Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

PANDEMRIX

Två veckor efter Pandemrix-vaccineringen drabbades Valentina av dagliga svimningsattacker, kramper och mardrömmar

By 5 kommentarer

Det är nästan alltid oordning här hemma, särskilt efter en dålig period. Vi improviserar vardagen så att den fungerar. Vi får göra omprioriteringar varje dag, för att vi inte hinner med allt som måste ordnas efter en dålig period med många svimningar. Under dessa perioder måste jag släppa allt och vara bredvid min dotter hela tiden som hennes skugga, för att hon inte ska slå sig när hon svimmar. Det känns fortfarande konstigt men vi börjar vänja oss vid att leva såhär – hur hemskt det än låter.

Jag, mamma Berta, lever ensam med Valentina, 14 år. Jag har bett om hjälp från vården, sjukvården och Barnkliniken i Landskrona och Lund. På akuten i Lund har vi varit otaliga gånger eftersom hon trillat och slagit i huvudet och fått stanna kvar för övervakning under natten, men efteråt har de inte kunnat förklara något och hon har alltid skickats hem, utan någon uppföljning. Jag väntar på att få besked om en rullstol från en sköterska som har lovat ringa om hon får tag i en från arbetsterapeuten, de får ju inte låna ut någon utan diagnos…

Hennes svimningsattacker kommer då och då, varje dag men även i skov. Det är mycket sällan hon inte har någon eller några attacker. Vissa veckor kan det vara 30 svimningar per dag. Vi kallade då hit en läkare med hjälp av en granne som sett och hört hur dåligt hon mår. Jag har bett om hjälp från 1177 att få prata med läkare eller att de skulle be en läkare om råd men det gjorde ingen, fast jag frågade om hjälp flera gånger.

Vi är nästan ”stamkunder” på 1177. När jag ringde sa de att det absolut inte gick att rådfråga läkare eller be läkare om hjälp, men när min manlige granne i 60-årsåldern ringde och mycket artigt och insmickrande bad om hjälp att få hit en läkare var det inga som helst problem! Läkaren kom ut (för ca tre veckor sedan) och konstaterade efter vår förklaring, att hon bara hyperventilerar och att det går att stoppa med att blåsa i papperspåse! Det var också därför hon fick ont i armar och ben som domnade bort på grund av bristen på koldioxid när hon andades in hela tiden, och då får man ont i ben och armar sa de. Jag hoppades och nästan bad till gudarna att hon skulle få anfall då… men givetvis fick hon inte det! Och då tyckte den manlige läkaren och en kvinnlig narkosläkare att då var undersökningen färdig! Hon skulle blåsa i papperspåse! När de gått och Valentina fick nästa anfall på kvällen blåste hon i papperspåse men det gjorde att hon svimmade efter ett par andetag bara. Hon försökte flera gånger att använda påse men till slut fick jag sätta henne på kontorsstolen och ta ut henne på balkongen och ge henne en cigarett i alla fall. Då gick anfallet över…

Hennes svimningar uppstod kring den 15 december, två-tre veckor efter svininfluensavaccinet hon fick i slutet av november 2009. Vi fick tid på barnkliniken direkt samma dag men inget gjordes. Hon är 14 år idag. Och har varit fullt frisk tidigare. En mycket social, glad och livlig tjej. Det enda hon hade problem med var att svälja när hon blev stressad, och då uppstod andningsproblemen som vi bad om hjälp mot – jag hade tröttnat på att läkarna sa att det inte var något – att det var affekt, något som småbarn växer ur… hon var ju 12 år! Men dagen efter vi hade varit på kliniken för hjälp mot andningsbesvären den 15 december 2009, började hon svimma och fick anfall efter anfall och då räknade jag till 30 stycken per dag fem dagar i följd!

Sedan svimmade hon inte lika ofta men ett tiotal gånger och ibland upp till 20 och 30 när det var som värst igen… hela hennes jullov höll det på och hon skämdes för att visa det för släkten och sprang in på toaletten när hon kände att det var nära… Likadant alla dagar därefter…

Narkolepsiutredningen hos Lars Palm, Sveriges bäste narkolepsiläkare, har gjorts i Malmö/Lund (MSLT i Lund och lumbalpunktuationen (ryggmärgsprovet) – för att mäta orexinhalten – i Malmö på Barnkliniken). Därifrån blev hon remitterad till BUP i Malmö, för att läkaren tyckte att hennes symptom påminner om ångest, att hon svimmar vid känsloyttringar och oro.

Hon har dessutom hemska mardrömmar på nätterna och vågar inte somna själv. Jag får lugna henne med massage innan insomnandet för annars håller hon sig vaken i flera timmar. Innan hon svimmar får hon häftig kort andning genom munnen och därefter domnar ben och armar av och så börjar det göra ont i nerverna i armarna och benen. Litet senare tappar hon även talet och blir förlamad i ansiktet. Ibland trillar hon ner direkt vid anfallet och börjar skaka häftigt och krampa i ben och armar. Även hela huvudet skakar och ögonen rullar, annars brukar hon stirra rakt ut i luften när hon svimmar. Innan insomnandet på natten har hon ont i nacken, ryggen och händerna. Hon brukar be om massage då så att det inte gör lika ont, massagen lugnar och mildrar lite.

