De finlandssvenskarna dagstidningarna Österbottens Tidning (ÖT) och Vasabladet (Vbl) har, under hela min tid som vaccinationskritiker, alltid tagit in mina debattartiklar. De har blivit väldigt många genom åren, jag gissar att saldot hamnar på cirka trettio stycken i respektive tidning. Mina faktaspäckade artiklar har väckt intresse och debatt, och en hel del sovande medmänniskor har ryckts upp ur törnrosasömnen. Men i sommar blev det stopp. Systemmedias flaggskepp i Finland, Helsingin Sanomat, har kritiserat ÖT:s och Vbl:s lilla avvikelse från den trånga åsiktskorridoren. Då är det bäst att snabbt rätta sig i ledet igen – även om det bara var lilltån som vek ut lite grann.

Text och bild: Linda Karlström

När jag i slutet av juni 2017 skickade in min artikel om vattkoppsvaccin fick jag genast grönt ljus av Vasabladets debattredaktör Ari Sundberg , som tackade för texten och beklagade att det inte längre fanns möjlighet till publicering samma vecka. Dock kunde artikeln få plats följande veckas onsdag. Jag skickade in samma artikel till Österbottens Tidning, precis som jag brukar, och det var nu som chefredaktören Kenneth Myntti tydligt visade i vems koppel han går:

Jag har efter moget övervägande beslutat att jag inte publicerar din debattartikel om vattkoppsvaccinfrågan som sådan. Du framför inte en åsikt, du låter förstå att det du skriver är fakta. Jag är, som ansvarig utgivare för ÖT, inte beredd att sätta min tidnings trovärdighet på spel i en så här allvarlig fråga.

Myntti påpekar sedan att bland annat Helsingin Sanomat har ifrågasatt ÖT:s tidigare ansvariga utgivares beslut att ”sprida alternativa fakta i vaccinfrågan”. Mitt svar till Myntti lät inte vänta på sig:

Hej Kenneth!

Jag kan inte annat än skratta åt ditt ställningstagande.

Så en debattartikel får numera inte innehålla fakta? Det var intressant. När har ni gjort denna kovändning? Om en debattartikel innehåller fakta sätter man alltså tidningens trovärdighet på spel. Ja, dra på trissor!

ÖT har tidigare varit en liten ljuspunkt i systemmedias mörker, i och med att ni inte har hindrat politiskt inkorrekta inlägg på er debattsida. Men nu ser jag att även ni har anslutit er till den trånga korridoren. Jag kan åter en gång konstatera att det var ett mycket bra beslut av min familj att sluta prenumerera på din tidning.

Integritet. Det är ett tungt ord, och värt att fundera över.

Glad midsommar!

Något svar fick jag naturligtvis inte. Jag kunde i stället glädjas åt att Vasabladet skulle ta in min artikel följande vecka. Jag väntade. Och väntade. Veckan gick. Jag kontaktade Vasabladet och undrade varför min artikel inte hade blivit publicerad som utlovat. Kanske jag hade missat publiceringen? Inget svar. Och jag förstod att den aldrig skulle komma att publiceras i Vbl heller. Tystnaden talade sitt tydliga språk. ÖT, som ägs av samma koncern som Vasabladet, hade givetvis kontaktat Vbl och berättat om sitt ställningstagande och uppmanat dem till samma bojkott.

Min artikel publicerades i stället i tidningen 2000-Talets Vetenskap nummer 3/2017. Här vill jag nu delge mina läsare den artikel som alltså förvägrades plats i ÖT med motiveringen att de fakta jag lyfter fram äventyrar tidningens trovärdighet. Jag hoppas att ni alla hjälper till att sprida artikeln, eftersom våra medmänniskor har rätt till saklig information om de medicinska ingrepp som påbjuds våra barn.

Vattkoppsvaccin orsakar bältrosepidemier

På självaste julafton 2016 serverade den finlandssvenska dagstidningen Vasabladet en nyhet som säkert var tänkt som en glädjande julklapp. Från och med hösten 2017 kommer vattkoppsvaccinet att tas med i det finska vaccinationsprogrammet! Orsaken uppges vara ekonomiska inbesparingar. Det handlar alltså inte om ett försök att skydda barnen från någon farlig sjukdom – det handlar om att föräldrar inte ska behöva stanna hemma från jobbet för vård av sjukt barn.

