kikhostevaccin

Norska staten medger att kikhostevaccin orsakar hjärnskador – familjer får ersättning

31 januari, 2013 By Linda Karlström 10 Comments

Den nionde oktober 2006 sände norska Dokument 2 ett program om Svein Erik Berners mångåriga kamp för att få staten att erkänna att det finns ett troligt samband mellan ett trippelvaccin som gavs på 80-talet och hjärnskadade barn. Dokumentären berättade historien om Svein Erik Berners son, 25 år gamle Eilert, som år 1981 fick trippelvaccinet och några dagar efteråt blev inlagd på Rikshospitalet efter en kraftig vaccinreaktion. Där konstaterade läkarna att han var hjärnskadad, mest troligt på grund av det vaccin han fått. Men hans skada blev inte registrerad hos Folkehelseinstituttet, som hade ansvaret för att registrera och följa upp biverkningar och allvarliga biverkningar (komplikationer).

Med Eilerts fall som utgångspunkt belyste dokumentären hur Folkehelseinstituttet, som producerade och distribuerade vaccinet, mottog talrika problemrapporter om trippelvaccinet, utan att följa upp eller vidarebefordra rapporterna. Vidare dokumenterades att hälsomyndigheterna kände till att det egenproducerade vaccinet inte höll måttet när det gällde folkhälsa, och att rädslan för trippelvaccinets biverkningar gjorde att vaccinproduktionen år 1984 stoppades av dåvarande socialminister Leif Arne Helöe och hälsodirektör Torbjörn Mork.

Dokumentären tog också upp etiska frågeställningar knutna till det nationella vaccinationsprogrammet: en stor statlig myndighet hade i många år fört befolkningen bakom ljuset genom att mörka stora svagheter i vaccinproduktionen, av rädsla för att sanningen om detta skulle stoppa all barnvaccination – vilket skedde i flera andra länder.

Veckan efter att Dokument 2 visade filmen om hjärnskadade Eilert Berner fick redaktionen över 50 förfrågningar från tittarna. Dessa var förfrågningar från anhöriga med vaccinskadade barn. Flera av dem hade blivit avvisade på samma sätt som Berner och några var inte klara över att det fanns ett möjligt samband mellan trippelvaccinet och hjärnskador.

Det politiska ledarskapet i hälso- och omsorgsdepartementet agerade också. Statsrådet Sylvia Brustad krävde en redogörelse från Folkehelseinstituttet, och ärendet kom också upp i Stortingets vanliga frågestund den åttonde november 2006.

”-Så hörde jag pappa ropa: rädda mitt barn, rädda mitt barn! Jag ska bära honom med händerna hela livet om ni bara kan rädda mitt barn!”

Dokument 2: Berners barn from Ole Freeman on Vimeo.

Översättning från norska: Fred S Jarl

Myndigheterna vet att vaccin orsakar kramper – vaccinationstäckning viktigare än säkerhet

28 januari, 2013 By Linda Karlström Leave a Comment

Vaccin.me fortsätter att granska den rapport som Tomljenovic sammanställt på basen av de brittiska dokument hon fått fram via Freedom of Information Act. Joint Committee on Vaccination and Immunization (JCVI) har enligt Tomljenovics andra slutsats märkbart begränsat kontraindikationerna för att öka vaccinationsgraden, trots uppenbara och olösta säkerhetsfrågor.

Text: Linda Karlström Del 3 Del 1 Del 2 Del 4

Det allmänna förtroendet för kikhostevaccinet hade sjunkit drastiskt redan i början av 1980-talet, och JCVI arbetade därför målmedvetet med att förbättra vaccinationstäckningen. Kommittén insåg att ett effektivt sätt att höja vaccinationstäckningen var att begränsa kontraindikationerna så att fler barn kunde vaccineras. Det var inte helt lätt att enas om vilka kontraindikationer som skulle tas bort. Genomgående var det dock ”vaccinets rykte” som var det viktiga att skydda, inte de sårbara barnen. En del medlemmar ansåg exempelvis att barn med sjukdomar i andningsorganen inte längre skulle vara undantagna vaccination, men man konstaterade snabbt att:

”Sjukdomar i luftvägarna associeras ofta med PSD, och därför är det en klok försiktighetsåtgärd att referera till dessa sjukdomar för att undvika en association mellan vaccin och PSD.”

