Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

vaccinbiverkning

Panikångest av vaccin

By 2 kommentarer

Jag har som alla andra i min ålder blivit vaccinerad med MPR och stelkrampsvaccin. Inget konstigt med det kan man tycka. Jag har med andra ord fått de vaccin man antog var nödvändiga när jag var liten.

Text: Anonym

Min uppväxt har inte varit annorlunda än andras. Jag hade utslag från och till som barn och upp till jag var 20 år. Detta behandlades av läkare med kortison eftersom man inte kunde leda min ”allergi” till något specifikt. Kortisonet dämpade utslagen men tog inte bort dem. När jag var 20 år bestämde jag mig för att vända mig till en homeopat och hon fick bort utslagen. De har aldrig kommit tillbaka och idag är jag 32.

Det som har genomsyrat min personlighet har dock varit:

Svårt att ta kritik, får munhäfta om någon kritiserar mig. Undviker alla slags konflikter. Osäkerhet, gör hellre det andra vill att jag ska göra än det jag egentligen vill. Lämnar helst inte hemmet om jag inte måste. Senare i livet har detta kombinerats med panikångest över en mängd olika situationer: att åka buss, att gå och handla, stå i kö, rodnad så fort jag blir lite osäker, rädsla för män. År 2010 fick jag hudförändringar i ansiktet, det gjorde inte saken bättre.

Allt detta ledde till en enorm begränsning i mitt liv, jag var hela tiden tvungen att vara på min vakt. Rädslan styrde med andra ord mitt handlande i nästan alla situationer. Var tvungen att hela tiden vara lite före i tanken för att kunna planera hur jag skulle undvika olika situationer.

Nu hade jag kommit till det stadiet att jag tänkte: antingen bygger jag en koja i skogen där ingen någonsin kan hitta mig eller så tar jag tag i det hela.

Jag började gå till en kurator, inga framsteg. Kognitiv beteendeterapi, gick bra ett tag men tog enormt mycket energi och tid. Så fort jag tappade fokus var jag tillbaka på noll. Hypnos, fungerade de tre första dagarna efter hypnosen, men sedan dalade självförtroendet igen och tankarna kom tillbaka (gick 12 ggr). Djupterapi, fantastiskt i början! Kände mig för första gången fri, men så fort jag inte var i balans eller jag inte gick med jämna mellanrum så var tankarna där igen (gick ca 2 år). Till sist provade jag homeopati. När jag berättade min livshistoria sa hon direkt: ”Ja, det här låter som en typisk vaccinationsbiverkning”. ”Va?”, sa jag. Men så var det.

Nu har jag blivit fri från allt det ovanstående och det är en helt obeskrivlig känsla! Jag kan starkt rekommendera att man söker upp en homeopat för sina biverkningar. Var dock aktsam med vem ni vänder er till så att de vet vilka medel de ska börja med. Vissa ger konstitutionen direkt och det går inte något vidare om man har ”lager” efter vaccinationer eller andra sjukdomar i bakgrunden. De måste bort först annars kvarstår effekterna av de obalanser man har i kroppen.

Text: Anonym

 

”Först vaccinerades han mot kikhosta och fick astma, sedan fick han kikhosta i alla fall…”

By 2 kommentarer

Min väninnas son hade kikhosta hösten 2011. Han är fullt vaccinerad. Läkarna sade att barn i hans ålder (6 år) lätt kan få kikhosta eftersom det gått flera år sedan de fick sitt senaste vaccin. Med andra ord verkar inte vaccinets ”skyddseffekt” vara särskilt långlivad…

Läkarna hävdade vidare att kikhostan blir mycket lindrigare om man är vaccinerad. Till saken hör att pojken också har astma, vilket förvärrade hans kikhosta betydligt. Tänka sig – först blir man vaccinerad mot kikhosta och får astma som biverkning, sedan får man kikhosta i alla fall och upplever sjukdomen som extra svår på grund av astman… Jag önskar att allt sådant skulle komma fram i offentligheten så folk skulle förstå! Stackars barn.

Mamma i Österbotten

One More Girl – en avslöjande dokumentärfilm om HPV-vaccin snart klar för lansering

By 1 kommentar

Dokumentärfilmen One More Girl görs för att avslöja sanningen för världen: att de två HPV-vaccinerna som för närvarande finns på marknaden – Mercks Gardasil och GlaxoSmithKlines Cervarix – allvarligt och permanent kan skada unga flickor och till och med döda dem.

