Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

svininfluensa

Förlamad efter svininfluensavaccinet

By 4 Comments

Efter hastiga och skrämmande varningar ifrån myndigheterna om farorna med svininfluensan A(H1N1) vaccinerade sig Olof liksom många andra svenskar. Olof var 59 år, helt frisk och körde buss.

En tid senare genomgick Olof en vanlig operation utan komplikationer. Ett par veckor senare tappade han känseln i benen och blev sedan förlamad ifrån midjan och ned. Han hade drabbats av den ovanliga förlamningssjukdomen Guillain-Barrés syndrom. Han fick efter en tid tillbaka funktionen i benen, men blev efter annan operation förlamad igen.

Guillain-Barrés syndrom är en av de allvarligare biverkningarna ifrån GlaxoSmithKlines vaccin Pandemrix.

Hör Olofs unika berättelse i Nya Dagbladets radiointervju

 

Forskare i Vancouver har upptäckt att säsongsinfluensavaccin orsakade svårt insjuknande i svininfluensa

By 3 Comments

Nu har det bekräftats. Det fenomen som uppmärksammades i Kanada i början av svininfluensapandemin 2009 är helt korrekt. Det var de människor som vaccinerat sig mot säsongsinfluensan året innan som löpte störst risk att drabbas av svininfluensan.

Översättning och sammanfattning: Linda Karlström

Doktor Danuta Skowronski, en influensaexpert från Vancouver, har lett forskarteamet som gjorde denna observation. Fem andra studier i andra provinser har visat samma sak – de ovaccinerade drabbades inte i lika stor utsträckning. Dessa studier avvisades med att det måste ha varit något fel på säsongsinfluensavaccinet i Kanada, ”ett kanadensiskt problem”.

Nu har emellertid en ny studie gjorts av en forskargrupp med Skowronski i spetsen. De har återskapat situationen med hjälp av 32 stycken illrar. Hälften av dem fick säsongsinfluensavaccin anno 2008 och andra hälften fick placebo. Studien var blind, vilket betyder att forskarna inte visste vilka illrar som fick vad. Sedan smittades alla illrar med H1N1-virus.

Illrarna i vaccingruppen blev signifikant sjukare än de andra. Alla återhämtade sig dock.

Resultatet presenterades söndagen den 9 september 2012 i San Fransisco på en mycket stor internationell konferens om infektionssjukdomar. Skowronski uppmanade andra forskargrupper att söka svar på varför det är så här. Hon menade att det är viktigt att komma till roten med det hela innan nästa pandemi.

Källa: Vancouver researcher finds flu shot is linked to H1N1 illness

WHO och myndigheter rekommenderar vaccin som orsakar autoimmuna sjukdomar

By 3 Comments

Hösten är onekligen här. Med den kommer förkylningar och influensa med tillhörande vaccinationshets. Snart har vi åter propagandan över oss: alla småbarn, pensionärer och utsatta personer som inte tar influensavaccin är illa ute … Förhoppningsvis kan nedanstående debattartikel, som publicerades i bland annat Österbottens Tidning för tre år sedan (22 oktober 2009), påminna oss om myndigheternas och sjukvårdens fatala okunskap och därmed hjälpa dem som vacklar i valet. Vem var det som fick rätt? 

Text: Linda Karlström och Anna Sand

Vaccinet farligare än själva influensan

Svininfluensan och den åtföljande kampanjen för massvaccinering har blåsts upp och fått ett enormt medialt utrymme. Det står inte i proportion varken till spridningen av influensan eller till dödligheten. Däremot är riskerna med vaccinationen potentiellt allvarliga. Många experter är kritiska till detta men de har inte fått gehör från myndigheterna.

Det är nu helt klart att svininfluensan hos det stora flertalet har ett milt förlopp, lindrigare än en vanlig säsongsinfluensa. Faktum är att den i de flesta fall är så mild att man tror det är en vanlig förkylning. Dessutom rapporterade Smittskyddsinstitutet nyligen att ”svininfluensakurvan” planat ut, vilket betyder att den kanske mildaste influensan någonsin nu är på tillbakagång. Samtidigt överöses vi med propaganda om hur viktigt det är att vaccinera sig, och man tar gärna till hotfulla argument som att ”det kan komma en andra våg”, ”viruset kan mutera och bli elakare” och ”du måste vara solidarisk och inte sprida smittan vidare”.

Den undersökande journalisten Jane Bürgermeister från Österrike varnar för att massvaccineringen som ska ske nu i höst kan leda till det största brottet i mänsklighetens historia. Faktum är, att svininfluensaviruset är en blandning av spanska sjukan, fågelinfluensavirus och två nya H3N2-virusgener. Denna genkombination kan bara ha skapats i laboratorium. Anmärkningsvärt är att Baxter lämnade in sin patentansökan på H1N1-vaccin den 28 augusti 2008 – alltså ungefär ett år innan världen visste att detta nya virus överhuvudtaget existerade! Bürgermeister har nu stämt WHO, FN och medlemmar av olika regeringar och företagsledningar inför domstol, för att avsiktligt ha försökt skapa en pandemi av svininfluensa.

Finland har hittills köpt 5,3 miljoner doser svininfluensavaccin för sammanlagt 37 miljoner euro av GlaxoSmithKline. Detta vaccin är ett otestat experimentvaccin och kostar ändå mera än ett års dos av allt annat vaccin som används i Finland. Som konserveringsmedel används Thiomersal, d.v.s. etylkvicksilver, som kan ge obotliga skador på foster och barn. Gravida varnas för att äta insjöfisk, men uppmuntras att vaccinera sig. Vari ligger logiken? Det finns inte en enda tillförlitlig studie gjord på vaccinets inverkan på gravida och deras foster – det är tidsmässigt omöjligt.

Vidare används skvalen för att intensifiera immunförsvarets respons på vaccinet. Skvalen är hajleverolja och ingår naturligt i människokroppen där det har vitala funktioner för nervsystemet. Men att injicera skvalen direkt i blodomloppet är ett onaturligt förfarande som får ödesdigra konsekvenser. Immunsystemet går inte bara till attack mot det injicerade skvalenet, utan attackerar allt skvalen i kroppen. Detta kallas för autoimmun reaktion och leder till allvarliga sjukdomar såsom artrit, fibromyalgi, epileptiska anfall, multipel skleros, neuropsykiatriska problem och kronisk trötthetssyndrom.

Samtliga av de amerikanska soldater som deltog i Kuwaitkriget och utvecklade den svåra autoimmuna sjukdomen ”Gulf War Syndrome” hade erhållit skvalenhaltigt vaccin. De besvärsfria soldaterna uppvisade däremot inga antikroppar mot skvalen i blodet. De amerikanska myndigheterna har envist förnekat och ignorerat dessa rön. Har det månne att göra med att ett erkännande av dessa bevis skulle medföra att miljardbelopp i skadestånd skulle behöva utbetalas av läkemedelsföretagen?