På samma möte refererades till en studie som visade att barn som tidigare haft kramper löpte en större risk för krampanfall efter vaccination.

”Professor Miller underströk vikten av att upprätthålla det allmänna förtroendet för vaccinet och sade att man måste hindra barn med epilepsi från att vaccineras för att undvika en uppenbar association mellan vaccination och kramper.”

Man beslöt till sist, utan några som helst vetenskapliga grunder, att neurologiska störningar skulle anses vara ”stabila tillstånd” och att barn som led av dessa därför kunde vaccineras som vanligt. Detta trots att kommittén tagit del av National Childhood Encephalopathy Study som visade att av de 1167 undersökta barnen hade 39 blivit vaccinerade några dagar innan deras neurologiska sjukdomar började. Av dessa hade fem stycken haft neurologiska besvär redan innan den aktuella vaccinationen.

Man bestämde också att barn som har idiopatisk epilepsi i familjen inte löpte någon avsevärd risk för vaccinskador. Detta trots att man informerats om följande fall:

En 16 månader gammal flicka fick två dagar efter sin första dos av DTP i juli 1985 feber och en möjlig infektion i andningsvägarna. Två dagar senare fick hon ett stort krampanfall och togs in på sjukhus där kramperna fortsatte. I slutet av juli uppstod ytterligare krampanfall och hon dog 1 augusti, antagligen på grund av sepsis (blodförgiftning) orsakad av pneumokocker. Denna patient hade idiopatisk epilepsi i familjen.

Enligt JCVI:s eget utlåtande var risken för neurologiska skador efter vaccination med trippelvaccinet DTP inte bara fullt verklig, risken var dessutom relativt stor:

Av 12 barn med encefalopati (sjukdomar i hjärnan) fanns 2 dödsfall, och 5 barn med försämringar av olika grad vid ett års ålder. Den relativa risken för en akut vaccinassocierad sjukdom (kramper eller encefalopati) var 3,3.

Problemet med JCVI:s egna ändringar i kontraindikationerna var dock att kommitténs rekommendationer inte längre överensstämde med tillverkarnas bipacksedlar. Detta löste man på följande sätt:

3. JCVI har vid flera tillfällen begärt att vaccintillverkarna ska göra särskilda ändringar i sina produktblad, så att infon inte står i strid med JCVI:s officiella rekommendationer.

I protokollet från ett möte den 25 februari 1987 står det att man noterade att bipacksedeln för MPR-vaccinet från Merieux kontraindikerade användningen av vaccinet hos barn som haft kramper själva eller i familjen. Det bestämdes att man skulle ta kontakt med tillverkaren för att försäkra sig om att de modifierar denna text. På samma sätt gjorde man stora ansträngningar för att få tillverkaren att ändra sina kontraindikationer gällande DTP-vaccinet. Tillverkarna avvisade dock kommitténs begäran och detta orsakade stor oro hos JCVI. Man var rädd för juridiska problem, särskilt som det pågick en rättstvist angående skador från DTP-vaccinet. Ett organ i regeringen gick dock in och försäkrade att de officiella rekommendationerna inte måste överensstämma med tillverkarens egna bipacksedlar, eftersom råden från JCVI kan anses komma från medicinska experter. De går före tillverkarna.

Trovärdigheten hos dessa medicinska experter kan starkt ifrågasättas, särskilt när man granskar protokollet från ett möte i juli 1987. Där framgår att JCVI och de brittiska myndigheterna vill göra allt för att allmänheten inte ska upptäcka följande utdrag ur ett protokoll från ett möte i februari 1987:

”Inga vetenskapliga samband har etablerats mellan DTP-sprutan och allvarliga neurologiska skador, men på basen av alla nuvarande bevis har vi kommit till slutsatsen att ett sådant samband kan existera. Vi håller också med om att bevisen tyder på att vaccinet orsakar kramper hos en del barn.”

De brittiska myndigheterna och JCVI verkar alltså ha varit fullt medvetna om att kikhostevaccinet orsakar kramper och allvarliga neurologiska skador hos barn. De har dessutom medvetet ansträngt sig för att mörklägga dessa fakta. Det är uppenbart att vaccinationstäckning prioriterats framom vaccinsäkerhet.

Text: Linda Karlström

Källor:

Secret government documents reveal vaccines to be a total hoax

The vaccination policy and the Code of Practice of the Joint Committee on Vaccination and Immunisation (JCVI): are they at odds?