Text: Marina | Bild: Simon Howden/FreeDigitalPhotos.net

Upphovsmännen till filmen är bröderna Ryan och David Richardson som efter att de sett den fruktansvärda smärta och det lidande deras syster Donielle uthärdat efter Gardasil, bestämde sig för att gräva lite djupare i säkerheten kring vaccinet. Genom ett ihärdigt arbete och donationer håller filmen på att bli till verklighet. Den kommer att lanseras under 2012 och finnas gratis tillgänglig för alla som vill titta. Berättelser i filmen backas upp med forskning och data från globala aktivister, advokater, medicinska experter och journalister. Se trailern nedan.

Mer om filmen här

Genomgångna barnsjukdomar ger ett starkare skydd mot allergier och cancer – vaccin ökar risken för allergi

By 16 kommentarer

Barnsjukdomarna mässling, röda hund och påssjuka är naturliga kriser i barnets utveckling med möjlighet att påverka barnet positivt både på kort och lång sikt. Det har aldrig rapporterats några allvarliga komplikationer med restsymtom hos de 10 000-tals barn med mässling som behandlats enligt den antroposofiska medicinen. Läkare har i samband med mässling framför allt noterat framsteg i barnens utveckling. Vaccin.me publicerar här den andra delen av debattartikeln skriven av Jackie Swartz, barnpsykiater och allmänläkare verksam i Järna. 

Del 2/2             Läs del 1 här

Text: Jackie Swartz   |   Bild: Källa

Haemophilus influenzae typ B (Hib) utgör en del av den normala bakteriefloran i övre luftvägarna. Barn utvecklar successivt immunitet som är färdig vid ca 4 års ålder, förutsatt att de inte vaccineras. Studier har visat att när Hib ingår i kombinationsvaccin (Pentavac) blir endast 76 % skyddade efter tre injektioner. Detta kan betyda att vart fjärde barn har ett otillräckligt skydd efter grundimmuniseringen.

S, F & K skriver att 6-8 barn årligen dog i Sverige i början av 1990-talet p.g.a. Hib. Enligt dödsorsaksstatistiken från 1987 till 1996 finns det totalt fyra dödsfall i Hib registrerade i Sverige. En av flera tänkbara följder på sikt kan illustreras med ett exempel från Finland som började vaccinera mot Hib 1986. Antalet Hib-fall minskade successivt till nästan noll år 1991 men samtidigt noterades att antalet barn som insjuknade i annan infektion (invasiv pneumokockinfektion, som ger blodförgiftning, lunginflammation eller hjärninflammation) ökade i motsvarande grad! Slutsatsen från de finska forskarna blev att minskningen av Hib genom vaccination troligtvis banade vägen för ökad smitta av annan infektion. Genom en vaccination rubbas och förändras barnets inre ekologiska miljö, som är i intimt samspel med den yttre miljön och varje tvingande förändring i en balanserad ekologi har sitt pris. Men vad blev nu konsekvensen? Jo, ”en ökning i invasiv pneumokockinfektion betonar behovet av ett effektivt pneumokockvaccin för småbarn”!? Så har det också blivit både i Finland och Sverige där föräldrar erbjuds vaccinet inom ramen för det allmänna vaccinationsprogrammet. Följderna på lång sikt är det ännu ingen som vet.

Mässling är enligt Hemmets läkarbok från 1930-talet en relativt harmlös sjukdom som med riktig omvårdnad gör att barnen tillfrisknar utan större problem. Man kan därför fråga sig vad det är som har gjort att mässling nu anses så livshotande i västvärlden. Kan det vara så att febernedsättande medel och antibiotika, som sätter ner motståndskraften, är den huvudsakliga orsaken till den allvarliga komplikationen med hjärninflammation? Frågan är berättigad eftersom dessa mediciner är vad som tillkommit i behandlingsform under modern tid.