Så skedde nämligen år 1976 då den förra vågen av svininfluensa drog fram över USA. Fler personer avled av vaccinet än av själva influensan, och vaccineringen stoppades efter bara tio veckor när kopplingen till den potentiellt dödliga nervsjukdomen GBS (Guillian Barrés syndrom, ett modernare namn för polioförlamning) blev uppenbar. Amerikanska regeringen tvingades betala miljonskadestånd till de drabbade. Detta vill man förhindra denna gång och således har hälsoministeriet i USA utfärdat en ny lag som gör att vaccintillverkare och federala tjänstemän inte kan åtalas oavsett hur många som får biverkningar, permanenta skador eller dör av det nya influensavaccinet.

Influensavaccinet innehåller också dinatriumvätefosfat, som klassificeras som mycket giftigt för vattenlevande organismer. Det är giftigt vid förtäring och klassas som farligt avfall.

Som om detta inte vore nog finns mer än hundra, kanske t.o.m. tusentals, okända virus och proteiner i kulturen där vaccinet framodlats. Det föreligger bevis för att virus i vaccin inte bara ökar risken för cancer, utan också att den typen av cancer kan vara obotlig med konventionella metoder, d.v.s. den svarar inte på cytostatika eller strålbehandlingar.

Den planerade massvaccineringen mot svininfluensa är av allt att döma ett gigantiskt slöseri med skattemedel samtidigt som det riskerar att försämra folkhälsan genom att generera allvarliga kroniska autoimmuna sjukdomar. Men om allt detta tiger media som muren. Liksom myndigheter och sjukvård. Varför?

Lyckligtvis finns det människor som vägrar acceptera dylik mörkläggning av fakta. Frilansskribenten Leif Arnold har den 25 september anmält svenska myndigheter till Justitiekanslern. I sin anmälan yrkar han på att den planerade massvaccineringen mot svininfluensan stoppas. Han lägger också fram bevis för att vaccinet är ett livsfarligt nytt experimentvaccin som kan skada befolkningen, och att myndigheterna systematiskt undanhållit viktig information samt ger uttalanden som är ren propaganda. Han lägger fram bevis för att influensaviruset är artificiellt och framställt i laboratorium samt för att WHO ochBaxter m.fl. deltagit i framtagningen av viruset och frisläppt detta för att sedan utlysa pandemi ”nivå sex”, och därmed beordra massvaccinering. Denna massvaccinering inbringar enorma profiter för de inblandade. Det är fråga om en gigantisk multidollaroperation.

Anmärkningsvärt är också att WHO i maj 2009 skrev om definitionen på pandemi. Nu kan man gradera en pandemi till nivå sex så fort ett nytt virus dyker upp – och utan att tusentals eller miljontals människor blivit allvarligt sjuka. Det betyder att från och med nu kommer vi att få pandemier varje år – som ”måste vaccineras bort”.

WHO och myndigheter världen över rekommenderar oss att ta ett vaccin där beståndsdelarna kan ge upphov till bland annat cancer, autoimmuna sjukdomar, ADHD och autism. Vaccinet innehåller dessutom toxiska substanser, nya virusarter och okända proteiner. Därutöver är beståndsdelar klassade som farligt avfall och biologiska vapen.

Förutom detta krävs att utrustning för återupplivning finns omedelbart tillgänglig vid vaccineringen. Detta låter ju betryggande eller hur?

Text: Linda Karlström och Anna Sand

Mördarvirus framställs i laboratorium – läkemedelsföretag kan starta pandemier

By 1 Comment

Laboratorium, provrör - Freedigitalphotos.net
Foto: Freedigitalphotos.net

Under de senaste 300 åren har ett tiotal pandemier orsakade av influensavirus svept över världen. Den värsta infektionssjukdomen sedan digerdöden på 1300-talet var spanska sjukan, som 1918-1919 skördade 20-50 miljoner liv. Varje influensasäsong dör det i världen 250 000-500 000 människor. Influensa är en sjukdom som orsakas av ett virus som sätter sig i luftvägarna. Den är en av våra vanligaste dödsorsaker, främst bland människor med nedsatt immunförsvar. Det är med all rätt människor känner fruktan inför en ny eventuell pandemi.

Text: Marina Ahlm

I spåren av detta spekuleras det nu varje år kring kommande epidemier (fler fall än förväntat – med hänsyn till geografi, befolkning och årstid) och pandemier (infektionssjukdom som sprids över stora delar av världen och drabbar en stor andel av befolkningen i varje land) men enligt Läkartidningen är ”vår kunskap fortfarande inte heltäckande, och det är mycket svårt att förutse nästa influensapandemis förlopp och allvarlighet”.

Sedan 1944, då det första influensavaccinet kom, har det lagts mycket forskning på nya vaccin. Influensa i olika former drabbar regelbundet människor och djur, främst fåglar, svin och hästar. Influensavirus är som regel artspecifika, men viruset kan förändras genom mutation. I början av varje år fattas ett beslut inom Världshälsoorganisationen (WHO) om vilka tre virusstammar nästa säsongs vaccin ska ge skydd mot. Det rör sig alltså om en kvalificerad gissning om vilka stammar som kan utbreda sig fram till nästa influensa. Det tar sedan ett halvt år att odla fram tillräckligt stora mängder av det nya vaccinet.

Myndigheterna missbedömer

År 1976 varnade man i USA för en ny pandemi av svininfluensa och man påbörjade massvaccineringsprogrammet till en kostnad av 137 miljoner dollar. Runt 40 miljoner personer fick vaccinet innan det efter tio veckor stoppades. I en Los Angeles Times artikel står det att man uppskattar att 500 personer drabbades av Guillain-Barrés syndrom (GBS) och att 25 dog av vaccinet medan det i en dokumentär från CBS 60 minutes hävdas att runt 4 000 drabbats av neurologiska skador efter vaccinet och att 300 dött. Av svininfluensan rapporterades det 200 fall och ett dödsfall. Någon pandemi av svininfluensa bröt inte ut.

År 2009 inleddes massvaccinering i Sverige mot svininfluensan som man befarade skulle bli en pandemi. Läkemedelsverket upprepade lugnande rapporter om biverkningarna, som man hävdade främst bestod av ganska triviala symptom som lätt feber, rodnad och lite smärta i armen där man fått sprutan. Ca 60 % av befolkningen vaccinerades, vilket motsvarar 5,3 miljoner. I början av 2010 hade 3 700 rapporter inkommit om biverkningar varav 20 % klassades som allvarliga och resterande förväntade milda biverkningar. Senare samma år var rapporterna uppe i över 4 700 och fall av narkolepsi började uppdagas.

