• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • OM VACCIN.ME
    • Redaktion
    • Därför ifrågasätter vi vaccination
    • ADMIN
    • ARKIV
    • GDPR
  • FÖREDRAG
  • Pressmeddelanden
    • Pressmeddelande 5 feb 2012
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
    • Pressmeddelande 29 dec 2011
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
  • LÄNKAR
  • KONTAKT
  • ANMÄL BIVERKNINGAR
  • TIPSA OSS

Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

  • HEM
  • DEBATT
    • EFFEKTIVITET & SÄKERHET
  • BIVERKNINGAR
    • NARKOLEPSI
  • SJUKDOMAR
    • IMMUNSYSTEMET
    • SJUKDOMAR
  • VACCINER
    • DJURVACCINATION
  • EXPERTER
  • MEDIA
    • MEDIA
    • INTERVJUER
    • DOKUMENTÄRFILM
    • FILM
    • BOKTIPS
  • RÄTTSFALL
  • BERÄTTELSER
    • SKICKA IN DIN TEXT

Statistik

Vaccinationer har varit väldigt effektiva att reducera sjukdom och död – eller?

5 juli, 2014 By Marina 4 Comments

crude-death-rate-for-infectious-diseases-1900-1996-aiello-2002-lancetGreg Beattie, författare till ”Vaccination – En förälders dilemma” tittar närmare på begreppet ”Det vittspridda användandet av vaccinationer globalt sett har varit väldigt effektivt i att reducera förekomsten av infektionssjukdomar och komplikationer förenade med dessa, inklusive dödsfall”. Påståendet  att vaccinationer reducerar fall av infektionssjukdomar, och därav också ihopkopplade dödsfall och invaliditet låter bra. Det kan vara men behöver inte vara sant, men det låter verkligen bra. Man förväntar sig att det backas upp av solida bevis.

Låt oss ta en titt….

Sammanställning: Jesper Johansson / Bild: Greg Beattie

Dödsfall

Det finns många artiklar i ämnet och här är en länk till fyra inlägg som Greg Beattie har gjort i debatten i Australien – Vaccines save lives? Dödsfallsstatistik över USA och England finns att hitta här och här . Men hur är det då med utvecklingsländerna? Ja, det är lite knepigare. Där Australien, USA, England och Europa metodiskt har dokumenterat alla dödsfall (och dess orsak) sedan mitten på 1800-talet, så skiljer sig detta avsevärt mot utvecklingsländerna. Dödsfall har sällan dokumenterats. Även när de blev dokumenterade så fanns nästan ingen information om vad som orsakade dem. Världsbanken rådde bot på denna saknade information genom att genomföra en ”stickprovsundersökning” över halva det senaste århundradet. Dessa undersökningar estimerar spädbarnsdödligheten och under 5 års-dödlighetsnivån. Här är vad dessa undersökningar visar i Afrika och i Indien:

AfricaMortRates

 

IndiaMortRates

Som vi kan se, den stora satsningen på vaccinationer från 1980 och framåt (den tunna linjen som skjuter uppåt) upplevs ha liten, om ens någon, effekt på trenden av dödsfall bland barn (de två tjocka linjerna som går från vänster till höger). Efter att ha tittat på grafiken ovan är min gissning att ni kommer att ha liten anledning till att ge vaccinationer äran av att ha räddat liv. Ni är förstås fria till att komma till era egna slutsatser.

Förekomst

Men förekomsten då? Det vill säga, antalet insjuknade, oavsett om den drabbade personen dött eller ej. Reducerade vaccinationer dessa då? Svaret är … vem vet? Det är faktiskt omöjligt att säga, i alla fall statistiskt. För att förklara ska jag ta er tillbaka i tiden, nästan 70 år tillbaka. Till en särskild bok skriven av Darrel Huff vilken är ansedd som en av de mest sålda böcker någonsin om statistik, ”How to Lie with statistics”. Boken har ofta använts som en introduktionslärobok för studenter.