Den officiella anledningen till vaccinering var nationalekonomisk. Det var billigare med vaccin till barnen än ekonomisk ersättning till föräldrar hemma med sjuka barn. När inte tillräckligt många nappade tog man fasta på risken för hjärninflammation (encephalit), vilket fick önskad effekt. I officiell statistik visas att 1 på 1000 mässlingsfall insjuknar i symtom på hjärninflammation, men samtidigt konstateras att det är neurologiska komplikationer med god prognos – alltså utan risk för bestående men. Vanligtvis bygger den statistiska beräkningen på antalet anmälda fall som alltid är betydligt färre än antalet verkligt insjuknade. Utgår man istället från troliga mässlingsfall uppskattas mässlingsencephaliterna till 1 på 10 000 mässlingsfall, vilket motsvarar den risk som också finns med vaccination.

Under decennier har mässling i USA bara ökat trots obligatorisk vaccinering. Epidemier i skolor med 99 % vaccinationstäckning har förekommit på flera håll. Dödligheten har tiodubblats, vilket beror på att äldre vaccinerade ungdomar samt spädbarn insjuknar. Det har visat sig att barn till mödrar som är vaccinerade mot mässling får ett svagare skydd, som försvinner redan vid 4-6 månaders ålder. I denna ålder kan mässling vara livshotande även för ett i övrigt friskt och välnärt barn. Mammor som själva haft mässling ger däremot sina barn betryggande skydd fram till cirka ett års ålder.

Det är sedan länge känt att cancerpatienter mer sällan haft barnsjukdomar. De vetenskapliga studier jag har varit med om visar att genomgången mässling tycks skydda mot allergier, medan vaccination mot mässling tycks öka risken för allergi – västvärldens idag vanligaste sjukdom. Fakta talar för att mässling stärker barnets specifika och generella immunitet och bidrar till en positiv utveckling både kroppsligt, själsligt och socialt. Både för barnets och samhällets bästa borde massvaccination av mässling ifrågasättas.

Röda hund har alltid ansetts som en banal sjukdom. Det är mycket ovanligt med röda hund hos småbarn. I 20-årsåldern har däremot 80-90 % haft sjukdomen och utvecklat full immunitet – utan vaccination. Vaccinet, som odlas på celler från aborterade foster, har främst tagits fram för att förhindra att gravida insjuknar med risk för allvarliga fosterskador. Flickor i förpuberteten som är osäkra på om de haft röda hund kan få svar genom ett enkelt blodprov. Saknas skydd kan man i den åldern ta en vaccination – så som man gjorde tidigare. Ur epidemiologisk synvinkel vore det mest gynnsamma att ge vaccinationen så sent som möjligt för att spridningen av den naturliga smittan skall kunna nå så många som möjligt. Den tidiga vaccinationen vid 18 mån, som idag också gäller pojkar, betyder mindre möjligheter för de ovaccinerade att få immunitet genom sjukdomen och att risken för insjuknande högre upp i åldrarna ökar, eftersom vaccinets verkningstid är osäker. På det viset ökar risken för smitta av ovaccinerade gravida och därmed risken för tidiga fosterskador.

Påssjuka kan leda till testikelinflammation i puberteten. Risken för sterilitet finns men är en sällsynthet. I litteraturen anges att 1 på 15 000 påssjuka kan sluta med dövhet på ena örat. Det enda godtagbara skälet till att vaccinera skulle vara att förhindra dessa mycket sällsynta risker, som dock också förekommer vid vaccination. Ingen kan idag säga om den naturliga smittan eller vaccinationen utgör den största risken för dessa komplikationer. Däremot visar forskningsresultat från flera länder att genomgången påssjuka ger ett visst skydd mot äggstockscancer i vuxen ålder.

Frågan om barnvaccination behöver inte vara ett antingen eller utan det finns både fördelar och nackdelar även här. Vid en viss ålder kan risken för biverkan av vaccin vara större än ett insjuknande med efterföljande komplikationer t.ex. under de första barnaåren. Därefter kan det vara tvärtom. Då kan risker för komplikationer av en sjukdom vara större än biverkan av vacciner. Det som aldrig är bra för barnets utveckling är föräldrar med ständig ångest för att barnet skall smittas och bli sjukt. Det betyder att om man som förälder känner sig osäker trots all information är det bättre att vara en trygg förälder med vaccinerat barn än en otrygg förälder med ett ovaccinerat barn! Till sist är det ändå föräldrarna som får bära ansvaret och konsekvenserna av sitt beslut.

Vem vill inte att ett barn skall växa upp och må bra till kropp och själ, och mycket tyder på att genomgripande sjukdomar som mässling, påssjuka och röda hund som på ett naturligt sätt tillhör barnaåren kan bidra till en sådan hälsosam utveckling för barn i västvärlden.