Laboratorier ingen säker miljö

I jakt på att skydda oss mot influensan har forskare tillverkat egna mutationer av fågelinfluensan i laboratorier. Normalt smittar inte detta till människor men genom att göra små förändringar så är det nu möjligt. Fördelarna säger man är att viruset kommer att mutera på detta vis i framtiden och därför är det viktigt att lära känna det, så att vi kan skapa motåtgärder. Kritikerna däremot menar att viruset kan slippa ut ur laboratoriet genom en olycka eller kopieras av terrorister, som vill använda det som vapen.

I Illustrerad Vetenskap nr 14/2012 skriver man om en ung kinesisk biologistudent vid Kinas ledande institut för virusforskning i Peking. Efter ett hastigt insjuknande visade det sig att kvinnan insjuknat i SARS, ett av de virus man arbetade med på institutet. Innan diagnos hann kvinnans mamma smittas och dog inom loppet av några dagar. När studenten sedan blev inlagd på sjukhus smittade hon en av sköterskorna med den potentiellt allvarliga luftvägssjukdomen. Sjuksköterskan smittade i sin tur tre besökare och en annan patient. En epidemi var igång.

”Till all lycka gick den lokala SARS-epidemin tillbaka igen, men händelsen visar mycket tydligt att farlig smitta kan slippa förbi de bästa säkerhetsåtgärder och sprida sig okontrollerbart utanför laboratoriets väggar. Det är just den typen av episoder som dyker upp på näthinnan hos bekymrade kollegor, när två forskargrupper från Holland och USA i slutet av 2011 utvecklar en modifierad variation av det kända fågelinfluensaviruset H5N1. Det nya viruset skulle nämligen kunna döda miljontals människor, om det en dag slapp ut ur laboratoriet.”

Baxter skickade ut fågelinfluensavirus

Att detta skrämmande scenario redan inträffat och är på väg att ske menar en österrikisk journalist, Jane Bürgermeister, som stämmer WHO, FN och medlemmar av olika regeringar och företagsledningar inför domstol. Detta för att avsiktligt försöka skapa en pandemi av influensa. Hon har också lämnat in en brottsanmälan mot den amerikanska vaccintillverkaren Baxter och den österrikiska motsvarigheten Avir Green Hills Biotechnology för att ha utvecklat, tillverkat, spridit och släppt ut ett biologiskt massförstörelsevapen på österrikiskt territorium från december 2008 fram till februari 2009. Detta med avsikt att framkalla en fågelinfluensapandemi samt att profitera på denna pandemi, ett agerande som strider mot lagstiftningen angående internationell organiserad brottslighet och folkmord.

”Folk vet inte att en vaccinering, som regeringen kommer att rekommendera alla att ta i händelse av en fågelinfluensapandemi och som har förbeställts i väldiga mängder med österrikiska folkets skattepengar, kommer att tillverkas av just samma företag som bar ansvar för att nästan ha utlöst en fågelinfluensapandemi i vintras, nämligen Baxter.” -Jane Bürgermeister

Att vaccinet i sig skulle hjälpa vid pandemier är ytterst tveksamt då influensavacciner generellt visar på dålig skyddseffekt. En genomgång av 64 studier över en period från 98 influensasäsonger visar att influensavaccinet inte gav ett märkbart skydd bland äldre boende på vårdhem. I en annan genomgång av 48 rapporter inkluderande 66 000 vuxna visades endast ett skydd på 6 %, missade arbetsdagar var mindre än en och ingen förändring sågs bland de som behövde uppsöka sjukvård. Vid en annan genomgång av 51 studier gjorda på fler än 294 000 barn visades inget bättre skydd än placebo i åldern 6-24 månader och skydd endast i 33 % av fallen på de över 2 år.

Text: Marina Ahlm

Läs mer:

DN – En tunn gräns mellan etisk och oetisk forskning

CBS 60 minutes – Swine Flu 1976 Propaganda 

Journalist Accuses WHO of Plan to Commit Mass Murder

Jane Bürgermeister: Om fågelinfluensan

Frågor och svar om säsongsinfluensa

Spanska sjukans virus uppväckt från de döda

The Truth About the Flu Shot

”Harmless Procedure” Can Cause Narcolepsy, Muscle Weakness

Failure of inactivated influenza A vaccine to protect healthy children aged 6-24 months

Swine flu ’debacle’ of 1976 is recalled

Sammanställning av inrapporterade biverkningar av Pandemrix fram till 8 januari 2010

Inrapporterade biverkningar av Pandemrix april-december 2010

 

Jag blev tröttare och tröttare…

By Leave a Comment

Jag blev sjukskriven 090819 för inflammation i nervflätan (Plexus neurit) och jag vaccinerade mej för svininfluensan 091105. Jag har blivit tröttare och tröttare. Först trodde doktorn att det var för att jag haft inflammationen men det blev bara sämre…och sämre…

Text: Anna Persson

Den 15 september -10 så fick jag en remiss till en neurolog i Umeå. Han föreslog Modiodal och skulle inte det funka skulle jag få prova amfetamin. Började med Modiodal men fick besvär med blåsor och ont i munnen så jag övergick till amfetamin. Trots medicineringen så har jag inte känt mej pigg. Den 20 september -11 fick jag en remiss till en neurolog i Östersund och då började det hända saker för hon tyckte att jag åt alltför starka mediciner utan att någon egentligen visste varför.

31 oktober fick jag göra MTR Hjärna och den 7 december MSLT i Umeå. När svaret kom så tyckte hon inte att det gav så mycket, så hon skickade mej till Uppsala. Polysomnografi och MSLT (alltså en större utredning än i Umeå) 21-22 mars.

I Uppsala fick jag träffa Agneta Markström. Jag har fått svar nu och hon sa att det var 50/50 procents sannolikhet att jag drabbats av narkolepsi. Jag har i alla fall genen. Sen fick hon inte något bra svar på mina sömntester.. jag sover dåligt.. och får ingen direkt REM sömn.. Jag äter Cymbalta för nervsmärta sedan flera år tillbaka så hon trodde att den kunde göra så att det inte visade rätt på mina test . Blev då rekommenderad av henne att jag skulle sätta ut Cymbaltan och göra om testerna samt ta ett ryggmärgsprov. Hon ville med andra ord att jag skulle komma ner igen så vi skulle ordna upp detta.

