– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker
155 barn drabbades av narkolepsi efter att ha vaccinerat sig mot svininfluensa. 63 barn berättar hur det är att leva med sjukdomen. Narkolepsiföreningen har medlemmar i 122 familjer där barn har fått diagnosen efter att de vaccinerats. Hittills har 181 anmälningar om narkolepsi kommit in till Läkemedelsförsäkringen, av dem var 155 under 20 år vid vaccineringen.
Artikel publicerad i SvD Nyheter, 15 februari 2012
Den bistra verkligheten är att inte bara 100 barn har fått narkolepsi. 100,000-tals svenskar har fått immunologiska och neurologiska symptom och syndrom som skapar en enorm eftermarknad för läkemedelsindustrin som säkrar flera decennier av intäkter genom merförsäljning av allergimediciner, lugnande medel, sömnmedel, magmedicin och andra symptomhämmare.
Barnsjukdomarna mässling, röda hund och påssjuka är naturliga kriser i barnets utveckling med möjlighet att påverka barnet positivt både på kort och lång sikt. Det har aldrig rapporterats några allvarliga komplikationer med restsymtom hos de 10 000-tals barn med mässling som behandlats enligt den antroposofiska medicinen. Läkare har i samband med mässling framför allt noterat framsteg i barnens utveckling. Vaccin.me publicerar här den andra delen av debattartikeln skriven av Jackie Swartz, barnpsykiater och allmänläkare verksam i Järna.
Del 2/2 Läs del 1 här
Text: Jackie Swartz | Bild: Källa
Haemophilus influenzae typ B (Hib) utgör en del av den normala bakteriefloran i övre luftvägarna. Barn utvecklar successivt immunitet som är färdig vid ca 4 års ålder, förutsatt att de inte vaccineras. Studier har visat att när Hib ingår i kombinationsvaccin (Pentavac) blir endast 76 % skyddade efter tre injektioner. Detta kan betyda att vart fjärde barn har ett otillräckligt skydd efter grundimmuniseringen.
S, F & K skriver att 6-8 barn årligen dog i Sverige i början av 1990-talet p.g.a. Hib. Enligt dödsorsaksstatistiken från 1987 till 1996 finns det totalt fyra dödsfall i Hib registrerade i Sverige. En av flera tänkbara följder på sikt kan illustreras med ett exempel från Finland som började vaccinera mot Hib 1986. Antalet Hib-fall minskade successivt till nästan noll år 1991 men samtidigt noterades att antalet barn som insjuknade i annan infektion (invasiv pneumokockinfektion, som ger blodförgiftning, lunginflammation eller hjärninflammation) ökade i motsvarande grad! Slutsatsen från de finska forskarna blev att minskningen av Hib genom vaccination troligtvis banade vägen för ökad smitta av annan infektion. Genom en vaccination rubbas och förändras barnets inre ekologiska miljö, som är i intimt samspel med den yttre miljön och varje tvingande förändring i en balanserad ekologi har sitt pris. Men vad blev nu konsekvensen? Jo, ”en ökning i invasiv pneumokockinfektion betonar behovet av ett effektivt pneumokockvaccin för småbarn”!? Så har det också blivit både i Finland och Sverige där föräldrar erbjuds vaccinet inom ramen för det allmänna vaccinationsprogrammet. Följderna på lång sikt är det ännu ingen som vet.
Mässling är enligt Hemmets läkarbok från 1930-talet en relativt harmlös sjukdom som med riktig omvårdnad gör att barnen tillfrisknar utan större problem. Man kan därför fråga sig vad det är som har gjort att mässling nu anses så livshotande i västvärlden. Kan det vara så att febernedsättande medel och antibiotika, som sätter ner motståndskraften, är den huvudsakliga orsaken till den allvarliga komplikationen med hjärninflammation? Frågan är berättigad eftersom dessa mediciner är vad som tillkommit i behandlingsform under modern tid.