Text: Jackie Swartz, Specialistläkare, Allmänmedicin, Barn- och Ungdomspsykiatri

Allergic Disease and Atopic Sensitization in Children in Relation to Measles Vaccination and Measles Infection

Allergic disease and sensitization in Steiner school children

SvD: Vad är våra barns liv värda?

 

Två veckor efter Pandemrix-vaccineringen drabbades Valentina av dagliga svimningsattacker, kramper och mardrömmar

By 5 kommentarer

Det är nästan alltid oordning här hemma, särskilt efter en dålig period. Vi improviserar vardagen så att den fungerar. Vi får göra omprioriteringar varje dag, för att vi inte hinner med allt som måste ordnas efter en dålig period med många svimningar. Under dessa perioder måste jag släppa allt och vara bredvid min dotter hela tiden som hennes skugga, för att hon inte ska slå sig när hon svimmar. Det känns fortfarande konstigt men vi börjar vänja oss vid att leva såhär – hur hemskt det än låter.

Jag, mamma Berta, lever ensam med Valentina, 14 år. Jag har bett om hjälp från vården, sjukvården och Barnkliniken i Landskrona och Lund. På akuten i Lund har vi varit otaliga gånger eftersom hon trillat och slagit i huvudet och fått stanna kvar för övervakning under natten, men efteråt har de inte kunnat förklara något och hon har alltid skickats hem, utan någon uppföljning. Jag väntar på att få besked om en rullstol från en sköterska som har lovat ringa om hon får tag i en från arbetsterapeuten, de får ju inte låna ut någon utan diagnos…

Hennes svimningsattacker kommer då och då, varje dag men även i skov. Det är mycket sällan hon inte har någon eller några attacker. Vissa veckor kan det vara 30 svimningar per dag. Vi kallade då hit en läkare med hjälp av en granne som sett och hört hur dåligt hon mår. Jag har bett om hjälp från 1177 att få prata med läkare eller att de skulle be en läkare om råd men det gjorde ingen, fast jag frågade om hjälp flera gånger.

Vi är nästan ”stamkunder” på 1177. När jag ringde sa de att det absolut inte gick att rådfråga läkare eller be läkare om hjälp, men när min manlige granne i 60-årsåldern ringde och mycket artigt och insmickrande bad om hjälp att få hit en läkare var det inga som helst problem! Läkaren kom ut (för ca tre veckor sedan) och konstaterade efter vår förklaring, att hon bara hyperventilerar och att det går att stoppa med att blåsa i papperspåse! Det var också därför hon fick ont i armar och ben som domnade bort på grund av bristen på koldioxid när hon andades in hela tiden, och då får man ont i ben och armar sa de. Jag hoppades och nästan bad till gudarna att hon skulle få anfall då… men givetvis fick hon inte det! Och då tyckte den manlige läkaren och en kvinnlig narkosläkare att då var undersökningen färdig! Hon skulle blåsa i papperspåse! När de gått och Valentina fick nästa anfall på kvällen blåste hon i papperspåse men det gjorde att hon svimmade efter ett par andetag bara. Hon försökte flera gånger att använda påse men till slut fick jag sätta henne på kontorsstolen och ta ut henne på balkongen och ge henne en cigarett i alla fall. Då gick anfallet över…

Hennes svimningar uppstod kring den 15 december, två-tre veckor efter svininfluensavaccinet hon fick i slutet av november 2009. Vi fick tid på barnkliniken direkt samma dag men inget gjordes. Hon är 14 år idag. Och har varit fullt frisk tidigare. En mycket social, glad och livlig tjej. Det enda hon hade problem med var att svälja när hon blev stressad, och då uppstod andningsproblemen som vi bad om hjälp mot – jag hade tröttnat på att läkarna sa att det inte var något – att det var affekt, något som småbarn växer ur… hon var ju 12 år! Men dagen efter vi hade varit på kliniken för hjälp mot andningsbesvären den 15 december 2009, började hon svimma och fick anfall efter anfall och då räknade jag till 30 stycken per dag fem dagar i följd!