Jag har nu satt ut Cymbaltan och det har varit jättejobbigt… Stötar i huvudet och yrsel mm. Och nu har jag sååå fruktansvärt ont i kroppen och är stel. Så här ont hade jag inte när jag började äta medicinen så jag funderar på om detta också är en biverkan av vaccinet som hållit sig ganska gömt när jag ätit Cymbaltan. Känns skitjobbigt just nu men jag ska börja att ta Modiodalen igen och göra det tillsvidare för min ordinarie neurolog är inte på plats förrän i juni. Nu tyckte hon som var där att jag skulle ta ryggmärgsprov där och eftersom de vet att jag har genen för narkolepsi så behöver jag inte åka till Uppsala igen. Efter det ska vi diskutera medicinering för smärta och eventuellt sätta in amfetamin igen.

Denna trötthet är fruktansvärd…

Fortsättning följer………

Text: Anna Persson

Ett starkt immunförsvar fås inte genom vaccination

By Leave a Comment

immune system

Kan man skydda sig mot virus och influensa? Vilket är bäst – vaccinera eller låta naturen ha sin gång? Det kan vara så att influensavaccin  gör mer skada än nytta. Vaccinet ger sannolikt ett mycket smalare försvar än om befolkningen utsätts för smittan, eftersom virusinfektioner tvingar immunsystemets celler att träna upp sin förmåga att känna igen ett virus oföränderliga delar som krävs för dess överlevnad. 

Bild: Wikimedia Commons

Svininfluensans ursprung må vara dunkelt, men det viktiga är att veta vad man kan göra för att undvika smitta och hur man tar hand om sig själv på bästa sätt om man blir smittad. Saklig, positiv och proaktiv information om hur man stärker sin kropp är vad vi behöver – inte artiklar och rapporter som sprider hysteri.

En näringstät kost är en av grundpelarna för att klara sig ifrån infektioner – de övriga är som alltid tillräckligt med vatten, frisk luft, dagsljus, träning, sömn/vila och goda kärleksfulla relationer.

Läs hela artikeln i Näringsmedicinsk Tidskrift

Av Helene Sandström, näringstepeut 

Två veckor efter Pandemrix-vaccineringen drabbades Valentina av dagliga svimningsattacker, kramper och mardrömmar

By 5 Comments

Det är nästan alltid oordning här hemma, särskilt efter en dålig period. Vi improviserar vardagen så att den fungerar. Vi får göra omprioriteringar varje dag, för att vi inte hinner med allt som måste ordnas efter en dålig period med många svimningar. Under dessa perioder måste jag släppa allt och vara bredvid min dotter hela tiden som hennes skugga, för att hon inte ska slå sig när hon svimmar. Det känns fortfarande konstigt men vi börjar vänja oss vid att leva såhär – hur hemskt det än låter.

Jag, mamma Berta, lever ensam med Valentina, 14 år. Jag har bett om hjälp från vården, sjukvården och Barnkliniken i Landskrona och Lund. På akuten i Lund har vi varit otaliga gånger eftersom hon trillat och slagit i huvudet och fått stanna kvar för övervakning under natten, men efteråt har de inte kunnat förklara något och hon har alltid skickats hem, utan någon uppföljning. Jag väntar på att få besked om en rullstol från en sköterska som har lovat ringa om hon får tag i en från arbetsterapeuten, de får ju inte låna ut någon utan diagnos…

Hennes svimningsattacker kommer då och då, varje dag men även i skov. Det är mycket sällan hon inte har någon eller några attacker. Vissa veckor kan det vara 30 svimningar per dag. Vi kallade då hit en läkare med hjälp av en granne som sett och hört hur dåligt hon mår. Jag har bett om hjälp från 1177 att få prata med läkare eller att de skulle be en läkare om råd men det gjorde ingen, fast jag frågade om hjälp flera gånger.

Vi är nästan ”stamkunder” på 1177. När jag ringde sa de att det absolut inte gick att rådfråga läkare eller be läkare om hjälp, men när min manlige granne i 60-årsåldern ringde och mycket artigt och insmickrande bad om hjälp att få hit en läkare var det inga som helst problem! Läkaren kom ut (för ca tre veckor sedan) och konstaterade efter vår förklaring, att hon bara hyperventilerar och att det går att stoppa med att blåsa i papperspåse! Det var också därför hon fick ont i armar och ben som domnade bort på grund av bristen på koldioxid när hon andades in hela tiden, och då får man ont i ben och armar sa de. Jag hoppades och nästan bad till gudarna att hon skulle få anfall då… men givetvis fick hon inte det! Och då tyckte den manlige läkaren och en kvinnlig narkosläkare att då var undersökningen färdig! Hon skulle blåsa i papperspåse! När de gått och Valentina fick nästa anfall på kvällen blåste hon i papperspåse men det gjorde att hon svimmade efter ett par andetag bara. Hon försökte flera gånger att använda påse men till slut fick jag sätta henne på kontorsstolen och ta ut henne på balkongen och ge henne en cigarett i alla fall. Då gick anfallet över…

Hennes svimningar uppstod kring den 15 december, två-tre veckor efter svininfluensavaccinet hon fick i slutet av november 2009. Vi fick tid på barnkliniken direkt samma dag men inget gjordes. Hon är 14 år idag. Och har varit fullt frisk tidigare. En mycket social, glad och livlig tjej. Det enda hon hade problem med var att svälja när hon blev stressad, och då uppstod andningsproblemen som vi bad om hjälp mot – jag hade tröttnat på att läkarna sa att det inte var något – att det var affekt, något som småbarn växer ur… hon var ju 12 år! Men dagen efter vi hade varit på kliniken för hjälp mot andningsbesvären den 15 december 2009, började hon svimma och fick anfall efter anfall och då räknade jag till 30 stycken per dag fem dagar i följd!

Sedan svimmade hon inte lika ofta men ett tiotal gånger och ibland upp till 20 och 30 när det var som värst igen… hela hennes jullov höll det på och hon skämdes för att visa det för släkten och sprang in på toaletten när hon kände att det var nära… Likadant alla dagar därefter…

Narkolepsiutredningen hos Lars Palm, Sveriges bäste narkolepsiläkare, har gjorts i Malmö/Lund (MSLT i Lund och lumbalpunktuationen (ryggmärgsprovet) – för att mäta orexinhalten – i Malmö på Barnkliniken). Därifrån blev hon remitterad till BUP i Malmö, för att läkaren tyckte att hennes symptom påminner om ångest, att hon svimmar vid känsloyttringar och oro.

