De första fallen av autism i USA inträffade strax efter att kikhostevaccinet blev tillgängligt och då i rika och välutbildade familjer. I slutet av 1930-talet var det nämligen endast dessa som hade råd med en privatläkare och möjlighet att efterfråga de nyaste medicinska framstegen. År 1996 publicerade dr Hugh Fudenberg, chef för NeuroImmuno Therapeutics Research Foundation, en pilotstudie om uppkomsten av infantil autism och noterade att 75 % av försökspersonerna uppvisade första symtomen inom en vecka efter vaccination.
Text: Marina Ahlm/Bild: Freedigitalphoto/Stuart Miles
Del 1/5 Del 2/5 Del 3/5 Del 4/5 Del 5/5
En känd immunolog vid namn dr Sudhir Gupta noterade också ett samband och han presenterade sina resultat vid National Autism association i Chicago. Chefen för Autism Research Institute, dr Bernard Rimland, bekräftade vid samma tillfälle att övernitiska barnvaccinationsprogram är en huvudorsak till den epidemiska ökningen av autism. I själva verket är det så, att varje år som antalet ”nödvändiga” vacciner ökar, ökar också fallen av autism. Vacciner som innehåller aluminium kan också vara en faktor, liksom tiomersal (med eller utan andra gifter).
Aluminium (Al) är den mest använda vaccinadjuvansen. Ämnet är ett nervgift och en stark immunstimulator. Detta gör också att Al har potential att framkalla neurologiska störningar. Barn är mer känsliga än vuxna för gifter och eftersom Al kan leda till nedsatt kognitiv förmåga och autoimmunitet hos vuxna, är det orimligt att tro att barn inte tar skada efter upprepade vaccineringar med Al. Ett samband har visats i en jämförelse mellan förekomsten av autismspektrumstörningar och användandet av Al i vaccin.
Redan år 1927 vittnade dr Victor Vaughn, en toxikolog vid University of Michigan, inför FederalTrade Commission om att ”alla aluminiumsalter är giftiga när de injiceras subkutant (under huden) eller intravenöst (i blodet). Nu, över 80 år senare, menar American Academy of Pediatrics att ”det nu tyder på att aluminium kan störa en rad olika cellulära och metaboliska processer i nervsystemet och i andra vävnader”. Är det så länge vi ska behöva vänta innan det uppenbara accepteras? Vacciner ger biverkningar i form av immunologiska, neurologiska, inflammatoriska och neuropsykiatriska besvär och det är en mänsklig rättighet att få ta del av den kunskapen.
Alla vacciner tillsammans innehåller även mätbara rester av 100 olika tillsatser, konserveringsmedel, kemikalier, antibiotika, celler från kalvar, kycklingar, apnjurar och aborterade foster. Ibland också oönskade virus och bakterier såsom SV40 (kan orsaka cancer) som påträffats i poliovaccinet, HIV som upptäcktes i tidiga hepatit- B-vacciner, ALV (kan orsaka cancer) som kan finnas i vaccin som innehåller kycklingceller eller är odlade på ägg och BVDB (kan orsaka diarré) från alla vaccin innehållande kalvserum. Alla substanser finns inte i ett och samma vaccin men flera av dem. Exempelvis innehåller DTaP-vaccinet formaldehyd, aluminiumhydroxid, aluminiumfosfat, polysorbat 80 och gelatin.
Vaccinationsförespråkarna hävdar att det är oansvarigt att upplysa människor om biverkningar då detta kan leda till minskad vaccinationstäckning och i slutändan till dödsfall för de stackars barnen som inte har möjlighet att själva välja. Min fråga blir då vilket ansvar ni tar för alla de som uppenbarligen skadats av vaccin? Fast å andra sidan, det kan ju bli svårt att ta ansvar för något man inte har förmågan att se… Vidare menar förespråkarna att det borde göras fler kampanjer för att upplysa människor om varför de bör vaccinera sig. I USA har det publicerats en artikel som heter ”En läkares guide för antivaccinföräldrar”. Författarna är Gregory Polen MD (”vaccinexpert”), ordförande för kommittén av säkerhetsprövningar av vaccin och sponsrad av… gissa vem? Merck. Han är en konsult i utvecklingen av vaccin för Merck. Den andra författaren Robert Jacobsson (MD) har ett samröre med…gissa vem? Merck.
Polen och Jacobson börjar med att hylla vacciner som ”ett modernt vetenskapsmirakel” för att sedan snabbt flytta över fokus till hotet från ”antivaccinpropagandan” och förklaringar till varför myter om vaccin finns. Sammanfattningsvis är vaccinskeptikerna oinformerade eller felinformerade, förstår inte sannolikhet och statistik, har konspiratoriskt tänkande, accepterar blint rapporter från media och kändisar som Jenny McCarthy, eller har fått en ”livsuppgift”. Författarna, som vill att vårdpersonal ska lära sig att hantera ”oro, rädsla och missuppfattningar”, säger att deras artikel riktar sig till människor på ”ena änden av spektrat” (intressant ordval) – de som är mot vaccin och där diskussioner kan uppfattas som ”svårförståeliga och främmande.”
De fortsätter med att säga att läkarna är en av de tre källorna som ger information om vaccin till de flesta föräldrar. Syftet är att läkarna ska kunna ”ge patienter rätt information vid rätt tidpunkt, vilket kommer hjälpa dem att fatta väl underbyggda beslut, och kanske förhindra otillbörlig påverkan av vaccinskeptiker” och ”med större tillgång till globala kommunikationsmedel via Internet har nu vaccinskeptikerna möjlighet att sprida sitt budskap i större utsträckning”, säger Polen och Jacobson. Resultatet? Sänkt förtroende för vacciner hos allmänheten och ”risk för pandemier och omfattande utbrott.”
Text: Marina Ahlm/Bild: Freedigitalphoto/Stuart Miles