När hon vaknar på morgnarna och behöver gå upp tidigt, eller om hon inte har sovit bra på natten alls, då är benen helt paralyserade och händerna och armarna också ibland. Jag brukar även då massera igång blodcirkulationen vilket tar från 10 minuter upp till 45 minuter, beroende på hur bra hon mår. Sedan börjar andningen och svimningarna igen… några gånger innan vi kommer iväg till skolan. Eller så håller det på hela dagen och hela veckan när hon är förkyld, eller har någon annan infektion i kroppen – feber och liknande besvär.

Hon är ofta förkyld, det verkar som om hon är mottaglig för allt. Så var det inte alls tidigare. När de andra barnen i klassen var borta hela veckan var hon ofta frisk, och när hon då blev sjuk stannade hon hemma någon dag, högst två, och blev snabbt bra igen även vid feber. Hon har blivit väldigt klumpig också såtillvida att hon går på dörrkarmar och möbler omkring henne och får då jätteont – och får anfall av det också! Och svimmar…

Hon tappar glas ur handen. Fjärrkontroller och telefoner har vi fått byta i flera omgångar eftersom hon inte kan hålla i dem ordentligt. Ibland när hon ligger på golvet och skakar och krampar dreglar hon från munnen också och skakar på huvudet i spasmiska ryckningar. När hon sträcker på sig svimmar hon. Hennes ögon rinner men hon är inte allergisk. Hon får ofta blåsor i munnen. Det är så många symptom hon har…

Läkarna får inte ihop en sjukdomsbild – utan förmodligen flera men ingen klar sådan. Detta är en tjej som har förändrats helt. Jag trodde det berodde på tonårsförvandlingen tidigare men det är mycket värre än så. Ibland blir hon mycket aggressiv precis innan svimningarna eller så blir hon trotsig som en liten 3-åring och sjunger barnvisor om och om igen. Då vet jag att nu kommer hon att svimma… Det märks att det händer något i hjärnan hos henne och hon hör inte om man säger till henne eller kallar på henne. Det är precis som om hon måste fullfölja det hon bestämt sig för innan, och kan inte sluta utan retas och provocerar istället utan att hon är talbar. Det är jobbigt att se henne så totalt förändrad. Efteråt minns hon ibland men skäms för att erkänna det hon gjort. Ibland ber hon om ursäkt om hon varit aggressiv mot mig och förklarar att hon inte kan hjälpa det – men det är inte alltid hon minns det hon gjort och sagt/sjungit.

Som tur är går hon nu på en skola där hon kan planera en stor del av sin läsning helt individuellt. Men vi har fått byta skola tre gånger innan lärarna trodde på oss! Så är det utan läkarintyg och diagnos. Men sjuk har hon ju varit och svimmat hela tiden men ingen trodde på oss i hela 1½ år, innan vi själva kom på att det kunde vara en koppling till narkolepsibarnens svimningar. Valentinas svimningar ser precis likadana ut!

Allt detta har givetvis påverkat henne och hon är fruktansvärt orolig att detta kanske aldrig går över. Ibland känns det så, säger hon. Och då undrar hon hur framtiden ska bli – ska hon leva så här genom hela sin tonårsperiod och resten av livet? Är det konstigt att hon har fått ångest när ingen läkare vet?

Jag, ensamstående mamma med henne, lever helt utan någon som helst hjälp och har fått ändra på våra liv helt och hållet. Jag måste assistera henne när hon är sjuk och hemma. Jag kan inte ta ett jobb eftersom jag aldrig vet hur länge hon är sjuk eller när hon blir det. Vi kan aldrig planera en händelse, för vi vet aldrig hur hon kommer att må. Genomför vi ändå något vi planerat får vi ofta åka hem igen. Vi har inte varit på någon ”ledighet” eller semester sedan hon började svimma – hon har missat skola, fritid och vardagsliv. Vi kan inte träffa nya människor som inte känner till hennes sjukdom. När folk ser henne svimma tror de att hon har epilepsi om hon skakar, att hon hyperventilerar om hon andas och att hon är allmänt farlig om hon svimmar…

Detta är jobbigt för vuxna att hantera och ännu svårare för en tonåring som har så mycket annat att hantera i uppväxten. Hon har tappat tilltron till myndigheter, lärare, läkare, psykologer, kuratorer och vuxna – nu när hon ska lära sig att komma in i vuxenlivet. Allt är så konstlat och oäkta. Vi lever inte normalt på något sätt. Vi kämpar och försöker att hänga med ändå, hela tiden. Hon blir anklagad för att skolka och jag anses vara en dålig mor som inte kan hitta någon bot till henne eller ”lösa” vårt liv. Allt har kostat oss massor med tid, pengar och lidande som ingen kan gottgöra egentligen. Men det viktigaste är ju att hon får hjälp och att hon och jag kan hoppas på någon framtid utan alla dessa besvär dagligen! Vi vet att hon fick besvären ca två veckor efter sprutan. Vi har bevis på detta genom de förda patientjournalerna.

Berta B

Pandemrix och vaccinskador – Läkemedelsverket har vaknat och går vidare

By 3 kommentarer

27-åriga Ida Anderssons  öde berörde många läsare. Hon blev förlamad efter att ha vaccinerat sig. Nu går Läkemedelsverket vidare med att försöka hitta en förklaring till varför Pandemrix ökar risken för narkolepsi hos barn och unga i en ny studie. Under två dagar har ­Aftonbladet berättat om några av dem som fått svåra symptom och sjukdomar sedan de vaccinerat sig med Pandemrix mot svininfluensan 2009 – och som än i dag är sjuka.