Hon har dessutom hemska mardrömmar på nätterna och vågar inte somna själv. Jag får lugna henne med massage innan insomnandet för annars håller hon sig vaken i flera timmar. Innan hon svimmar får hon häftig kort andning genom munnen och därefter domnar ben och armar av och så börjar det göra ont i nerverna i armarna och benen. Litet senare tappar hon även talet och blir förlamad i ansiktet. Ibland trillar hon ner direkt vid anfallet och börjar skaka häftigt och krampa i ben och armar. Även hela huvudet skakar och ögonen rullar, annars brukar hon stirra rakt ut i luften när hon svimmar. Innan insomnandet på natten har hon ont i nacken, ryggen och händerna. Hon brukar be om massage då så att det inte gör lika ont, massagen lugnar och mildrar lite.

När hon vaknar på morgnarna och behöver gå upp tidigt, eller om hon inte har sovit bra på natten alls, då är benen helt paralyserade och händerna och armarna också ibland. Jag brukar även då massera igång blodcirkulationen vilket tar från 10 minuter upp till 45 minuter, beroende på hur bra hon mår. Sedan börjar andningen och svimningarna igen… några gånger innan vi kommer iväg till skolan. Eller så håller det på hela dagen och hela veckan när hon är förkyld, eller har någon annan infektion i kroppen – feber och liknande besvär.

Hon är ofta förkyld, det verkar som om hon är mottaglig för allt. Så var det inte alls tidigare. När de andra barnen i klassen var borta hela veckan var hon ofta frisk, och när hon då blev sjuk stannade hon hemma någon dag, högst två, och blev snabbt bra igen även vid feber. Hon har blivit väldigt klumpig också såtillvida att hon går på dörrkarmar och möbler omkring henne och får då jätteont – och får anfall av det också! Och svimmar…

Hon tappar glas ur handen. Fjärrkontroller och telefoner har vi fått byta i flera omgångar eftersom hon inte kan hålla i dem ordentligt. Ibland när hon ligger på golvet och skakar och krampar dreglar hon från munnen också och skakar på huvudet i spasmiska ryckningar. När hon sträcker på sig svimmar hon. Hennes ögon rinner men hon är inte allergisk. Hon får ofta blåsor i munnen. Det är så många symptom hon har…

Läkarna får inte ihop en sjukdomsbild – utan förmodligen flera men ingen klar sådan. Detta är en tjej som har förändrats helt. Jag trodde det berodde på tonårsförvandlingen tidigare men det är mycket värre än så. Ibland blir hon mycket aggressiv precis innan svimningarna eller så blir hon trotsig som en liten 3-åring och sjunger barnvisor om och om igen. Då vet jag att nu kommer hon att svimma… Det märks att det händer något i hjärnan hos henne och hon hör inte om man säger till henne eller kallar på henne. Det är precis som om hon måste fullfölja det hon bestämt sig för innan, och kan inte sluta utan retas och provocerar istället utan att hon är talbar. Det är jobbigt att se henne så totalt förändrad. Efteråt minns hon ibland men skäms för att erkänna det hon gjort. Ibland ber hon om ursäkt om hon varit aggressiv mot mig och förklarar att hon inte kan hjälpa det – men det är inte alltid hon minns det hon gjort och sagt/sjungit.

Som tur är går hon nu på en skola där hon kan planera en stor del av sin läsning helt individuellt. Men vi har fått byta skola tre gånger innan lärarna trodde på oss! Så är det utan läkarintyg och diagnos. Men sjuk har hon ju varit och svimmat hela tiden men ingen trodde på oss i hela 1½ år, innan vi själva kom på att det kunde vara en koppling till narkolepsibarnens svimningar. Valentinas svimningar ser precis likadana ut!

Allt detta har givetvis påverkat henne och hon är fruktansvärt orolig att detta kanske aldrig går över. Ibland känns det så, säger hon. Och då undrar hon hur framtiden ska bli – ska hon leva så här genom hela sin tonårsperiod och resten av livet? Är det konstigt att hon har fått ångest när ingen läkare vet?

Jag, ensamstående mamma med henne, lever helt utan någon som helst hjälp och har fått ändra på våra liv helt och hållet. Jag måste assistera henne när hon är sjuk och hemma. Jag kan inte ta ett jobb eftersom jag aldrig vet hur länge hon är sjuk eller när hon blir det. Vi kan aldrig planera en händelse, för vi vet aldrig hur hon kommer att må. Genomför vi ändå något vi planerat får vi ofta åka hem igen. Vi har inte varit på någon ”ledighet” eller semester sedan hon började svimma – hon har missat skola, fritid och vardagsliv. Vi kan inte träffa nya människor som inte känner till hennes sjukdom. När folk ser henne svimma tror de att hon har epilepsi om hon skakar, att hon hyperventilerar om hon andas och att hon är allmänt farlig om hon svimmar…

Detta är jobbigt för vuxna att hantera och ännu svårare för en tonåring som har så mycket annat att hantera i uppväxten. Hon har tappat tilltron till myndigheter, lärare, läkare, psykologer, kuratorer och vuxna – nu när hon ska lära sig att komma in i vuxenlivet. Allt är så konstlat och oäkta. Vi lever inte normalt på något sätt. Vi kämpar och försöker att hänga med ändå, hela tiden. Hon blir anklagad för att skolka och jag anses vara en dålig mor som inte kan hitta någon bot till henne eller ”lösa” vårt liv. Allt har kostat oss massor med tid, pengar och lidande som ingen kan gottgöra egentligen. Men det viktigaste är ju att hon får hjälp och att hon och jag kan hoppas på någon framtid utan alla dessa besvär dagligen! Vi vet att hon fick besvären ca två veckor efter sprutan. Vi har bevis på detta genom de förda patientjournalerna.

Berta B

C-vitamin botade svininfluensa och leukemi

By 26 Comments

Svininfluensa botads med C-vitamin

Alan Smith ligger i koma när han flygs in till sjukhus. Hans lungor har kollapsat på grund av svininfluensa. Läkarna dömer honom till döden och vill koppla ifrån de livsuppehållande maskinerna när det visat sig att han även lider av leukemi – men han räddas till livet av C-vitamin, tack vare de anhörigas kamp.

Text: Anna Jönsson, gästskribent / Se filmen 3NEWS !

Alan Smith kommer in på Aucklands sjukhus, Nya Zeeland, den 1 juli 2009. Hans tillstånd är mycket allvarligt. Han ligger i koma och lider av white-out pneumonia; komplikationer efter svininfluensa som slagit ut hans lungor helt. Han måste kopplas till livsuppehållande maskiner. Alan blir sämre och när familjen tror att det inte kan bli värre får de beskedet att läkargruppen är enig om att Alan ska kopplas ifrån maskinerna och tillåtas att dö, eftersom man funnit att han även lider av leukemi.