Den officiella anledningen till vaccinering var nationalekonomisk. Det var billigare med vaccin till barnen än ekonomisk ersättning till föräldrar hemma med sjuka barn. När inte tillräckligt många nappade tog man fasta på risken för hjärninflammation (encephalit), vilket fick önskad effekt. I officiell statistik visas att 1 på 1000 mässlingsfall insjuknar i symtom på hjärninflammation, men samtidigt konstateras att det är neurologiska komplikationer med god prognos – alltså utan risk för bestående men. Vanligtvis bygger den statistiska beräkningen på antalet anmälda fall som alltid är betydligt färre än antalet verkligt insjuknade. Utgår man istället från troliga mässlingsfall uppskattas mässlingsencephaliterna till 1 på 10 000 mässlingsfall, vilket motsvarar den risk som också finns med vaccination.
Under decennier har mässling i USA bara ökat trots obligatorisk vaccinering. Epidemier i skolor med 99 % vaccinationstäckning har förekommit på flera håll. Dödligheten har tiodubblats, vilket beror på att äldre vaccinerade ungdomar samt spädbarn insjuknar. Det har visat sig att barn till mödrar som är vaccinerade mot mässling får ett svagare skydd, som försvinner redan vid 4-6 månaders ålder. I denna ålder kan mässling vara livshotande även för ett i övrigt friskt och välnärt barn. Mammor som själva haft mässling ger däremot sina barn betryggande skydd fram till cirka ett års ålder.
Det är sedan länge känt att cancerpatienter mer sällan haft barnsjukdomar. De vetenskapliga studier jag har varit med om visar att genomgången mässling tycks skydda mot allergier, medan vaccination mot mässling tycks öka risken för allergi – västvärldens idag vanligaste sjukdom. Fakta talar för att mässling stärker barnets specifika och generella immunitet och bidrar till en positiv utveckling både kroppsligt, själsligt och socialt. Både för barnets och samhällets bästa borde massvaccination av mässling ifrågasättas.
Röda hund har alltid ansetts som en banal sjukdom. Det är mycket ovanligt med röda hund hos småbarn. I 20-årsåldern har däremot 80-90 % haft sjukdomen och utvecklat full immunitet – utan vaccination. Vaccinet, som odlas på celler från aborterade foster, har främst tagits fram för att förhindra att gravida insjuknar med risk för allvarliga fosterskador. Flickor i förpuberteten som är osäkra på om de haft röda hund kan få svar genom ett enkelt blodprov. Saknas skydd kan man i den åldern ta en vaccination – så som man gjorde tidigare. Ur epidemiologisk synvinkel vore det mest gynnsamma att ge vaccinationen så sent som möjligt för att spridningen av den naturliga smittan skall kunna nå så många som möjligt. Den tidiga vaccinationen vid 18 mån, som idag också gäller pojkar, betyder mindre möjligheter för de ovaccinerade att få immunitet genom sjukdomen och att risken för insjuknande högre upp i åldrarna ökar, eftersom vaccinets verkningstid är osäker. På det viset ökar risken för smitta av ovaccinerade gravida och därmed risken för tidiga fosterskador.
Påssjuka kan leda till testikelinflammation i puberteten. Risken för sterilitet finns men är en sällsynthet. I litteraturen anges att 1 på 15 000 påssjuka kan sluta med dövhet på ena örat. Det enda godtagbara skälet till att vaccinera skulle vara att förhindra dessa mycket sällsynta risker, som dock också förekommer vid vaccination. Ingen kan idag säga om den naturliga smittan eller vaccinationen utgör den största risken för dessa komplikationer. Däremot visar forskningsresultat från flera länder att genomgången påssjuka ger ett visst skydd mot äggstockscancer i vuxen ålder.
Frågan om barnvaccination behöver inte vara ett antingen eller utan det finns både fördelar och nackdelar även här. Vid en viss ålder kan risken för biverkan av vaccin vara större än ett insjuknande med efterföljande komplikationer t.ex. under de första barnaåren. Därefter kan det vara tvärtom. Då kan risker för komplikationer av en sjukdom vara större än biverkan av vacciner. Det som aldrig är bra för barnets utveckling är föräldrar med ständig ångest för att barnet skall smittas och bli sjukt. Det betyder att om man som förälder känner sig osäker trots all information är det bättre att vara en trygg förälder med vaccinerat barn än en otrygg förälder med ett ovaccinerat barn! Till sist är det ändå föräldrarna som får bära ansvaret och konsekvenserna av sitt beslut.