Läs mer

Pandemrix – André, 15, slutade växa efter vaccinsprutan

By 1 kommentar

André, 15, har inte varit i skolan på två år. Efter vaccinsprutan 2009 slutade han att växa. Han lever med ständiga smärtor och oförklarliga sömnattacker. Smärtorna kom samma kväll. Som om någon ”kramat in krossat glas i musklerna”. Sedan dess lever André Lennartsson med svåra smärtor i hela kroppen, dygnet runt. Plötsligt drabbades han även av sömnattacker. Han somnade till och med i bassängen en gång.

Läs mer

Aftonbladet publicerar två artiklar om skador av vaccinet Pandemrix

By Lämna en kommentar

Förlamades av vaccinet Pandemrix

Ida, 27, ville skydda sig mot svininfluensan – nu kan hon knappt gå: ”Det är ett helvete”.

Läs mer

161 barn fick skador av Pandemrix-sprutan

Sex miljoner svenskar vaccinerade sig mot svininfluensan med Pandemrix 2009 – den största vaccinationskampanjen i Sverige. Myndigheterna lovade i princip ett vaccin fritt från allvarliga och kroniska biverkningar. I dag vet vi bättre.

Läs mer

Efter Pandemrix: ”Jag har en blandning av alla symptom som beskrivs för neurologiska sjukdomar, förgiftning och influensa”

By 7 kommentarer

Den 5 november 2009 tog jag, som de flesta andra på mitt jobb vid mikrobiologiska laboratoriet, vaccinet Pandemrix mot svininfluensa med batchnummer A81CA087A. Först tvekade jag att ta vaccinet för att jag hade visat överkänslighet mot tidigare vaccin, men efter all propaganda om att vaccinet var ofarligt och även livsnödvändig kände jag mig tvungen. Det var ingen överraskning när jag några timmar senare fick feber, frossa, huvudvärk och mådde mycket illa. Dagen därpå kunde jag inte röra armen för att det gjorde fruktansvärt ont och dessutom fick jag en kliande röd bula lika stor som ett ägg på armen. Jag kände mig trött och hängig med feber och frossa i flera dagar. Smärtan på min arm liksom bulan försvann så småningom men jag fortsatte att vara trött och hängig.

Den 16 november år 2009 besökte jag vårdcentralen för en allmän undersökning av blodstatus och blodsocker, något jag brukade göra ibland på grund av min järnbristanemi. Allt verkade normalt enligt läkare.

Hela december och januari var jag hängig och extremt trött. Jag trodde att det berodde på vädret, men med tiden började jag få starka ryckningar i vänster sida av mitt ansikte. Sedan fick jag ett slags molande smärta i mitt kindben och mellan skulderbladen, så att jag inte kunde sitta på stolen. Jag sökte både akutvård och specialistvård, tandläkare samt vårdcentral. Alla prover som de tog var normala men jag blev bara sämre för varje dag som gick.

Det fortsatte med att min högra handled och min högra underarm plötsligt domnade. Sedan blev det bara värre och värre. Jag började nu även få plötsliga ryckningar i hela kroppen, så att det ibland kändes som att jag hade kramp i underarmarna och benen. Mina fingrar började få ryckningar samt skakningar. Jag fick ofta kramp i tummen som hela tiden ville dra sig bakåt mot handleden. Samma sak drabbade även mina fotleder, där jag också fick en slags krampkänsla. Jag fick även spänningar som gjorde att jag tappade känseln i högerknäet, och en känsla av extrem trötthet i musklerna. Jag tappade ofta både lätta och tunga saker.

Med tiden började jag även få andningssvårigheter (hyperventilering). Då kände jag mig ofta yr och fick inte tillräckligt med luft. Jag försökte ta djupare andetag som gjorde mig mer yr och svimfärdig.

Mitt hjärta började även slå väldigt fort och pulsen kunde vara väldigt hög utan att jag hade ansträngt mig. Detta kom som blixtsnabba attacker som med tiden blev jobbigare. Jag vaknade ibland av att jag frös och vid flera tillfällen hallucinerade jag i tillståndet mellan vakenhet och sömn. Jag vaknade ofta av att någon kroppsdel var helt avdomnad.

Jag kände både smärta och en bedövad känsla mellan skulderbladen samt på vänster sida av mitt ansikte. Jag var mycket trött och orkeslös hela tiden och så snart jag satte mig ner någonstans somnade jag direkt – på tåget, vid matbordet, i soffan framför TV:n och så vidare – vilket annars var mycket ovanligt för min del. Vid tre olika tillfällen blev jag så dålig att jag var svimfärdig och hade känslan av att kroppen var som förlamad från nacken och ner. Då sökte jag akuthjälp på KS i Solna, där de skickade mig till MRI-undersökning, som visade att hypofysen var lätt svullen. Därefter blev jag skickad till neurologen där de gjorde en hel del neurologiska tester och undersökningar. Senare uteslöt de att det skulle vara en neurologisk sjukdom. Då skickades jag vidare för en endokrinologisk utredning som inte visade några avvikelser i mina hormonvärden.

Under en period av några veckor kunde jag inte ens stå på mina ben, jag behövde stöd för att överhuvudtaget kunna ta mig fram någonstans – även en så kort sträcka som till toan. Jag hade en blandning av alla konstiga symptom som beskrivs för neurologiska sjukdomar, förgiftning och influensa.