Man gör bedömningen att leukemin hade varit behandlingsbar om den var enda sjukdomen, men med den allvarliga lungsjukdomen i botten skulle Alans liv inte kunna räddas. Döden är oundviklig.

Familjen föreslår då att man kunde prova höga doser C-vitamin i injektionsform istället. Tipset hade de fått från en alternativ klinik, men får nej av sjukhusledningen med motiveringen att det är mot beprövad erfarenhet.

På ett möte tisdagen den 21 juli bestäms det att Alan ska kopplas ifrån tre dagar senare. Familjen ber än en gång att man ska prova C-vitamin först. Alla läkare i teamet säger nej, utom en som anser att man kan prova. Man beslutar då att ge C-vitamin fram till fredagen och märks ingen skillnad vid det laget släcks maskinerna och därmed även Alans liv.

Alan får 25 gram C-vitamin på tisdagsnatten och sedan 25 gram även på onsdagsmorgonen. Senare på eftermiddagen gör man en lungröntgen som visar att lungorna – som förut varit så vätskefyllda att de inte ens syntes på röntgen – börjat återhämta sig. En stor förbättring! Stora delar av lungorna tecknar sig nu tydligt.

Läkarna anser dock att förbättringen beror på att man vänt patienten på mage, vilket man gjorde ungefär samtidigt som man började med C-vitaminterapin. En av sönerna kan inte låta bli att undra varför man i så fall inte valt att pröva det, innan man bestämde sig för att koppla ifrån de livsuppehållande maskinerna.

Mindre än en vecka efter den påbörjade C-vitaminbehandlingen kan Alan kopplas ifrån maskinerna – han kan andas själv igen!

Plötsligt försämras Alans hälsa hastigt och familjen upptäcker då att C-vitaminbehandlingen har avbrutits. Anledningen är att en ny läkare som är helt emot C-vitamin har tagit vid. Läkaren sitter med korslagda armar och rullar med ögonen upp i taket och upprepar ”nej, jag sätter inte in det igen”. Familjen blir mycket upprörd och efter tre dagar sätter läkarna åter in C-vitamin, men då i en förhållandevis låg dos på endast ett gram C-vitamin två gånger om dagen. Tillfrisknandet börjar gå framåt igen men väldigt långsamt jämfört med högdosterapin.

Sönerna säger:

Vi är inte medicinska experter men man måste vara dum om man inte kan se att administrationen av vitamin C direkt reflekterades i fars hälsotillstånd; när han fick högre doser blev han snabbt bättre, när han inte fick C-vitamin blev han sämre och på låga doser blev han långsamt bättre.

Så småningom flyttas Alan, fortfarande i koma, till ett sjukhus närmare sitt hem. Här säger läkaren att man inte vet vad C-vitamin är och att man vägrar att ge det. Familjen vänder sig då till en advokat och ser ingen annan utväg än att ta ärendet till domstol om det så krävs. Advokaten varnar sjukhuset vilket resulterar i fortsatt terapi med C-vitamin. Familjen vill att Alan skall ha en dos på 50 gram men sjukhuset går bara med på att ge några få gram, och tillfrisknandet går långsamt.

Efter nio veckors koma vaknar Alan slutligen upp och hans fru börjar då ge höga doser av C-vitamin i oral form och tillfrisknandet går snabbare igen. Alan får veta att det tar tre månaders rehabilitering för att lära sig gå igen, och läkarna blir förstummade när det visar sig att han kan gå därifrån efter bara 15 dagar.

Alan tillfrisknade alltså mot alla odds, och om ni undrar vad som hände med leukemin – så försvann den också. Finns inte ett spår!

TV-inslaget i 60 minutes i Nya Zeeland har rönt stor uppmärksamhet runt om i världen. I Sverige är det däremot helt tyst, så när som på tidningen 2000-talets Vetenskap som skrev en artikel år 2010. Bo Zackrisson skriver efter att flera svårt sjuka människor förvägrats C-vitamin och dött: ”För hälso- och sjukvården är det självklart tryggare att låta patienterna dö med vetenskapliga metoder, än att låta dem bli friska med påstått ovetenskapliga metoder”.

Har han rätt? Tja, du kan ju efterfråga C-vitamininjektioner i högdos nästa gång du kommer in på sjukhus med cancer eller komplikationer efter infektionssjukdom eller vaccin, och tillsammans med läkare själv finna ut om det har effekt.

Aucklands sjukhuskommitté i klinisk praktik, Clinical Practice Committee (CPC), gick efter TV-inslaget ut med att man inte hittat några bevis för att högdosbehandling med C-vitamin vare sig är säkert eller effektivt. Alan Smith säger att han inte bryr sig om vad etablissemanget säger. ”Jag är ett levande bevis – med deras metod hade jag varit död”.

Text: Anna Jönsson, gästskribent

3NEWS berättar hela historien!

Auckland District Health Board ”Det finns inga vetenskapliga bevis att C-vitaminterapi är effektivt”

Efter Pandemrix: ”Jag har en blandning av alla symptom som beskrivs för neurologiska sjukdomar, förgiftning och influensa”

By 7 Comments

Den 5 november 2009 tog jag, som de flesta andra på mitt jobb vid mikrobiologiska laboratoriet, vaccinet Pandemrix mot svininfluensa med batchnummer A81CA087A. Först tvekade jag att ta vaccinet för att jag hade visat överkänslighet mot tidigare vaccin, men efter all propaganda om att vaccinet var ofarligt och även livsnödvändig kände jag mig tvungen. Det var ingen överraskning när jag några timmar senare fick feber, frossa, huvudvärk och mådde mycket illa. Dagen därpå kunde jag inte röra armen för att det gjorde fruktansvärt ont och dessutom fick jag en kliande röd bula lika stor som ett ägg på armen. Jag kände mig trött och hängig med feber och frossa i flera dagar. Smärtan på min arm liksom bulan försvann så småningom men jag fortsatte att vara trött och hängig.

Den 16 november år 2009 besökte jag vårdcentralen för en allmän undersökning av blodstatus och blodsocker, något jag brukade göra ibland på grund av min järnbristanemi. Allt verkade normalt enligt läkare.

Hela december och januari var jag hängig och extremt trött. Jag trodde att det berodde på vädret, men med tiden började jag få starka ryckningar i vänster sida av mitt ansikte. Sedan fick jag ett slags molande smärta i mitt kindben och mellan skulderbladen, så att jag inte kunde sitta på stolen. Jag sökte både akutvård och specialistvård, tandläkare samt vårdcentral. Alla prover som de tog var normala men jag blev bara sämre för varje dag som gick.