Den täcker de flesta fallgropar vi stöter på när vi konfronteras med påståenden som baseras på ”urvalsstatistik”. Vad är då ”urvalsstatistik”? Jo, det är det vi har att gå på när vi inte har resurser att testa eller mäta hela befolkningen. Vi gör ett urval och drar sedan slutsatser som gäller på den större massan. Men vid dödsfall använder vi oss inte av ”urval” då vi har tillgång till hela ”uppsättningen”. Som tidigare nämnts så dokumenteras alla dödsfall (förutom i utvecklingsländerna). Men vid ”sjukdomsfall” däremot är det omöjligt att jobba med hela ”uppsättningen”. Ingen vet alltså hur många sjukdomsfall som inträffar. Vi får bara ett ”urval”. Och givetvis är det viktigt att vi får ett svar som är representativt för hela befolkningen. Vi ska snart titta mer på detta men låt oss först höra vad Huff hade att säga om ”urvalsstatistik”:

”Befolkningen i ett stort område i Kina uppgick till 28 miljoner. Fem år senare var det 105 miljoner. Väldigt lite av den ökningen var äkta. Den stora skillnaden kan förklaras endast genom att beakta anledningen till de två uppräkningarna och folkets benägenhet att låta sig bli räknad vid de båda tillfällena. Den första folkräkningen gjordes av skattemässiga och militära anledningar, den andra för svält och bistånd.”

Detta var ett av många exempel han använde för att illustrera problem som frekvent lurar bakom stora statistiska påståenden. Huff tar oss igenom saker vi måste vara medvetna om, såsom icke-representativa urval och partiska eller dåligt insamlad data, vilka alla leder till felaktiga slutsatser. Han uppmanar oss till att titta efter noga. Är ”urvalet” en sann representation av befolkningen eller är den snedvriden? Är mätningarna opartiska? Oavsett ”förekomst” berättar han:

”Mycket statistik, inklusive medicinsk som är ganska viktig för alla, är förvrängd via inkonsekvent rapportering vid källan. Där är uppseendeväckande motsägelsefulla siffror gällande sådana känsliga frågor som aborter, utomäktenskapliga födslar och syfilis. Om du skulle leta upp de senaste tillgängliga siffrorna vad gäller influensa och lunginflammation, kan du tänkas komma till den konstiga slutsatsen att dessa krämpor i stort sett är begränsade till tre stater i söder, som står för ca 80 procent av de anmälda fallen. Det som faktiskt förklarar denna procentandel är det faktum att dessa tre stater krävde rapportering av dessa krämpor efter det att andra stater hade upphört med de kraven.

Vissa malariasiffror betyder lika lite. Där det före 1940 var hundratusentals fall i den amerikanska södern är där nu bara en handfull, en välgörande och till synes viktig förändring som inträffade på bara några år. Men allt som egentligen har hänt är att fall nu bara rapporteras när det bevisats vara malaria, där ordet tidigare använts i stora delar av södern som ett vardagsuttryck för förkylning eller frossa.”

Och sedan är där polio. Det här är vad Huff hade att säga om poliosiffor innan det första poliovaccinet började användas:

”Du har kanske hört de nedslående nyheterna om att 1952 var det värsta året i den medicinska historien vad gäller polio. Denna slutsats baserades på all den bevisning som tycktes behövas: Där var betydligt fler fall rapporterade det året än någonsin tidigare. Men när experter tittade på vad som låg bakom dessa siffror fann man lite mer upplyftande saker. En var att där var så många barn i den mest mottagliga åldern år 1952 att fall var destinerade att vara rekordhöga om nivån höll sig jämn. En annan var att den allmänna medvetenheten om polio ledde till mer frekventa diagnoser och rapporter av milda fall. Och slutligen en ökad finansiell sporre på grund av fler polioförsäkringar och mer bistånd tillgängligt från den Nationella barnförlamningsfonden. Allt detta ledde till en stor tveksamhet till hur poliofallen nått en ny högstanivå och det totala antalet dödsfall bekräftade just detta.”

Givetvis kunde inte Huff veta det öde som väntade polioanmälningar i fortsättningen. Det första poliovaccinet introducerades samma år som boken publicerades och efter ett par år där polio fortsatte att öka (ja, du läste rätt) ändrades falldefinitionen för sjukdomen. Den blev mer restriktiv. Detta var det första av många direktiv som ledde till en minskning av anmälda fall, vilket gjorde att datan insamlad innan förändringen blev oförenlig med den som insamlades efter.

Huffs slutsats blev:

”Det är ett intressant faktum att dödsnivån, eller antalet dödsfall, ofta är ett bättre mått på förekomsten av en sjukdom än den direkta förekomstsiffran – helt enkelt beroende på att kvalitén på rapporterna och dokumentationen är så mycket högre när det kommer till dödsfall.”