Idag har jag fortfarande kvar alla mina besvär mer eller mindre.

Varje dag vaknar jag med

– svår trötthet
– dålig balans
– myrkrypningar under huden (mest armar och ben)
– hjärtklappning vid minsta ansträngning
– återkommande darrningar och rysningar i hela kroppen
– pulserande huvudvärk (jätteofta), molande huvudvärk som strålar som en elektrisk puls längs ryggraden
– återkommande synrubbningar (dimsyn)
– återkommande andningssvårigheter (hyperventilering)
– tryck över bröstet
– avdomnade kroppsdelar (mest fötter och händer)
– muskelsvaghet
– trötta käkmuskler, svårt att svälja
– stelhet i nacke, axlar, rygg och mellan skulderbladen
– sömnsvårigheter

Jag har besökt KS akutmottagning och vårdcentralen i Solna väldigt många gånger. Jag kände mig som en boll mellan de här två ställena, för att läkarna på KS akutmottagning hävdade att det var vårdcentralen som skulle göra en plan för utredningen av min sjukdom. Vårdcentralen å andra sidan tyckte att mina symptom var för komplicerade för att kunna utredas där. Dessutom drog vårdcentralen en slutsats redan från vårt första möte (även innan resultatet från neurologisk och endokrinologisk utredning på KS var klar) att mina besvär var psykiska och skickade mig till en psykolog. Där planerade man att skicka mig till Kronans vårdcentral i Sundbyberg. Förklaringen var att jag hade för många besvär samtidigt och att de prover som de hade tagit inte visade att jag var fysiskt sjuk.

Jag kände mig kränkt och ovälkommen nästan alla gånger jag var där. De bråkade med mig, behandlade mig som om jag var störd eller galen och kallade mig för hypokondriker och så vidare. De sa att den enda lösningen var antidepressiva medel och satte in SSRI och slutade med att sjukskriva mig på heltid. Deras förklaring var att jag inte såg sjuk ut och att resultaten från olika undersökningar bekräftade detta. De sa även att försäkringskassans lagar har blivit hårda och att man ska ha bevis på att man är sjuk. Att jag inte kunde stå på mina skakiga ben och att jag var svimfärdig och yr var mitt eget problem.

Jag blev tvungen att börja jobba halvtid trots att jag ibland inte ens klarade att gå en sträcka på 50 meter utan att hyperventilera och känna mig extremt kraftlös och yr.

De antidepressiva preparaten blev inte så mycket till hjälp. Dessutom fick jag så småningom alla möjliga biverkningar varav en del så allvarliga som bröstsmärtor, högt blodtryck och hjärtrytmrubbningar. När jag mådde som värst kontaktade jag min husläkare som inte hade tid att träffa mig, men meddelade genom en tredje person att allt jag upplevde var normalt. Jag fick en tid hos honom först två veckor senare. Jag mådde så dåligt att jag inte orkade vänta och sökte hjälp på närmaste akutmottagning. De sa att mina nya problem berodde på biverkningar av den antidepressiva medicinen som jag hade tagit och hänvisade mig åter till läkaren på vårdcentralen. Till min stora förvåning hade läkaren glömt att boka in mig och föreslog ansvarslöst att jag kunde komma tillbaka vid ett annat tillfälle. Jag blev tvungen att avbryta behandlingen med det aktuella preparatet och begärde en alternativ medicin, men i stället blev läkaren rasande och började bråka med mig, kallade mig för oförskämd och sa att han tänkte avsluta min behandling på ”sin vårdcentral”. Han sa att de hade gjort allt som behövdes och att han inte tänkte göra något mer!

När jag slutade att äta den antidepressiva medicinen mådde jag bara sämre än vad jag gjorde innan. Det verkade som att mina problem förvärrades. Om detta berodde på medicinen eller inte är oklart.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag har mått och mår både fysiskt och psykiskt jättedåligt. Efter allt jag har gått igenom under dessa månader har jag ingen ork kvar att sitta och tjafsa hit och dit för min rätt till vård.

Jag tycker att sjukvården, KS-akuten och vårdcentralen inte har tagit mina besvär på allvar och att de inte har lyssnat på mig överhuvudtaget. Att de dragit slutsatsen att mitt problem är psykiskt känns bara som att de försökt dra sig ur och vill bli av med mig.

Fayezeh Yari

Pandemrix-sprutan resulterade i ALS-Bulbär: ”Jag kan inte tala längre och matas med sond”

By 12 kommentarer

Jag blev vaccinerad mot svininfluensan i december 2009 i Trelleborg. Den 31 december 2009 började det kännas lite konstigt i min hals. Jag hade tagit vaccinet dels för att jag ville vara lojal mot mina barn och barnbarn, dels för att vi hade bokat en resa till Thailand i början av januari 2010. Jag ville ju inte bli sjuk i utlandet. Men när vi kom ner till Thailand började min heshet bli mer och mer påtaglig. Vi var borta en månad och när vi kom hem igen uppsökte jag vår vårdcentral. Jag förklarade dilemmat med min heshet och fick en massa mediciner men inget hjälpte.

Efter 3 månader fick jag en remiss till öron, näs- och halsmottagningen i Trelleborg. Jag blev röntgad igen. Då upptäcktes svullna näsmusslor. En mindre operation blev bokad till augusti 2010. Läkaren som då skulle göra ingreppet hörde med en gång på min röst att detta inte rörde sig om några svullna näsmusslor, utan om något neurologiskt. Han remitterade mig följdaktligen till neurologen i Trelleborg. Under hela denna tid, från det att jag fick de första symptomen, hävdade jag att det var vaccinet som jag hade blivit sjuk av.