Det fortsatte med att min högra handled och min högra underarm plötsligt domnade. Sedan blev det bara värre och värre. Jag började nu även få plötsliga ryckningar i hela kroppen, så att det ibland kändes som att jag hade kramp i underarmarna och benen. Mina fingrar började få ryckningar samt skakningar. Jag fick ofta kramp i tummen som hela tiden ville dra sig bakåt mot handleden. Samma sak drabbade även mina fotleder, där jag också fick en slags krampkänsla. Jag fick även spänningar som gjorde att jag tappade känseln i högerknäet, och en känsla av extrem trötthet i musklerna. Jag tappade ofta både lätta och tunga saker.

Med tiden började jag även få andningssvårigheter (hyperventilering). Då kände jag mig ofta yr och fick inte tillräckligt med luft. Jag försökte ta djupare andetag som gjorde mig mer yr och svimfärdig.

Mitt hjärta började även slå väldigt fort och pulsen kunde vara väldigt hög utan att jag hade ansträngt mig. Detta kom som blixtsnabba attacker som med tiden blev jobbigare. Jag vaknade ibland av att jag frös och vid flera tillfällen hallucinerade jag i tillståndet mellan vakenhet och sömn. Jag vaknade ofta av att någon kroppsdel var helt avdomnad.

Jag kände både smärta och en bedövad känsla mellan skulderbladen samt på vänster sida av mitt ansikte. Jag var mycket trött och orkeslös hela tiden och så snart jag satte mig ner någonstans somnade jag direkt – på tåget, vid matbordet, i soffan framför TV:n och så vidare – vilket annars var mycket ovanligt för min del. Vid tre olika tillfällen blev jag så dålig att jag var svimfärdig och hade känslan av att kroppen var som förlamad från nacken och ner. Då sökte jag akuthjälp på KS i Solna, där de skickade mig till MRI-undersökning, som visade att hypofysen var lätt svullen. Därefter blev jag skickad till neurologen där de gjorde en hel del neurologiska tester och undersökningar. Senare uteslöt de att det skulle vara en neurologisk sjukdom. Då skickades jag vidare för en endokrinologisk utredning som inte visade några avvikelser i mina hormonvärden.

Under en period av några veckor kunde jag inte ens stå på mina ben, jag behövde stöd för att överhuvudtaget kunna ta mig fram någonstans – även en så kort sträcka som till toan. Jag hade en blandning av alla konstiga symptom som beskrivs för neurologiska sjukdomar, förgiftning och influensa.

Idag har jag fortfarande kvar alla mina besvär mer eller mindre.

Varje dag vaknar jag med

– svår trötthet
– dålig balans
– myrkrypningar under huden (mest armar och ben)
– hjärtklappning vid minsta ansträngning
– återkommande darrningar och rysningar i hela kroppen
– pulserande huvudvärk (jätteofta), molande huvudvärk som strålar som en elektrisk puls längs ryggraden
– återkommande synrubbningar (dimsyn)
– återkommande andningssvårigheter (hyperventilering)
– tryck över bröstet
– avdomnade kroppsdelar (mest fötter och händer)
– muskelsvaghet
– trötta käkmuskler, svårt att svälja
– stelhet i nacke, axlar, rygg och mellan skulderbladen
– sömnsvårigheter

Jag har besökt KS akutmottagning och vårdcentralen i Solna väldigt många gånger. Jag kände mig som en boll mellan de här två ställena, för att läkarna på KS akutmottagning hävdade att det var vårdcentralen som skulle göra en plan för utredningen av min sjukdom. Vårdcentralen å andra sidan tyckte att mina symptom var för komplicerade för att kunna utredas där. Dessutom drog vårdcentralen en slutsats redan från vårt första möte (även innan resultatet från neurologisk och endokrinologisk utredning på KS var klar) att mina besvär var psykiska och skickade mig till en psykolog. Där planerade man att skicka mig till Kronans vårdcentral i Sundbyberg. Förklaringen var att jag hade för många besvär samtidigt och att de prover som de hade tagit inte visade att jag var fysiskt sjuk.

Jag kände mig kränkt och ovälkommen nästan alla gånger jag var där. De bråkade med mig, behandlade mig som om jag var störd eller galen och kallade mig för hypokondriker och så vidare. De sa att den enda lösningen var antidepressiva medel och satte in SSRI och slutade med att sjukskriva mig på heltid. Deras förklaring var att jag inte såg sjuk ut och att resultaten från olika undersökningar bekräftade detta. De sa även att försäkringskassans lagar har blivit hårda och att man ska ha bevis på att man är sjuk. Att jag inte kunde stå på mina skakiga ben och att jag var svimfärdig och yr var mitt eget problem.

Jag blev tvungen att börja jobba halvtid trots att jag ibland inte ens klarade att gå en sträcka på 50 meter utan att hyperventilera och känna mig extremt kraftlös och yr.

De antidepressiva preparaten blev inte så mycket till hjälp. Dessutom fick jag så småningom alla möjliga biverkningar varav en del så allvarliga som bröstsmärtor, högt blodtryck och hjärtrytmrubbningar. När jag mådde som värst kontaktade jag min husläkare som inte hade tid att träffa mig, men meddelade genom en tredje person att allt jag upplevde var normalt. Jag fick en tid hos honom först två veckor senare. Jag mådde så dåligt att jag inte orkade vänta och sökte hjälp på närmaste akutmottagning. De sa att mina nya problem berodde på biverkningar av den antidepressiva medicinen som jag hade tagit och hänvisade mig åter till läkaren på vårdcentralen. Till min stora förvåning hade läkaren glömt att boka in mig och föreslog ansvarslöst att jag kunde komma tillbaka vid ett annat tillfälle. Jag blev tvungen att avbryta behandlingen med det aktuella preparatet och begärde en alternativ medicin, men i stället blev läkaren rasande och började bråka med mig, kallade mig för oförskämd och sa att han tänkte avsluta min behandling på ”sin vårdcentral”. Han sa att de hade gjort allt som behövdes och att han inte tänkte göra något mer!

När jag slutade att äta den antidepressiva medicinen mådde jag bara sämre än vad jag gjorde innan. Det verkade som att mina problem förvärrades. Om detta berodde på medicinen eller inte är oklart.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag har mått och mår både fysiskt och psykiskt jättedåligt. Efter allt jag har gått igenom under dessa månader har jag ingen ork kvar att sitta och tjafsa hit och dit för min rätt till vård.

Jag tycker att sjukvården, KS-akuten och vårdcentralen inte har tagit mina besvär på allvar och att de inte har lyssnat på mig överhuvudtaget. Att de dragit slutsatsen att mitt problem är psykiskt känns bara som att de försökt dra sig ur och vill bli av med mig.