Sedan svimmade hon inte lika ofta men ett tiotal gånger och ibland upp till 20 och 30 när det var som värst igen… hela hennes jullov höll det på och hon skämdes för att visa det för släkten och sprang in på toaletten när hon kände att det var nära… Likadant alla dagar därefter…

Narkolepsiutredningen hos Lars Palm, Sveriges bäste narkolepsiläkare, har gjorts i Malmö/Lund (MSLT i Lund och lumbalpunktuationen (ryggmärgsprovet) – för att mäta orexinhalten – i Malmö på Barnkliniken). Därifrån blev hon remitterad till BUP i Malmö, för att läkaren tyckte att hennes symptom påminner om ångest, att hon svimmar vid känsloyttringar och oro.

Hon har dessutom hemska mardrömmar på nätterna och vågar inte somna själv. Jag får lugna henne med massage innan insomnandet för annars håller hon sig vaken i flera timmar. Innan hon svimmar får hon häftig kort andning genom munnen och därefter domnar ben och armar av och så börjar det göra ont i nerverna i armarna och benen. Litet senare tappar hon även talet och blir förlamad i ansiktet. Ibland trillar hon ner direkt vid anfallet och börjar skaka häftigt och krampa i ben och armar. Även hela huvudet skakar och ögonen rullar, annars brukar hon stirra rakt ut i luften när hon svimmar. Innan insomnandet på natten har hon ont i nacken, ryggen och händerna. Hon brukar be om massage då så att det inte gör lika ont, massagen lugnar och mildrar lite.

När hon vaknar på morgnarna och behöver gå upp tidigt, eller om hon inte har sovit bra på natten alls, då är benen helt paralyserade och händerna och armarna också ibland. Jag brukar även då massera igång blodcirkulationen vilket tar från 10 minuter upp till 45 minuter, beroende på hur bra hon mår. Sedan börjar andningen och svimningarna igen… några gånger innan vi kommer iväg till skolan. Eller så håller det på hela dagen och hela veckan när hon är förkyld, eller har någon annan infektion i kroppen – feber och liknande besvär.

Hon är ofta förkyld, det verkar som om hon är mottaglig för allt. Så var det inte alls tidigare. När de andra barnen i klassen var borta hela veckan var hon ofta frisk, och när hon då blev sjuk stannade hon hemma någon dag, högst två, och blev snabbt bra igen även vid feber. Hon har blivit väldigt klumpig också såtillvida att hon går på dörrkarmar och möbler omkring henne och får då jätteont – och får anfall av det också! Och svimmar…

Hon tappar glas ur handen. Fjärrkontroller och telefoner har vi fått byta i flera omgångar eftersom hon inte kan hålla i dem ordentligt. Ibland när hon ligger på golvet och skakar och krampar dreglar hon från munnen också och skakar på huvudet i spasmiska ryckningar. När hon sträcker på sig svimmar hon. Hennes ögon rinner men hon är inte allergisk. Hon får ofta blåsor i munnen. Det är så många symptom hon har…

Läkarna får inte ihop en sjukdomsbild – utan förmodligen flera men ingen klar sådan. Detta är en tjej som har förändrats helt. Jag trodde det berodde på tonårsförvandlingen tidigare men det är mycket värre än så. Ibland blir hon mycket aggressiv precis innan svimningarna eller så blir hon trotsig som en liten 3-åring och sjunger barnvisor om och om igen. Då vet jag att nu kommer hon att svimma… Det märks att det händer något i hjärnan hos henne och hon hör inte om man säger till henne eller kallar på henne. Det är precis som om hon måste fullfölja det hon bestämt sig för innan, och kan inte sluta utan retas och provocerar istället utan att hon är talbar. Det är jobbigt att se henne så totalt förändrad. Efteråt minns hon ibland men skäms för att erkänna det hon gjort. Ibland ber hon om ursäkt om hon varit aggressiv mot mig och förklarar att hon inte kan hjälpa det – men det är inte alltid hon minns det hon gjort och sagt/sjungit.

Som tur är går hon nu på en skola där hon kan planera en stor del av sin läsning helt individuellt. Men vi har fått byta skola tre gånger innan lärarna trodde på oss! Så är det utan läkarintyg och diagnos. Men sjuk har hon ju varit och svimmat hela tiden men ingen trodde på oss i hela 1½ år, innan vi själva kom på att det kunde vara en koppling till narkolepsibarnens svimningar. Valentinas svimningar ser precis likadana ut!