I november 2010 kom jag till neurologen. Nya undersökningar och nya tester. Allt visade sig vara normalt. Jag fick en remiss till EMG-test i Malmö. Efter andra gången upptäcktes det att mina tungmuskler inte fungerade som de skulle.

I april 2011 fick jag slutligen en diagnos: ALS-Bulbär. Jag kan inte alls tala längre och har jättesvårt för att äta och dricka vilket i sin tur gjort att jag tappat cirka 20 kg i vikt. Detta gör att jag blir mer mottaglig för infektioner. Därför blev jag sjuk nu strax innan julen 2011. Den 14 december lades jag in på sjukhus och fick stanna där några dagar för att hämta lite krafter. Läkaren rekommenderade då att man skulle sätta in en så kallad peg genom vilken jag skulle få min näring. Nu har jag fått pegen inopererad. Jag sköter själv sondmatningen med hjälp av min man.

Allt detta bara för att jag ville vara lojal mot mina medmänniskor och ta vaccinet. Detta är fruktansvärt och ingen vill ta något ansvar för detta giftiga vaccin som inte var ordenligt testat. Hela vårt sociala liv är ett minne blott. Jag kan inte göra några restaurangbesök längre eftersom mitt bordsskick påminner om en 1-åring vid matbordet. Vårt sociala nätverk har blivit mindre eftersom jag inte gärna sitter med vid andras matbord. Detta innebär i sin tur att vi blir väldigt isolerade från omvärlden. Sprutan har fördärvat våra liv – inte bara för mig själv utan även för min man. Det värsta tycker jag är att ingen vill ta sitt ansvar, Socialstyrelsen skyller på Läkemedelsverket och vice versa. Man kan ju faktiskt undra om det är så vårt samhälle skall fungera!? Den lilla människan får bara ett direktiv om att göra si eller så. Sedan när något går snett är det ingen som vill ta något ansvar.

Ann-Christin Fransson

Tidningen Trelleborgs Allehanda har publicerat en artikel om Ann-Christin

Efter Pandemrix-sprutan: ”Nu får du inte köra bil!”

By Lämna en kommentar

I november år 2009 tog jag Pandemrix, 34 år gammal. Då började förvandlingen från hurtig piggelin till vandrande zombie. Jag sökte hjälp på vårdcentralen i december 2009. De hittade inget fel; blodproverna visade att allt var okej. Jag sökte hjälp igen på vårdcentralen eftersom jag inte blev bättre. Utökade blodprov visade åter att allt var okej.

En remiss skickades iväg till sömnenheten för att de skulle kolla upp om jag möjligen hade sömnapné som gjorde att jag blev trött dagtid. Sex månader senare, i september 2010, fick jag äntligen göra tester nattetid vid sömnenheten. De visade att jag var helt normal! Nu blev jag remitterad till neurologavdelningen…

I oktober 2010 fick jag träffa min första neurolog, och utprovning av MODIODAL började. Det fungerade inte alls – jag kände inget annat än biverkningar… De kollade HLADR2 i blodet. Så fick jag körförbud. ”Fungerande medicinering krävs minst 6 månader för att få köra bil igen” sa de till mig… Katastrof!

Jag blev vidareskickad till MSLT+ SW-test på Sahlgrenska. I februari 2011 stod diagnosen klar: narkolepsi och kataplexi. Jag började äta Concerta samma månad.

I mars 2011 fick jag träffa en ny neurolog. I december 2011 fick jag åter börja köra bil efter 6 månader med fungerande dos Concerta!

Jag vet inte vad som är värst, om det är sjukdomarna i sig eller läkarnas fruktansvärda ointresse av att lyssna och vilja hjälpa mig som patient. När man efter 1 år och 2 månader väl får sin diagnos så tycker de man kan kolla upp på nätet hur det är att ha sjukdomen!  Inga provtagningar eller forskningstester görs – ”det finns inga pengar”, sa min läkare sist när jag frågade.

Min första neurolog sa till mig ”Nu får du inte köra bil!” Sedan sa han inte ett pip mer. Inget om att jag kunde söka rätt till färdtjänst eller arbetsresor. Han satt bara och tittade på mig när jag med ögonen fyllda av tårar svarade ”Men… men vi har ju köpt hus på landet och där går inga bussar!” Han hade just stampat ihjäl hela mitt liv och ändå satt han bara iskall och studerade hur jag skulle reagera.

Efter att jag suttit i många timmar framför datorn och sökt och sökt och ringt kommuner och försäkringskassa och forskat i hur i havet jag skulle ta mig till jobbet fick jag ihop en ansökan till färdtjänst. Endast läkarens underskrift fattades. Men läkaren tog saken i egna händer och returnerade pappren till mig utan underskrift med motiveringen att jag inte har rätt att söka färdtjänst. När jag väl fått orken att ta tag i saken igen, och dessutom hade fått en ny läkare, skrev han på pappren varpå jag äntligen kunde skicka in min färdtjänstansökan. Jag fick avslag. Jag överklagade – och vips fick jag ett samtal om att de istället godkänt arbetsresor! Se där! I hela två veckor kunde jag utnyttja dessa underbara taxiresor till och från mitt jobb innan jag fick tillbaka mitt körkort… Tragiskt. Inte konstigt man blir besviken när inte ens den egna läkaren vill hjälpa…