Fayezeh Yari

Risker med Pandemrix och andra vaccin – konsensus om att hålla tyst i läkarkåren

By 4 Comments

vaccination

För en tid sedan mötte jag en nyutbildad läkare i Mellansverige. Vid samtalet kom vi in på dramatiken omkring svininfluensan hösten 2009. Det som läkaren berättade för mig om hans egna erfarenheter fick mig att höja ögonbrynen ganska rejält.

Text: Thomas Karlsson, Generalsekreterare [ursprungligen publicerad 2010-10-28] Amalgamskadefonden.se

När hysterin omkring svininfluensan tilltog under hösten 2009 sökte läkaren statistisk information kring farligheten på den nya influensan. Den information han fick fram om hur ofarlig svininfluensan var gjorde honom så tveksam att han och hans familj bestämde sig för att inte ta vaccinet.

– Allt började med felaktig statistik från Mexico som spreds som en löpeld över världspressen med skrämmande mortalitetssiffror. Många på ”nätet” var övertygade om att läkemedelsbolag i USA satt igång hysterin. Bara några veckor senare började de riktiga siffrorna komma fram men då hade väl redan Sverige skrivit kontrakt med läkemedelsföretagen, säger läkaren med ett påtvingat leende.

Kraftig reaktion från kollegorna

När läkaren berättade om sitt och familjens ställningstagande på sjukhuset där han jobbade möttes han av en kraftig reaktion från övriga personalen. De ansåg att han var illojal och medvetet utsatte både patienter och personal för risken att bli smittade av honom om han avstod från vaccineringen och själv fick influensan. Det blev ett kraftigt grupptryck på honom under ett antal dagar och till slut förklarade han att han och familjen ändå hade låtit sig vaccineras. Lugnet lägrade sig på sjukvårdsavdelningen och läkaren blev återigen en accepterad medarbetare.

Men vad personalen på vårdavdelningen aldrig fick veta var att läkaren ljög om familjens vaccinering. Ingen i familjen lät sig vaccineras men hemlighöll detta för sin omgivning.

Risker med vaccinering

– Alla med läkarutbildning borde förstå riskerna med vaccinering. Man aktiverar immunsystemet kraftigt utan att ge det ett riktigt bra mål. Det predisponerar för att man kan få autoimmuna sjukdomar. Det är ingen slump att årets nobelpris i medicin gick till forskning om immunsystemet. Man kan läsa själv om den praktiska applikationen av denna forskning i vilken kvällstidning som helst. Forskningen kan bidra till att hitta sätt att undvika autoimmuna sjukdomar som komplikation vid all typ av vaccinering, berättar läkaren.

Läkaren bedömde risken som väldigt liten att någon i familjen skulle bli svårt sjuk av svininfluensan och risken att drabbas av någon svår autoimmun sjukdom av Pandemrix som större. Valet att då avstå från att vaccineras blev enkelt.

Fick bekräftat risken med Pandemrix

När vaccineringsvågen kom igång ordentligt under hösten 2009 fick han bekräftat att det fanns uppenbara risker med att ta Pandemrix. En äldre pensionär som annars varit fullt frisk hela livet kom in akut på sjukhuset och hade drabbats av en svår autoimmun sjukdom och dessutom en svår diabetes direkt i anslutning till vaccineringen.

– Den här typen av autoimmun sjukdom debuterar alltid i yngre åldrar och aldrig när man är pensionär. Det är därför man klart kan konstatera att hela sjukdomsdebuten hade med Pandemrix att göra. Det var med nöd och näppe vi lyckades rädda livet på den här patienten när han låg inlagd, men hur det gick sedan för honom vet jag inte eftersom jag slutade på akuten några veckor senare, berättar läkaren.

En annan patient i 40 – 50 årsåldern kom också in till akuten och mådde lite halvdåligt. När de tog snabbsänka på honom visade det sig att den var uppe i hela 300 vilket tyder på att patienten troligen hade fått en akut infektion i blodet som kunde vara livshotande. Samtidigt var han inte särskilt medtagen vilket var mycket konstigt.

– Vi slängde på honom den maffigaste antibiotikan vi hade men det visade sig senare att han inte hade någon infektion. Den höga snabbsänkan var istället en reaktion på Pandemrix som patienten hade fått någon dag tidigare. Adjuvansen i Pandemrix retar immunsystemet mycket allvarligt. Ett så retat immunförsvar riskerar att leta efter fienden tills det hittar något, som t ex bukspottskörten. Jag vet inte heller för den här patienten hur det gick senare eftersom jag slutade mitt jobb där, berättar läkaren.

Det råder konsensus om att hålla tyst inom läkarkåren

Läkaren berättar senare att det råder en konsensus i läkarkåren att man inte berättar ut till allmänheten om all dramatik och konstigt man mötte under vaccineringsvågen i Sverige. Man vill inte skrämma befolkningen. Det faktum att förhållandevis många barn har drabbats av narkolepsi som är en autoimmun sjukdom har dock inte gått att dölja från sjukvårdens sida.
Om några år kan vi få se andra svåra effekter av Pandemrix

Eftersom Pandemrix innehåller det extremt giftiga ämnet etylkvicksilver går det enligt professor Maths Berlin inte utesluta en betydande risk för påverkan på hjärnutvecklingen hos foster och barn. Foster hos gravida kan bl a ha drabbats av hjärnskador med autism och Damp/ADHD som följd av att mamman vaccinerades. Också utvecklingen av hjärnan hos barn i åldern upp till tio år kan ha hämmats av etylkvicksilvret.

Om några år lär vi få veta mer om andelen barn som föddes efter vaccineringsvågen har större frekvens av autism och Damp/ADHD än normalt.

Snart dags att möta Sjukvårdsrådgivningen

Vi har nu fått en tid bokad då vi ska få träffa Sjukvårdsrådgivningen (SVR) och diskutera hur utformningen av information om biverkningar från amalgam och andra dentala material till Sjukvårdsrådgivningens hemsida bör utföras. Vi ser fram emot mötet och räknar med att vi kan rapportera om detta i nästa insamlingsbrev.

I det här brevet kan du också läsa om hur tufft det är för Anita Brandlöve just nu. Vi kämpar vidare för att kunna nå ett genombrott för hennes skull.

Text: Thomas Karlsson

Din gåva behövs

Vi behöver verkligen ditt fortsatta stöd för att dels komma vidare med projektet hos Sjukvårdsrådgivningen men också för att kunna nå ett genombrott för Anita. Utan ditt trogna stöd har vi inte en chans att kunna fortsätta vårt arbete och jag ber dig därför att sätta in din gåva idag till Amalgamskadefondens Plusgiro 90 07 65 – 9. Tack för ditt stöd!