Vem vill inte att ett barn skall växa upp och må bra till kropp och själ, och mycket tyder på att genomgripande sjukdomar som mässling, påssjuka och röda hund som på ett naturligt sätt tillhör barnaåren kan bidra till en sådan hälsosam utveckling för barn i västvärlden.
Text: Jackie Swartz, Specialistläkare, Allmänmedicin, Barn- och Ungdomspsykiatri
Allergic disease and sensitization in Steiner school children
SvD: Vad är våra barns liv värda?
Det är nästan alltid oordning här hemma, särskilt efter en dålig period. Vi improviserar vardagen så att den fungerar. Vi får göra omprioriteringar varje dag, för att vi inte hinner med allt som måste ordnas efter en dålig period med många svimningar. Under dessa perioder måste jag släppa allt och vara bredvid min dotter hela tiden som hennes skugga, för att hon inte ska slå sig när hon svimmar. Det känns fortfarande konstigt men vi börjar vänja oss vid att leva såhär – hur hemskt det än låter.
Jag, mamma Berta, lever ensam med Valentina, 14 år. Jag har bett om hjälp från vården, sjukvården och Barnkliniken i Landskrona och Lund. På akuten i Lund har vi varit otaliga gånger eftersom hon trillat och slagit i huvudet och fått stanna kvar för övervakning under natten, men efteråt har de inte kunnat förklara något och hon har alltid skickats hem, utan någon uppföljning. Jag väntar på att få besked om en rullstol från en sköterska som har lovat ringa om hon får tag i en från arbetsterapeuten, de får ju inte låna ut någon utan diagnos…
Hennes svimningsattacker kommer då och då, varje dag men även i skov. Det är mycket sällan hon inte har någon eller några attacker. Vissa veckor kan det vara 30 svimningar per dag. Vi kallade då hit en läkare med hjälp av en granne som sett och hört hur dåligt hon mår. Jag har bett om hjälp från 1177 att få prata med läkare eller att de skulle be en läkare om råd men det gjorde ingen, fast jag frågade om hjälp flera gånger.
Vi är nästan ”stamkunder” på 1177. När jag ringde sa de att det absolut inte gick att rådfråga läkare eller be läkare om hjälp, men när min manlige granne i 60-årsåldern ringde och mycket artigt och insmickrande bad om hjälp att få hit en läkare var det inga som helst problem! Läkaren kom ut (för ca tre veckor sedan) och konstaterade efter vår förklaring, att hon bara hyperventilerar och att det går att stoppa med att blåsa i papperspåse! Det var också därför hon fick ont i armar och ben som domnade bort på grund av bristen på koldioxid när hon andades in hela tiden, och då får man ont i ben och armar sa de. Jag hoppades och nästan bad till gudarna att hon skulle få anfall då… men givetvis fick hon inte det! Och då tyckte den manlige läkaren och en kvinnlig narkosläkare att då var undersökningen färdig! Hon skulle blåsa i papperspåse! När de gått och Valentina fick nästa anfall på kvällen blåste hon i papperspåse men det gjorde att hon svimmade efter ett par andetag bara. Hon försökte flera gånger att använda påse men till slut fick jag sätta henne på kontorsstolen och ta ut henne på balkongen och ge henne en cigarett i alla fall. Då gick anfallet över…
Hennes svimningar uppstod kring den 15 december, två-tre veckor efter svininfluensavaccinet hon fick i slutet av november 2009. Vi fick tid på barnkliniken direkt samma dag men inget gjordes. Hon är 14 år idag. Och har varit fullt frisk tidigare. En mycket social, glad och livlig tjej. Det enda hon hade problem med var att svälja när hon blev stressad, och då uppstod andningsproblemen som vi bad om hjälp mot – jag hade tröttnat på att läkarna sa att det inte var något – att det var affekt, något som småbarn växer ur… hon var ju 12 år! Men dagen efter vi hade varit på kliniken för hjälp mot andningsbesvären den 15 december 2009, började hon svimma och fick anfall efter anfall och då räknade jag till 30 stycken per dag fem dagar i följd!