Exakt samma motivering användes i Finland och Sverige på 1970-talet då mässlingsvaccinet introducerades. Mässling ansågs då, precis som vattkopporna nu, vara en harmlös barnsjukdom. Argumentet om att staten sparar pengar på att alla barn vaccineras mot mässling gick inte hem hos föräldrarna, och då blev man tvungen att använda skrämseltaktiken som är mycket effektiv. När man målade upp hotbilden om farlig hjärninflammation som följdsjukdom av mässling var det enklare att dela ut sprutor. Idag anses mässling vara en livsfarlig sjukdom och om myndigheter och systemmedia får nys om ett enda fall av denna fruktansvärda åkomma basuneras det ut över hela Europa. Mässlingen är lös! Ta betäckning! Vaccinera er!

Bästa läsare, kom ihåg mina ord: Om cirka tio år kommer läkare och myndigheter att varna föräldrar för de farliga vattkopporna, som orsakar allvarliga skador. Vi kommer att få höra om många tragiska dödsfall, vilka givetvis hade kunnat förhindras om barnen bara hade fått vaccin. Vattkopporna kommer att bli en anmälningspliktig sjukdom, och de som underlåter att vaccinera sina barn mot den potentiellt dödliga åkomman kommer att hängas ut som osolidariska och ansvarslösa föräldrar som inte bryr sig om barn – varken de egna eller grannens.

I Finland såväl som i Sverige marknadsförs två vacciner mot vattkoppor: Varivax från Merck och Varilrix från Glaxosmithkline. Båda vaccinerna innehåller levande vattkoppsvirus. På bipacksedeln till Varivax kan vi läsa att viruset initialt erhölls från ett barn med naturliga vattkoppor. Sedan infördes det i humana embryonala lungcellskulturer som hade förökat sig i marsvinsembryon. Slutligen fick viruset föröka sig i vävnad från ett aborterat mänskligt foster. Varje dos innehåller förutom det levande viruset även natriumklorid, natriumfosfat, kaliumfosfat, kaliumklorid, hydrolyserat gelatin, natrium-l-glutamat (känt som smakförstärkare E621), sackaros och rester av MRC-5-celler inklusive dna och proteiner, edta, neomycin och serum från nötkreatursfoster. MRC-5 står för Medical Research Council 5 och är en cellinje som utvecklades i september 1966 från ett 14 veckor gammalt foster av manligt kön.

Gelatin kommer från grisar och ska skydda vaccinet från frystorkning och värme. Det kan dock orsaka allvarliga allergiska reaktioner. Personer som av hälsomässiga, etiska och/eller religiösa skäl undviker svinprodukter, bör naturligtvis undvika alla vacciner innehållande gelatin.

Neomycin är ett antibiotikum som ska förhindra bakterietillväxt under vaccintillverkning och lagring. Dessvärre är det ett toxin med utvecklingshämmande effekt och ett misstänkt neurotoxin.

Vidare får vi av bipacksedeln veta att vaccinerade personer är smittobärande i upp till sex veckor efter vaccinationstillfället, och att de under denna tid bör undvika kontakt med människor som inte har haft vattkoppor. Man kan undra hur detta ska ske rent praktiskt? Ska den vaccinerade sättas i karantän, eller kanske bära en varningsskylt runt halsen?

I USA har vattkoppsvaccin ingått i programmet sedan 1990-talet. De amerikanska myndigheterna CDC (motsvarar Finlands THL och Sveriges Folkhälsomyndigheten) samt FDA (motsvarar Finlands Fimea och Sveriges Läkemedelsverket) analyserade i slutet av 1990-talet mer än 6 500 biverkningar av vattkoppsvaccinet, vilka uppkom under en period på mindre än tre och ett halvt år. Resultaten publicerades i JAMA år 2000. Sammanfattningsvis kunde konstateras att fyra procent av rapporterna beskriver allvarliga biverkningar, till exempel neurologiska sjukdomar, skador på immunsystemet, blodsjukdomar, hjärninflammation, kramper och dödsfall. Barn under två år fick allvarliga reaktioner med en incidens på 9,2 procent. FDA medgav dock att ”en potentiellt betydande underrapportering” gjorde siffrorna till ”mycket variabla fragment av verkliga händelsedata”.

FDA:s och CDC:s resultat innehåller också några fallberättelser. En sådan handlar om en frisk pojke på 18 månader som ”inte hade någon historia av allergi eller någon tidigare postvaccinal biverkning” innan han fick vattkoppsvaccinet. Pojken togs in på intensivvårdsavdelningen fyra dagar senare med ett lågt blodplättsvärde. Två dagar senare dog han av hjärnblödning.