Så vad är då ”förekomstsiffror”? Hur samlar vi in dem, och varför finns det så många problem med dem? Bra frågor. Vi har helt enkelt inte faktiskta data för förekomster. Istället använder vi något helt annat, kallat anmälningar. Man ber läkare att anmäla vissa sjukdomar när de ser dem, så att man kan spåra fall. Med andra ord, man ber dem meddela sin lokala hälsomyndighet när någon av deras patienter söker för något som liknar vissa sjukdomar. Till att börja med är ett uppenbart problem att dessa anmälningar bara inkluderar fall som söker läkarhjälp. I USA har det uppskattats att endast 3 procent av vuxenkikhosta har rapporterats. Men något än mer oroande är att läkare inte alltid tyckte det var viktigt att rapportera de fall som de såg. En studie i USA, där rapportering är lagstiftat, visade att nivån varierade 9-99 procent. Sannolikheten att ett fall rapporterades berodde mycket på publicitet.

Anmälningarna hade endast ett syfte: att möjliggöra en snabb insats vid utbrott. De var aldrig tänkta att användas som en utvärdering i efterhand på effekten av vaccinationsprogrammen. Man behöver bara titta på kikhosteanmälningarna historiskt sett i Australien för att bekräfta detta. När massvaccinationen för kikhosta inleddes på 1950-talet slutade alla stater, förutom Södra Australien, att samla in anmälningar. Varför slutade hälsomyndigheten samla siffror som skulle dokumentera den stora förändringen?

Men det finns andra stora problem med datan. Några av dessa gäller även dödsfall, om än i mindre utsträckning. Till att börja med var det problem med diagnosen. Läkarna kunde sällan vara säkra på vilken sjukdom deras patienter hade. Ofta var det ett val mellan kikhosta, bronkit, krupp eller något annat. Eller mellan mässlingen, tredagarsfeber, röda hund, fläckfeber och många andra.

För att försvåra saken fick läkarna instruktioner om att använda sig av patientens vaccinationsstatus som hjälp för att ta beslutet. Läroböckerna uppmuntrade dem att ge andra diagnoser ifall patienten var vaccinerad. Regeringar (genom sina hälsobyråkratier) uppmuntrade också detta, och gör så fortfarande. Ett exempel på detta är att UK National Health Service uppmanar läkare att kolla sina patienters vaccinationsstatus innan de ger diagnos på mässlingen, påssjuka, röda hund och kikhosta.

Detta är ett no-no när det kommer till statistik och ett solklart fall av partiskhet, en uppenbar vinkling av data och stödjande av uppfattningen att vaccin reducerade antalet fall. Hur mycket vinklade det datan? Det kommer vi aldrig att få veta. Allt vi vet är att detta är ett av de stora problem som Huff varnade oss för.

Till sist har vi problemet med den förändrade definitionen utav sjukdom, vilket nämndes ovan med polio. Vi hör ofta om laboratoriska bekräftelser nuförtiden, men så har det inte alltid varit. Till exempel, innan 1990-talet var mässlingen kliniskt diagnostiserad; alltså, det var bestämt först efter en fysisk undersökning av en doktor. Men detta förändrades till att mässlingsfall behövde testas i ett laboratorium för att bevisas vara just mässlingen. Först när billiga tester blev tillgängliga under 90-talet visade det sig att bara ett fåtal procent av fallen som inledningsvis blev diagnostiserade som mässlingen klarade testet (Lies, damned lies and statistics). Återigen ledde detta till intrycket att något hade medfört en verklig nedgång utav mässlingen. Som summering är det kanske omöjligt att veta hur mycket, om ens alls, vaccinering har påverkat nivåerna av smittsamma sjukdomar. Emellertid är det just det påståendet som är en väsentlig grundstomme för skälen till vaccinering. Dödsfallsutvecklingen verkar dock inte stödja det påståendet och vi har ingen ordentligt samlad förekomstdata. I avsaknad av bra belägg har vi få skäl till att vaccinera våra barn eller oss själva.

Sammanställning: Jesper Johansson / Bild: Greg Beattie

Källa:

Reducing the incidence of grand claims

 

Filed Under: EFFEKTIVITET & SÄKERHET Tagged With: barnadödlighet, dödsfall, Greg Beattie, mässling, polio, sjukdomsförekomst, Statistik, utvecklingsländer, Vaccin

Är det de vaccinerade eller de ovaccinerade som utgör ett hot mot folkhälsan?