Sedan svimmade hon inte lika ofta men ett tiotal gånger och ibland upp till 20 och 30 när det var som värst igen… hela hennes jullov höll det på och hon skämdes för att visa det för släkten och sprang in på toaletten när hon kände att det var nära… Likadant alla dagar därefter…
Narkolepsiutredningen hos Lars Palm, Sveriges bäste narkolepsiläkare, har gjorts i Malmö/Lund (MSLT i Lund och lumbalpunktuationen (ryggmärgsprovet) – för att mäta orexinhalten – i Malmö på Barnkliniken). Därifrån blev hon remitterad till BUP i Malmö, för att läkaren tyckte att hennes symptom påminner om ångest, att hon svimmar vid känsloyttringar och oro.
Hon har dessutom hemska mardrömmar på nätterna och vågar inte somna själv. Jag får lugna henne med massage innan insomnandet för annars håller hon sig vaken i flera timmar. Innan hon svimmar får hon häftig kort andning genom munnen och därefter domnar ben och armar av och så börjar det göra ont i nerverna i armarna och benen. Litet senare tappar hon även talet och blir förlamad i ansiktet. Ibland trillar hon ner direkt vid anfallet och börjar skaka häftigt och krampa i ben och armar. Även hela huvudet skakar och ögonen rullar, annars brukar hon stirra rakt ut i luften när hon svimmar. Innan insomnandet på natten har hon ont i nacken, ryggen och händerna. Hon brukar be om massage då så att det inte gör lika ont, massagen lugnar och mildrar lite.
När hon vaknar på morgnarna och behöver gå upp tidigt, eller om hon inte har sovit bra på natten alls, då är benen helt paralyserade och händerna och armarna också ibland. Jag brukar även då massera igång blodcirkulationen vilket tar från 10 minuter upp till 45 minuter, beroende på hur bra hon mår. Sedan börjar andningen och svimningarna igen… några gånger innan vi kommer iväg till skolan. Eller så håller det på hela dagen och hela veckan när hon är förkyld, eller har någon annan infektion i kroppen – feber och liknande besvär.
Hon är ofta förkyld, det verkar som om hon är mottaglig för allt. Så var det inte alls tidigare. När de andra barnen i klassen var borta hela veckan var hon ofta frisk, och när hon då blev sjuk stannade hon hemma någon dag, högst två, och blev snabbt bra igen även vid feber. Hon har blivit väldigt klumpig också såtillvida att hon går på dörrkarmar och möbler omkring henne och får då jätteont – och får anfall av det också! Och svimmar…
Hon tappar glas ur handen. Fjärrkontroller och telefoner har vi fått byta i flera omgångar eftersom hon inte kan hålla i dem ordentligt. Ibland när hon ligger på golvet och skakar och krampar dreglar hon från munnen också och skakar på huvudet i spasmiska ryckningar. När hon sträcker på sig svimmar hon. Hennes ögon rinner men hon är inte allergisk. Hon får ofta blåsor i munnen. Det är så många symptom hon har…
Läkarna får inte ihop en sjukdomsbild – utan förmodligen flera men ingen klar sådan. Detta är en tjej som har förändrats helt. Jag trodde det berodde på tonårsförvandlingen tidigare men det är mycket värre än så. Ibland blir hon mycket aggressiv precis innan svimningarna eller så blir hon trotsig som en liten 3-åring och sjunger barnvisor om och om igen. Då vet jag att nu kommer hon att svimma… Det märks att det händer något i hjärnan hos henne och hon hör inte om man säger till henne eller kallar på henne. Det är precis som om hon måste fullfölja det hon bestämt sig för innan, och kan inte sluta utan retas och provocerar istället utan att hon är talbar. Det är jobbigt att se henne så totalt förändrad. Efteråt minns hon ibland men skäms för att erkänna det hon gjort. Ibland ber hon om ursäkt om hon varit aggressiv mot mig och förklarar att hon inte kan hjälpa det – men det är inte alltid hon minns det hon gjort och sagt/sjungit.
Som tur är går hon nu på en skola där hon kan planera en stor del av sin läsning helt individuellt. Men vi har fått byta skola tre gånger innan lärarna trodde på oss! Så är det utan läkarintyg och diagnos. Men sjuk har hon ju varit och svimmat hela tiden men ingen trodde på oss i hela 1½ år, innan vi själva kom på att det kunde vara en koppling till narkolepsibarnens svimningar. Valentinas svimningar ser precis likadana ut!
