Intervju med dr Palevsky, del 3: Vaccinförmedlad flockimmunitet existerar inte – vaccinerade bär på bakterier och virus

Följande är en översättning av ett samtal mellan dr Mercola och dr Palevsky från ”Expert pediatrician exposes vaccine myths”. Dr Larry Palevsky är legitimerad barnläkare, utbildad vid New York School of Medicine, och en av USA:s ledande läkare, som enligt min uppfattning faktiskt på fängslande och övertygande vis kan erbjuda sund, rationell och vetenskaplig motivering till varför man allvarligt behöver ifrågasätta huruvida det är klokt att välja vacciner för att förebygga sjukdomar, skriver dr Mercola.

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3

Farorna med adjuvans

Adjuvans används i vacciner för att skapa ett tillräckligt starkt immunologiskt svar. Adjuvanser förstärker det immunologiska svaret. Men det finns klara bevis för att adjuvanser, som aluminium och skvalen, försämrar immunförsvaret. Så medan man kanske kan få de önskade antikropparna, skadas samtidigt immunförsvaret.  I första hand hos barn, kan detta trigga igång en utveckling av kroniska sjukdomar.

Betyder det att man aldrig ska vaccinera mot något?

Dr Palevsky säger:

”Det är något som måste vara upp till den enskilde föräldern. Jag är verkligen en förespråkare för ett informerat samtycke, och jag stöder verkligen familjer som har gjort sin hemläxa och som har kunnat göra valet.

Vad är risken för att få sjukdomen? Vilka är riskerna om ditt barn får sjukdomen? Hur mycket vet du om dessa risker kontra hur mycket vet du om riskerna med vaccinerna och vad som kan hända när barn vaccineras med enskilda eller med flera vacciner? Och när föräldrarna ser båda sidorna är det upp till dem att göra ett medvetet val.

Det är inte längre mitt ansvar att tala om att de ska ta det ena vaccinet men inte det andra, eftersom varje förälder måste göra ett informerat val utifrån kännedom om hur sjukdomar uppstår eller inte uppstår, vilken forskning som finns tillgänglig, och om de känner sig trygga med det de känner till (forskningen och följderna av sjukdomarna) i motsats till det de inte känner till (forskning och följderna av vaccinationen).”

 Hur är det med svininfluensavaccinet?

Som många medicinskt skolade inklusive mig själv (Mercola), är dr Palevsky orolig över att det inte varit tillräckligt många vetenskapliga undersökningar för att man faktiskt skall kunna säga att vaccinerna är säkra, eller ens effektiva.

Dr Palevsky säger:

”Om du nu läser på bipacksedeln, står det uttryckligen att svininfluensavaccinet (H1N1-vaccinet) har tillverkats med samma tillverkningsprocess som influensavaccin. Eftersom vi tror att influensavaccin har testats tillräckligt för att vara säkert, drar vi således slutsatsen att H1N1-vaccinet är säkert.

Men allmänheten bör veta att även om våra myndigheter står där och säger att H1N1-vaccinet är säkert, har ordentliga studier inte gjorts.

… Och det är ohederligt att säga till föräldrar eller till allmänheten att om du drabbas av en influensaliknande sjukdom, måste det vara H1N1. I studier som gjorts där man tagit prov i näsan på människor med influensaliknande symtom, befanns de ha H1N1. Det som dock saknas i dessa data är en population av friska människor som inte har haft några influensaliknande symtom – för att faktiskt se om det finns H1N1-virus i näsan hos dem – för om någon är sjuk och har H1N1-virus i näsan, betyder det inte att H1N1 orsakar sjukdomen.

Man måste verkligen ha en lämplig kontrollgrupp för att se om folk är koloniserade med detta virus även när de inte är sjuka.

Vi har inte denna information. Så vi vet egentligen inte. Jag tror inte att vi med god vetenskaplig säkerhet kan säga att människor som blir sjuka i influensa och som har fått diagnosen H1N1, faktiskt har blivit sjuka på grund av H1N1.”

Andra sätt att skydda dig mot influensa

Återigen, det finns tydliga bevis i den medicinska litteraturen som visar att god hygien, ordentlig sömn, rätt kost, rätt tillskott med D-vitamin (se till att vitamin D-nivån är analyserad först) och kanske C-vitamin, faktiskt kan förhindra att man får influensa.