25 november, 2012 By Marina 7 Comments

Varför är det så viktigt för en del människor att få andra människor att vaccinera sig själva och sina barn? En anledning anses vara att vi annars skulle dö och skadas i större omfattning. Men är det verkligen de sjukdomar som vi var hårt drabbade av för 100 år sedan som utgör dagens största hot? Vaccinföre- språkarna hävdar att det skulle bli så om vi slutade vaccinera.

Text: Marina Ahlm

Under 1800-talet var scharlakansfeber en av de vanligaste sjukdomarna och en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn. Under 30-årsperioden mellan 1861 till 1890 var antalet döda i ”barnsjukdomar” i vårt land 25 580 i kikhosta, 32 590 i mässling, 81 040 i difteri och 86 960  i scharlakansfeber. Dödligheten i alla dessa sjukdomar minskade kommande år och fortsatte att göra så en bra bit in på 1900-talet innan varken vaccin eller antibiotika fanns tillgängligt. Än idag använder vi inget vaccin mot scharlakansfeber.

En annan anledning anses vara att vaccinskeptiker skapar risker för andra genom sina val, vilket är något som det skrivs om i SvD opinions svar på ”Replik från Vidarkliniken”.  Detta synsätt kan vara intressant att fundera över: ”skapar risker” för andra genom att inte göra det som en viss mängd människor anser är rätt … Människor som anser att det är oansvarigt att inte vaccinera sina barn hävdar att föräldrarna riskerar sina barns hälsa och liv genom ”felaktiga” val. Men hur mycket ska man egentligen få skuldbelägga andra för deras ”felaktiga” val vad gäller att utsätta andra människor för eventuella risker?

Hur kan då de som förespråkar vaccinering hävda att människor som inte vaccinerar utsätter sig själva och sina barn för onödiga risker? Jo, genom statistik. Enligt vaccinförespråkarna är flera sjukdomar vi i dag vaccinerar mot ett minne blott just tack vare vaccinering. Smittkopporna sägs vara utrotade, men plötsligt råkade det dyka upp en annan liknande sjukdom, nu med namnet apkoppor. Ingen behöver dock oroa sig eftersom smittkoppsvaccinet till all tur kan råda bot på även detta virus. Med det senaste vaccinet Gardasil hävdas det att alla kvinnor nu också kan slippa drabbas av livmoderhalscancer. Dessa påståenden gör man trots att bevisen för vaccinernas säkerhet eller effektivitet är mycket tveksamma.

Vad säger då den andra sidan av myntet angående statistiken? Om man tittar på antalet dödsfall i samband med de sjukdomar vi vaccinerar emot så faller vaccinförespråkarnas tes ganska snabbt. De stora infektionssjukdomarna var praktiskt taget utrotade långt innan vaccinationerna infördes, skriver Roman Bystrianyk i sin rapport ”Vacciner och sjukdomar – en undersökande rapport”. Enligt honom försöker vaccinindustrin i dag föra oss alla bakom ljuset och roffa åt sig äran av något de inte har del i. Vaccinernas effektivitet är synnerligen tveksam.

Som exempel kan visas att dödstalen i USA av mässling sjönk från 13,3 per 100 000 till 0,2 per 100 000 – en minskning på 98 procent innan vaccinets införande. Mellan 1900 till 1949 sjönk dödstalet i kikhosta från 12,2 per 100 000 till 0,5 per 100 000 – en minskning med 96 procent. Från 1900 till 1949 sjönk dödstalen i difteri från 40,3 per 100 000 till 0,4 per 100 000 – en minskning med 99 procent.

Vem får vara sjuk?

Men, menar andra, vi vaccinerar inte för att förhindra dödsfall. Vi vaccinerar för att människor inte ska bli sjuka och därmed riskera allvarliga komplikationer. Då undrar jag, menar dessa personer att alla ska undvika situationer där människor statistiskt sett kan befinna sig i eller utsätta andra för en situation där det anses finnas en ökad risk för att sjukdom kan uppstå? Hur långt ska vi då ta denna strävan att undvika att någon ska utsättas för denna så kallade ökade risk? Ska  till exempel människor med kroniskt ärftliga sjukdomar ha tillåtelse att skaffa barn?