Allt detta har givetvis påverkat henne och hon är fruktansvärt orolig att detta kanske aldrig går över. Ibland känns det så, säger hon. Och då undrar hon hur framtiden ska bli – ska hon leva så här genom hela sin tonårsperiod och resten av livet? Är det konstigt att hon har fått ångest när ingen läkare vet?
Jag, ensamstående mamma med henne, lever helt utan någon som helst hjälp och har fått ändra på våra liv helt och hållet. Jag måste assistera henne när hon är sjuk och hemma. Jag kan inte ta ett jobb eftersom jag aldrig vet hur länge hon är sjuk eller när hon blir det. Vi kan aldrig planera en händelse, för vi vet aldrig hur hon kommer att må. Genomför vi ändå något vi planerat får vi ofta åka hem igen. Vi har inte varit på någon ”ledighet” eller semester sedan hon började svimma – hon har missat skola, fritid och vardagsliv. Vi kan inte träffa nya människor som inte känner till hennes sjukdom. När folk ser henne svimma tror de att hon har epilepsi om hon skakar, att hon hyperventilerar om hon andas och att hon är allmänt farlig om hon svimmar…
Detta är jobbigt för vuxna att hantera och ännu svårare för en tonåring som har så mycket annat att hantera i uppväxten. Hon har tappat tilltron till myndigheter, lärare, läkare, psykologer, kuratorer och vuxna – nu när hon ska lära sig att komma in i vuxenlivet. Allt är så konstlat och oäkta. Vi lever inte normalt på något sätt. Vi kämpar och försöker att hänga med ändå, hela tiden. Hon blir anklagad för att skolka och jag anses vara en dålig mor som inte kan hitta någon bot till henne eller ”lösa” vårt liv. Allt har kostat oss massor med tid, pengar och lidande som ingen kan gottgöra egentligen. Men det viktigaste är ju att hon får hjälp och att hon och jag kan hoppas på någon framtid utan alla dessa besvär dagligen! Vi vet att hon fick besvären ca två veckor efter sprutan. Vi har bevis på detta genom de förda patientjournalerna.
Berta B
27-åriga Ida Anderssons öde berörde många läsare. Hon blev förlamad efter att ha vaccinerat sig. Nu går Läkemedelsverket vidare med att försöka hitta en förklaring till varför Pandemrix ökar risken för narkolepsi hos barn och unga i en ny studie. Under två dagar har Aftonbladet berättat om några av dem som fått svåra symptom och sjukdomar sedan de vaccinerat sig med Pandemrix mot svininfluensan 2009 – och som än i dag är sjuka.
André, 15, har inte varit i skolan på två år. Efter vaccinsprutan 2009 slutade han att växa. Han lever med ständiga smärtor och oförklarliga sömnattacker. Smärtorna kom samma kväll. Som om någon ”kramat in krossat glas i musklerna”. Sedan dess lever André Lennartsson med svåra smärtor i hela kroppen, dygnet runt. Plötsligt drabbades han även av sömnattacker. Han somnade till och med i bassängen en gång.
Ida, 27, ville skydda sig mot svininfluensan – nu kan hon knappt gå: ”Det är ett helvete”.
Sex miljoner svenskar vaccinerade sig mot svininfluensan med Pandemrix 2009 – den största vaccinationskampanjen i Sverige. Myndigheterna lovade i princip ett vaccin fritt från allvarliga och kroniska biverkningar. I dag vet vi bättre.
Hej! Bra initiativ!