Allt detta har givetvis påverkat henne och hon är fruktansvärt orolig att detta kanske aldrig går över. Ibland känns det så, säger hon. Och då undrar hon hur framtiden ska bli – ska hon leva så här genom hela sin tonårsperiod och resten av livet? Är det konstigt att hon har fått ångest när ingen läkare vet?

Jag, ensamstående mamma med henne, lever helt utan någon som helst hjälp och har fått ändra på våra liv helt och hållet. Jag måste assistera henne när hon är sjuk och hemma. Jag kan inte ta ett jobb eftersom jag aldrig vet hur länge hon är sjuk eller när hon blir det. Vi kan aldrig planera en händelse, för vi vet aldrig hur hon kommer att må. Genomför vi ändå något vi planerat får vi ofta åka hem igen. Vi har inte varit på någon ”ledighet” eller semester sedan hon började svimma – hon har missat skola, fritid och vardagsliv. Vi kan inte träffa nya människor som inte känner till hennes sjukdom. När folk ser henne svimma tror de att hon har epilepsi om hon skakar, att hon hyperventilerar om hon andas och att hon är allmänt farlig om hon svimmar…

Detta är jobbigt för vuxna att hantera och ännu svårare för en tonåring som har så mycket annat att hantera i uppväxten. Hon har tappat tilltron till myndigheter, lärare, läkare, psykologer, kuratorer och vuxna – nu när hon ska lära sig att komma in i vuxenlivet. Allt är så konstlat och oäkta. Vi lever inte normalt på något sätt. Vi kämpar och försöker att hänga med ändå, hela tiden. Hon blir anklagad för att skolka och jag anses vara en dålig mor som inte kan hitta någon bot till henne eller ”lösa” vårt liv. Allt har kostat oss massor med tid, pengar och lidande som ingen kan gottgöra egentligen. Men det viktigaste är ju att hon får hjälp och att hon och jag kan hoppas på någon framtid utan alla dessa besvär dagligen! Vi vet att hon fick besvären ca två veckor efter sprutan. Vi har bevis på detta genom de förda patientjournalerna.

Berta B

”…blev medvetslös efter första vaccinationen vid tre månaders ålder”

By 2 kommentarer

Hej! Bra initiativ!

Jag är själv sjuksköterska men starkt kritisk till den hjärntvätt svenska folket utsätts för inför exempelvis en förväntad epidemi. Folk har inte tillräckligt med kunskap att ifrågasätta det som skrivs i tidningarna. Har haft flertalet diskussioner med till exempel skolsköterskan när jag vägrar vaccinera min son mot mässlingen. Ett annat stort problem med dessa icke tillräckligt kritiska individer är att det är omöjligt att bevisa att en biverkan hör ihop med vaccinet! En vän till min mamma (äldre man) dog kort tid efter vaccination mot influensan. Men ingen gör någon koppling till vaccinet, ”han var svag och hade dött ändå”. Hur ska man kunna bevisa sambandet? En väninnas dotter blev medvetslös efter första vaccinationen vid tre månaders ålder. Men det ansågs ej ha med vaccinet att göra eftersom biverkningen ”kom för sent”. Den borde ha kommit inom en vecka, nu kom den efter två. Hon blev lika dålig efter nästa vaccination. Man talar för döva och mycket rädda öron, folk som inte vågar ifrågasätta, som litar på överheten och låter sig invaggas i en falsk trygghet. Inte heller informeras allmänheten om att homeopatisk behandling kan vara till hjälp för de drabbade. Hur ser ni på det?

Birgitta

”Jag skakade mitt barn efter vaccinering”

By Lämna en kommentar

”Mitt intresse för det 30 år gamla fenomenet, känt som ”Skakad baby syndrom”, fick sin start då jag började göra efterforskningar på grund av en vaccinreaktion som min dotter upplevde.

Efter vaccinering drabbades hon av andningsuppehåll. Rent instinktivt i den panikartade situationen, skakade jag henne för att få henne att vakna till liv igen. Som tur var började hon andas, men rädslan efter denna incident gjorde att jag började mina efterforskningar. Eftersom jag faktiskt hade skakat henne var det främst fall där barn skakats som fick mitt fokus. Vad hade hänt om resultatet från skakningen blivit annorlunda? Jag hade kunnat skriva detta inlåst i fängelse.”

Wendy Callahan, Vaccinetruth.org

 

Läs artikel här

Sammanställning: Marina

Bild: Freedigitalphotos/ Stuart Miles