Många hävdar att vaccinerade individer ”skyddar” de ovaccinerade mot influensavirus – ovaccinerade anses dra fördel av det skydd de vägrar sig själva, medan de på samma gång sätter andra i fara. Men hur vettigt låter det?

Dr Palevsky säger:

”Hur kan vaccinering mot influensavirus hindra dig från att ha influensavirus i din näsa?”

Och ändå är detta vad många tror.

Föreställningen om flockimmunitet är KROSSAD!

Ett av de primära argument som används för att rättfärdiga ett galet beteende är ”flockimmunitet”. Faktum är att vaccinationer INTE hindrar dig från att bära bakterier eller virus i näsan, i halsen, i tarmarna, i luftvägarna, på huden eller i kroppen. Men många förstår inte betydelsen av detta faktum, och man har inbillats att om man är vaccinerad, kommer man inte att bära på virus, och därför kommer andra att skyddas eftersom man är vaccinerad. Som det visat sig, är denna tro inte baserad på vetenskapliga fakta.

Dr Palevsky förklarar:

”Hela konceptet flockimmunitet är mycket intressant, eftersom vi har blivit lärda att flockimmunitet inträffar när en viss andel av en befolkning får en aktiv sjukdom. Om en viss procentsats har fått en aktiv sjukdom, utgör de ett skydd för den återstående delen av befolkningen som ännu inte har fått sjukdomen.

Alltså flocken som fått sjukdomen hindrar sjukdomen och skyddar dem som inte har fått den.

I vaccinvetenskapen drar vi slutsatsen att om vi vaccinerar en viss andel människor, så ger vi skydd till dem som inte vaccinerats. Detta har visat sig vara felaktigt, eftersom den sanna teorin om flockimmunitet bygger på en aktiv sjukdom. Vi vet att trots vad vi blivit lärda, så efterliknar inte vaccinering den NATURLIGA SJUKDOMEN.

Vi kan inte använda samma modell för flockimmunitet i vaccinationsprogrammet. Men tyvärr gör vi det trots att vetenskaplig uppbackning saknas.

Det som är mest intressant för mig är att hela begreppet flockimmunitet inte erkänner att det finns en livscykel för virus och bakterier helt på egen hand. Att virus och bakterier aktiveras eller avaktiveras behöver inte ha något med andelen smittade människor att göra.

Du behöver bara titta på SARS-utbrottet. Det virus som vi förutsattes vara rädda för infekterade inte 70 eller 80 procent av befolkningen, vilket då skulle ge flockimmunitet åt 20 eller 30 procent som inte fick sjukdomen. Detta beror på att viruset hade en egen livscykel. Alltså kom det och gick utan att någon andel av befolkningen skyddades. Det fanns ingen flockimmunitet, och ändå dog viruset ut på egen hand.

Vi missar att ta med att virus har en livscykel, och att de står i relation till andra organismer och till oss. Något aktiverar dem och något stoppar dem faktiskt, och det har inte nödvändigtvis något att göra med hur många som haft sjukdomen eller hur många som blivit vaccinerade.

Det är befängt att tro att ett barn som vaccinerats inte längre bär bakterier eller virus som de har vaccinerats mot. Om barnet de facto är vaccinerat, varför är då föräldrar och myndigheter så rädda att icke-vaccinerade barn på något sätt bär på något som deras barn inte gör? De borde väl känna sig trygga när deras barn är vaccinerat?

Man kan inte ha både och.

Man kan inte vaccinera och tro att barnen skyddas och sedan känna att barnen är oskyddade på grund av att vissa icke-vaccinerade barn bär på någon hemlig organism som ingen annan bär.

Det är inte logiskt.”

Skillnaden mellan naturlig immunitet och vaccinframkallad immunitet

Det är viktigt att förstå att den naturliga sjukdomen har större betydelse för din fysiska hälsa.

Dr Palevsky säger:

”I min läkarutbildning hade jag lärare som behandlade barn med influensaliknande sjukdomar på 1940- och 1950-talet och hela vägen fram till 1980-talet. De blev ordentligt omskötta med vila, vätska och korrekta tillskott.

De barnen utvecklades snabbare efter att sjukdomen gått över.

Det finns något att säga om dessa virussjukdomar som förstärker immunsystemet hos barnen. Och om vi inte låter dem få dessa sjukdomar, vad händer då med deras immunförsvar? Riskerar vi i själva verket deras allmänna hälsa? ”

Man måste förstå att det finns en signifikant skillnad mellan naturlig immunitet och vaccinframkallad immunitet.