Nu mår jag i alla fall hyfsat bra. Jag har fått fast jobb och körkortet tillbaka. Jag somnar inte på jobbet och klarar att sitta på kurs hela dagarna utan att somna. Men jag kommer inte att kunna känna mig helt bra förrän jag slipper äta dessa vidriga tabletter som läkarna menar att räddar mitt liv. Vem vet hur länge man lever med denna medicin i kroppen? Vad gör den för skada? Hur ska en sådan som jag kunna skaffa barn? Kunna sluta äta Concerta? Blir jag av med körkortet igen om jag inte äter medicin..? Måste jag sälja mitt hus då eftersom jag bara har rätt till arbetsresor när jag bor på landet? Tänk om jag inte orkar sköta mitt jobb? Frågorna är många!

Sofia

 

Efter Pandemrix-vaccination: ”Blev inlagd på neurologavdelningen för utredning”

By 4 kommentarer

Tog Pandemrix 2009.12.07. Fem dagar senare började mina biverkningar. Fick känselrubbningar som började i fötterna, som sedan spred sig till hela kroppen, likvärdigt, även ansiktet. Fick fruktansvärda brännande smärtor överallt. Även domnande stickande känsla, tunga och svalg drabbades, vilket medförde att jag fick svårt att äta. Viktnedgång under denna tid: 14 kilogram.

Förlorade doft och smak, fick balanssvårigheter, dubbelseende, kunde inte vistas uppe. Svår yrsel. Även diarréer. Utslag, som kom och gick över kroppen, samt blåsor i mun och på läpp. Stor svaghet, kunde inte lyfta minsta lilla, mycket svårt att orka gå, sitta, orka bära upp kroppen, orka vända mig i sängen med mera. Sömnstörningar. Blev inlagd på neurologavdelningen för utredning. Gjort det mesta i utredningsväg utan att läkarna kunnat ställa diagnos. Dock hittades 10 fläckar på min hjärna vilka neurokirurg samt radiolog i Uppsala bedömde vara infektionsutlösta!

Mitt fall är erkänt som biverkan av biverkningsenheten i Uppsala och även infört i SWEDIS biverkningsregister, efter att 49 stycken personer drabbats som mig. Dessutom föreligger ett tidssamband. En viss förbättring har skett under dessa 2 år som gått, orkar mer, men har kvar mina känselrubbningar och svagheten, samt sömnstörningarna. Har dock fått tillbaka doft och smak under denna tid. Har inte fått någon behandling och inte provat något läkemedel, och läkarna säger i dagsläget att de inte vet vad detta vaccin ställt till med, eller om man någon gång blir bra från dessa biverkningar. Går regelbundet, men alltmer sällan hos min remitterande läkare för uppföljning, hon har gjort förfrågan till läkemedelsverket om jag får ta ett test på om jag bildar antikroppar mot adjuvansen skvalen i vaccinet. Hon fick till svar att det testet inte finns att tillgå i Sverige. Det har tagit stopp med fortsatta utredningar! Är inte utredd för mina sömnstörningar, då jag inte får dessa sömnattacker… som de som drabbats av narkolepsi får under dagen.

Ingen har kunnat göra något för mig. Har vänt mig till patientnämnden i nuläget och kräver vidare utredningar, då alla i möjligaste mån vill ha en diagnos, begär sömnutredning, samt fler neurofysiologiska undersökningar på min hjärna. Tror inte det går att bota dessa neurologiska reaktioner, men vill i möjligaste mån få tillgång till de utredningar som finns att tillgå i Sverige, och som kanske kan leda till diagnos och eventuell hjälp. Jag har stöd genom gruppen Livet efter sprutan på facebook. Närmare 90 personer som drabbats av liknande biverkningar efter Pandemrix är medlemmar där. Vi finns i alla åldrar, både barn, tonåringar samt vuxna. Ingen av oss har fått rätt hjälp eller stöd vare sig från sjukvård eller myndigheter.

Berit Stridsberg

Risker med Pandemrix och andra vaccin – konsensus om att hålla tyst i läkarkåren

By 4 kommentarer

vaccination

För en tid sedan mötte jag en nyutbildad läkare i Mellansverige. Vid samtalet kom vi in på dramatiken omkring svininfluensan hösten 2009. Det som läkaren berättade för mig om hans egna erfarenheter fick mig att höja ögonbrynen ganska rejält.

Text: Thomas Karlsson, Generalsekreterare [ursprungligen publicerad 2010-10-28] Amalgamskadefonden.se

När hysterin omkring svininfluensan tilltog under hösten 2009 sökte läkaren statistisk information kring farligheten på den nya influensan. Den information han fick fram om hur ofarlig svininfluensan var gjorde honom så tveksam att han och hans familj bestämde sig för att inte ta vaccinet.

– Allt började med felaktig statistik från Mexico som spreds som en löpeld över världspressen med skrämmande mortalitetssiffror. Många på ”nätet” var övertygade om att läkemedelsbolag i USA satt igång hysterin. Bara några veckor senare började de riktiga siffrorna komma fram men då hade väl redan Sverige skrivit kontrakt med läkemedelsföretagen, säger läkaren med ett påtvingat leende.