Vaccin orsakar dödsfall och permanenta hjärnskador – myndigheterna friserar statistiken

21 januari, 2013 By Linda Karlström 2 Comments

Vaccin.me fortsätter att titta igenom rapporten som avslöjar att den brittiska regeringen i samförstånd med sin rådgivande expertkommitté avsiktligt ljugit om vaccinationers säkerhet och effektivitet.

Text: Linda Karlström

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4

Den första slutsatsen som Tomljenovic drog efter sin djupgående forskning i vaccinationsprogrammet lyder så här:

1. I stället för att reagera korrekt genom att granska existerande vaccinationsrutiner då säkerhetsproblem hos specifika vacciner avslöjats, har JCVI antingen

a) inte gjort något alls

b) selektivt plockat bort ogynnsamma data från offentliga rapporter

c) gjort intensiva ansträngningar för att försäkra både allmänheten och myndigheterna om att vaccinet i fråga är säkert.

JCVI står för Joint Committee on Vaccination and Immunisation och uppges vara en självständig rådgivande expertkommitté som vägleder brittiska regeringen och berörda myndigheter i vaccinationsfrågor. Redan år 1981 hade JCVI fått betydande dokumentation som visade sambandet mellan mässlingsvaccin och allvarliga reaktioner såsom död och långvariga neurologiska skador. Under mötet med regeringen i april samma år konstaterades att:

Alla anmälningar sedan 1970 avseende hjärninflammation, hjärnskador eller plötslig död kort efter vaccination gicks igenom. Sextio (60) patienter var involverade av vilka 8 dog, 36 tillfrisknade och 16 fick permanenta skador. Den höga andelen dödsfall och permanenta skador var överraskande jämfört med resultaten i NCES (National Childhood Encephalopathy Study).

I slutet av 1981 hade ytterligare ett vaccin åstadkommit allvarliga bekymmer vad gäller säkerheten: vaccinet mot kikhosta. Flera studier gjordes och refererades till under möten mellan regeringen och JCVI:

Professor Gilliatt observerade i Meade-studien att en tredjedel av barnen med hjärnskador inte lades in på sjukhus. I både Meade- och Dudgeonstudierna fanns det exempel på barn som fick ett krampanfall strax efter vaccination, vilket sedan följdes av ett krampanfall vid ett senare tillfälle och därefter stagnation i utvecklingen. Det var väldigt svårt att bedöma detta som en slumpmässig händelse.

Man kom därför överens om, på förslag av mötets ordförande, att framledes ta emot biverkningsrapporter endast ”som information”. Någon plan på att se över vaccinationsprogrammets säkerhet fanns inte.

I slutet av 1980-talet hade JCVI blivit mycket bekymrat över associationen mellan orden ”död” och ”hjärnskada” samt ”vaccin”. Det kunde få negativa återverkningar på vaccinationsgraden. Nu hade även bevis framkommit för att DTP-vaccinet kunde orsaka plötslig spädbarnsdöd. I ett möte år 1988 beslöt man därför att frisera statistiken:

… de rekommenderade att uppgifter om risker för neurologiska reaktioner skulle framställas utan att man bedömde den procentuella risken för död eller permanent hjärnskada. … Avsnittet om kikhosta modifierades enligt detta.

På mötet kontaterades vidare att man på detta sätt kunde undvika stora skadestånd, eftersom det blev svårt för de vaccinskadade att vinna rättegångar då risken för neurologiska skador mörklagts. JCVI ville inte äventyra vaccinationstäckningen.

Särskilt oroväckande är det hur JCVI hanterat obekväma data om det kontroversiella MPR-vaccinet. Tio år innan dr Andrew Wakefield publicerade sina forskningsfynd om MPR i The Lancet, var JCVI redan fullt medvetet om att National Institute for Biological Standards and Control hade identifierat ett klart samband mellan MPR-vaccinet och hjärnhinne- samt hjärninflammation. Men i stället för att gå ut med denna information och åberopa flera säkerhetsanalyser, valde JCVI att mörklägga dessa fakta och ljuga för allmänheten om MPR-vaccinets säkerhet. I Japan valde man år 1993 att sluta använda MPR-vaccinet, eftersom det orsakade så många fall av aseptisk meningit (viral hjärnhinneinflammation). Enligt de japanska hälsomyndigheterna hade tillbakadragandet av MPR inte orsakat någon ökning i dödsfall på grund av vilda mässlingsvirus. I stället poängterade ministeriet att:

… fler barn dog av sjukdomen under perioden då MPR-vaccinet användes.