Ett annat barn ”utan tidigare kramper” fick en frånvaroattack tre dagar efter en vattkoppsvaccination. Efter den andra dosen en månad senare reagerade han med två generaliserade tonisk-kloniska anfall (en form av epileptiskt anfall). Forskarna noterade att vattkoppsvaccinet kan orsaka postvaccinala kramper.

FDA:s och CDC:s fynd innehöll också många rapporter om vaccinmottagare som utvecklade bältros. Denna åkomma kan uppkomma om och om igen, månader eller år efter vaccinationen. När vattkoppsviruset injiceras i kroppen stannar det kvar där på obestämd tid och kan återaktiveras när immuniteten avtar. Flera studier har visat på ett samband mellan vattkoppsvaccin och bältros.

Vattkoppsvaccinet är också indirekt ansvarigt för utbrott av bältros hos äldre människor som aldrig har fått vaccinet, och som har haft vattkoppor naturligt som barn. Dessa människor förlitar sig på naturliga, vilda vattkoppor som cirkulerar i hela samhället. De får ett tillskott av antikroppar som skyddar dem mot bältros när de regelbundet kommer i kontakt med naturliga, luftburna vattkoppor. En läkare vid ett barnsjukhus i Kalifornien uttalade sig år 2007 i Los Angeles Times: ”Ju bättre vi är på att utrota vattkoppr, desto mer av bältros kommer vi att få se.”

CDC anlitade år 1995 en forskningsanalytiker och expert på vattkoppor för att samla in data och övervaka trender som sattes i samband med det nyligen introducerade vattkoppsvaccinet i USA. Hans slutsats löd:

Det allmänna vattkoppsvaccinationsprogrammet i USA kommer att göra vår befolkning sårbar för bältrosepidemier. Det verkar inte finnas något sätt att undvika en massepidemi av bältros som hos vuxna kommer att pågå så länge som under flera generationer.

Myndigheterna och vaccintillverkarna verkar alltså ha bytt ut en relativt mild barnsjukdom – vattkoppor – mot en mycket allvarligare åkomma. I själva verket orsakar bältros fem gånger så många sjukhusvistelser och tre gånger så många dödsfall som vattkoppor. Man kan undra om de finska myndigheterna har kalkylerat med detta då de optimistiskt hävdar att ”vaccineringen skulle spara samhället cirka 16 miljoner euro årligen samt minska föräldrarnas frånvaro från jobbet med 76 000 dagar”?

Linda Karlström

Fotnot: Vattkoppsvaccin ingår inte i dagsläget i det svenska barnvaccinationsprogrammet, men Folkhälsomyndigheten kommer denna höst att starta upp en utredning angående vattkoppsvaccin till alla svenska barn. Utredningen ska fortsätta under år 2018.

Källor:

Den huvudsakliga informationen i denna artikel baseras på avsnittet om vattkoppor i boken Vaccinationer: risker och skador av dr Mayer Eisenstein och Neil Z. Miller, andra reviderade svenska upplagan, tryckt i Estland 2015 och utgiven av Anarchos förlag i Göteborg. Den vetgirige läsaren hänvisas till boken för fördjupad läsning och exakta källhänvisningar.

Igår, alltså måndagen den 22 oktober, drog årets influensavaccinering igång i Sverige. Dagen till ära kunde vi se statsepidemiologen Annika Linde och husläkaren Gunilla Hasselgren propagera för vacciner i en direktsändning av ”Fråga doktorn” på svt1.

Text: Linda Karlström

Lindes och Hasselgrens uppdrag var uppenbarligen att sälja så mycket vaccin som möjligt. I programmet ringer flera personer till studion för att få direktsvar på sina frågor om vaccination. En av dem är hiv-smittad, och undrar om det är jätteviktigt att han tar influensaspruta. Linde svarar att om hans immunsystem är friskt, vilket det kan vara trots att man har hiv, så betraktas han som vilken frisk människa som helst och behöver inte ta något vaccin. När den hiv-smittade då talar om att han i nuläget har mycket bra värden, svarar Linde att ”Ja men då skulle jag ta en influensaspruta.”

Linde påtalar också mycket tydligt att en riktig influensa (inte vaccinframkallad) ger ett bättre skydd än vaccin, och att alla friska och unga människor borde utsätta sig för influensa för att bygga upp sitt immunsystem. Varför Linde då uppmanar en hiv-smittad med ett friskt immunsystem att ta en spruta ter sig oerhört märkligt. Vidare låter hon förstå att influensavaccinets effekt bygger på att man ska ha genomgått influensor på naturlig väg, och att vaccinet sedan bara ”riktar om” försvaret lite grann varje år. Hur ett litet barn som aldrig haft en naturlig influensa då kan gynnas av en influensavaccination förblir en gåta.