Kraftig reaktion från kollegorna

När läkaren berättade om sitt och familjens ställningstagande på sjukhuset där han jobbade möttes han av en kraftig reaktion från övriga personalen. De ansåg att han var illojal och medvetet utsatte både patienter och personal för risken att bli smittade av honom om han avstod från vaccineringen och själv fick influensan. Det blev ett kraftigt grupptryck på honom under ett antal dagar och till slut förklarade han att han och familjen ändå hade låtit sig vaccineras. Lugnet lägrade sig på sjukvårdsavdelningen och läkaren blev återigen en accepterad medarbetare.

Men vad personalen på vårdavdelningen aldrig fick veta var att läkaren ljög om familjens vaccinering. Ingen i familjen lät sig vaccineras men hemlighöll detta för sin omgivning.

Risker med vaccinering

– Alla med läkarutbildning borde förstå riskerna med vaccinering. Man aktiverar immunsystemet kraftigt utan att ge det ett riktigt bra mål. Det predisponerar för att man kan få autoimmuna sjukdomar. Det är ingen slump att årets nobelpris i medicin gick till forskning om immunsystemet. Man kan läsa själv om den praktiska applikationen av denna forskning i vilken kvällstidning som helst. Forskningen kan bidra till att hitta sätt att undvika autoimmuna sjukdomar som komplikation vid all typ av vaccinering, berättar läkaren.

Läkaren bedömde risken som väldigt liten att någon i familjen skulle bli svårt sjuk av svininfluensan och risken att drabbas av någon svår autoimmun sjukdom av Pandemrix som större. Valet att då avstå från att vaccineras blev enkelt.

Fick bekräftat risken med Pandemrix

När vaccineringsvågen kom igång ordentligt under hösten 2009 fick han bekräftat att det fanns uppenbara risker med att ta Pandemrix. En äldre pensionär som annars varit fullt frisk hela livet kom in akut på sjukhuset och hade drabbats av en svår autoimmun sjukdom och dessutom en svår diabetes direkt i anslutning till vaccineringen.

– Den här typen av autoimmun sjukdom debuterar alltid i yngre åldrar och aldrig när man är pensionär. Det är därför man klart kan konstatera att hela sjukdomsdebuten hade med Pandemrix att göra. Det var med nöd och näppe vi lyckades rädda livet på den här patienten när han låg inlagd, men hur det gick sedan för honom vet jag inte eftersom jag slutade på akuten några veckor senare, berättar läkaren.

En annan patient i 40 – 50 årsåldern kom också in till akuten och mådde lite halvdåligt. När de tog snabbsänka på honom visade det sig att den var uppe i hela 300 vilket tyder på att patienten troligen hade fått en akut infektion i blodet som kunde vara livshotande. Samtidigt var han inte särskilt medtagen vilket var mycket konstigt.

– Vi slängde på honom den maffigaste antibiotikan vi hade men det visade sig senare att han inte hade någon infektion. Den höga snabbsänkan var istället en reaktion på Pandemrix som patienten hade fått någon dag tidigare. Adjuvansen i Pandemrix retar immunsystemet mycket allvarligt. Ett så retat immunförsvar riskerar att leta efter fienden tills det hittar något, som t ex bukspottskörten. Jag vet inte heller för den här patienten hur det gick senare eftersom jag slutade mitt jobb där, berättar läkaren.

Det råder konsensus om att hålla tyst inom läkarkåren

Läkaren berättar senare att det råder en konsensus i läkarkåren att man inte berättar ut till allmänheten om all dramatik och konstigt man mötte under vaccineringsvågen i Sverige. Man vill inte skrämma befolkningen. Det faktum att förhållandevis många barn har drabbats av narkolepsi som är en autoimmun sjukdom har dock inte gått att dölja från sjukvårdens sida.
Om några år kan vi få se andra svåra effekter av Pandemrix

Eftersom Pandemrix innehåller det extremt giftiga ämnet etylkvicksilver går det enligt professor Maths Berlin inte utesluta en betydande risk för påverkan på hjärnutvecklingen hos foster och barn. Foster hos gravida kan bl a ha drabbats av hjärnskador med autism och Damp/ADHD som följd av att mamman vaccinerades. Också utvecklingen av hjärnan hos barn i åldern upp till tio år kan ha hämmats av etylkvicksilvret.

Om några år lär vi få veta mer om andelen barn som föddes efter vaccineringsvågen har större frekvens av autism och Damp/ADHD än normalt.

Snart dags att möta Sjukvårdsrådgivningen

Vi har nu fått en tid bokad då vi ska få träffa Sjukvårdsrådgivningen (SVR) och diskutera hur utformningen av information om biverkningar från amalgam och andra dentala material till Sjukvårdsrådgivningens hemsida bör utföras. Vi ser fram emot mötet och räknar med att vi kan rapportera om detta i nästa insamlingsbrev.

I det här brevet kan du också läsa om hur tufft det är för Anita Brandlöve just nu. Vi kämpar vidare för att kunna nå ett genombrott för hennes skull.

Text: Thomas Karlsson

Din gåva behövs

Vi behöver verkligen ditt fortsatta stöd för att dels komma vidare med projektet hos Sjukvårdsrådgivningen men också för att kunna nå ett genombrott för Anita. Utan ditt trogna stöd har vi inte en chans att kunna fortsätta vårt arbete och jag ber dig därför att sätta in din gåva idag till Amalgamskadefondens Plusgiro 90 07 65 – 9. Tack för ditt stöd!