Trots att JCVI fick omedelbar vetskap om detta, fortsatte de att använda MPR-vaccinet och ville i stället att man skulle hindra uppgifterna från Japan att komma ut i media. Japans upptäckter bortförklarades med att de kanske hade ”andra undersökningskriterier”. Om så vore fallet, skulle dock incidensen ha varit en isolerad händelse, men i stället rapporterades samma sak från Kanada. JCVI svarade på detta med att gå ut med en ny försäkran till alla myndigheter att MPR-vaccinet är säkert, samtidigt som det fastslogs att man inte ska ta hänsyn till rapporter från andra länder.

Text: Linda Karlström

Källor:

Secret government documents reveal vaccines to be a total hoax

The vaccination policy and the Code of Practice of the Joint Committee on Vaccination and Immunisation (JCVI): are they at odds?

Ovaccinerade får obefogad skuld för epidemier – ”Ingen misstänkte ju kikhosta eftersom vi är fullt vaccinerade”

10 april, 2012 By Linda Karlström 8 Comments

I början av året deklarerade de finlandssvenska dagstidningarna Vasabladet och Österbottens Tidning att kikhostan ökar i nejden på grund av att vaccinskepticismen ökar. Vaccin.me har tidigare återpublicerat Linda Karlströms motreplik. Nedan följer ytterligare ett inlägg i debatten. Artikeln publicerades i Österbottens Tidning den 19 januari 2012, och återges nedan med tillstånd av författaren.

Text: Anna-Lena Strand / Bild: FreeDigitalPhotos, David Castillo Dominici

Fredagen den 6 januari 2012 kunde vi läsa i Vasabladet att ovanligt många barn har fått kikhosta i Jakobstad och att inget av de insjuknade barnen har vaccinerats mot kikhosta. Chefsläkare Pia-Maria Sjöström ser det som en första indikation på vad som väntar när fler föräldrar låter bli att vaccinera sina barn. Detta är inte riktigt hela sanningen. Själv känner jag till flera personer i Jakobstad med omnejd vilka haft kikhosta denna vinter och varit vaccinerade mot kikhosta. Vart tog de vägen i statistiken? Och hur många fler finns det som inte har räknats med?

I vår familj hade vi också kikhosta i höstas. Två vuxna och tre barn som hostade i nästan tre månader. Innan vi fick reda på vad det var vi led av hann vi säkert smitta ner halva byn, för ingen misstänkte ju kikhosta eftersom vi är fullt vaccinerade. Är man vaccinerad lider man oftast av sjukdomen ”någonting annat”, vilket givetvis leder till en grav underrapportering bland vaccinerade. ”Det går mycket hosta nu, både mykoplasmarelaterat och annat långvarigt tyvärr” fick vi höra. Det är först nu när några ovaccinerade barn har blivit smittade, som det blir stora rubriker. Naturligtvis. Annat kan man ju inte vänta sig. Ingen vill ju prata om alla de vaccinerade som blir sjuka, för då skulle man behöva fundera på om vaccinet ger något skydd överhuvudtaget och om det lönar sig att vaccinera med tanke på biverkningarna man riskerar att få. Ofta får man även höra att om vaccinerade mot förmodan blir sjuka, så får de bara en lindrig variant av sjukdomen. Det här stämmer verkligen inte in på oss och ingen annan jag hört talas om heller. Vi hostade tills vi kiknade eller kräktes nattetid. Vi fick även bihåleinflammation och flera öroninflammationer samtidigt. Tack och lov fick vi till slut hjälp av en duktig homeopat som var van vid att behandla kikhosta, och tillfrisknade snabbt utan antibiotika eller andra läkemedel.

Detta kan man läsa om kikhosta på Wikipedia: ”Efter genomgången kikhosta har man långvarig men inte fullständig immunitet. Sjukdomen förekommer därför även hos äldre barn och hos vuxna. Sjukdomsbilden i dessa åldersgrupper är vanligen lindrigare, vilket bidrar till en betydande underdiagnostik. Kikhosta hos en vuxen kan yttra sig som en envis och långvarig hosta, som i första hand leder tankarna till andra diagnoser, exempelvis mykoplasmainfektion. Forskning har visat att inte mindre än 12–32 procent av långvarig hosta hos vuxna beror på kikhosta.