Jag är själv sjuksköterska men starkt kritisk till den hjärntvätt svenska folket utsätts för inför exempelvis en förväntad epidemi. Folk har inte tillräckligt med kunskap att ifrågasätta det som skrivs i tidningarna. Har haft flertalet diskussioner med till exempel skolsköterskan när jag vägrar vaccinera min son mot mässlingen. Ett annat stort problem med dessa icke tillräckligt kritiska individer är att det är omöjligt att bevisa att en biverkan hör ihop med vaccinet! En vän till min mamma (äldre man) dog kort tid efter vaccination mot influensan. Men ingen gör någon koppling till vaccinet, ”han var svag och hade dött ändå”. Hur ska man kunna bevisa sambandet? En väninnas dotter blev medvetslös efter första vaccinationen vid tre månaders ålder. Men det ansågs ej ha med vaccinet att göra eftersom biverkningen ”kom för sent”. Den borde ha kommit inom en vecka, nu kom den efter två. Hon blev lika dålig efter nästa vaccination. Man talar för döva och mycket rädda öron, folk som inte vågar ifrågasätta, som litar på överheten och låter sig invaggas i en falsk trygghet. Inte heller informeras allmänheten om att homeopatisk behandling kan vara till hjälp för de drabbade. Hur ser ni på det?
Birgitta
När och om man väljer att vaccinera sig, är det då inte meningen att man ska vara skyddad och känna sig skyddad? Trots alla vaccin-misslyckanden som varit och fortfarande förekommer är det konstigt nog aldrig vaccinet det är fel på.
Text: Marina Ahlm | Bild: Freedigitalphotos
År 2003 kom en artikel ut som handlar om den nästan 40 år långa debatten om relevansen av en andra vaccinationsdos mot mässling. Det har inte gått att få ett slutgiltigt resultat. Detta eftersom en genomförbar och tillförlitlig metod för bedömning av verklig immunitet saknas. Enligt WHO är dock vaccinmisslyckanden irrelevanta och beror på ”yttre omständigheter som råkat infalla vid fel tidpunkt”. (1)
En artikel från 2010 tar upp att det trots stora vaccinationsinsatser mot kikhosta ändå förekommer utbrott. Men nu är det äldre istället för barn som drabbas. Artikeln avslutas med konstaterandet att; hade man haft ett vaccin som gav livslång immunitet så hade man kunnat utrota sjukdomen men med det nuvarande kikhostevaccinet kommer det inte att gå! (2)
År 1953 började man vaccinera mot kikhosta i Sverige. År 1979 drogs vaccinet in på grund av allvarliga neurologiska skador och dålig skyddseffekt. Det tog alltså 26 år innan man kom fram till de slutsatserna! (3)
BCG, Bacillus Calmette-Guérin, består av levande mykobakterier och har funnits på marknaden sedan 1920-talet. Det påstås bita på endast två olika varianter av tuberkulos: disseminerad tuberkulos, då flera olika organ infekteras samtidigt, samt den variant som orsakar hjärnhinneinflammation. Men 70-80 % av de drabbade får lungtuberkulos (4). Då är BCG-vaccinet föga verksamt… Allvarliga biverkningar med dödlig utgång (disseminerad fatal BCG- infektion) efter BCG-vaccination förekommer, även om det anses sällsynt. Man beräknar att en tredjedel av världens befolkning är infekterad, men endast en mindre del utvecklar sjukdom och blir därigenom smittsamma (5). Skyddseffekten mot tbc av BCG-vaccination varierar mycket mellan olika studier, från noll till drygt 80 procent (6).
Sedan 1995 har man gjort stora ansträngningar i Indien för att utrota polio. En del sjukdomsfall har inträffat hos dem som fått 10 eller fler doser OPV (oralt poliovaccin). Speciellt två stora provinser har fortsatt stora problem med polioutbrott som dessutom ökat. År 2006 ökade antalet fall tiofalt. År 2007 åkte man ut för att vaccinera varje månad vilket resulterade i ytterligare ökningar av poliofall (7). Och ändå fortsätter vaccineringen… Nu år 2012 sprids det i media att Indien är nära målet att ha utrotat polio. Låter bra! Problemet är att nu får människorna istället vaccinrelaterad polio (VAPP) som varje år drabbar mellan 100-180 barn (Alex Jones). På vilket sätt är det bättre?
SBU (Statens Byrå för Medicinsk Utvärdering) skriver såhär:
”En positiv extern effekt uppkommer när anslutningen till ett vaccinationsprogram är högt. När en tillräckligt stor andel av befolkningen (omkring 90 procent) blivit immun genom ett vaccinationsprogram kommer smittan att upphöra att cirkulera även hos de icke-vaccinerade.”
Dock bör man observera!