I Sverige finns det hundratusentals människor som lider av någon form av dessa sjukdomar. Flera av dessa räknas till folksjukdomarna och kan ge allvarliga komplikationer som ögonproblem, njurskador, hjärt- och kärlsjukdomar, ledbesvär, mag-tarmbesvär och för tidig död. Människor med ärftliga sjukdomar riskerar, om man drar saker till sina ytterligheter, göra kommande generationer allvarligt sjuka och därmed belasta vården i onödan. (Med detta inte menat att jag lägger någon värdering i hur dessa människor ska eller borde utforma sina liv.) Vill vi ha ett sådant samhälle? Ett samhälle där människor är så osäkra på sin egen ståndpunkt att de behöver att andra människor gör likadant för att de ska känna sig trygga?

För att återgå till statistiken som hävdar att det är tack vare vaccinerna vi slipper dö och skadas i samma utsträckning som förr i tiden; tittar man på smittkoppsvaccinering i England och Wales ser man tydligt att antalet dödsfall minskade även då vaccinationstäckningen minskade. Om nu vaccinet är så fantastiskt och det var tack vare det som dödsfallen minskade, borde väl dödsfallen ha ökat då det uppstod en nedgång i vaccinering?

Förlamningarna ökar mångfalt i Indien

Men polio då, där ser vi väl helt fantastiska framsteg? Det beror på hur man ser på saken. Visst var Sverige ett ganska drabbat land, men frågeställningen blir; varför började människor helt plötsligt drabbas av förlamningar i större omfattning än tidigare? Polio är en sjukdom som man tror sträcker sig långt tillbaka i tiden. Man vet också att injektioner som vaccinering ökar utlösandet av sjukdomen avsevärt. Även att utsättas för gifter som DDT har visat sig vara en utlösande faktor. Har det gjorts några efterforskningar om huruvida de drabbade blivit vaccinerade eller vilka gifter de utsatts för och eventuellt samband? För övrigt har polio alltid varit en ovanlig sjukdom. I USA, till exempel, var där ungefär lika många rapporterade fall 1937-1950 och 1951-1997 trots att poliovaccinet började användas i mitten på 1950-talet. Antalet inrapporterade fall har så småningom minskat men är det tack vare vaccinet? Borde man inte se en snabbare och mer direkt minskning om vaccinet verkligen var verksamt?

En annan stor felkälla till poliostatistiken är att kriterierna för vad som räknades till polio helt förändrades år 1955 i USA. Detta inträffade också i Indien 1997. Fram till 1996 räknades alla fall av flaccid paralysis, AFP (onormalt tillstånd som kännetecknas av försvagning eller förlust av muskeltonus) som polio. Exempel på tillstånd som kan likna polio, taget ur ”En förälders dilemma” av Greg Beattie, kan vara tillstånd som aseptisk meningit (hjärnhinneinflammation), CP, transversal myelit (inflammationer i ryggmärgen), demyelisering (nedbrytning av myelin), diplegi (förlamning i två extremiteter), hemiplegi (halvsidig förlamning) etc…

Från 1997 och framåt räknas ett AFP-fall  endast som polio om ett eller flera av följande symtom uppträder (1) Vilt poliovirus funnet i feces (2) Förlamningen kvarstår i minst 60 dagar (3) Patienten dör eller (4) försvinner så ingen uppföljning kan göras. År 1990 fanns till exempel 10 408 rapporterade fall av AFP, varav alla fick diagnosen polio (100 %). År 1999, med de nya diagnoskriterierna, fanns däremot endast 2 817 diagnosticerade poliofall (29 %) av 9 587 anmälda AFP-fall. År 2011 drabbades 47 500 människor i Indien av AFP, en förlamning kliniskt oskiljbar från polio men med två gånger så hög dödlighet. Inte speciellt bra reklam för vaccinets effektivitet …

Vaccin mot mässling en fara

Idag hävdas det att mässlingen skördar 1 på 1 000-2 000 liv. Men är detta verkligen sanningsenligt? Enligt WHOs faktablad om mässling så har 85 procent av jordens alla barn fått sin första mässlingsvaccination innan de är ett år gamla. Siffran var 72 procent år 2000, vilket borde innebära att 72 procent av alla 12-åringar på vår planet är vaccinerade, samt att de som är yngre än 12 år har högre vaccinationstäckning än så. Ändå är mässling den femte största dödaren av små barn. Hur går det ihop?