Barn som får kikhosta trots vaccination har sällan den typiska sjukdomsbilden. Det innebär att numera har de flesta som får kikhosta inte de typiska symtomen för sjukdomen. Kikhosta kan idag vara lika svår att diagnostisera hos småbarn som hos äldre barn och vuxna.

Kikhosta kan vara livshotande för spädbarn. Risken för spädbarn kan vara större i länder med allmän vaccination mot kikhosta, eftersom sjukdomen då sällan är typisk. Det gör det svårare att upptäcka alla kikhostfall och att undvika smitta.”

Det är så tråkigt att folk inte känner till det här, utan bara tror att kikhostan inte finns längre tack vare vaccinationerna. Ännu mer anmärkningsvärt är det givetvis att inte ens läkarna och sjukvårdspersonalen verkar känna till det.

Till och med THL skriver på sin hemsida att ”Det är typiskt med kikhosteepidemier med 3–4 års mellanrum.” Detta TROTS att så gott som alla är vaccinerade. Själv är jag övertygad om att vi har en kikhosteepidemi i Österbotten just nu och att den inte har ett dugg att göra med några få ovaccinerade barn. För att vi ska kunna skydda de allra minsta spädbarnen från smittan vore det därför väldigt viktigt att sjukdomen diagnostiseras så snabbt som möjligt, i stället för att bara skylla all envis hosta på mykoplasma.

I mitt sökande efter information om kikhosta började jag fundera på hur det står till i resten av världen. Jo, kan ni tänka er att det blir kikhosteepidemier med jämna mellanrum överallt för att vaccinet inte fungerar som det är tänkt! Googla ”Whooping Cough Outbreaks & Vaccine Failures” så kommer ni till en mycket intressant sida från National Vaccine Information Center. Där beskrivs hur kikhosteepidemier fortsätter att komma med 4-5 års mellanrum oavsett hur hög vaccinationstäckningen är, precis som THL skriver här i landet. Enligt CDC (Centers for Disease Control and Prevention) var bara 0,06 % av amerikanska barn ovaccinerade år 2009. Ändå var det de ovaccinerade som fick skulden då kikhosteepidemier drog fram bland den vaccinerade befolkningen. Hur logiskt är det? Jag kan absolut inte förstå hur förnekelsen och tron på vacciner kan vara så här stor!

Denna intressanta information om kikhostevaccinet är hämtad ur boken ”Vaccinationer – fördelar och nackdelar” som är skriven av den svenske läkaren Jackie Swartz , i samarbete med några andra barnläkare, Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, läkemedelstillverkare m.fl.:

”Kikhostevaccinet togs bort (i Sverige) 1979 p.g.a. dålig skyddseffekt och risk för oacceptabla biverkningar. Ingen vet idag om de nya vaccinen är bättre i något avseende. Oavsett kikhostevaccin rapporterar man bl.a. följande biverkningar; feber 38-40´C, irritabilitet, mat- och sömnproblem, rodnad och svullnad på injektionsstället, feberkramper, ihållande gråt, diarré, kräkningar, rastlöshet, kollaps och/eller medvetandeförlust/kontaktlöshet, kramper inom 2-3 dagar efter vaccinationen, allergiska reaktioner med anafylaktiska episoder. Dessutom hosta, snuva, luftrörskatarr, eksem och öroninflammation.”

”Siffrorna för dödsfall i kikhosta i Sverige under vaccinationsperioden 1951-1978 visar sammanlagt 90 fall, vilket betyder i genomsnitt 3,3 barn/år, medan antalet dödsfall 1979-1995, då inget kikhostevaccin fanns, endast var 0,35 barn/år! Kikhosta är troligtvis en av de sjukdomar som stärker barnets allmänna hälsa varför en vaccination för friska barn inte omedelbart kan anses nödvändig.”

I vår familj har vi definitivt tänkt om och läst på, och tackar därför nej till alla vacciner i framtiden. Inte förrän det tillverkas ett vaccin som har ett 100-procentigt skydd och inte ger några biverkningar alls kan jag hålla med om att fördelarna med att vaccinera verkligen överväger nackdelarna. Sjukdomarna kommer alltid att finnas oavsett hur mycket vacciner och gifter vi sprutar i oss. Vill man ha ett långt och friskt liv är nog lösningen en helt annan.

Text: Anna-Lena Strand