När barn föds, utvecklar de en naturlig immunitet mot hundratals, tusentals, miljontals, till och med biljoner mikroorganismer som de andas in, äter och kommer i kontakt med genom huden. Kroppen skyddas aktivt från omvärlden av immunförsvaret i luftvägarnas slemhinna, i den inre beklädnaden av tarmarna och i huden.

Detta immunförsvar som är specifikt beläget i slemhinnorna är mycket viktigt för att skapa minne och skydd för organismen så att den fortsätter att andas, äta och beröra. Det har sedan en dominoeffekt genom att skapa andra minnen och immunsvar som ger kroppen antikroppar och skydd.

Det här är ett mycket viktigt steg i immunsystemets mognadsprocess hos våra barn. Från slemhinnorna tar immunsystemet emot information, sänder ut signaler till alla andra delar av immunsystemet och skapar ett immunsvar, minne, och antikroppar.

Å andra sidan, när du injicerar ämnen i kroppen, går du förbi det där avgörande första steget som kallas den primära försvarslinjen. Med vaccination skapar man bara antikroppar. Den ger inte en långsiktig immunitet eftersom den inte skapar den typ av minne som uppstår när du andas in ämnet, äter det, eller exponeras för det genom huden, och sedan går igenom det naturliga förloppet av en sjukdom.

Vissa människor kommer att hävda att det är därför vi har vaccin i form av nässpray. Men, då gör man antagandet att man inte redan har utsatts för viruset någon gång, och man gör också antagandet att exponering automatiskt leder till infektion. Exponering leder inte nödvändigtvis till infektion. Det är immunförsvarets generella status som är avgörande.

Farorna med att kombinera vacciner

En fråga som ofta ignoreras är den potentiella faran med den synergi som åstadkoms vid kombinationen av flera vacciner. Något som aldrig har studerats.

Ingen vet om det finns interaktion mellan bakterier och virus i de vacciner som administreras som en del av barndomens vaccinationsprogram, eller om det finns interaktion med de spår av thimerosal (som fortfarande används i vissa vacciner), eller den stora mängden aluminium som finns i många av dem.

Dr Palevsky säger:

”Det finns en forskare vid namn Boyd Haley, som faktiskt undersökt några av vaccinkomponenterna och vad som händer med nervceller när du injicerar dem i labbet med specifika vacciningredienser, samt vad som händer med nervcellerna när du fortsätter genom att lägga till en annan vaccinkomponent.

Han visade särskilt att i närvaro av thimerosal, återfanns en hel del skador på nervcellerna. När man lägger till aluminium till thimerosal, behöver man mindre thimerosal för att åstadkomma skador på immun- och nervceller.

När man sedan lägger till neomycin – ett antibiotikum som ingår i några vacciner – förstärker det nervcellsskador tillsammans med aluminium och kvicksilver.

Och när du odlar nervcellerna i kombination med testosteron eller östrogen och du utsätter dem för några av vacciningredienserna som thimerosal, ser du faktiskt att de nervceller som är exponerade tillsammans med testosteron är skadade i högre grad än de nervceller med mer östrogen.

Det väcker en viss oro. När vi ser barn med sjukdomar i nervsystemet är förhållandet pojkar/flickor 4:1.

Således måste man fråga sig om testosteron faktiskt gör barn mer sårbara för exponering av gifter som kvicksilver och aluminium eller kombinationen av dem?

Ingen av dessa studier har utförts på människa. Folk säger, ”Vi kan inte göra dessa studier.” Och jag säger: ”Varför inte?” De säger, ”Det är oetiskt.”

Jag säger: ”Ja, om det är oetiskt att göra dessa studier på vacciningredienser och kombinationer av dem, då är det oetiskt att ge vaccin över huvudtaget.”

Vi saknar alltså en hel del viktiga data som vi inte kan föreställa oss, och vi saknar också en hel del viktiga data som vi inte kommer att kunna samla ihop eftersom de flesta av de studier som görs utförs av vaccintillverkarna själva.”

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3

Översättarens kommentar: Ovanstående text utgörs av ett samtal mellan två läkare. När det gäller dr Palevsky så handlar det om en utskrift av hans muntliga kommentarer. Då blir det lätt långa meningar. Jag har tagit mig friheten att sätta punkt och börja på ny mening på flera ställen för läsbarhetens skull.