt astma och allergier, hos dagens unga? Visst förekommer det sådant också i min generation, men långt ifrån i samma omfattning.
Det finns många frågor kring barns och ungas hälsa och vaccinering, och frågorna måste ställas för att vi ska få svar. Även om de kan upplevas som obekväma.
Text: Tom Sörhannus. Artikeln har tidigare publicerats i Vasabladet 3.8.2012