Nyss hemkommen efter min lilla tripp till Göteborg där inspelningen av SVT Debatt ägde rum, vill jag börja med att framföra mitt ödmjukaste och varmaste tack till alla er som i kommentarer, privata mejl och per telefonsamtal har överöst mig och Ann-Charlotte Stewart med superlativ! Ni må tro att det var en fantastisk känsla att här hemma mötas av en fullproppad mejlbox och lassvis med positiva kommentarer på sajten. För att inte tala om alla hyllningar som jag blivit tilldelad via ”copypaste” från facebookgruppen Vaccinationers baksida! Vilka pärlor ni är!

Text: Linda Karlström    Bild: Faksimil från SVT Debatt säsong 14 avsnitt 12

Min och Ann-Charlottes känsla efter den på tok för korta debatten var … förnöjsamhet. Vi var nöjda därför att vi kunde ana ett steg framåt i den tidigare så förbjudna och nertystade icke-frågan om vaccination. Läkaren Margareta Blennow och statsepidemiologen Anders Tegnell sade tydligt ifrån att de inte vill ha någon tvångsvaccination i Sverige. Lägg det på minnet! (Ledsen Andreas Gustavsson på Dagens ETC, men dina uppenbara försök att blidka dina idoler vann tydligen inte gehör.) Blennow meddelade inför kamerorna i direktsändning att hon vill sitta ner i lugn och ro och diskutera vaccination med mig, och det är ju precis detta som är ett första steg till en utökad respekt och förståelse mellan de olika åsikterna.

Jag fick verkligen intrycket av att Blennow menade vad hon sade. Efter att programmet var slut hade vi en mycket glad och uppsluppen pratstund i green room, och Blennow verkade mån om att jag ska kontakta henne så fort mina vägar bär mot Stockholm igen. Jag vill understryka att även om jag och Blennow framstod som stridande motpoler i sändning, så hade ingen av oss några problem att skilja på sak och person. Både före och efter sändning umgicks vi mycket okonstlat med varann. Redan vid ankomst till SVT hälsade hon varmt på mig nere i receptionen och berättade genast att hon ofta och intresserat följer med det som skrivs på Vaccin.me. Innan vi skiljdes åt efter inspelningen fick jag en omfamning av Blennow, så något omoget fiendeskap oss emellan fanns inte.

Däremot var det svårare att få grepp om Anders Tegnell. Han verkade i det närmaste besvärad av hela situationen och undvek ögonkontakt. Efter programmet försökte Ann-Charlotte och jag få mera information om vad han syftade på när han i slutet av debatten påstod att det finns randomiserade, placebokontrollerade dubbelblindstudier gjorda på vacciner. Han svamlade något om en dansk studie som skulle ha kommit fram till att vacciner inte orsakar några biverkningar. När jag försökte fråga mer om denna studie fick han bråttom iväg till kapprummet. Jag följde efter och frågade envist men fick inga klara svar. Han lämnade studion. Jag kommer att skicka mejl till Tegnell för att få tillgång till den här danska studien som alltså ska vara genomförd på ett vetenskapligt sätt och dessutom bevisa att de vaccinerade är precis lika friska som ovaccinerade. Tegnell påstod att den skulle vara utförd som en jämförande studie mellan vaccinerade och fullständigt ovaccinerade barn …

Nu har jag inte själv sett debatten i rutan. Det som syns i rutan är ofta något helt annat än det som upplevs i studion framför kamerorna. Den största skillnaden är kanske att tv-tittaren inte är varse alla de ljud och rörelser som pågår i publiken medan kameran och mikrofonen är riktad mot den som talar. Varje gång jag tog till orda fick jag överrösta protesterande röster som försökte avbryta och inflika, inte minst från programledaren själv. Tegnell och Blennow satt synkroniserat och skakade våldsamt på sina huvuden åt det mesta jag sade. Blennow hötte aktivt med sitt finger åt mig.

För att inte tala om denna läppstiftsförsedda Hanna Wigh, som så envist skulle blanda sig i alla debatter trots att hon fick på tok för mycket taltid redan när hennes eget ämne debatterades i början. Att programledaren gav Wigh muntur var mycket beklagligt, eftersom Wigh totalt saknade kunskap i vaccinationsfrågan. Det var också Wigh som med mer eller mindre lyckat resultat försökte dra igång applåder i publiken efter att provaccinsidan yttrade sina felaktiga påståenden. Hon satt hela tiden och viftade med handen och försökte avbryta mig. Mycket irriterande.

Jag vill också ge en rejäl känga till SVT för deras eget partiska och uppenbara ställningstagande i frågan. Denna gång hade jag inga förväntningar alls, och den enda sak jag var säker på innan jag åkte iväg till Göteborg var att SVT inte kommer att hålla vad de har lovat. Jag hade blivit lovad en rättvis debatt, både vad gäller antal personer på respektive sida, och vad gäller taltid. ”Vi skulle naturligtvis aldrig lura någon debattör” hette det. Så jag var inte alls förvånad när det visade sig att de hade bjudit in tre vaccintroende publikröster, varav en kom från VoF men under falsk flagg. Alla dessa tre fick taltid utan att de själva aktivt annonserade sitt intresse av att säga något. Programledaren delegerade skickligt bort tid från mig och Ann-Charlotte.

Efteråt fick jag veta att det fanns en inbjuden vaccinskeptiker i publiken, en lärare som genom åren har sett hur barnen förändras och drabbas av allt fler bokstavsdiagnoser. Hon hade också flera närstående vars barn har skadats allvarligt av vacciner. Och hon fick inte chans att säga ett enda ord trots att hon satt och viftade med handen! Dåligt Kristina Hedberg. Riktigt dåligt. Men så satte ju Hedberg också agendan direkt från start, när hon påade hela debatten med att anklagande prata om ”vaccinvägrare”. Man vägrar inget som är frivilligt. Man tackar nej. Lär dig det tills nästa gång Hedberg.

Tack och lov för Inger Atterstam som satt snett framför mig och Ann-Charlotte! Från början var det sagt att hon skulle vara en ”mellanhand”, en medlande länk mellan motpolerna i debatten, men Atterstam var klok nog att läsa av situationen snabbt och inse SVT:s fula vinkling. Atterstam kritiserade myndigheterna för att man  inte tillåts diskutera och ifrågasätta ämnet vaccination, och hon uppmanade till eftertanke när det gäller alla nya vacciner som snabbt tas in i det nationella programmet medan tillverkarna skrattar hela vägen till banken.

Summa summarum var det ändå med gott mod som jag och Ann-Charlotte lämnade SVT-huset och satte oss i hotellets lobbybar tillsammans med Inger för att avrunda kvällen. Frågan hade fått luft, och en del bra saker hann framkomma. Vi kunde naturligtvis konstatera att det var allt annat än smart av SVT att trycka in tre debatter på futtiga 45 minuter. Alldeles för mycket blev osagt. Men så är det alltid. Mainstream media ska sälja, inte lära ut fakta. Är det något man kan lita på vad gäller fulmedia, så är det att de är opålitliga.

Text: Linda Karlström