Myndigheterna avråder först nu från svininfluensavaccin Pandemrix trots varningar 2009

By Lämna en kommentar

vaccin myndigheter avråder

Läkemedelsverket medger till slut misslyckandet med svininfluensavaccinet Pandemrix genom att avråda från dess användning på barn. Verket har nämligen nyligen ändrat sin riskbedömning om Pandemrix, enligt TV4:s Kalla Fakta. Anledningen är en finländsk studie i början av året som visade att vaccinet ökar risken bland barn att drabbas av narkolepsi.

Text: Torbjörn Sassersson 2011-03-19 (uppdaterad 2011-03-20)

Sverige köpte vaccin inför svininfluensahösten 2009. Drygt sex miljoner vaccinerades och notan gick på 1,3 miljarder kronor, pengar som hamnade i läkemedelsbolagens fickor. I augusti 2010 stoppade finländska hälsovårdsmyndigheter vaccineringarna, sedan läkare slagit larm om att barn drabbats av sömnsjuka, narkolepsi. I början av 2011 bekräftade en finländsk studie på ett samband mellan vaccinet och sjukdomen, skriver Expressen.

Narkolepsi är en kronisk neurologisk skada, i det här fallet orsakad av vaccinet Pandemrix tillverkad av Glaxo Smith Kline. Den drabbade somnar lätt under dagen och får störd nattsömn. Kataplexi är ett annat symptom som innebär att den drabbade  plötsligt tappar kontrollen över sina muskler. Socialstyrelsen kommer att anpassa rekommendationerna vad gäller barn.

”Men det är ingen brådska, för ingen vaccineras nu – säsongen är över, säger Anders Tegnell, avdelningschef vid Socialstyrelsen, till TT. Misstankar om ökad risk för sömnsjuka efter vaccinering finns bara i Finland och Sverige. Totalt 82 svenska fall av sömnsjuka efter vaccinering har rapporterats, de allra flesta gällande barn.”

”Före den finländska rapporten visste vi att det fanns fall av sömnsjuka rapporterade, men att det fanns en ökad risk just hos vaccinerade visste vi inte, säger direktör Tomas Salmonson vid Läkemedelsverket.”

Tidiga varningar 2009 kom från bloggosfären

Bloggaren Norah4You som varnat för vaccinets skadliga beståndsdelar skriver den 19 mars 2011:

”Jag skrev 20 oktober 2009: ”Vänligen gör er hemläxa! Försök inte dribbla bort det som är väldokumenterat farligt sedan 40 år och där tillverkaren av tiomersals produktblad gör klart att så är fallet!”

”För mer än 10 gången i min blogg citerar jag tillverkarens eget produktblad eftersom Tiomersal’s kemiskformel C9H9HgNaO2S är ingalunda så ofarligt som provaccinationsgrupper försöker göra gällande.”

Källa: norah4you.wordpress.com

Norah4You citerar varningstexten som bevisar att faran med beståndsdelen Tiomersal sedan länge är känd: Där finns uppgifterna: Mutagena för däggdjursceller somatiska celler och att ämnet kan vara giftigt för njurar, lever, mjälte, benmärg, centrala nervsystemet (CNS). Upprepad eller långvarig exponering för ämnet kan producera målorgan skador. Upprepad exponering för ett mycket giftigt material kan producera allmän försämring av hälsan genom en ackumulering i ett eller flera människor organ. Källa: Material Safety Data Sheet Thimerosal MSDS, Sciencelab.com, Inc. Houston, Texas


Läkaren Annika Dahlqvist som 2009 fick skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) förnedringspris bla för att hon varnade för svininfluensavaccinet fick sedermera rätt. Hon skriver i mars 2011:

”Under 2009 insåg jag att det var en mycket riskabel väg att massvaccinera svenska folket mot svininfluensa. Man hade ingen aning om eventuella följdsjukdomar och inte heller om vilken positiv effekt vaccinationen skulle medföra. Jag propagerade i min blogg för att vaccinationen skulle vara helt frivillig och att ingen propaganda för vaccination skulle företas från myndighetshåll.”

”Jag uttryckte aldrig att LCHF-kosten garanterade mot insjuknande och död i influensa, utan det var Aftonbladet som lade de orden i min mun.”

”Det utbröt under hösten 2009 en massivt mediadrev mot mig pga min antimassvaccinationsaktivitet, och föreningen VoF lät sig driva med strömmen.

Det har sedermera visats att jag hade rätt. Ingen fördel erhölls beträffande dödstal i svininfluensa i de länder som massvaccinerade i jämförelse med de som inte massvaccinerade och det har framkommit allvarliga misstankar om följdsjukdomar efter vaccinationen.”

sasserssonska mailet

Även undertecknad varnade med artikeln: ”Vaccin mot svininfluensa skapar en enorm marknad för vissa läkemedelsbolag” ursprungligen publicerad den 15 oktober 2009 att det finns risker med massvaccination mot svininfluensa och enorm ekonomisk vinning för läkemedelsbranschen. Den gången gick Expressen på skeptikerbloggen Tankebrott.nu som kallade ett ”varnings-mail” jag skickat ut till ett par malinglistor för ”Det sasserssonska mailet”.

Expressenjournalisten Lars Lindström pekade ut mailet som ett exempel på den moderna tidens folktro och SVT ringde mig och frågade om jag startat en gräsrotsrörelse mot vaccin. Både mitt mail och den uppföljande artikeln ovan (här i original) visade sig dock vara korrekta i sina varningar.