Influensavaccination måste tas varje år, vilket utgör en väsentlig skillnad då man jämför med andra vacciner som ger ett livslångt skydd efter en, två eller tre injektioner, säger Linde. Hon tar mässling som exempel. Linde verkar leva i en liten bubbla, eftersom det är allmänt erkänt att vaccin mot mässling inte ger bestående immunitet. Enligt WHO är oddsen för att mässling ska drabba dem som vaccinerats mot sjukdomen ungefär 15 gånger högre än för dem som inte vaccinerats. År 2000 hade Nepal ett mässlingsutbrott där alla människor (100 procent) som fick mässlingen var vaccinerade. År 2003 skedde ett mässlingsutbrott i en skola i delstaten Pennsylvania med 99 procents ”flockimmunitet” genom vaccination; 67 procent av mässlingsfallen inträffade hos elever som var fullvaccinerade mot mässling. (Källa: Vaccinationer: risker och skador)

Och i Finland hade 21 barn fått mässlingen första halvan av år 2011. Sex stycken av dessa var mpr-vaccinerade två gånger. (Källa: THL) Så något livslångt skydd mot mässling kan inget vaccin åstadkomma. Det får man bara genom att ha sjukdomen på naturligt sätt!

Vidare påpekar Linde att man inte vet varför människor drabbades av narkolepsi, men att det är fullständigt säkert att vaccinera sig med årets influensavaccin (Fluarix) som Finland inte ger till personer under 65 på grund av risken för narkolepsi. Och Linde understryker att Sverige följer försiktighetsprincipen.

Det mest frapperande är nog ändå när Linde mycket diplomatiskt förklarar att man i Sverige är mycket försiktig med vaccinrekommendationer. Man väljer endast att systematiskt vaccinera mot svåra sjukdomar som kan leda till döden. I motsats till USA vaccinerar alltså inte Sverige av socioekonomiska skäl, utan grundtanken är att individen ska skyddas mot sjukdom och död. I nästa andetag säger sedan Linde att ”Vattkoppor är en så pass allvarlig barnsjukdom att vi borde vaccinera mot den!”

Mina fyra barn hade vattkoppor i somras. Min äldsta dotter på sju år var den enda som fick feber, hon hade 38 grader den första dagen. Sedan inget mer. Den yngsta, då drygt 4 månader, var fullständigt oberörd av sina koppor, medan de två mellanbarnen, 3 och 5 år, tyckte det kliade lite väl mycket under en natt. I övrigt simmade, stojade och lekte de som vanligt. Där var alltså den allvarliga barnsjukdomen som man borde vaccinera mot. I april 2010 skrev jag så här i min blogg:

Nå, över till vattkopporna. I Bonniers Barnläkarbok från 2006 står det att vattkoppor läker ut utan några följdsjukdomar och att man därefter har ett livslångt skydd. Febern är oftast måttlig och en del barn får ingen feber alls med endast enstaka utslag.

Vi vet ju själva också att vattkopporna är en harmlös barnsjukdom, eftersom så gott som alla haft sjukdomen. Men så – plötsligen – blev vattkopporna bara för några år sedan en så pass hotfull sjukdom att man nu introducerat vaccin mot denna lömska sjukdom! Tack och lov! … Ni ska se att om cirka 30 år både skrivs och talas det om vattkopporna på samma sätt som det nu görs om mässlingen. Om 30 år är vattkopporna en fruktad sjukdom som skördar offer varhelst den sveper fram – för att inte tala om alla barn som dör som flugor i u-länderna. Och den som ifrågasätter vaccinering ska genast bli påmind om vilket helsike det var innan vaccinet fanns…

Linde ser dock ett problem med vattkoppsvaccin – det kan leda till att den betydligt mer obehagliga sjukdomen bältros ökar. Men Hasselgren vet råd – det finns vaccin mot bältros.

Text: Linda Karlström

Fotnot: Programmet ligger kvar på svt Play till den 21 november.

vattkoppor

Österbottens Tidning och Vasabladet refuserade Karlströms faktabaserade artikel om vattkoppsvaccin

Vattkoppsvaccin orsakar bältrosepidemier

Annika Linde vill vaccinera svenska barn mot den allvarliga sjukdomen vattkoppor