Dessutom gjorde man en studie för att ta reda på hur många som blev smittade med mässling, påssjuka och röda hund på den tiden sjukdomarna förekom allmänt, genom att studera antikroppar i blodet hos svenskar som är över 65 år. Studien visar att 99 procent hade antikroppar mot mässling, ett tecken på en tidigare genomgången mässlingsinfektion, medan 95 procent hade antikroppar mot röda hund och 90 procent mot påssjuka. Detta betyder också att de komplikationer och dödsfall som uppstod måste ställas i relation till att praktiskt taget hela befolkningen drabbades och ej endast till kända inrapporterade fall.

Det finns indikationer som visar på att runt 30 % av alla mässlingsfall missas på grund av att de har ett så milt förlopp. Om fall missas i ovaccinerade och utbrott av sjukdomen kan uppstå i en population med 100 procent vaccinationstäckning, är det då inte rimligt att mässlingsfall missas även i vaccinerade? Enligt Suzanne Humphries är mässlingsvaccin inte något vi verkligen behöver, utan det började användas av den enkla anledningen att det fanns tillgängligt. I stället för att en sjukdom utrotats har vi nu ökat risken för våra mest sårbara människor i samhället att utsättas för en smittorisk.

Kan vi då med säkerhet gå in och avgöra vem som drabbas av vad och när? Vem ska egentligen ha rätten att bestämma över sina val här i livet? Vi själva eller en viss grupp av människor som tycker att just de har rätt?

Text: Marina Ahlm

[Read more…] about Är det de vaccinerade eller de ovaccinerade som utgör ett hot mot folkhälsan?

Filed Under: DEBATT Tagged With: mässling, ovaccinerade, polio, scharlakansfeber, smittkoppor, Statistik

Vaccination: The hidden facts

5 februari, 2012 By Marina 3 Comments

Författare: Ian Sinclair/Förord av dr Archie Kalokerinos

Som Albert Einstein uttryckte det; det finns lögn, förbannad lögn och statistik! Det är lätt att få det att se ut som om vacciner fungerar med hjälp av statistik. Ta till exempel mässlingsvaccinet, som man efter 80 miljoner doser förklarade var orsaken till de minskade fallen av mässling. Sjukdomsfrekvensen gick ner från cirka 500 000 fall år 1963 till runt 35 000 fall år 1975 – det måste ju vara ett tecken på att vaccinet fungerar? Detta tills man tittar lite längre bak i tiden och ser att det år 1958 fanns 800 000 fall av mässling! Alltså var sjukdomen på stark nedgång redan innan vaccinet lanserades.

Läs boken som avslöjar hur vi genom statistikmanipulation blivit förda bakom ljuset!

Kapitel 11  ”Varför vaccineringen fortsätter” kan du läsa här

Text: Marina


Filed Under: BOKTIPS Tagged With: Archie Kalokerinos, Ian Sinclair, lögner, Statistik, statistikmanipulation, vaccinationer

Primary Sidebar

Sök

Vi finns på Facebook och Twitter sedan 2013

Prenumerera på bloggen via epost

Senaste kommentarer

  • Göran om Är det tack vare vacciner som sjukdomar minskat?
  • Magnus Nilsson om Fästingvaccinet kan ge dig Parkinsons, somnolens och hjärninflammation – sprutan farligare än TBE
  • bakomnyheterna om Linda Karlström i Hovrätten mot Svenska Staten 2 okt 2024 i målet om SVT Vaccinkrigarna
  • lars k om Linda Karlström i Hovrätten mot Svenska Staten 2 okt 2024 i målet om SVT Vaccinkrigarna
  • Aurel Carole om Rättegången mot Staten för karaktärsmordet på vaccinkritikern Linda Karlström fortsätter

SAKNAS OFTA VETENSKAPLIGA BEVIS FÖR VACCINERNAS NYTTA

Läkemedelsboken 2014
Läkemedelsboken 2014 från Läkemedelsverket bekräftar vad vaccinkritiker säger: Det saknas hållbart stöd i forskningen för att vacciner fungerar. Läs mer
Facebook RSS Soup Twitter

ANDRA SAJTER SOM DISKUtERAR VACCIN

  • NewsVoice om vaccin
  • Vaccinationers baksida
  • Vaccinationsdiskussioner
Cliquez ici pour  traduire en francais
Donera 200 kr

Copyright 2011-2017 Linda Karlström · Sajtbygge: sasser.net