Dr. Palevsky förklarar problematiken kring den så kallade flockimmuniteten via vaccinering:
”Ett av de främsta argumenten som används för att rättfärdiga detta vansinniga beteende är ’flockimmunitet’. Faktum är att vaccination inte stoppar dig från att ha bakterier eller virus i näsan, i halsen, i dina tarmar, i dina luftvägar, på huden eller i kroppen.
Men många förstår inte betydelsen av detta faktum och tror därför att om du är vaccinerad kommer du inte att bära virus, vilket i sin tur leder till att du skyddar andra. Denna tro är inte baserad på vetenskapliga fakta.
Hela konceptet med flockimmunitet är mycket intressant, eftersom vi har fått lära oss att flockimmunitet beror på att en viss andel av en befolkning får en aktiv sjukdom. Därför måste en viss procent av befolkningen få den aktiva sjukdomen för att därmed ge ett skydd till den återstående delen av befolkningen som ännu inte fått sjukdomen. De som genomgått sjukdomen blir alltså de som skyddar andra mot den också.
I vetenskapen inom vaccination drar vi slutsatsen att om vi vaccinerar en viss procentandel av människor förmedlar vi ett skydd åt dem som inte har vaccinerats. Detta har inte visat sig vara sant! För den sanna flockimmunitetsteorin bygger på en aktiv sjukdom och vi vet, trots vad vi lärt, att vaccinationer inte efterliknar den naturliga sjukdomen.
Så vi kan inte skapa samma modell för flockimmunitet via vaccinering och tro att det ska fungera på samma sätt som vid naturlig sjukdom. Men tyvärr använder vi det så, trots att det inte är möjligt och dessutom saknar vetenskapligt stöd.
Vad som är mest intressant för mig är att hela begreppet flockimmunitet förnekar att det finns en självbestämmande livscykel hos virus och bakterier. Och att det som får dem att aktiveras eller inte kanske är oberoende av andelen människor som har smittats.
Allt du behöver göra är att titta på SARS-utbrottet. Det virus som vi skulle frukta infekterade inte 70 eller 80 procent av befolkningen, vilket skulle gett flockimmunitet åt de 20 eller 30 procenten som inte fick sjukdomen. Detta beror på att viruset hade sin egen livscykel. Så sjukdomen kom och gick utan att en viss andel av befolkningen var skyddad. Det fanns inte flockimmunitet och ändå dog viruset ut på egen hand.
Vi misslyckas med att inkludera att virus har en livscykel och att de är i samklang med andra organismer och även oss. Något aktiverar dem och något stoppar dem och det har inte nödvändigtvis något att göra med andelen personer som haft sjukdomen eller som har vaccinerats.
Det är befängt att tro att ett barn som vaccinerats inte längre bär bakterier eller virus som de har vaccinerats mot. Om nu barnet är vaccinerat, varför är föräldrar och myndigheter rädda att ovaccinerade barn på något sätt bär omkring på något som deras barn inte gör, när de i själva verket ska känna sig bekväma i att deras barn är vaccinerade?
Du kan inte ha både och.
Du kan inte vaccinera och tro att dina barn är skyddade och sedan känna att dina barn inte är skyddade på grund av att det på något sätt finns vissa icke-vaccinerade barn som bär en hemlig organism som ingen annan bär.
Det går helt enkelt inte ihop.”
Text: Marina Ahlm | Bild: Freedigitalphotos
A large portion of the world’s vaccines are given to the Third World as ”charity”, when the underlying conditions of economic impoverishment, poor nutrition, chemical exposures, and socio-political unrest are never addressed. You simply can’t vaccinate people out of these conditions, and as India’s new epidemic of vaccine-induced polio cases clearly demonstrates, the ”cure” may be far worse than the disease itself.
”India has made unprecedented progress against polio in the last two years and on 13 January, 2012, India will reach a major milestone – a 12-month period without any case of polio being recorded.”
This report, however, is highly misleading, as an estimated 100-180 Indian children are diagnosed with vaccine-associated polio paralysis (VAPP) each year. In fact, the clinical presentation of the disease, including paralysis, caused by VAPP is indistinguishable from that caused by wild polioviruses, making the PGEI’s pronouncements all the more suspect.